# Allergisk partner eller katter Author: Uppkatten Du har katt/katter, men träffar "drömpartnern" (som är lika intresserad av dig!). Tyvärr är drömpartnern allvarligt allergisk. Mot katter. Vad gör du? Välj det svarsalternativ som bäst stämmer överens med dina tankar. Motivera gärna ditt svar! ## Comment 1 Author: OberonsMatte Jag skulle behålla de katter jag redan har. Jag skulle dock inte skaffa nya om personen är viktig för mig. ## Comment 2 Author: Scorpio97 Jag skulle behålla min katt resten av hennes liv. Jag kan inte tänka mig att göra något annat och om killen inte förstår det passar vi nog inte ihop ändå. Mycket annat kan jag kompromissa kring, men inte det. Efter det vet jag inte. Det beror på så mycket annat, tex om det fungerar med allergivänlig ras eller så och vad han tycker om katter utöver allergin. Eller om vi är särbos (i nuläget har jag faktiskt ingen önskan att flytta ihop med någon oavsett) och att det fungerar att jag har katt. Utan att katten/katterna blir för ensamma eller försummas naturligtvis. För i grunden vill jag inte leva utan katt. Men är jag väl är kär kan ju det kännas viktigare så det är svårt att säga. Skulle jag börja träffa någon och får veta att han är allvarligt allergisk mot katter, och jag inte fått känslor än skulle jag nog överväga att avsluta det där. ## Comment 3 Author: Uppkatten Hade en granne som uppvaktade mig lite en gång i tiden. Han verkade ö.h.t. inte kunna begripa att katterna var viktigare för mig än vad han var 🤣. Då hade jag ändå aldrig visat ett uns av intresse för honom 😊. Jag skulle aldrig kunna leva utan katter/djur, så det fick nog förbli vänskap mellan mig och den andra personen i så fall. Ja, om personen inte sa upp vänskapen på köpet då.... 😅. ## Comment 4 Author: hamsterr Jag skulle behålla katterna ändå, om jag nu kunde ha katter 😅 (är allergisk) men råkade trycka i fel svarsalternativ ## Comment 5 Author: Mandra Självklart skulle jag behålla katterna! ## Comment 6 Author: oh-la Jag hade omplacera katten. I exemplet ovan handlar det ju om att flytta ihop med sin drömpartner. Han får vara bra drömmig om han tagit sig förbi datingstadiet och jag vetat om att han är allergisk. Flytta ihop hade jag inte gjort hur som helst med vem som helst. Börjar det handla om att flytta ihop är man ju i en av de situationer i livet som kan avgöra hur resten blir, med familj och liknande. Jag hade inte lämnat bort mina djur för vem som helst, men för en potentiell livspartner, mitt i steget att testa livet på riktigt tillsammans... Jo, det hade jag nog. Nu är jag ju gift med en fullständigt oallergisk man som också är min drömman, så tanken är verkligen hypotetisk, och hur man väljer om det väl gäller är ju svårt att sia om. ## Comment 7 Author: Tarotstollan Djuren har alltid varit viktigare för mig än människor, så jag väljer djuren framför allt! ## Comment 8 Author: OberonsMatte När min (då barnlösa) syster träffade en lika barnlös man när hon närmade sig 40, ville de ganska snart flytta ihop på riktigt. Problemet var att han var kattallergiker och min syster hade två katter (2,5 resp. 14,5 år gamla). Jag erbjöd mig såklart att ta över hennes katter till mig och där blev de kvar livet ut. Min syster är numera gift med kattallergikern sedan 15 år tillbaka och de har två barn ihop (ett av barnen är tyvärr också kattallergiker). I det fallet var det så turligt att jag kunde ta över katterna så att de stannade inom familjen iallafall och satsningen på den där killen visade sig också vara helt rätt. Åldersmässigt hade de inte heller kunnat vänta med familjeplanerna tills hon blev kattlös. Ganska ofta ser man dock folk som väljer bort befintliga katter av betydligt svagare skäl, men som påfallande ofta dessutom påstås vara akuta. En släkting som tydligen måste kunna hälsa på ibland, en allergisk pojkvän i 20-årsåldern eller en pojkvän som bara "inte gillar" katter... En drömresa som man tydligen måste göra... Listan på märkliga orsaker till omplacering kan göras lång. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Nu äger jag inte katter och kommer aldrig att äga katter, dock så skulle jag aldrig göra mig av med mina fåglar bara för att jag hittat en person som jag annars kunde haft en framtid med. Antingen lever man med de husdjur jag har eller så får man dra. Hårt sagt. :') För mig har mina djur alltid gått över människor, inklusive mig själv. När man skaffar djur ska man enligt mig ta hand om dessa så länge ens situation inte ändras såpass mycket att det absolut inte går. Jag ser dock en partner inte som något som förändrar ens situation på ett vis som ger en "rätt" att göra sig av med sitt husdjur. ## Comment 10 Author: @NN@ Hade behållt min katt utan tvekan. ## Comment 11 Author: Mandra Jag hade, som jag sagt tidigare, behållit katterna. Min man är inte allergiker. Jag har de senaste 12 åren hjälpt och tagit hand om hemlösa katter. Förut tog jag oftast hand om dem själv, dvs tog in dem i huset. Min gubbe tycker nog att det blir lite väl mkt katter. :) Men vi har gjort en deal. Han ville flytta till Hälsingland. Jag ville bo kvar i Stockholm, men gav med mig och vi flyttade upp. Dealen går ut på att han får bo här uppe - om han låter mig ta hand om de hemlösa katterna. Jag tänker ju inte stå och se på när katter far illa. Så det har han fått stå ut med. Vi brukar ha haft 7 katter i huset, men har nu dragit ner till 5. Och jag har nu gått med på att inte ta in någon mer. Det är ju mkt skötsel också. Det finns fortfarande hemlösa katter här, men de står i kö till katthemmet. Tyvärr är kön dit väldigt lång. ## Comment 12 Author: Torparmor Min man blev hundallergiker (tydligen ovanligt) och började utveckla allergi mot vår katt. Vi diskuterade hur vi skulle göra, men katten fattade beslut åt oss. Varje morgon när vi skulle åka till jobbet väntade han vid dörren och gick ut. Nu bodde vi helt på landet så det fungerade bra med gömställen och möjlighet att ställa ut mat och vatten. Vi letade dock möjligheter att han skulle bli av med allergierna och hittade två sjuksköterskor med kontakter på en klinik i Tyskland. De tog blodprover, skickade iväg och han fick kombinationspreparat att inta varje dag. Så smånongom försvann allergien och vi fortsatte att ha katter. Sen fungerade även hundar ## Comment 13 Author: Mandra #12: Jättebra. Ja det går faktiskt att bota allergier. ## Comment 14 Author: Mandra #11: Sen börjar vi ju bli lite till åren. Och man vill inte att katterna ska överleva en själv. ## Comment 15 Author: OberonsMatte #12: Förutsätter inte sådan behandling att man undviker katter helt under behandlingstiden? ## Comment 16 Author: Torparmor #15 Nej, det behövdes inte, men av naturliga skäl låg inte katten i vår säng. Katter är känsliga och han kände direkt att han inte skulle bli för närgången mot mannen. Vet inte hur det är idag, man får antagligen även nu söka efter alternativa lösningar inte den svenska offentliga medicinen ## Comment 17 Author: Lona Det hade sannolikt aldrig blivit något mellan mig och drömpartnern, det hade varit bom stopp redan när jag fått reda på att han var allergisk. Mitt ex blev allergiskt mot mina hundar när vi var tillsammans, vi bodde tack och liv inte ihop. Det gick att lösa mha medicin samt diverse "renlighetsåtgärder" men om jag hade behövt välja så hade hundarna haft prio ett. Även om ett perfekt hem hade dykt upp så hade omplacering inte varit aktuellt. Om vi redan bodde tillsammans så cete sjutton - jag hade nog fått omplacera partnern om det inte gick att lösa. ## Comment 18 Author: Mandra #15: Jag jobbar med shamansk healing. Nej man måste inte hålla sig borta från katter..