# Vänskap eller tolerans, katter emellan Author: Uppkatten Läser i en lärobok att det är tveksamt om katter kan ha något större utbyte av varandras sällskap. Att det vanligaste nog är att katterna kan fås att tolerera att det finns andra katter i hushållet, men att katterna inte utvecklar några djupare vänskapsrelationer till varandra. Vilken är din erfarenhet? Tolererar dina katter varandra eller har de en djupare vänskapsrelation? Berätta gärna hur du märker det! 😊 ## Comment 1 Author: Namiko Har bara en katt kvar nu men skaffade två kullsyskon och dom var bästisar som små. Lekte massor tillsammans, sov tillsammans och hade inga problem att vara nära. Det höll i sig tills dom var 2 år, efter det var det inte mer än att dom accepterade varandra och så fortsatte det resten av livet. Det märktes väldigt tydligt med mina katter då dom slutade sitta/sova brevid varandra, det kunde fräsas lite ibland när den andra kom för nära. Det eskalerade aldrig utöver det då båda två undvek konfrontationer/bråk och därmed alltid backade för att respektera varandras personliga utrymme. Dom hade inget utbyte av varandra alls längre. ## Comment 2 Author: OberonsMatte Vilken bok läste du? Min erfarenhet är att det märks ganska tydligt i en kattgrupp vilka individer som känner samhörighet och vilka som bara tolererar varandra. När min förra gammelkatt Moltas levde var det väldigt tydligt att alla i gruppen kände samhörighet med honom, men inte nödvändigtvis med varandra. När de mötte Moltas kunde de alla stånga pannan mot hans och stryka mungiporna och kroppen mot hans. De sänkte huvudet för att få några slick på huvudet av Moltas eller utdela några själv. Om Moltas 16 år låg och sov på sängen kunde vem som helst av de andra tre (Oberon 12, Ruben 9 eller Milou 3) lägga sig tätt intill, bli tvättad och mysa in sig i hans päls. Oberon och Milou accepterar varandra och känner viss samhörighet, men inte lika mycket som den de kände med Moltas, iallafall inte när det gäller att gosa och sova ihop. De leker dock ibland med varandra. Ruben är den som ibland bara verkar tolerera andra katter (förutom Moltas som han kände samhörighet med och Oberon som han accepterar och ibland visar tecken på samhörighet med). Ruben har en benägenhet att bara tolerera andra katter. Han tolererade min förra honkatt Doris och när Milou flyttade hit var det henne han bara tolererade och nu är det nytillskottet Lotus. Att de relationerna är lite spända märks genom att de aldrig söker varandras närhet och råkar de mötas och råkar nosa på varandra uteblir pannbuffandet och strykningarna mot varandra. Ligger Ruben i sängen och någon av de andra kommer dit går han därifrån. Är det bråk mellan några av katterna är det alltid Ruben som är inblandad. Mitt lilla nytillskott Lotus är stundtals superbusig och helt respektlös mot både Oberon och Milou och kastar sig runt halsen på dem eller upp på ryggen och biter i öronen, men hur busig han än blir så hoppar han aldrig på Ruben. Lite intressant att han som bara är en kattunge känner så tydligt att det är bäst att inte låtsas om Ruben, precis som Ruben inte låtsas om honom. ## Comment 3 Author: Maria När vi skaffade vår gamle katt Moritz (som nu är död) så var han 8 månader när vi fick hem Lorentz som var 12 veckor. De två katterna blev de allra bästa vänner skulle jag vilja påstå. De var aldrig ifrån varandra. Sov tillsamman, tvättade varandra och lekte så att tofsarna yrde. När Moritz var 12 år var vi tvungna att avliva Lorentz och Moritz blev hängig och på ett år en riktig tjockis. Han var inte sig själv. Då skaffade vi lille Lakritz som var runt halvåret när han kom. De sov bredvid varandra och bråkade aldrig men jag upplever att de accepterade varandra men det blev aldrig samma förhållande som Moritz hade med Lorentz. Vi hade en period även en tredje katt, Greta och alla tre fungerade tillsammans jättebra men några bästisar var de nog inte riktigt. De sov och åt tillsammans men riktig nära vet jag inte om jag vill kalla det. ## Comment 4 Author: Pia-69 #0: Vissa raser (med undantag för vissa idivider) kräver eller mår bäst av sällskap av likasinnad eller samma ras. Ett bra exempel är siameser och orientaler, de ses ofta ligga i klunga, inte ovanligt att alla siameser i en familj ligger i en enda stor hög. https://images.app.goo.gl/bve3uXZ1FhZtj56F8 ## Comment 5 Author: Uppkatten #2 "Djurens beteende". En introduktion till etologi. Kom att fundera kring mina båda tjejer, som är så "isär" men samtidigt så otroligt "ihop". Skulle jag inte känna dem så väl så skulle jag nog inte se eller förstå det där magiska bandet som finns mellan dem. Den tamaste av tjejerna (mattes "plåster") är ju väldigt social och kommunikativ med mig: pannbuffar, stryker sidan mot, gnuggar mungiporna mot mig, vänder rumpan till o s v. Markerar på alla sätt att vi hör ihop. Trots att hon föddes ute i kattkoloni bland 40-talet andra katter och bodde flera månader i kolonin innan hon fångades in. Den andra av tjejerna är mer försiktig, låter sig inte hållas, lyftas, bäras. Men går fram och tillbaka och småpratar med mig och stryker sidan mot min hand. Inga pannbuffar (annat än av misstag vid något tillfälle, och stryka henne vid mungiporna har jag fått börja göra först senaste veckorna typ). Däremot dras hon ofta till fotöljen när jag precis har suttit där o s v. På ett sätt verkar hon vilja "dela doft" inom familjen, men på ett försiktigare sätt. Mellan katterna finns den här typen av beteende, men i väldigt låg utsträckning. Däremot när den skyggaste "blir själv" på natten, och jag och andra katten ligger nära varandra och ska sova, så börjar skyggisen locka (vokalt). Hon ger sig ofta inte förrän säng-katten kliver upp och gör henne sällskap. De ligger aldrig tätt intill varandra och sover, men kan ligga på varsin hänghylla nära varandra, eller ligga i sängen med en halvmeter emellan. Men ofta ligger de i varsitt rum. På ett sätt vore det lätt att tänka att de i första hand tolererar varandra, men samtidigt ser jag ju ständigt små tecken på ett väldigt nära band mellan katterna. Ffa så är tama kompisen viktig för skyggisen som jag uppfattar det. ## Comment 6 Author: OberonsMatte #5 Ja, beroende på katternas personlighet kan samhörigheten ibland finnas där utan att katterna uppvisar de vanligaste och mest uppenbara tecknen på det. En katt som har en lite mer reserverad personlighet kan t.ex. känna både samhörighet och trygghet med både kattkompisar och ägare trots att den aldrig lägger sig tätt intill. Min Oberon är också den typen av katt till viss del. Han lägger sig aldrig i knät eller tätt intill andra katter (utom Moltas som han lärde känna som liten kattunge) utan nöjer sig med att ligga en bit ifrån, men han är samtidigt den av katterna som egentligen känns minst självständig och mest beroende av både mig och kattkompisarna. När Milou en gång gick till utkanten av vår lilla skogsbacke och fram till gångvägen som finns där blev Oberon jätteorolig och började jama och gå fram till henne och tillbaka på stigen flera gånger. När hon inte följde med började han bita henne i nacken och då följde hon faktiskt med honom tillbaka! Det var så tydligt att han kände oro över att hon satt där på gränsen till "okänd mark" och att han påverkades av det. Det måste ju bero på att han känner samhörighet med henne, eller hur? Inomhus är de vänner, men de är inte så där uppenbart kärvänliga mot varandra som de var med Moltas när han levde.