# Rädda katter till vilket pris som helst? Author: Uppkatten Nödropen duggar tätt på FB om upphittade katter i dåligt skick. Det är ett bevis för det vi så ofta upprepar: att katter inte klarar sig ute på egen tass. Det dras igång omfattande räddningsaktioner och pengar samlas in. Och självklart är det viktigt att katten får komma till veterinär, och självklart kostar veterinärbesök en hel del - det behövs absolut pengar! Självklart vill man också att behandlingsbara katter ska få hjälp till ett fortsatt gott kattliv. Men ibland blir jag betänksam. Det är när det dyker upp bilder på katter i ruskigt dåligt skick. Nu har man förstås bara en bild att bedöma läget utifrån på nätet, och bilder kan ljuga, men ibland uppfattar jag katterna som så sjuka/skadade att det nästan känns inhumant att börja samla in pengar för att "rädda" katten. Katten är kraftigt avmagrad, ena ögat är förstört, den verkar ha svårt att ö.h.t. resa sig o.s.v. Man får en bild av att katten nästan är "mer död än levande". Självklart ska katten gås igenom av veterinär i det läget. Noga. Men är det alltid rätt att försöka hålla katten vid liv? Trots stress, smärta, lidande, en osäker framtida livskvalitet o.s.v...? Jag har sett ett antal sådana här annonser på senare tid, där det bara efter något eller ett par dygn har meddelats - chockat - att katten inte har överlevt. Trots att jag uppfattade redan från början att det mest humana sannolikt vore att låta just den katt-individen få somna in. Det här är förstås jättesvåra frågor. Man vill ge varje katt en ordentlig chans. Inte minst de katter som har haft det svårt. Men till vilket pris? Vad har vi rätt att utsätta den här lilla sjuka/skadade/avmagrade kroppen för? Älskar vi katten mindre om vi låter den somna in när den mår så här dåligt? Är inte avlivning också ett uttryck för kärlek, när situationen blivit ohållbar för katten? Naturligtvis måste en individuell bedömning göras av varje enskild katt, och den bedömningen bör förstås göras av en erfaren veterinär med gedigen erfarenhet av katter som har levt ute i hemlöshet. Men är det verkligen alltid veterinärerna i de här lägena som har sagt att "det finns en chans - vi bör försöka behandla"...? Jodå, jag har också sett katter i katastrofalt skick som återhämtat sig. Så hur bedömer man...? Men visst måste det väl ändå finnas en gräns...? Att lägga ut bilder på dessa katter kan fylla en funktion: det blir svårt för människor att blunda inför verkligheten. Men är det "rätt" att t.ex. dra igång stora insamlingar när det redan inom 1-2 dygn står klart att katten inte kommer att överleva...? Eller tröttnar gåvogivare på att ge pengar "när katterna ändå bara dör"...? Gåvogivare vill ju bidra till att katter överlever. De vill bli del i en berättelse med ett lyckligt slut...? Är det bättre att vänta med insamlingen? Men dör katten så riskerar man att stå där - med en avliden katt och inga pengar att betala veterinärräkningen med? Och hur stor kan en veterinärräkning hinna bli på 1-2 dygn? Ja, de här annonserna på FB väcker många tankar och frågor om etik, ekonomi m.m. Det bästa vore förstås att förebygga, så att så få katter som möjligt hamnar i de här situationerna. Det är också viktigt att förstå att No Kill **inte** innebär att varje katt ska hållas vid liv till vilket pris som helst. Det ska inte vara så att katter "ligger och självdör på hyllorna" sedan de "räddats". No Kill innebär istället att varje katt ska bli ordentligt undersökt hos veterinär, och sedan fattar man ett välgrundat beslut utifrån kattens hälsostatus och om katten kan förväntas få ett gott kattliv framöver. Man måste alltid väga in vilket pris behandlingen skulle innebära för katten (i form av stress, långvarigt lidande o.s.v). Hur tänker du kring det här? ## Comment 1 Author: [Borttaget] En död katt lider inte och är chansen större att katten inte överlever eventuella behandlingar känns det bara grymt att utsätta den för all stress som kommer med behandlingar om katten bara kommer dö efteråt. Låt djur somna in med värdighet ## Comment 2 Author: Uppkatten En död katt lider inte - men å andra sidan får den inte chansen att göra så mycket annat heller... I värsta fall förlorar katten 10-15 år då den kunde ha fått må bra och varit en älskad familjemedlem... ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2: Är sannolikheten större att den dör så är chansen ändå inte stor att den kan få leva så länge om den ens kan leva alls. ## Comment 4 Author: Uppkatten #3 Det är det här som är så svårt: jag mötte t.ex. för flera år sedan en liten svart, vacker katt. Den hade rasat ihop i en villaträdgård och låg utan att kunna/orka röra sig. Den var kraftigt avmagrad och i ett bedrövligt skick. Men veterinärerna sa att vi ger det en chans. Så det var täta matningar av kunnig person dygnet runt, och närmast dagliga veterinärbesök. Katten överlevde och sist jag hörde något från den så hade den haft flera friska, glada år ihop med sin nya familj. I det fallet var långvarig svält det huvudsakliga problemet. Katten hade inte överlevt utan proffs-behandling, och det var kritiskt läge flera gånger. Men en del katter i dåligt skick har ju många olika krämpor... och varje fall är unikt. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4: Vad härligt att katten klarade sig och kunde få leva ett bra liv efter 🙂 Nu sa ju veterinären (om jag uppfattade det rätt) att de kunde ge den en chans och så uppfattar jag att det då fanns en tillräckligt stor chans för katten att överleva? Som du säger är varje fall unik men som en tumregel kan man ju titta på sannolikheten att katten överlever, väga in djurets lidande samt hur kvaliteten på dess liv kommer se ut efteråt. Man får också vara realistisk, kanske kan katten överleva men den dör nog med störst sannolikhet. Alla de pengarna man samlar in till ett "kanske" hade kunnat rädda många kattliv som garanterat överlever om de får vård och tas hand om. Så resonerar jag 🙂 ## Comment 6 Author: Uppkatten Katten i fallet jag berättade om hade en erfaren privatperson som vädjade för den och som dessutom kunde vårda katten "dygnet runt" i sitt hem. Veterinärerna kände till privatpersonen mkt väl sedan tidigare, och det var ett nära samarbete dygnet runt mellan veterinärer och privatpersonen som räddade kattens liv. Det normala i ett sådant fall är att katten avlivas. Det var mycket av en chansning, och katten fick chansen just för att man kunde få till ett bra samarbete (därigenom kunde man miska risken för onödigt lidande).