# Uppdatering Knyttet Author: storAnnette Nu börjar det hända lite här hos oss (synd att sömnen blir störd bara)!Och jag har en viktig lektion imorgon (idag alltså).... Inatt var det andra gången vi vaknade av ett himla liv då två katter rök ihop under väldigt högljudda fräs,morr,skrik.Hu,man blir riktigt rädd när man vaknar så innan man fattar vad det är som låter. Första gången slogs han med Tara,då var de ensamma i yngsta dotterns rum (Knyttets ställe) men nu inatt har han vågat sig ut på en längre promenad och det gläder mig!Jag vet inte vem/vilka som rök ihop,när jag steg upp sprang Knyttet fräsande in till sin "håla" i klösträdet.Det var Tara och/eller Måns iaf,Tingeling såg bara himla förvånad ut och hon är ju yngst och bråkar inte (än).  Om Knyttet varit en tam katt hade det säkert varit bättre att låta dom bekanta sig med varandra under uppsikt men nu går det förstås inte eftersom han bara vågar sig fram om nätterna när vi människor sover.Det måste alltså få vara "nattmangling". Tror ni de klarar det här själva?Tror ni det blir mer eller mindre bråk eftersom Knyttet är skygg?Tycker att Tara och Måns håller på med nån ny rangordningsstrid också nu sen vi kom hem från semestern.Ja,under semestern hade Måns blivit "big boss" här och Tara gömde sig i ett sovrum men nu visar hon att hon vill vara i hela huset igen.Tara är en katt som går undan och blir lätt bortjagad.Jag stöttar henne så mycket jag kan,visar att hon betyder mycket för de andra men kan inget göra åt hennes personlighet.Tycker synd om henne ibland och tror hon ska slippa fler inneboende den dagen då Måns och Knyttet flyttat ut. ## Comment 1 Author: Alexej Jag har också två honor som absolut inte är sams. Jättejobbigt. Min sons katt som jag räddade utkastad mitt på vinterm och utan mat och Naquita. Min sons katt var jättekelig i början och tacksamt, men nu har hon blivit uppskäftig mot alla. Ingen bryr sig utom Naquita. Hon är livrädd. Men nu har jag märkt att Naquita provocera min sons katt för att bli "räddat" av mig. Hon får kel och tröst och den andra skäll. Inte heller bra. Tycker det är jobbigt med honor, de är mer bitchiga. ## Comment 2 Author: storAnnette Knyttet är hane,Måns hane och Tara hona så enligt de teorier jag läst borde det gå bra.Nåja,det beror på deras personligheter också.Jag tror att Måns är lite smågrinig,inte elak men grinig för att Tara inte vill bli vän med honom.Vet inte vad jag annars ska tro de gånger Måns försöker komma nära Tara,han mjauar och mjauar och hon bara morrar...han går oftast på tills hon flyr... Jag tror också att Måns är lite grinig för att han är äldre (8-9 år),inte helt frisk och van att vara ensamkatt och utekatt alla år.Han har inte visat att han vill ut här men det märks väldigt tydligt att han tycker "det är MIN matte"...  Nu är det bara gå och lägga sig tidigt om kvällarna så vi hinner sova mer.Nu har jag som tur är kunnat sova två timmar till,det behövdes. PS:Hade en hona här tidigare som Tara inte tålde och vice versa.Det var hemskt men hon har flyttat nu.DS. ## Comment 3 Author: Jenna-Gun Vi har tre honor. ingen av dem gillar varandra. Fast de slåss inte. Men de går undan för varandra. En av honorna gosar och sover gärna med vår äldste kattherre och boss. Den paddan vi har är en riktig surkärring. hon kan gosa i ena stunden och fräsa och hugga i andra mot matte och husse. Jenna ## Comment 4 Author: storAnnette Kul att läsa om era katters humör också.Nu ska jag se till att lägga mig tidigt ikväll så jag orkar med nattens kattäventyr!Jag har svårt att somna om ifall jag blir väckt när jag sovit några timmar tyvärr.Om de timmarna bara är fler än 6 så känns det betydligt skönare än om man bara sovit 4 timmar... ## Comment 5 Author: storAnnette Åh,nu händer det mer här - Knyttet klev ut ur sin håla fast en människa (yngsta dottern) låg vaken i sin säng och såg på TV!Hon ropade till mig och jag satt vid datorn och väntade...och väntade...vågade knappt andas...ifall han skulle våga sig ut ur rummet så jag fick se honom stå upp (kameran tillhands hade jag till och med). Han kom inte ut från rummet denna gång utan åt och gjorde sina behov och hoppade upp till sin håla igen.Vi är iaf glada över det framsteget och ser fram emot mer. Här är det ju inte endast människor att hålla reda på utan också tre andra katter så det kan inte vara lätt för lillknyttet.Tycker ändå att han morskat upp sig rejält och förresten borde han vara utless på att sitta och trycka i den lilla kojan han är i! Nu tror jag balansen mellan de tama katterna är rätt stabil igen efter att den rubbades när vi var borta på semester.Då borde Knyttet lättare kunna "få in en tass" i kattgemenskapen tänker jag.Det skulle vara så underbart om han kunde få en kattkompis (eller flera)!Om han väl fått det då blir läget ett annat när han ska lära sig tåla oss människor med. ## Comment 6 Author: Lena Huvudreglen är alltid att låta katterna sköta sådana här rangordningsstrider själva. Men om någon av katterna inte är kastrerad kan saker och tinga te sig annorlunda och det kan finnas anledning att hålla mera uppsikt över situationen. Då kan det blir riktigt blodiga uppgörelser. Rangordningsstriderna måste liksom få ha sin gång. Går man som matte/husse in och styr det hela finns risken att stridigheterna konserveras eller i alla fall blir mycket mer utdragna. Varje gång något förändras i kattgruppen brukar det uppstå lite bråk och tjiv mellan katterna. Har man is i magen löser katterna det hela på egen hand och allt återgår sedan till det normala igen. //Lena ## Comment 7 Author: storAnnette Nu händer det lite med Knyttet igen! För ett par dagar sedan sa yngsta dottern (han bor i hennes rum) att han börjat leka med en boll som sitter fast på klösträdet därinne.Han vågar komma fram så fort hon lagt sig i sängen om kvällen.Jag hör honom stöka omkring,hoppa upp på skrivbord och så. Inatt var Knyttet ute på promenad igen och plötsligt såg jag honom stå en bit ifrån min säng och titta på mig.Jag blev så förvånad att jag bara tittade och han sprang fort iväg...nästa gång måste jag hinna blinka så han ser att jag är ofarlig...men just nu måste han undra för jag hostar om nätterna så han kanske misstänker att ett monster,ännu värre än människomonstren, flyttat in! Vi hade lite problem mellan katterna och bestämde att vi måste minska antalet så att de som är kvar har det bra. Det första som hände var att Tingeling flyttade,det var en kvinna som önskade en lekkompis till sin katthona i samma ålder så vi sålde henne.Hon har nu bott borta några dagar och allt verkar bra,vi tänker ofta på henne för det var lite ledsamt att skiljas.Vi försöker iaf tänka på hennes bästa,hon behöver en lekkompis och här fanns ingen. Sedan Tingeling flyttade har Tara blivit lite mer framåt,Knyttet har vågat mer endast Måns är som tidigare.Måns ska jag omplacera så fort det går,måste ju utreda hälsan ordentligt först,han verkar behöva vara ensam katt för han jagar iväg de andra så fort han får syn på nån av dem. Knyttet han har varit här snart 9 veckor och i morse vid 6-snåret var det bråk med Måns.Vi får se om de hinner "göra upp" innan Måns kan flytta.I slutet av månaden kan vi ta nya prover,han måste ju ha ätit enbart dietmaten en tid först. ## Comment 8 Author: Alexej Du verkar ha fullt upp!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Skönt att Knyttet är lite modigare nu. Hankatter kan vara ganska knäppa, Bulle här jagar också iväg alla, fast det är nog mycket gammal vana för jag tror igentligen söker han bara kontakt. ## Comment 9 Author: Hawknestgrove Kul att höra att det verkar lösa sig! ## Comment 10 Author: storAnnette Ja,det är lugnare nu med en katt mindre.Tror de är lite för olika de katter som hamnat här- en fegis,en lekfull,en grinig äldre sjukling och så en som är livrädd för människor på det. Just nu är läget att Knyttet och Tara håller sig i yngsta dotterns rum medan Måns vaktar resten av lägenheten...det är det jag inte gillar.Tycker att Tara ska ha mer plats än ett rum men kan inte tvinga henne att bli tuffare än hon är.Det löser sig den dagen Måns får ett eget hem igen.Som tur är verkar Knyttet och Tara tolerera varandra,de har iaf inte bråkat än (en gång är ingen gång enligt mig). Tänker förstås att båda kattgubbarna här är ganska nykastrerade och säkert sitter gamla vanor i ett tag efteråt. ## Comment 11 Author: storAnnette Jaha,nu har Knyttet varit här snart 11 veckor och nu har vi märkt lite framsteg igen.Han gömmer sig inte HELA tiden utan bara när vi människor är uppe och går.Det betyder att han kommer fram från sitt gömställe så fort dottern lägger sig om kvällen och så fort hon går iväg på morgonen (till badrum för smink och sånt som tonårsflickorna gör).Det är roligt och nu har även jag fått se svansen på Knyttet när han står upp - kul!Det som händer då när jag fått se honom är att han springer undan när jag kommer...det är i alla fall roligt att han vågar vara framme/uppe även dagtid (när det är lugnt här max en person hemma). Idag såg jag allt att han var nyfiken när jag la mig på dotterns säng och klappade Tara...jag blinkar och försöker visa att jag är ofarlig men räknar med att det kommer att ta (väldigt) lång tid innan han känner sig trygg med människor.  Jag börjar längta efter att Måns hittar ett eget hem för då tror jag det händer mer med Knyttet,i nuläget vågar han inte gå ut från dotterns rum pga Måns. ## Comment 12 Author: storAnnette Idag blev jag glad.Knyttet stannade kvar och tittade på mig när jag gick in till dotterns rum!Visserligen gömde han sig (hans ena öga syns mellan möblerna på bilden) men ändå,det är ett stort steg för honom och det är vad som räknas.Han är riktigt nyfiken nu!Tror förresten att jag glömt skriva tidigare att han börjat leka nu,med både leksaksmöss och bollar...![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 13 Author: storAnnette Å nu har Knyttet vågat sig upp i en säng,troligen för första gången i sitt kattliv!Kortet togs mitt i natten,kanske därför ögonen lyser så mycket. Dottern vars säng han låg i hade sovit borta två nätter,det här var den andra natten och då ville han antagligen prova på efter att ha tittat på hur Tara jämt ligger och gonar sig däruppe. Det var också roligt att han inte sprang iväg och gömde sig direkt.Tror han börjar lära sig nu....vem som är hembiträdet (jag) och vem som han måste dela rum med (dottern och Tara).Han får ju liksom lov att stå ut med vår närvaro...kanske lika bra att gilla läget om nu katter tänker så!? ## Comment 14 Author: storAnnette Har lite nytt att berätta igen: Nu händer det att Knyttet står på bakbenen med framtassarna uppe ytterst på dotterns sängkant ![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif)om kvällen - han g-l-o-r på henne säger dottern!Om hon rör på en tå blir han rädd och springer undan,det viktiga är iaf att han alls vågar... I morse var det slagsmål här igen...Måns trängde i Knyttet i ett hörn och då vaknade dottern,när hon skrek sprang Knyttet iväg...vi vet förstås inte om han blev mest rädd för Måns eller henne.I alla fall hade Tara sprungit iväg redan innan och hon är inte rädd för dottern så de är nog tyvärr Måns som är jobbig...tror han skulle må bäst som ensamkatt.  Så nu har Knyttet legat under min säng hela dagen igen...han vågar inte förflytta sig förrän alla människor lagt sig i sängarna.Den dagen då nån/vi/jag får se honom uppe när nån av oss är uppe det kommer att bli en väldigt speciell dag värd att fira vet jag redan nu. Jag är lite avundsjuk på yngsta dottern som får se mest av Knyttet.Det är tyvärr så att min sovhörna saknar dörr så hennes rum passar bäst (i början hölls ju katterna isär).Jag får lov att tåla mig tills han blivit lite mindre rädd!Han ser inte riktigt lika rädd ut i ögonen nu tycker jag (när jag tittar på honom) men de gånger någon tappar nånting i golvet eller så blir han jätterädd.Tyvärr går det inte att undvika så han blir nog härdad här minsann. ## Comment 15 Author: storAnnette Lite uppdatering igen.Numera kan de vara i samma rum alla tre katterna.När jag tog bilden låg Måns i dotterns säng och Knyttet låg och spejade på honom ungefär 1,5 meter därifrån!De är verkligen inte sams dessa två kattkarlar men det kanske kommer. Knyttet kan vara på golvet även dagtid nu men så fort en människa står upp eller går mot det rummet så springer han snabbt in i sitt gömställe.Han är nog glad att ha det!  Jag låg i dotterns säng en halv natt en gång när hon sov borta,tänkte ta bilder men när Knyttet väl kom fram var batteriet i kameran slut...så jag låg där och kollade på en frans film i onödan kan man säga tror klockan var två på natten när den var slut. ## Comment 16 Author: storAnnette Å nu har det hänt en rolig sak igen!Knyttet har hittat en ny favoritplats och jag blev så glad då jag gick förbi,inte bara en utan många gånger och han vågade ligga kvar och titta!På golvet,wow! Han ligger kvar tills jag kommer ungefär 2 - 2,5 meter ifrån honom,då tycker han det är dags att gå undan. Hehe,här är man lättroad numera och blir glad över pyttesmå framsteg,fast för mig kändes det s-t-o-r-t! ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)  Jag har redan tänkt ut en strategi som jag ska köra med när Måns har flyttat ut (flyttar matskålen så han måste gå längre bort för att äta det borde fungera). ## Comment 17 Author: storAnnette Måste lägga in en bild på hur det såg ut när han nyss kommit hit då han låg och tryckte längst in i ett hörn under sängen. ## Comment 18 Author: Erika91 Vad roligt att höra! Så söt han är!