# Hittad katt Author: Uppkatten Hjälpt en tjej att hjälpa en katt hem. Katten är inte ens året gammal. Söt som bara den. Den följer med en hundägare hem, hoppar upp och sätter sig på axeln, tar över lägenheten på studs (till hundens förtret). Katten är lite väl tovig. Har GPS men inga synliga kontaktuppgifter. Jag lånar ut min chipläsare, och snart vet vi var katten hör hemma. "Den brukar följa med folk hem. Släpp ut den igen" säger ägaren när denna blir uppringd. Trots att det finns en 2-3 vältrafikerade vägar i området. Jag gissar att kissen snart kommer att vara en följetong på FB i närområdet... Tror jag såg bild på den där redan för ett par veckor sedan. Nåväl, då kan ju jag/upphittaren gå in i tråden framöver och berätta var kissen hör hemma. Mer allvarligt är att kissen tydligtvis går dit nosen pekar, flyttar in hos folk och tar sig över vältrafikerade vägar. DET brukar inte sluta lyckligt... Jag tänker att jag kanske får låta bli att tala om var katten hör hemma nästa gång den dyker upp i sociala medier... Och istället uppmana folk att ta katten till kvarterets veterinär för chipkoll istället. Och hoppas att ingen veterinär släpper ut katten, utan kräver att ägaren kommer dit och hämtar sin katt... Kanske förändras ägarens beteende om denna får hämta ut sin katt gång på gång hos veterinären...? Eller inte....? Om man som upphittare släpper ut katten, och katten strax därpå blir ihjälkörd - så skulle man ju känna sig ruggigt ansvarig....? I dag hade veterinären helgstängt. Upphittaren bar katten till "rätt sida vägen" innan hon släppte ut den (efter kontakt med ägaren). Vi får hoppas att det går bra för kissen. Men det här känns som ett rätt vanligt exempel där en katt har släppts ut i för ung ålder (och därför går dit nosen pekar), och där ägaren inte har tagit ett tillräckligt kattägaransvar. På plussidan står att katten var ordentligt IDmärkt och reggad. Men det här känns inget vidare inför framtiden. ## Comment 1 Author: OberonsMatte Oavsett vad man tycker om okontrollerad utevistelse blir faran onödigt stor när katter släpps ut utan tillsyn i alltför ung ålder, dvs. före den sociala mognad som innebär naturlig vaksamhet och revirkänsla. För några dagar sedan såg jag ett typiskt exempel på det när en katt sprang in på förskolegården där jag jobbar. Med fri tillgång till sömniga villaträdgårdar och ostörda naturområden sökte sig katten alltså frivilligt (!) till den förskolegård där 50 lekande, springande och stojande barn (+ vuxna) samtidigt vistades. Katten var vuxen i storlek, men med vana kattögon syntes det på päls, kropp, uttryck (och det nya katthalsbandet) att den var ung. 1- 1,5 år skulle jag gissa. När barnen upptäckte katten och började springa efter den smet den snabbt in under verandan, och samma sak hände nästkommande dag, trots den tidigare erfarenheten. En katt som inte aktar sig för 50 stojande förskolebarn kan förmodligen lika gärna röra sig upp mot den trafikerade bil- och bussväg som också finns alldeles i närheten.