# OT måste skriva av mig... Author: rulda Jag har en person som jag alltid har älskat som en extra morfar, en bästa kompis och en vän för livet. Min mammas morbror. Han har alltid tagit hand om mig, tagit mig ut på sjön, lekt med mig när jag var liten, lärt mig otroligt mycket om livet. Han och min mammas moste, jag kallar dom helt enkelt för morbror och moster. Blir lättare så. Moste och morbror sålde precis sitt hus på landet och flyttade till en mysig liten lägenhet i hamnen. Dom trivs helt utrmärkt, bara en trappa upp så att båda två kan röra sig obehindrat till affären för att träffa folk. Båda är över 80år men pigga och glada. Moster har börjat bli lite senil men annars är båda två helt klara i skallen. Nu har morbror fått bensår, han har ingen blodcirkulasion i benen och kanske måste amputera båda benen. Hur kan detta vara rätt?! Äntligen så har dom hittat rätt, fått ordning på livet. Morbror brukar säga att det är nu han lever livets glada dagar. Att han aldrig har varit lyckligare än nu. Varför ska detta bakslag komma?! Hur kan man säga till en man som alltid har stått på egna ben, som alltid har arbetat med kroppen, som alltid har varit ute på sjön. Som alltid har haft stoltheten att klara sig själv. Hur ska han klara av att inte få ha sina ben kvar? Hur ska moster klara av det? Hon kan inte klara sig själv på grund av hennes minne. Morbror tar bra hand om henne nu men om han förlorar benen betyder det att dom måste flytta igen. hela tillvaron kommer att rivas upp Varför? ## Comment 1 Author: Jenna-Gun Ja det är tungt. Har en dement mamma som har en cancersjuk man. Han sköter henne trots sin egen sjukdom och hemtjänstens mat. Det är fråga om månader bara innan det inte går längre. Det är tragiskt att de dina inte får ha det bra den sista tiden i livet. Hoppas så att det går att göra något åt det utan att amputera. Tröstekram Jenna ## Comment 2 Author: Sidentass Åhhh så sorligt och tragiskt att det här paret ska behöva uppleva något så tragiskt vid den ålderna...förstår så väl att du är ledsen och behöver skriva av dej...här måste dom ju båda få all den hjälp dom behöver i framtiden...och absolut få stöd till pratkontakter...det räcker inte att endast komma o ställa fram mat, få hjälp med av o påklädning..otroligt mycket mänskligt stöd vill man att hemsjukvården ska ge...tänker verkligen på dej Rulda o sänder många stödkramar... #1 Så svårt öde detta också...livet känns så orättvist när man tar del av sådana här svårigheter...sänder en varm och innerlig styrkekram till dej också... ## Comment 3 Author: MelindaS Vad hårt för er alla. Jag hoppas det går så bra det kan nu. Vet hur det var med min farfar när han blev sjuk, han som alltid gjorde allt och var van att ha mycket att fixa och jobba praktiskt med. Och sedan kan de det plötsligt inte mer. Det är tufft. Och sedan när det är som i ditt läge att din morbror tar hand om din moster. Jag sänder er mina tankar och håller tummarna för att det går bra för er alla. Jag pluggar till sjusköterska och har jobbat mycket inom vården så jag vet hur besvärliga bensår kan vara och när blodcirkulationen i benen är dålig. Bara skriv av dig här när det är jobbigt för dig. Det behöver man. Kan bli mycket att bära inom dig annars. Kramar Melinda ## Comment 4 Author: [Borttaget] Instämmer med föregående talare.. Sedan får du tänka så här rulda, att vad lyckligt lottade dom ändå är som har dig som bryr sig om dom. Det finns alltför många äldre, sjuka människor som bara har hemtjänsten som knackar på dörren.. Du har ett stort hjärta! ## Comment 5 Author: Lena Det går att bo kvar hemma med stöd av hemtjänst och hemsjukvård. Din moster kan kanske vara på en dagverksamhet under dagarna vilket stimmulerar hennes minne och samtidigt avlastar din morbror lite. Det brukar vara det allra bästa att ge stöd i hemmet så länge som möjligt. Har din moster fått en ordentlig läkarundersökning för sitt sviktande minne? Det finns olika orsaker bakom symtom som ger minnesstörningar. Det är viktigt att det utreds så att bästa möjliga behandling kan sättas in. Alzeimers är den vanligaste sjukdomen och där finns det mediciner som "bromsar" förloppet.  Förstår att det känns svårt. Försök ändå att se ljuset i den mörka situationen. Det tror jag är det bästa stödet som du kan ge just nu. Sedan kan du hjälpa dem med kontakter med kommunens hemtjänst och anhörigstöd. //Lena - som själv jobbar inom äldreomsorgen ## Comment 6 Author: Ciiviic Håller tummarna att det löser sig i slutändan  ... sänder mååååånga kramar ## Comment 7 Author: Alexej Rulda, det låter hemskt men jag har också gjort den erfarenhet att folk vänjer sig ofta snabbt vid nya situationer. Så hårt det låter, men sjukdomer är ofta en del av åldrandet med det går att leva med det. Ofta låter det värre för oss anhöriga än för de drabbade själva. Men jag hoppas självklart att allt blir bra för de. Många tröstekramar!!! ## Comment 8 Author: rulda Tack för era värmande ord. Jag ska åka och hälsa på dom i morgon, vet att dom blir glada då :) ## Comment 9 Author: kemikal Min morfar hade reumatism och fick av medicinerna dålig cirkulation (om jag förstått det hela rätt). Han fick bensår, och det gick så långt att benen fick amputeras. Med det vill jag säga att du inte är ensam i situationen. jag var visserligen liten då och kommer inte ihåg allting... Har också nu en släkting (egentligen sambons ingifte morbror) som är sjuk på gamla dagar, han och sambons mamma kämpar med hjälp av hemtjänsten för att att han ska kunna klara att bo hemma så länge som möjligt. Visst är det hårt, och ibland kommer stora bakslag. Andra dagar så går det bra, och ibland får man bra nyheter. Som när de kom på att lägga antihalknäten för mattorna i en fåtölj, så han kunde sitta där istället för i rullstolen, så mycket bättre han mådde när han fick känna sig som förut :) Små saker kan vara stora under, man får inte ge upp hoppet. Senast vi var in på sjukan för att hälsa på honom när han var där, hittade vi en tidning utgiven av ett handikappförbund. I den fanns flera annonser för hjälpmedel, som vi ska kolla upp, kanske är något av dessa det som gör att han kan klara ännu en sak i hemmet. Det kan vara en bra idé att kolla runt vilka förbund det finns och se om man kan få några råd och tips via dem. ## Comment 10 Author: vanessa Förstår hur hemskt det känns. Hur hopplöst jobbigt det är. Men de har varandra i varje fall, och det är inte så dumt. Angående bensåret så är det en annan historia. Jag vet inte om han har ont av det, för det har många som har det. Det är bra att de har koll på det.  Tänker på dig, din moster och morbror. De kommer bli så glada av att se dig imorgon. Och du av att se dem misstänker jag :-). /Vanessa ## Comment 11 Author: Hawknestgrove KAn inget annat än att skicka dig en tröstekram....De har i allafall varandra, vilket många inte har.... ## Comment 12 Author: sofia85 Precis samma sak hände med min farmor. Hon har också amputerar benet för bensår. Läkaren sa att hon inte skulle överlevt en vecka till, hon hade så ont. Hon klarar sig fortfarande själv hemma och har gjort i flera år utan benet. Hon mådde jätte mycket bättre efter ett tag, självklart tar det tid att acceptera men nu mår hon jätte bra och hon är 89 år nu... Hoppas det går bra för din mobror med... tänker på dig! tröstkramar