# Kan katter sörja, och i så fall - hur länge? Author: Uppkatten Jag lyssnade till en föreläsning av Susanne Hellman Holmström i kväll. Hon är kattbeteenderådgivare. Hon tog upp frågan om katter som förlorar en kattkompis. "Kan katter sörja?" Susanne berättade att en del katter närmast verkar må bra av att ha blivit ensam katt där hemma. Medan andra katter går in i något som liknar sorg, efter att ha mist sin kompis. Hennes råd var att inte bums rusa iväg och köpa en ny kattkompis. Hon berättade att hennes erfarenhet var att den här "sorgeperioden" varar i ca 3-5 veckor, och att man bör avvakta under de veckorna. Först när katten börjar verka gladare igen kan det ev. vara dags för en ny kattkompis (om man tror att katten vill ha en sådan). Susanne tipsade också om att man kan prova att använda Feliway (eller motsvarande) under "sorgeperioden" för att hjälpa katten att känna sig tryggare. ## Comment 1 Author: Maria Jag har upplevt båda scenarior. När vår katt Moritz blev ensam blev han påtagligt deprimerad. Han blev tjockare och verkade håglös. Katten vi har nu är 11 år och har levt med katter hos oss sedan han kom. Vi var totalt inne på att adoptera en kompis men han förändrades helt när han blev ensamkatt. Han levde upp. Tog för sig. Blev tuffare och verkade mycket gladare om man nu kan säga så om en katt. ## Comment 2 Author: Calcifer När det gäller mina kissar tror jag det varit förändringen som varit boven. Elrond, min ena kisse, var inte förtjust i min foderhund. Han accepterade efter några veckor att hon bodde här, men det var mest för att hon var så otroligt respektfull mot honom och andra kissen Nox. Kollade inte ens på dem om de inte gick fram till henne först. Men då jag bor litet var det någon gång hon råkade gå förbi Elrond lite för nära och då fräste han så spottet yrde men inget hände någonsin, och han blev ju van vid henne mer eller mindre ju mer tiden gick. Men han uppskattade definitivt aldrig att hon bodde här, utan det var väl mer "ok, den där fula saken får väl bo i MITT hem då, men då ska hon hålla sig på sin plats!" x] Men! Så när jag bröt foten efter att hon bott här i två år (och alltså varit hos mig varje dag/natt i två år) så var ju hennes ägare tvungna att ta henne medan jag gick med gips och kryckor. Jag trodde Elrond skulle fira att hon var borta men icke. Han var orolig, jamade mycket, gick runt och kollade mycket, och verkade helt enkelt inte glad. Det gick över efter en dryg vecka. När hon kom hem igen när foten min läkt så blev han precis lika upprörd över att hon var tillbaka som när hon försvann. Så det var absolut inte så att han saknade henne. Men jag tror förändringen var det som stressade. Att han var så van att hon var en del av vårt liv och vårt hem och sen plötsligt försvann hon och det var inte kul. Sen kom hon tillbaka och det var inte heller kul. Han vande sig ju igen efter någon vecka, men ja. Nox går oftast omkring i sin egna lilla värld, jag vet inte ens om han märkte någon skillnad. 😂 Här är det dock föga troligt att det blir någon mer katt när någon av mina vandrat vidare. Elrond skulle klara sig jättebra som ensamkatt, och Nox skulle kanske föredra en vän men då skulle jag behöva ha en till med hög energi som matchar honom och det orkar jag helt enkelt inte med. Det räcker med en katt som fortfarande är kattunge trots att han snart fyller 8... Men förhoppningsvis har de många år kvar så jag behöver inte tänka på det än. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Visst sörjer katter och alla djur det har jag så många bevis på och speciellt en kille när han förlorade sin bror bara 10 månader gammal han sörjde något hemskt och jag fick ta hand om honom extra mycket men sen efter en tid då kom han och var som vanligt igen. En annan kattfröken hade ett speciellt band till en av grabbarna hon blev genomledsen och jag minns när jag kom hem med buren som han låg i efter avlivningen på den tiden hade inte alla veterinärer frys och kunde ta hand om avlidna djur. Den här lilla fröken hon försökte få igång honom och satt och rörde vid honom med tassen. Absolut kan alla djur sörja sen är det så med dom som med oss en del trivs ensam andra i grupp det är individuellt hos både djur och människa likaså kan det vara så att ett djur är mindre förtjust i ett annat det kan vara spänt läge och då kan så klart den ena tycka det är skönt när den andre försvinner och djuren är så ärliga med sina känslor dom visar precis vad dom tycker. Jag blir alltid lika förvånad när folk ställer frågor om djurs känslor som beteendeveterinären här för lever man och är van djur då vet man att alla känslor finns hos dom precis som det gör hos oss. ## Comment 4 Author: Uppkatten Många människor av idag växer upp långt från andra djur och lär sig inte att läsa av djur från tidig ålder. Ett annat problem är myterna, samt att många förmänskligar djur. Att djur sörjer har jag också upplevt, men det är första gången jag hört någon uppge "antalet veckor av sorg". Sedan varierar det ändå förstås. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4: Antalet veckor av sorg är lika individuellt för oss som hos djur. Jag förlorade min mor 90 år för två månader sedan och jag ser på hur min far 95 år drygt sörjer medan jag i min tur måste vara den starka för att finnas för honom och det tänker jag att djuren även har den känslan att vara starka precis som jag är nu mina känslor får stå tillbaka jag får sörja sen den dagen när båda är borta men just nu måste jag vara stark och så tror jag också att djuren känner för vi är naturliga varelser som delar vår jord och alla känslor som finns på den 💖