# Stökig morgon Author: Uppkatten I dag var det dags att vaccinera katterna! Vi var lite "sent ute" p g a pandemin, men det var lugnt enligt veterinären. Jag hade gett katterna Zylkene några dagar för att det - om möjligt - skulle ge en viss lugnande effekt på skyggisen. Vill ju att hon ska må så bra som möjligt i varje läge, även vid veterinärbesök. Men skyggisen tyckte inte alls att det var någon bra idé med ett veterinärbesök... Hon tänkte inte alls åka med. SUCK. Andra katten gick lugnt in i sin transportbur. Skyggisen tänkte inte gå in i NÅGON transportbur. Någonsin. Trots att jag gjorde precis som vi alltid brukar göra här hemma, och oftast fungerar det bra. Men inte idag. Hon ylade och försökte både att hoppa ut genom fönstret (trots neddragna persienner) och hotade med att flyga upp i gardinstången... Nåväl. Så småningom studsade hon in i transportburen och matten säkrade buren med spännband, och lade en fleecefilt över (sprejad i förväg med Feliway). Veterinärbesöket gick bra. De är vana vid skygga katter, och tog emot henne tidigt på morgonen för att undvika onödig stress, så vaccinationen var gjord på nolltid. På min lite mer sociala tjej kollade vi även tänderna, då hon har haft FORL/TR tidigare, men hon hade inte bara fina tänder, utan ovanligt fina tänder enligt veterinären. Däremot upptäckte veterinären en liten ärrprick efter ett hornhinnesår. Jag blev minst sagt förvånad. Den katten är "mitt plåster" och hon är med mig jämt, och jag har varit hemma hela coronaperioden... Hon har varken kisat, haft rinnande öga eller på något sätt verkad besvärad - någonsin. Och hornhinneskador har jag ju sett både på hästar och katter tidigare, och själv behandlat på häst. Men så ser jag det inte på min egen lilla tjej... Jag kände mig som världens sämsta matte förstås, trots att veterinären inte var förvånad, utan sa att en del katter är bra på att dölja, och att hon har missat symtom hos sin egen katt också. Men man vill ju verkligen veta om ens katt inte mår OK, för att kunna behandla och smärtlindra, och ögonen är det extra viktigt att ha koll på. Veterinären sa att hon inte kunde bedöma hur gammal skadan är, men att det inte är idé att behandla något nu. Den skulle möjligen kunna vara flera år gammal. Däremot ska jag ha lite extra koll på ögat. Båda tjejerna hade gått upp något i vikt - en effekt av att matte varit hemma under pandemin, gissar jag... Hur gick det då när vi kom hem? Ingen av katterna sprang och gömde sig, även om de höll sig nära sängen under några minuter. Den tamaste av dem var snabbt uppe i knäet på mig igen, och skyggisen började snart att diskutera med mig om det inte var dags för frukost. 😊 De har också varit nyfikna på dofterna från transportburarna. Min gissning är att skyggisen kommer att vara lite försiktigare än normalt i sin relation till mig under några timmar/ett par dagar, men jag förstärker hennes kommunikation med god mat i små mängder, och håller fast vid lugnet och rutinerna här hemma. Min erfarenhet är att man inte förstör den närhet man har byggt upp, för att man tar med sig sin skygga katt till veterinären. Men att det är viktigt att man inte förstärker kattens stress, utan är som vanligt och håller kvar vid rutinerna. Nu hoppas vi på tre lugna år - innan det är dags för nästa vaccination 😊. Ja, en del dagar börjar lite stökigt, och jag får ha koll på skyggisen så hon inte lyckades göra sig illa när hon for runt i fönstret och passade på att "beskära" alla våra pelargonier... Man känner sig som en svikare när katterna far runt i lägenheten och busar på morgonen, när de förväntansfullt tittar på en när man kliver ur sängen eftersom de är sugna på frukost. Och så stänger matten in dem i köket och ställer till det på det här viset... Men kattpest och kattsnuva är verkligen något vi måste försöka skydda våra katter mot, det går liksom inte att förhandla bort. Nu får matten sätta sig ner och utvärdera, och se om något kunde ha gjorts annorlunda. Kanske behöver "planen" uppdateras innan nästa gång skyggisen ska åka transportbur. Trots att hon de senaste gångerna har valt själv att gå in i buren... Men inte i dag. I dag undvek hon aktivt att gå in i någon av transportburarna som fanns till hands i köket, hon tog sig förbi de brickor som jag brukar använda för att slussa henne rätt o s v... Nåväl, man kan inte förvänta sig att katter är med på noterna jämt. Borta bra men hemma bäst. Eller vad säger man. ## Comment 1 Author: Uppkatten Uppdatering: under dagen kommunicerade skyggisen (som egentligen är en "fd" skyggis) glatt med mig, och var sugen på mat - många gånger om. Hon gömde sig ö h t inte, utan låg i sitt favvo-klösträd vid fönstret eller i mattes säng (ja, när matten inte var där alltså). Hon sökte kontakt och lät sig klappas, men for iväg lite lättare än vanligt. I dag på morgonen är hon som vanligt. Söker kontakt. Låter sig klappas (ja, inte hur som helst förstås, men "som vanligt"). Och hon lät sig kammas när hon åt frukost (förutsatt att hon fick torrfoder och inte blötmat förstås). 😊 Hon kommer nog aldrig att bli någon "vanlig" katt, utan alltid att ha tankar och idéer om hur man umgås, och att det inte är tänkbart att t ex låta sig hållas, lyftas, bäras. Eller äta blötmat när man ska bli kammad. Men det viktiga är att hon har en bra vardag och kan kommunicera och göra sig förstådd. Att hon slipper onödig stress, eftersom hon kan ha nära till rädsla när rutinerna bryts och tillvaron inte längre är förutsägbar. Det jag önskar mest för hennes del är att jag kunde bo så hon hade en inhägnad trädgård/kattrastgård att gå ut i (och inte bara balkongen). För att få mer stimulans. Men tyvärr är det många faktorer som styr, ekonomin inte minst... Livet med en katt som den här tjejen är lite speciellt, men jag skulle aldrig vilja leva utan henne. Hon är en fantastisk person. Men det går knappt en dag utan att jag undrar hur hon hade blivit om hon sluppit att tillbringa sin första tid i livet i en stor kattkoloni. Om hon fått vara trygg och ombrydd i ett hem redan när hon var riktigt liten. Hon kom in före 6 månaders ålder. Det var minus 20 grader ute och närmare 1 meter snö den där vintern när hon fick hjälp. Hon hade istappar i sin långa päls när hon gick i fällan...