# Hemlös katt som fått ungar Author: Lona Min granne en bit bort har matat en hemlös katt, uppenbarligen en hona som troligen är född i höstas så hon är knappt ett år. Nu har hon fått en kull på tre ungar och grannen har insett att det var ju ingen hållbar situation. Honan är mycket skygg men grannen har lyckats få henne att "flytta in" med ungarna i ett uthus. Så - vad gör man nu? Ungarna är väl runt 4-5 veckor tror jag (kan det stämma att de då börjar smyga ut och busa runt men fortfarande är ganska klumpiga?). Grannen tänker att mamma katt måste kastreras (och då även chippas/vaccineras, förmodar jag) och att även ungarna bör chippas, vaccineras *och sedan kastreras* men hur gamla måste de vara för kastration? Det låter kanske oseriöst men jag tänker att det är bra om man kan göra det tidigt med tanke på situationen och *om* man inte hittar nya hem direkt? Allt för att förhindra fler kullar. Kan katthonan vara parad igen redan? Pappan till kullen finns väl i grannskapet nånstans. Har ni tips på bra kattjourer/katthem i göteborgsområdet som kanske kan hjälpa till, om inte annat så med råd och uppgifter på bra kliniker mm? (Jag antar att alla veterinärer inte är jätteglada i att hantera skygga "vildkatter" medan andra är engagerade och kanske kan ge rabatt om man har en hel kull och så vidare.) Mamma katt kan eventuellt få bo kvar och få vara "halvvild" men matad och omsedd men ungarna vill ju grannen hitta hem åt. Kan man placera två av dem i samma hem, gör det dem tryggare eller är det snarare så att de då tyr sig till varandra och inte söker mänsklig kontakt? Spelar det någon roll vilka kön man har ihop (kastrerade, givetvis!!)? Usch, jag känner mig skitkorkad med det här trots att jag bara blev hejdad av grannen som ville informera mig. Att äga en genomtänkt inköpt katt från en uppfödare som informerar om allt är väl en sak men dessa små rädda, vilda pyren - man vill ju bara att de ska få ett tryggt liv och bli omhändertagna på rätt sätt. ❤️🐾 ## Comment 1 Author: Uppkatten https://www.anicura.se/for-djuragare/katt/fakta-och-rad/kattungens-utveckling/ ## Comment 2 Author: Uppkatten Tidigare vet jag att många rekommenderade veterinär Johan Glimåker i Göteborg, men jag är osäker på om han fortfarande är yrkesverksam eller om han har gått i pension. Ett tips är att kontakta katthem/katthjälpsorganisationer i närområdet och kolla vilken veterinär de brukar anlita till lite skyggare katter. Jag har frågat ett par kompisar om tips, men inte fått svar från dem än. Hoppas kunna återkomma om detta. När det gäller kattmamman bör ni redan nu rådfråga veterinären, när det gäller om hon kan vara dräktig på nytt och när det är lämpligt att kastrera henne. Jag vet att katter väldigt snart kan vara dräktiga på nytt (kattmamman har alltså inget skydd mot dräktighet för att hon har diande ungar). För en så pass ung katthona som ni bedömer att det här rör sig om så vore det förstås bäst om hon inte är dräktig på nytt. Kattungarna kan sedan kastreras tidigast vid ca 4 månaders ålder, men en del veterinärer väntar gärna tills kattungarna blivit kring 6 månader gamla. Själv föredrar jag att låta honkatter kastreras med s.k. flanksnitt. Man får kolla i förväg om veterinärmottagningen använder den metoden eller inte (det blir allt vanligare och uppfattas vara skonsammare för katten). Att ge skygga katter veterinärvård fungerar ofta mycket bra, men informera gärna veterinärkliniken redan innan. Man kan diskutera med veterinären om man t.ex. kan ge gabapentin i kattens mat kvällen innan/på morgonen. Det kan vara till stor hjälp både för katt och för veterinären. Många skygga katter "slåss" inte utan blir istället passiva och närmast "apatiska", varför de kan hanteras hos veterinär. Att ge en lugnande spruta innan närmare undersökningar brukar inte heller vara något problem. Men ni behöver diskutera med veterinär när det gäller den enskilda katten, baserat på vad som ska göras med katten. Jag var f.ö. själv nyligen hos inte mindre än fyra olika veterinärer (3 kliniker) på kort tid, med en (fd) skyggis, ingen av dem uppfattade kattens skygghet som ett hinder, utan hon fick ett mycket gott omhändertagande. Dock vill hon ligga gömd under en filt hela veterinärbesöket igenom, eller i alla fall att hennes huvud är gömt. Skygga katter behöver hanteras lugnt, och det är ofta en fördel att inte försöka hålla fast dem. Kull-rabatter liksom eventuella kastreringskampanjer med lägre pris brukar framgå av veterinärernas hemsidor. Ofta har de "paket" till bra priser där både kastrering, chipmärkning och vaccination ingår. Är mammakatten så ung som ni tror så är sannolikheten stor att hon kommer att bli tam framöver, **särskilt** om hon en gång har bott i en familj. Många katthonor är också lite extra försiktiga/arga mot oss människor just när de har kattungar, för att försvara/skydda kattungarna. Kattungarna ska man försöka hantera mycket nu när de är små, gosa och leka med. Ofta går det att fort få dem tama genom lek och med godis-mutor. Bra om de får leka och umgås med fler personer än en. Låter man dem istället vara ökar risken för skyggare kattungar/ungkatter/vuxna katter framöver. Sitt mycket hos dem, läs högt, prata i mobilen, erbjud lek och godis (t.ex. torrfoderprickar). Min erfarenhet är att skygga katter inte blir skyggare om de lever ihop. Mina tjejer har t.ex. utvecklats mycket olika trots att båda var skygga från start. Den ena är mattes mesta knäkatt, den andra är fortfarande mer försiktig och kelar på egna villkor, när det passar henne. Dock rekommenderas ofta en tam kompis till en skyggare katt, men då får man vara observant så den tama kompisen inte får all uppmärksamhet och den skyggare katten parkerar sig och blir kvar under en soffa/säng, tänker jag.... Många rekommenderar att kattungar bör ha en ung kompis (yngre än 5 år) att leka och härja med. Många upplever också att det avlastar kattägaren en (hel) del.... 😊 När det gäller kön så är det viktigt att vara medveten om att en del katthonor kan bli dräktiga redan vid 4 månaders ålder. Det kan alltså vara oklokt att omplacera okastrerad hona till ett hem där det finns en yngre okastrerad hane (hanarna brukar bli könsmogna från ca 5-6 månaders ålder). Kattmammans jobb är ju sedan att successivt träna kattungarna att tåla frustration och bli allt mer självständiga. Så räkna med att hon successivt kan komma att avvisa kattungarna allt oftare, och så ska det vara. Huskattungar får skiljas från kattmamman tidigast från 12 v ålder, men ofta gynnar det kattungarna om de får stanna hos kattmamman fram till 14 v ålder. Vuxna katter är olika när det gäller OM de accepterar att leva med andra katter eller inte, ofta kan de "tåla" varandra om de har tillräckligt med yta och andra resurser, och en del vuxna katter verkar ju verkligen njuta av sin "flock". I kolonier har man sett att yngre honor kan hjälpa varandra/sina mammor att ta hand om kattungar, medan yngre hanar i högre utsträckning förväntas ge sig iväg. ## Comment 3 Author: Uppkatten En av mina kompisar berättade att Glimåker ska ha gått i pension. Därefter fanns det en veterinär i Partille som var bra med skygga/rädda/blyga katter. Hur det är idag visste hon inte. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Först och främst så har du fått kanonbra tips och information av Uppkatten och det känns så fint av både dig och din granne som vill både kattungarna och mamma katt det bästa och väl 😻 Jag har själv aldrig befunnit mig i en sån här situation eller fött upp katter men många katter har kommit och gått genom åren och när det gäller mamma katt det här var nytt för mig att hon kan vara dräktig redan så kort inpå man får lära sig något nytt dagligen. Vad gäller kattungarna att dom får flytta tillsammans jag har haft några syskonpar och det har dom bara mått bra av ingen som helst skygghet mot människor men visst håller dom ihop en tid men dom har direkt släppt in mig och dom andra katterna men man ser på dom hur väl dom känner varandra och håller ihop dom är syskon och det vet dom om. För mig har det inte rört sig om vildkatter den enda vildkatt unge jag har tagit emot var från Dalarö för många år sedan då en hona där hade omhändertagits och fött sina ungar i en ladugård/lada och ett par samt bonden som förbarmade sig över både mamma katt och hennes små barn och alla fick dom det bra. Den här lilla tjejen flyttade hem till mig och mina andra katter och det gick hur bra som helst fast hon kom från det vilda hon var trygg och fick leva ett gott och nöjt liv som bortskämd innekatt. När jag har tagit emot syskonpar har jag alltid valt av samma kön just för att det går så snabbt och små bäbisar kan bli till men både med honor och hankatter har alla som funnits hos mig innan vart kastrerade eller som det förr hette för honorna steriliserade så med andra ord ingen olycka kunde hända och det är något att ha i åtanke när man placerar ett syskonpar att dom är av samma kön jag själv har ingen erfarenhet av något annat och alltid tänkt den tanken att det bästa är med samma kön. Säkert kan det också gå bra att placera ett syskonpar tillsammans som är av båda könen om man är kvick och uppmärksam så kan man ge honan p-piller tillfälligt innan kastreringen är gjord men väldigt väldigt tillfälligt en kort tid eftersom p- piller medför risker för elakartad juver cancer och livmoder sjukdomar men ja det kan gå under stor uppmärksamhet av en veterinär annars ska man undvika det och det är inget som ska vara en lång behandling det ska enbart vara tillfälligt. Hoppas det löser sig för dig och din granne Lona och än en gång jättefint av er att bry er och vilja göra rätt för både mamma katt och hennes fina barn 😻 ## Comment 5 Author: Lona Mamma Katt och hennes ungar har flyttat till ett katthem så de får förhoppningsvis bästa möjliga omhändertagande. Mamma Katt är välkommen tillbaks senare när ungarna klarar sig själva och hon har blivit steriliserad/kastrerad. ❤️ Edit: Med "klarar sig själva" menar jag givetvis "utan sin mamma", i väntan på egna hem, inte "dumpas på egen hand".