En katt som kommer vilse kan med tiden förändras i sitt sätt och till sitt utseende. Katten kan till exempel bli mer rädd och försiktig, en förändring som kan ske ganska omgående. Kanske vågar katten inte riktigt ta kontakt längre, trots att den tidigare gillade människors sällskap. Ofta kan man inte bara locka fram katten och plocka upp den (som man alltid gjort tidigare), utan många gånger krävs det att man använder en kattfälla för att få hem katten igen.

Rörelsemönstret kan vara förändrat på grund av skador som tillkommit. Öronen kan ha fått förfrysningsskador. Pälsen kan vara tovig, smutsig, matt, sträv, tätare/glesare eller ha en lite annan färgton än tidigare (svart kan till exempel se mer rödbrunt ut, ofta som en effekt av solen). Katten kan ha gått ner i vikt. Ja, katten kan vara olik sig, på flera sätt.

MEN – katter förändras inte hur mycket som helst, eller på vilket sätt som helst.

På nätet sprids regelbundet inlägg där det står att katter på kort tid kan ändra färg, teckning, mönster, vitfläckighet och så vidare, allt som en följd av väder, svält och sjukdom. Det är förstås en sanning med modifikation.

• En långhårig katt kan förstås aldrig bli till en korthårskatt (eller tvärtom). Dock kan en långhårig katt ha olika mycket päls vid olika tidpunkter på året, och en större eller mindre ”man” som kan variera lite i färg (t ex bli mer grå eller mer rödbrun under delar av året).

• En katt utan vitt lär inte få vita strumpor av att ha varit vilse en tid.

• En katt med vitt på lär inte ”förlora” vita fläckar efter en tid ute. Däremot kan vita eller ljusa partier bli ordentligt smutsiga och då se grå- eller gulaktiga ut.

• En trubbnosig katt får inte längre nos av att ha varit på vift några veckor.

Och så vidare.

Men – ja – katters utseende KAN förändras. Ibland. En upphittad brun och vitfläckig katt kan i själva verket visa sig vara en svart-vit katt när den fått komma in och bott inne en tid.

Grårandiga katter kan bli lite mer brunrandiga med ökande ålder.

Maskade katter – är temperaturkänsliga. De maskade partierna (d v s ansikte, öron, tassar och svans - som är de kallaste kroppsdelarna) är alltid mörkast, men själva kroppsfärgen är också temperaturkänslig och kan bli mörkare om katten lever utomhus en längre tid (ffa då under vinterhalvåret). Vanligtvis blir kroppen dock inte fullt lika mörk som de maskade partierna.

Och en katt med två öron kan ha blivit en katt med bara ”rester av öronen” kvar efter vintern…

En upphittad brun och vitfläckig katt kan i själva verket visa sig vara en svart-vit katt när den fått bo inne en tid.

Som bevis för hur mycket katter kan förändras finns ofta ett eller flera foton med i inläggen på sociala medier. Ofta är det rätt uppenbart att katten har blivit smalare. Men vad man ofta trycker på i inläggen är istället: ”Kolla färgförändringen!!!”.

Jodå, katten är kanske mörkröd på den ena bilden och ljusare röd på den andra. Eller brunrandig på den ena bilden och mer grårandig på nästa. Men ofta är det här INTE en effekt av att katten har vistats ute på egen tass under en tid och ändrat färg – utan det man ser på bilderna är istället skillnader i ljusförhållanden när bilderna togs, eller skillnader i bildernas färgmättnad.

Det har alltså med bilderna/fotograferingen att göra – det är INTE primärt kattens färg som har förändrats på många av bilderna. Olika kameror, olika inställningar på kamerorna och olika ljusförhållanden (inne/ute) när katten fotograferas gör att katterna ser ut att ha till exempel ljusare/mörkare/brunare/gråare päls.

Utomhus: Är katten grårandig eller brunrandig…? Bilderna föreställer samma katt, de är tagna samma dag med samma kamera, men ljusförhållandena är olika.

Inomhus (annan katt): Bilderna är tagna på en och samma avdelning på katthemmet med ett par veckors mellanrum, dock med olika ljusförhållanden.

Även vita fläckar kan se mycket olika ut på olika bilder. En vit fläck kan se ut som ett ”hjärta” på en bild, som en ”diamant” på nästa bild och rätt och slätt ”som en vit fläck” på en tredje bild. Trots att det är samma katt som har fotats. Fläcken kan se större ut på vissa bilder, och mindre ut på andra. Lite beroende på hur katten står/sitter/ligger, fotovinkel och så vidare.

Har katten vitt i ansiktet kan man dock utgå ifrån att det vita närmast ögonen, nosen och munnen inte brukar förändras speciellt mycket, och då gäller det att jämföra exakt var gränsen går mellan vit och färgad päls, för att kunna avgöra om det är ”rätt” katt eller inte.

Samma katt, men har katten ”ett vitt hjärta” eller ”en vit diamant” på bröstet?

Men: bilder kan ”ljuga” – tro inget annat! Och det gör de också!

Men bilder ljuger å andra sidan inte ”hur mycket som helst”. Har katten en vit strumpa på den ena bilden men inte på den andra bilden så är det inte samma katt.

Särskilt svårt är det sannolikt att känna igen en kattunge/ungkatt som varit borta en längre tid och som hunnit bli vuxen.

Är kattungen dessutom maskad (med det maskanlag som ger blå ögon) så kan såväl ökad ålder som kyla påverka utseendet. De maskade partierna börjar framträda redan när kattungen är bara några dagar gammal, men det tar 2-3 år innan katten är helt utmaskad (som det kallas). I de fallen är det en blåögd katt man ska leta efter, samtidigt som man då får beakta att även kroppsfärgen kan ha mörknat (i vissa fall så mycket att katten kanske inte ens uppfattas som maskad längre…).

Kroppsfärgen hos maskade katter kan mörkna om de är bortsprungna en längre tid, både som en följd av ökande ålder (hos kattungar/ungkatter) och på grund av kyla.

Bakgrunden till den här typen av inlägg på sociala medier är sannolikt att man tycker att kattägare ofta är lite för snabba med att säga att ”det där kan inte vara min katt – det är inte tillräckligt likt”. Man är rädd för att katter därigenom ”överges en gång till” och aldrig får chansen att komma tillbaka hem och återförenas med sina familjer.

Och det är absolut en risk som finns, och otroligt ledsamt när det blir så. Man tror helt enkelt inte att det kan vara ens egen katt på den där bilden på nätet.

Även det motsatta problemet förekommer – att folk hämtar hem en katt som de är övertygade om är just deras försvunna katt, för att så småningom upptäcka att något inte stämmer. Katten är ju inte kastrerad längre och dessutom verkar den ha bytt kön…?!

Det är inte utan att man undrar hur många som har ”fel” katt där hemma respektive hur många som har missat chansen att få tillbaka sin bortsprungna katt…

Vad jag menar är emellertid att det är viktigt att inte enbart sprida budskapet att: ”din katt kan förändras under tiden den är vilse” (och i de sammanhangen bör man även betona kattens beteende!). Det är lika viktigt att sprida budskapet att: ”bilder kan ljuga”. Ta inte en bild på allt för stort allvar alltså. Men granska bilden noga vad gäller till exempel vita områden/särskilda kännetecken.

Granska bilderna noga. Inte samma katt - så här mycket förändras inte katter av att vara på vift en tid.

Det finns dock en lösning på allt det här: IDmärk och ägarregistrera din katt så behöver du/andra inte fundera på om det är din katt eller inte. På det sättet slipper du oroa dig för att ”svika” din katt – genom att en dag inte känna igen den längre (jo, det är dessvärre en reell risk att det blir så, även om det kan vara svårt att tro!).

Är katten IDmärkt och ägarregistrerad så får du VETA när det är din katt – även om du inte riktigt trodde att det kunde vara det, och även om det har gått en väldigt lång tid, så lång tid att du nästan har ”glömt bort” exakt hur katten såg ut (hur var det nu, var det höger eller vänster framtass som var vit…?).

Foton och annonser i alla ära – men i längden så kan de aldrig ersätta IDmärkning och ägarregistrering – bara komplettera.

IDmärkningen – ihop med ägarregistreringen – ÄR och FÖRBLIR kattens bästa livlina tillbaka till hemmet. Unna din katt den möjligheten.

Skulle du känna igen din helsvarta bortsprungna omärkta ungkatt om den dök upp på nätet ett år senare? Hade den varit IDmärkt och reggad så hade du fått veta vilken av katterna som var din…