# Djurskyddsinspektörer hotad yrkesgrupp Author: Lena Det har varit en del skriverier om Djurskyddsinspektörer där de framställts som en yrkesgrupp som ofta utsätts för hot. Här är [en artikel i GP om detta.](http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1886046-inspektorer-far-direktlinje-till-sos)  Enligt en undersökning Fackförbundet Naturvetarna låtit göra har 7 av 10 inspektörer blivit utsatta för hot i yrket.  **Vad tror du det beror på att just djurskyddsinspektörerna är så hotade?** Utveckla gärna dina tankar i diskussionstråden nedan. Tänk på att håll ett vårdat språk och att inte gå till personangrepp mot dem som har annan syn på saken. ## Comment 1 Author: Alexej Jag tror att det finns många anledningar bakom men en stor del är nog sättet inspektionen sker på. Att de ha rätt att bestämma över ens djur känns inte lätt eller rätt för någon. Det är en otrolig stor kränkning av ens integritet och känns nog alltid som en maktövergrepp. Jag vet inte hur mycket utbildning och kunskaper det finns hur man ska möta djurägare. Bristande ödmjukhet är förödande för djurägaren och djuren. Kombinerad med bristande kunskaper gör situationen då till en mardröm. ## Comment 2 Author: carlas Håller med #1 - att eventuella hotbilder sannolikt beror på bristande utbildning, kunskaper, ödmjukhet ..., vilket kan sammanfattas med "maktmissbruk som skapar aggressioner", så jag valde alternativ 7. Men relevant här är även "annat" = fackförbundet Naturvetarnas undersökning visar knappast att djurskyddsinspektörer/kontrollanter _är_ så hotade (och blänkaren i GP är ytterligare missvisande, se nedan). Bäst är att ta del av rapporten, www.naturvetarna.se/Om-oss/Medlemsartiklar/Oacceptabel-arbetsmiljo-for-inspektorer/ + direkt här www.naturvetarna.se/Global/Naturvetarna\_tycker/Rapporter/En%20oh%C3%A5llbar%20situation.pdf. Av rapporten framgår att ca 1/3-del av landets djurskyddsinspektörer besvarat enkäten, 65 stycken i absoluta tal. Av dessa 65 anser sig 70 procent ha varit utsatta för "hot" (odefinierat; nämns dock som ex i bloggar, sociala medier och på nätet i allmänhet). I den första länken ovan anges (i högerspalten), att "Naturvetarnas rapport om hur landets djurskyddsinspektörer utsätts för hot och våld i sin arbetsvardag är omskriven i media", med länkar till GP, Sydsvenskan, Norran och Sundsvalls Tidning. De tre första har så gott som ordagranna ordalydelser, med källa Djurskyddsinspektörernas riksförening (TT), uppenbarligen orkestrerat av djurskyddsinspektören/ kommunikatören vid Lst Skåne tillika vice ordförande vid DIRF, Henriette Bonde. I detta pressmeddelandet har alltså 70 procent av en tredjedel blivit till "sju av tio av landets djurskyddsinspektörer ...". Missvisande och manipulativt, tycker jag. (Sundsvalls Tidning avviker och ger istället rubriken "**Ovanligt att länets inspektörer hotas**", och drar slutsatsen att Västernorrland utgör undantag.) I den första länken ovan finns även kommentarer, värda att ta del av i sammanhanget! Kommentarsfunktionen stängdes ned 23/8 då flertalet är ytterst kritiska mot inspektörernas arbeten och söker förmedla de rättsövergrepp som de själva anser sig ha utsatts för. En kommentar refererar - glädjande nog - till Norrtälje Katthem, så: _"CS 2013-08-18 _ _Ett annat exempel på Länsstyrelsernas maktmissbruk, ett katthem i Norrtälje, som drabbats._ _http://www.namninsamling.com/site/list.asp?p=999&id=4556&refresh=20130818004631_ _http://www.namninsamling.com/site/get.asp?maktmissbruk_ _CS, naturvetare, men av naturliga skäl inte medlem här."_ Skada att kommentarsfältet är stängt, annars hade jag gärna lagt in "vår" namninsamling också 😇 För ordningens skull: självklart ska ingen yrkesgrupp el enskild människa drabbas av övergrepp, varken i sin yrkesutövning el i sitt eget hem! Men här gäller diskussionen ju vad som kan vara orsakerna till eventuella "hot" och aggressioner mot länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer. Alternativ 7, japp! ## Comment 3 Author: Silvestris Jag tror att det är en kombination av flera faktorer. En del människor oavsett yrkesroll saknar helt social kompetens, något som är fullständigt nödvändigt när man har denna typ av yrke. En del saknar korrekt utbildning. Sedan träffar de nog generellt sett många utsatta människor. Det kan vara psykiskt sjuka, människor som tappat fotfästet pga. arbetslöshet eller sjukdom. Människor är djur och när vi är skadade/sjuka väljer en del taktiken anfall är bästa försvar. Sedan träffas nog en del rent kriminella på också. Sedan finns det ju helt enkelt människor som är dumma i huvudet, på båda sidor och det genererar sällan vänliga vibbar. ## Comment 4 Author: Katthemsmatten Jag röstade 'annat' mest för att jag tror att alla alternativen är giltiga. Plus det faktum att inspektörerna inte _måste_ ha en djurutbildning att stå på i grunden. Blir lätt prestige när man då möter folk som har en gedigen kunskap. Som t ex i fallet med Vargön katterna. ## Comment 5 Author: Lena #3 Tror också att det är flera olika faktorer som samverkar. Inget jobb jag själv skulle vilja ha direkt.  Det finns dock många andra jobb som är minst lika utsatta. Tänker på dem som arbetar på socialkontor, psykiatrin, polisen, ordningsvakter, kronofogden, kriminalvården, restaurangbranschen etc.  Har själv arbetet på ett socialkontor. Där hade man lärt sig att en så avspänd miljö som möjligt var viktig och bidrog till att dämpa aggressiviteten hos besökarna. Att ha vakter i receptionen och skyddsglas in till receptionisten triggade till mer våld än när det var en öppen disk utan vakter. Små späda kvinnor i rollen som ordningsvakter på evenemang fungerar bättre än stora muskelknuttar med machoattityd. Det har en avväpnande funktion.  Polisen i Nederländerna har mycket om bemötande i sin utbildning vilket gör att de har en annan förmåga att hantera människor i affekt.  Arbetar men i psykiatrin är sättet att röra sig och bemöta patienten ofta A & O. Frånvaro av respekt kan få ödesdigra konsekvenser vad gäller hot och våld.  Det verkar som det finns mycket att jobba med inom djurskyddsverksamheten. Det handlar nog inte bara om att ha personlarm och liknande. ## Comment 6 Author: Grodan Det känns som om det drivs en hård kampanj mot djurskyddsinspektörer. Jag skumläser bara igenom tråden, för jag känner att diskussionen är på för hög nivå för en vanlig djurägare som jag. Mitt spontana svar var "Möter problematiska djurägare" och det står jag för. Jag är glad att vi har djurskyddsinpektörer. De är bara människor och det kan inte vara så himla kul att åka hem till folk och se djur som mår dåligt. Och att djurägare är ett folk som är problematiska och har problem, tyvärr... det vet vi. Det ser vi även på/hos de djurägare som sköter om sina djur väl och aldrig har djurskyddsinpektörer hemma hos sig. Jag är ju själv en problematisk djurägare... Jag är inte insatt så mkt, men har sett en del fall under åren då djurägare med smort munläder kommit undan med vanvård i flera år. Att sluta lyssna på djurägarna kan tyvärr vara en bra sak för djurskyddsinpektörer, då djurägare med smort munläder förhalar omhändertagande av lidande djur. ## Comment 7 Author: Lena #6 Någon kampanj mot djurskyddsinspektörer tycker jag väl inte att vi bedriver. Dock får tjänstemän som arbetar med myndighetsutövning vara beredd på att bli kritiskt granskade. Det är en viktig del av det demokratiska systemet.  Just svenskt djurskydd har mycket kvar att önska, vilket även många inspektörer verkar tycka. Det är något i systemet som inte fungerar. Verkar som man lägger resurserna på fel saker. ## Comment 8 Author: Grodan #7 Ok. Men jag är stolt över mina fint formulerade meningar i #6 och förtjänar faktiskt några Bra inläggs kryss. Min röst står för de vanliga djurägarna och inte så insatta som du, Lena.❤️ Ang svenskt djurskydd så kan jag känna att det är på tok för mkt pappersarbete o byråkratiskt krångel. Vanvårdande och plågade djur skall kunna tas om hand OMEDELBUMS!!! ## Comment 9 Author: [Borttaget] #6 0ch #8 Du kallar dig en vanlig djurägare. Blir dock nyfiken när du skriver _Jag är inte insatt så mkt, men har sett en del fall under åren då djurägare med smort munläder kommit undan med vanvård i flera år._ och _kan jag känna att det är på tok för mkt pappersarbete o byråkratiskt krångel._ Är du inte lite insatt i inspektörernas situation i alla fall? ## Comment 10 Author: Grodan #9 hihi... ok, liite då... Jag har sett en del då jag åkt runt på mässor och besökt folk med djur.  Samt att jag gärna tar emot omplaceringshund och omplaceringsiller... Men jag har själv aldrig anmält något annat än zoobutiker. Det jag inte är införstådd med är ju hur det är att jobba som djurskyddsinpektör, som detta ju handlar om. Hur hotbilden ser ut. Utan jag har ju bara läst och sett filmklipp osv. Jag har svårt att se filmer från hem där djuren vanvårdats, eller från minkfarmar el dyl. Jag glömmer dem aldrig och jag blir väldigt besvärad av att man kan låta en del fall gå så långt att ingen räddning finns för djuren... att det tar så lång tid innan djuren får hjälp... och när hjälpen kommer är det för sent... då har de levt i bajs, kiss, utan mat och med sår och sjukdomar... usch ## Comment 11 Author: Lena Kan väl tycka att det är en galen värld när minkfarmare får fortsätta med sin verksamhet trots stora brister som är uppenbara medan katthem som Norrtälje Kattcenter jagas med blåslampa på det sätt som sker nu för att inspektörerna mätt fel mått på boxarna och vägrar erkänna det. ## Comment 12 Author: Grodan #11 Ja, det kan jag hålla med om. Hur kan man tillåta att vilda djur med så mycket rörelsebehov sitter i så små hemska smutsiga vidriga burar bara för sina pälsars skull? ## Comment 13 Author: Lena #12 Nej det är helt ofattbart.  En protestbild om saken: ## Comment 14 Author: Lena Puttar upp för flera röster och synpunkter! ## Comment 15 Author: Silvestris #13 Det är ju tyvärr inte Länsstyrelserna som lagstiftar, deras uppgift är att se till att lagstiftningen efterlevs och jag lovar att alla inspektörer inte är nöjda med lagstiftningen. Att minkfarmningen får fortsätta kan vi tacka Alliansen för. Det var de som rev upp den röd-gröna regeringens förslag om avsevärda förbättringar i lagstiftningen (som i praktiken skulle ha omöjliggjort lönsam minkfarmning). ## Comment 16 Author: Lena #15 Nej det är sant att Länsstyrelserna inte fatta lagarna. Kan dock tänka mig att rollen som myndighetsutövare blir extra knepig när det ser ut som det gör. Det är ju de som får ta emot all frustration från allmänheten. Mycket frustrerande det där att sittande regering rev upp förslaget. ## Comment 17 Author: Rafflan Det är ju olika från fall till fall, men många omhändertar ju vanvårdade djur och där tror jag ofta problemet är att ägaren älskar sina djur och ser inte felen och blir då arga när djuren omhändertas + att i vissa ovanliga fall har ju inte ägarna alla "hästarna hemma", tex dem är som har fullt med katter och kattlik ligger och ruttnar på golvet och det är bajs och kiss över allt men ägaren ser inte felet? Så tror oftast att ägarna vill inte skada djuren men ser inte hur allvarligt det är och blir då arga, ledsen och frustrerade när dem blir av med sina djur. Förhoppningsvis är dessa fall ganska ovanliga, men jag tror inte det :( ## Comment 18 Author: Lena Puttar upp! ## Comment 19 Author: Elsklingenelsa Jag valde "annan orsak" ovan därför att jag anser att mycket av problemen med djurskyddet och därmed hur inspektörerna upplever sin situation är ett större systemfel. 1)Samma myndighet satt att kontrollera kommersiella gigantiska livsmedelsproducenter: köttdjur, industriella hönserier, minkfarmar, travsportens tävlingsdjur mm kan även välja att kontrollera enskild djurägare efter en anonym anmälan om ev vanvårdad av en guldhamster. Det ligger i sakens natur att det är lättare o mindre resurskrävande för myndigheten att kontrollera hamsterägaren - och även detta räknas i statistiken som "en kontroll", precis som kontroll av ett hönseri är "en kontroll". Tror det var i VG-regionen för ngt år sedan där man ej utfört en enda kontroll av en kommersiell aktör men väl omhändertaget o avlivat en hel del katter. 2) Djurskyddslagen som är inspektörernas verktyg är en sk ramlag. Detta innebär att paragraferna är öppna, allmänt hållna och kan tolkas på många sätt. Typ paragraf 1: "Djur ska ha det bra". Definition av vad som är "bra" lämnar väldigt mycket frihet åt enskilda inspektörer att tillämpa sin privata uppfattning utifrån egen kompetens (eller okunskap) ELLER - eftersom det är svårt- så baserar de slaviskt sina bedömningar av vad som är "bra" på de handfast hållpunkter som finns i föreskrifter för vissa djur: mått på burar, kvm, antal djur mm istället för att jobba tillsammans med djurägaren och se om djuren över lag mår bra, försöka hitta praktiska lösningar på brister, överse med pyttedetaljer till fördel för den stora bilden osv. Dessutom finns det inte alltid detaljföreskrifter utan inspektörerna tycks välja fritt vad som är "bra" för vissa djur utan att detta framgår i någon lag. Att tillägga är att djurskyddslagen skall tillämpas utifrån "rådande forskningsläge" om vad som är lämpligt för varje djurslag men att basera dessa beslut på aktuell forskning skulle ju kräva stor kompetens samt resurser att läsa in sig på olika djur vilket det antagligen inte finns budgeterat för. Ytterligare ett problem är att djurskyddslagen ska verka förebyggande dvs förhindra att djur far illa i framtiden. Det säger sig självt att det för enskilda djurägare är svårt att bevisa att ett djur inte kommer att lida eller löpa risk i framtiden: men det är ofta denna typ av brister som inspektörerna anmärker på dv s inte att djuren lider el har lidigt men att de potentiellt kan lida i framtiden. Att t e x avliva skygga katter som mår bra idag men potentiellt kan må dåligt någon gång är standardexemplet. 3) Ytterligare ett problem med systemet är inspektörernas bristfälliga kunskaper i juridik liksom domstolarnas bristande kunskap om djurskyddets förutsättningar: När djurskyddsföreläggandet når domstolen antar domstolen (och ofta allmänheten) att något djur måste ha farit illa eller t o m vanvårdats: typ "ingen rök utan eld". Många gånger behöver det inte alls handla om djur utan något problem med ett staket, en ladugårdsbyggnad, en vattenskål som råkar vara tom vid inspektion, att djurägaren o inspektören är oense o djurägaren därför benämns som olämplig mm. Kunskap i den sk proportionalitetsprincipen hos inspektörerna hade givit helt andra resultat dvs att åtgärden omhändertagande måste stå i proportion till bristen man hittat hos djurägaren, vad det innebär för djurägaren liv och levebröd m. Att avliva någon p g a en framtida risk hade då ansetts oproportionerligt, t e x. Och detta är bara en del av de många systemfel som gör många dom råkar ut för inspektörerna frustrerade. Finns många fler skäl också. Hälsning Elsa (Kors vad långt det blev - ursäkta mig!) ## Comment 20 Author: Rafflan **#19** frustrerade är en grej men **hot** är en helt annan sak, om man tar till och hotar djurskyddsinspektören pga en tom vattenskål känns ju inte troligt? ## Comment 21 Author: Elsklingenelsa Ett antal föreläggande för mindre brister som inte är åtgärdade på det sätt inspektören vill läggs ihop och kan därefter leda till omhändertagande och djurförbud. Där ingår saker som utstikande spik i en lada som man potentiellt skulle kunna riva sig på. Tom vattenskål. osv Då tror jag säkert att frustrationen kan övergå till hot. För en del innebär ju dessutom djurförbudet att de inte längre kan försörja sig genom sitt yrke t ex att driva lantbruk så det är både jobb o djur man blir av med. Jag försvarar inte hot. Men jag kan tänka mig att djurförbud 8livslångt ) och att bli av med sina djur/älsklingar är lite som att livet faktiskt är över för många djurägare vilket nog säkert kan få en del att säga vad de sedan ångrar. Sen säger jag inte att det är enskilda inspektörers fel att kontrollsystemet och de mål de får att arbeta är vad de är. Min poäng är att det är just ett systemfel där jag anser att åtgärder såsom omhändertagande/djurförbud i fall där det inte föreligger djurplågeri  leder till arga människor. För den som vill läsa mer om djurskydd de gånger det går fel rekommenderar jag Astrids miljö och samhällsblogg: http://forysta.bloggspace.se/   Hälsningar Elsa ## Comment 22 Author: Silvestris #21 Fast djurförbud går att upphäva. Om man åtgärder de fel som låg bakom djurförbudet och kan visa att man nu har goda förutsättningar att hålla djur på ett bra sätt kan Länsstyrelsen häva djurförbudet. Om man inte kan åtgärda mindre brister undrar jag lite vad man har för  förutsättningar att sköta djuren. Och vad man har för attityd.  Djurförbud är ju inte ett straff, har man gjort sig skyldig till djurplågeri ska man åtalas för det och då kan fängelsestraff vara aktuellt. Djurförbudet är till för att skydda djuren och jag tycker inte att djur ska behöva **plågas** för att en person ska förhindras att hålla den typen av djur. Djurskyddsinspektörer ska arbeta förebyggande, inte bara hjälpa djur som faktiskt plågas (då är man ju för sent ute). Om djurägare inte förstår varför man beläggs med djurförbud förstår jag att man blir förbannad. Djurförbud är ju inte ett straff utan det är enkom till för att skydda djuren från att fara illa. Ett juridiskt straff tilldöms du i rätten. ## Comment 23 Author: Rafflan **#21** utstickande spikar och tomma vattenskålar känns ganska lätt att åtgärda? och om ägaren inte gör det trots upprepade information om det + information om djurförbud/omhändertagna djur då tycker jag dem gör rätt att ta djuren. Skulle aldrig ha mina djur i utrymme med spikar eller utan vatten, skulle du? Men om tex hästen precis sparkat bort en bräda i väggen när dem kommer ditt så det sticker ut en spik eller oj hunden hade spillt ut vattenskålen, ja men då åtgärdar jag detta + ställer ev ut fler vattenskålar om det är deras krav tills deras nästa besök och vips är "problemet" löst, det är ju inte så svårt? Värre i dessa fall där dem säger att katthemmen har för små burar men katthemmen säger att det är fel och dem vägrar komma ditt och mätta igen, där förstår jag att man blir arg... Men dem få fall jag läst om ser jag inga konstiga krav från djurskyddsinspektören, mager häst ska vara i bättre hull om 1 månad, fula hovar ska vara bättre om 1 månad, olaglig bur/hundgård ska vara fixat om 1 månad, för få vattenskålar ska vara fixat om 1 månad, osv... ## Comment 24 Author: Elsklingenelsa Man kan tycka att det inte är svårt att slå i en spik, det förstår jag. Men min poäng var att det är fel sätt att "ta folk på" att gå runt på folks gårdar, i ett katthem där folk jobbar jämt utan ersättning för djurens skull, in i personer hem etc och börja pekat ut spikar, småfel och brister och sedan skicka föreläggande som man får ngr veckor att överklaga till domstol eller rätta sig efter även om man anser att det är helt uppåt väggarna. Det är inte alltid så enkla frågor som att slå i en spik; I exemplet med antal katter som fanns i varje box på Norrtälje katthem vid ett enskilda kontrolltillfälle där djurhållaren och kontrollanten inte var överens om fakta visar denna konfrontativa modell att det inte funkar särskilt rättsäkert. OM man istället fokuserde på om djurhållaren som helhet gjorde ett bra arbete och försökte vara hjälpsam och ge råd o stöd (som lagen säger att man SKA göra) så hade det inte behövt bli förödande konsekvenser för petitesser. I mitt exempel med spiken var sedan grejen att det vid nästa gång var en stolpe som var sned osv, att korna precis hade ätit upp höet så ett tråg var tomt vid kontrolltillfället mm -vilket blir brister som påtalas även om djuren är fullt friska och välskytta. Många upplever dessa inspektioner som ett intrång rakt in i privatlivet helgd. Jag säger inte att saker inte ska åtgärdas och att djur ska leva i en farlig miljö; men det fanns en tid när inspektören arbetade i samråd med djurhållaren och också hade förståelse för att det ALLTID kommer att finnas något att anmärka på om man verkligen letar fel. Men är det detta som djurskydd ska handla om eller är det hur djuren mår som är huvudfrågan? Det är väl djurplågeri man ska stävja - inte att hitta fel av stänga ner i det stora hela fungerande verksamheter. Jag tror att detta är ett av huvudskälen till varför folk blir förbannade och hotar inspektörerna vilket var frågan jag vill illustrera i min "annan orsak" enligt ovan enkät. Vad gäller saken djurförbud anser jag personligen att det är den sortens åtgärder som en domstol bör döma ut- och jag har svårt att se det som en simpel administrativt åtgärd. Att det förbudet ev går att upphäva eller få omprövat tjänar inte något till om djuret som omhändertagits under tiden avlivats - inte om man ser djur som familjmedlemmar i alla fall. När det handlar om att djurskydd ska vara förebyggande så är detta helt ok för mig - så länge den förebyggande åtgärden faktiskt står i proportion till den ev. framtida risken. Enligt min mening är det t ex inte ok att avliva skygga (friska eller behandlingsbara) katter därför att de i en ev. framtid kan bli svåra att medicinera OM de skulle bli sjuka - vilket blir fallet med en sk. förebyggande lagstiftning som ska ta hänsyn till någon slags hypotetiskt lidande i framtiden. Jag anser att den typen av spekulationer är rättsosäkra och har själv sett fall där det får absurda konsekvenser. Men allt jag skrivit är naturligtvis min egen uppfattning och man behöver inte hålla med. ;) Hälsningar Elsa ## Comment 25 Author: Silvestris #24 Om man hela tiden har små brister så blir ju inte helthetsbilden vidare bra, eller hur? Dessutom är ju rutininspektioner planerade, de kommer inte som en överraskning så det är inte så att djurägaren blir tagen på sängen vid en rutininspektion. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om eldsjälar som tar hand om djur på sin fritid, om bönder som lever på sina djur eller om helt vanliga privatpersoner. Man är skyldig att ta väl hand om djuren och följa den lagstiftning som finns. Djurskyddsinspektörer varken får eller bör vara snällare mot de som arbetar ideellt. Det är paradoxalt att det alltid klagas på djurskyddsinspektörerna. De gör fel när de ingriper för sent, när de har varit allt för välvilliga och försökt hjälpa tex. kattsamlare bara för att dessa katter sedan måste omhändertas och belasta katthem (eller avlivas). De gör fel när de påpekar brister som på sikt kan göra att djuren far illa och de gör fel när de ingriper innan djuren far illa. En djurskyddsinspektör gör aldrig rätt... ## Comment 26 Author: Elsklingenelsa Argumenten i mitt inlägg handlade alla om att jag anser att det föreligger systemfel dels i prioritering av kontroller, i lagstiftningens utformning, i vilka resurser inspektörer får för att sätta sig in i aktuell forskning etc och att detta skapar en "vi och dom" mentalitet som jag inte tror gör saken bättre för djur. Inte en gång sa jag att det var inspektörernas fel - för det anser jag inte att det är. Hälsningar Elsa ## Comment 27 Author: Alexej #24 Det stämmer inte att djurskyddsinspektörer anmäler sina besök. De flesta är oanmälda. Att få besök av en djurskyddsinspektör är som en bilbesiktning. Man vet aldrig vad de upptäcker och hur det slutar. Har man otur är det en otrevlig person som gnäller över allt, har man tur är det en trevlig person som diskuterar problem och ger råd och tips hur man kan förbättra situationen. ## Comment 28 Author: db-2 #27 spelar det någon roll? Om man får påpekanden (vare sig det är av djurskyddsinspektörer eller besiktningsmän) så SKA man åtgärda dessa annars blir det konsekvenser (djurförbud/körförbud). Personligen har jag aldrig mött en besiktningsman som är genuint otrevlig (även om en del är kortare i tonen än andra), men å andra sidan struntar jag inte i att åtgärda påpekanden eller med en dåres envishet hävdar att de har fel. ## Comment 29 Author: Slampen Det handlar ju även om djurinspektörerna kommer ensamma eller två stycken. Man kan även av någon obestämd anledning begärt polishandräckning. När man då kommer till en djurägare kan den komma att befinna sig i ett underläge direkt gentemot myndighetspersonerna. Chansen för den att tillkalla någon som kan vara bistående är inte lätt. Jag vet en person som hade varit in på länsstyrelsen och fotat sina handlingar. Några dagar senare var lst i trakterna och i slutet av inspektionen sa den ena: Vi hörde att du varit in på länsstyrelsen i fredags. Jag tror inte att jag behöver kommentera så mycket. Men jag röstade på 7. Men bilden är komplex. Jag tror även att det finns en risk att en hel del som har utbildat sig kan få attityden att jag kan och vet bäst gentemot de som inte är det. Det tar ett tag innan man förstår hur lite man kan när man är nyfärdig. Det är där livserfarenheten kommer in. Man lär sig att lyssna till den människan man har framför sig och förstå den. Det är då en genuin kommunikation kan uppstå. Inte det som lst kommer med: Vi anser att vi har kommunicerat..... ## Comment 30 Author: Alexej #28 och vad ska man göra för åtgärdar när det inte finns ett fel? Som det hände i Norrtälje där LS envisas att burarna är för små fast de är inte det. Och vad ska man åtgärda när LS kräver att man avlivar skygga katter? ## Comment 31 Author: Rafflan **#29** men vad då "kan"? buren/boxen/utrymmet ska vara då eller så stort, det ska finnas rent vatten och maten ska bara fräsch, djuren ska var i bra skick. Det finns väl inget "kan" med det, det är enkla regler som ingen styr över? ## Comment 32 Author: Silvestris #29 Det kan finnas flera anledningar till varför en djurskyddsinspektör begär handräckning av polisen. Om anledningen varför inte framgår har både inspektören och poliserna gjort ett dåligt jobb. Ja, jag har diskuterat detta med poliser och djursyddsinspektörer och de är rörande eniga. När polisen följer med är det A och O att djurägaren får veta varför polisen är där. Det kan finnas flera anledningar till varför polisen ombes följa med, men polisen ska ju hålla sig i bakgrunden om de inte har anledning att ingripa. #30 Om en inspektör mäter fel och lägger det som grund för ett föreläggande bör det aktuella katthemmet kunna överklaga detta hos Förvaltningsrätten (i värsta fall). Det finns väl ändå ritningar på hur katthemmet har byggts där mått anges. Om inte annat går det att ta in en oberoende part som kontrollmäter. Man kan dessutom fota med referensmått... vilket inte kostar något om pengar skulle vara ett problem. ## Comment 33 Author: Alexej #32 läs på om Noräljes katthem där djurskyddsinspektörer envisas att gräset är svart-dvs säger att varken mätningar eller ritningar stämmer. Som dessutom kräver att katthemmet avlivar de skyggare katter. Det finns flera katthem som blev hotade just för att de tar in skygga katter. Eller att de tex lämnar ut alla adresser till jourhem fast de inte har lagligt rätt till det men tar det som anledning att inte förlänga tillståndet. ## Comment 34 Author: Silvestris #33 Och då kan man som sagt ta foton med referensmått om en överklagan till Förlvaltningsrätten blir aktuell. Sedan är det väl alldeles självklart att inspektörerna måste få jourhemmens adresser eftersom jourhemmen är en förlängning av katthemmet och således måste uppfylla de föreskrifter som finns. Det är öht ingenting konstigt över det. Uppfödare som har katter ute hos fodervärdar och som bedriver tillståndspliktig verksamhet måste låta foderhemmen inspekteras också. Har man jourhem/foderhem som motsätter sig detta kan man helt enkelt inte sätta ut katter hos dem (man ser alltså till att jourhem/foderhem skriver under ett medgivande om att adressuppgifter får lämnas ut till Länsttyrelsen innan man sätter ut katter där, ett papper är inte så svårt att fixa) eftersom man då inte kan få tillstånd eftersom inte alla lokaler där verksamheten bedrivs kan inspekteras. ## Comment 35 Author: Alexej Fel- LS har ingen rätt att få en lista med jourhemsadresser. Oavsett om du tycker det är konstigt eller inte. De får inte kräva saker som inte finns med i tillståndslagen. Det är jourhemmets ansvar att söka tillstånd om man har mer än 9 katter hemma. ## Comment 36 Author: Silvestris #35 För att ett katthem/kattförening ska få tillstånd för sin verksamhet måste de visa att lokalerna där deras verksamhet bedrivs uppfyller rådande föreskrifter. Placerar man ut sina katter i jourhem innebär det att man måste visa att de lokalerna är lämpliga. Dvs. lokalerna måste kunna inspekteras av Lst. Det är katthemmet som är skyldiga att redovisa att deras katter bor under lagenliga förhållanden. ## Comment 37 Author: Alexej Silvestris, Katter som befinner sig i jourhem ska enligt Jordbruksverket _inte_ räknas med i tillståndet, utan det är jourhemmet i sig som behöver ha tillstånd för hållande från och med den tionde vuxna katten. När Länsstyrelsen gjorde kontroll hos oss verkar det som att de medvetet valde att räkna med katter som inte fysiskt befann sig i vår lokal och på så sätt kunde de få fram att vi överskred vårt § 16 tillstånd. Tanken slog mig att även de katter som står på väntelistan för att få komma till katthemmet, som matas och har tillsyn av enskilda personer i väntan på plats till katthemmet, skulle enligt Länsstyrelsens definition räknas som att de befann sig i ett jourhem. Helt plötsligt är vi ansvariga för många fler katter runt om i länet än de 42 som huserar i katthemmets lokal!! Vi skulle med andra ord konstant bryta mot § 16 tillståndet bara genom att ta emot samtal om nödställda katter och skriva upp dem på en väntelista! Jordbruksverket säger tydligt att: ”O_m det finns jourhem i anslutning till omplaceringshemmet behöver dessa ha tillstånd för hållande från den tionde vuxna katten.”_ Med anledning av att Länsstyrelsen insisterat på att katter som inte fysiskt befann sig i anläggningen vid kontrolltillfället ska räknas med, oavsett vad Jordbruksverket säger, skickade jag den 13 juni 2013 ut en förfrågan ut till verksamheter med katt i Sverige med frågan om de har jourhem omtalat i sitt tillstånd. Detta är sammanställningen av 82 tillfrågade verksamheter, som arbetar med katt, där det var 42 verksamheter som svarade på frågan: * 8 stycken hade _inget_ nämnt i sitt tillstånd angående jourhem och arbetade generellt inte med jourhem mer än att personal tog hem katter vid behov. * 21 stycken hade _inget_ nämnt i sitt tillstånd angående jourhem och arbetade kontinuerligt med jourhem. * 4 stycken hade jourhem nämnt i sitt tillstånd och arbetade kontinuerligt med jourhem. * 9 stycken hade ett specificerat tillstånd för just jourhem då de inte hade ett katthem med lokal att tillgå. Av 33 verksamheter som arbetar med katt och använder sig av jourhem var det endast 4 som hade jourhem omnämnt i sitt tillstånd och då stod det att ”_katthemmet ska kontinuerligt försäkra sig om att jourhemmen har en god katthållning_”. Alltså inget om att katterna ska räknas med i tillståndet, så som vår Länsstyrelse påstår att det ska vara. [http://blogg.kattcenter.se/?p=18663](http://blogg.kattcenter.se/?p=18663) \----------- [Jordbruksverket:](http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/forvaraandrashundarochkatter.4.6beab0f111fb74e78a780001203.html) Det här gäller för katter ------------------------- Du måste ha tillstånd * om du har kattdagis, kattpensionat eller liknande där du samtidigt tar emot fyra eller fler katter mot betalning * om du har omplaceringshem där du regelbundet tar emot fyra eller fler katter för att förmedla dem till nya ägare. Om det finns jourhem i anslutning till omplaceringshemmet behöver dessa ha tillstånd för hållande från den tionde vuxna katten. \------------ Var är dina länkar?? ## Comment 38 Author: Lena #36 Nej där har du fel. Det finns inget i lagen som gör att Lst kan kräva detta. ## Comment 39 Author: Alexej #36 Silvestris, väntar på dina länkar. Du påstår ju att: Har man jourhem/foderhem som motsätter sig detta kan man helt enkelt inte sätta ut katter hos dem (man ser alltså till att jourhem/foderhem skriver under ett medgivande om att adressuppgifter får lämnas ut till Länsttyrelsen innan man sätter ut katter där, ett papper är inte så svårt att fixa) eftersom man då inte kan få tillstånd eftersom inte alla lokaler där verksamheten bedrivs kan inspekteras. och Placerar man ut sina katter i jourhem innebär det att man måste visa att de lokalerna är lämpliga. Dvs. lokalerna måste kunna inspekteras av Lst. Det är katthemmet som är skyldiga att redovisa att deras katter bor under lagenliga förhållanden. \------------- Undrar hur du kan skriva det utan att kunna visa upp en länk eller lag. Och det här är ingen småsak utan en viktig grund för alla jourhem och katthem/kattföreningar som jobbar med jourhem. Och självklart lämnar man inte ut adressen till ett jourhem till LS, framförallt inte om jourhemmet jobbar med skygga katter. ## Comment 40 Author: Grodan Men titta nu... svarsalternativ 3 leder... 😃 ## Comment 41 Author: carlas #40 nja, dålig slutledning, el irrelevant; vad tror du det handlar om? Av hittills 45 röster antar 22 att de s k "hoten" bottnar i brister hos djurskyddsinspektörer och det system vari de ingår - samt 6 "annat", där det vanligen handlar om en kombination, dvs 28 av 45. **Det väsentliga är hur som helst argumenten.** Där "leder" _**Elsklingselsa**_ 🌺 med fortsättningar... Läs #19 igen. Det är där vi behöver fortsätta att ta avstamp. Och resonera! För att försöka förändra och förbättra. För djurens skull. Och givetvis för djurskyddspersonalens. ## Comment 42 Author: Silvestris #39 Jag har inga länkar eftersom min information kommer från ett samtal med en jurist. Lagstiftningen tror jag alla här har koll på. Dock så säger ju en av dina länkar samma sak som jag skrev tidigare nämligen: _Du måste söka tillstånd **oavsett om du har verksamheten i ditt hem eller på annan plats**. Lokalerna ska godkännas av länsstyrelsen. Om du byter lokaler måste du söka nytt tillstånd._ Om man (katthem eller uppfödare) placerar ut sina katter hos andra behöver man tillstånd för de lokalerna. Om en kattförening eller en privatperson äger fler än 9 vuxna katter behövs det tillstånd för de lokaler katterna bor i. Ingenstans säger informationen på denna sida emot den information jag fått av juristen jag pratade med. Jourhem/fodervärdar behöver endast ansöka om eget tillstånd om de uppfyller tillståndskraven dvs: 1. Håller 10 eller fler katter äldre än 12 månader. 2. Föder upp 3 eller fler kullar per år. 3. 3 Upplåter 3 eller fler katter per år. 4. Säljer katter från 3 eller fler kullar per år av egen uppfödning. 5. Säljer 3 eller fler katter per år från annans uppfödning, samt 6. Förvarar eller utfodrar 4 eller fler katter. ([Källa](http://www.jordbruksverket.se/download/18.1dbcbad113c7ffa7b0380008706/1360078271843/L120+%C2%A716.pdf)) Katthem och uppfödare, om de uppfyller tillståndskraven, är skyldiga att ha tillstånd för alla lokaler de håller sina katter i oavsett om det handlar om jourhem/fodervärdar eller i egna lokaler. Jourhem/fodervärdar som inte själva uppfyller tillståndskraven (tex. om de bara tar hand om en katt) innefattar man då i katthemmets/uppfödarens tillstånd. Just detta att man måste ha tillstånd för varje lokal där katterna vistas har i praktiken ställt till det för tex. uppfödare som tar med sig sina katter till sommarstället. Man har helt enkelt inte tänkt på att man behöver tillstånd även för sommarstället. Om det vore som du påstår Alexej vore det väldigt enkelt att undanhålla myndigheterna sina katter och komma undan att behöva ansöka om tillstånd öht. Det vore ju bara att placera ut sina katter lite här och där och vägra inspektörerna information om vart ens katter befinner sig... och sedan förvänta sig att få tillstånd för sin verksamhet. Du kan bara få tillstånd för de lokaler och de katter du visar upp. ## Comment 43 Author: Alexej Innan skrev du: _Det är katthemmet som är skyldiga att redovisa att deras katter bor under lagenliga förhållanden._ Och: _Katthem och uppfödare, om de uppfyller tillståndskraven, är skyldiga att ha tillstånd för alla lokaler de håller sina katter i oavsett om det handlar om jourhem/fodervärdar eller i egna lokaler._ Självklart när det gäller katthemmet.  **Men det här stämmer inte:** _Jourhem/fodervärdar som inte själva uppfyller tillståndskraven (tex. om de bara tar hand om en katt) innefattar man då i katthemmets/uppfödarens tillstånd_. Det är inte katthemmets ansvar att redovisa jourhem för att få tillstånd till ett katthem. **Ett jourhem måste ansöka om tillstånd när antalet katter (egna och jourkatter) överskriver 9 vuxna katter eller att man tar in mer än 4 vuxna jourkatter inom ett år. Det har inget att göra med vilket katthem man jobbar ihop med.** Och för det behöver jag inte prata med en jurist... utan jag fick tillstånd för jag har fler än 9 katter och är jourhem för flera olika katthem/kattföreningar plus att jag jobbar med egna jourkatter som inte är kopplade till ett katthem. Och mina kunskaper kommer inte från en "jurist" utan från djurskyddsinspektören jag fick tillståndet av. _Om det vore som du påstår Alexej vore det väldigt enkelt att undanhålla myndigheterna sina katter och komma undan att behöva ansöka om tillstånd öht. Det vore ju bara att placera ut sina katter lite här och där och vägra inspektörerna information om vart ens katter befinner sig... och sedan förvänta sig att få tillstånd för sin verksamhet. Du kan bara få tillstånd för de lokaler och de katter du visar upp._ Och vad tror du du hur tex KKS arbetar? Genom att ha varje jourhem med i tillståndet? Antar att det är flera hundra... Tycker jordbruksverket är väldigt tydligt där: ”O_m det finns jourhem i anslutning till omplaceringshemmet behöver dessa ha tillstånd för hållande från den tionde vuxna katten.”_ ## Comment 44 Author: Silvestris #43 Så länge katthemmet anser sig vara katternas juridiska ägare är de skyldiga att redovisa under vilka förhållanden deras katter bor. Du tycker inte att du behöver prata med en jurist för att tolka lagstiftningen. Jag anser att hela den här diskussionen är ett tydligt tecken på att det faktiskt behövs en jurist för att tolka lagstiftningen. Du och jag läser texten olika. Jurister är utbildade för och arbetar med att tolka lagstiftningen. ## Comment 45 Author: Alexej #44 Också de som har specialiserad sig på konkursbo eller skilsmässor? Att prata med en jurist som inte är insatt i djurskyddslagen är inte speciell vägledande. Jag litar mer på djurskyddslagen och vad en djurskyddsinspektör har sagt till mig. Du har fel och vill inte erkänna det. Istället kommer du med att en jurist vet bäst... Kanske du kan lägga ut ett skriftligt uttalande om frågan från din jurist? ## Comment 46 Author: Silvestris #45 Juristen jag pratade med är kunnig inom djurrätt. Jag kan fråga personen ifråga om hen är intresserad av att delta i diskussionen. Det är väldigt intressant detta med när folk väljer att lyssna på djurskyddsinspektörerna. Stryker de en medhårs har de rätt, om inte har de fel eller är okunniga. Jag har i rätt många trådar här på HiF läst om hur okunniga djurskyddsinspektörer är i just juridik. Man lyssnar på inspektörerna när det passar en, eller? ## Comment 47 Author: Silvestris Kan dessutom tillägga att de uppfödare jag känner som ansökt om tillstånd för sin uppfödning har varit tvungna att inkludera foderhem i sina tillstånd. ## Comment 48 Author: Lena Silvestris jag vet katthemsföreningar som har anlitat jurister för den där tolkningen som det tvistas om här. Att Katthemmet ska redovisa sina jourhem etc. Dessa jurister tolkade det på samma vis som Jordbruksverket skriver: ”O_m det finns jourhem i anslutning till omplaceringshemmet behöver dessa ha tillstånd för hållande från den tionde vuxna katten.”_ och kom fram till att Lst inte kunde kräva någon sådan redovisning. ## Comment 49 Author: Alexej Om det är en djurskyddsinspektör som ger tillstånd borde de väl veta vad de ger tillstånd för. Dessutom gäller vår kritik inte alla djurskyddsinspektörer men absolut de som anser att skygga katter ska avlivas, skjutas eller som inte gillar katter öht. Ett bra -eller dåligt exempel djurskyddsinspektörerna som lät vargönkatterna avlivas fast de var bara lite rädda. Men jag är ofta med när LS (och polisen) omhändertar katter och har träffad på trevliga och kunniga djurskyddsinspektörer. Djurskyddsinspektören tex som gjorde kontrollbesök hos mig och gav mig tillstånd var ett exempel på en bra och kunnig person. Ett katthem brukar ha en lista med jour-och akuthem som man kan kontakta om ett jourhem behövs. Många finns med på en lista men kanske har flyttad eller ändrat sig. Enligt din tolkning ska nu katthemmet lämna ut listan så att LS kan åka dit för att göra en kontroll. Och det gäller enligt dig alla intresseanmälningar som inte ens tagit en katt, katt-på-prov-hem, andra katthem (det händer att katthem byter katter), jourhem i andra kommuner eller län? Är det verkligen så svårt att förstå: ”O_m det finns jourhem i anslutning till omplaceringshemmet behöver dessa ha tillstånd för hållande från den tionde vuxna katten.”_ Kanske du borde tipsa dina uppfödarkollegor som har problem med tillstånd om vad som står i djurskyddslagen... ## Comment 50 Author: Silvestris #49 Saken är den att det kursiverade stycket du citerar inte kommer från lagstiftningen utan från SJVs tolkning (och SJV har fått bassning från Förvaltningsrätten tidigare gällande olika tolkningar av djurskyddslagdtiftningen) som de skrivit ut på sin hemsida. Vi har uppenbarligen både djurskyddsinspektörer och jurister som tolkar lagstiftningen olika vilket innebär att vi inget vet förrän vi har en prejudicerande dom från rätten. ## Comment 51 Author: Elsklingenelsa Ja, bara för att Jordbruksverket påstår en sak är det sannerligen inte "lag" - det har du helt rätt i! ;) Om de nu inte utnyttjat sin behörighet och har tagit fram föreskrifter enligt en förutbestämd process med "remissförfarande" och att dessa föreskrifter tydligt specificerar vad som gäller och att dessa föreskrifter sedan tillgängliggjorts för en allmänhet så att medborgare får möjlighet att inrätta sig och följa reglerna. Det ställs vissa krav på regler som är för den enskilde betungande/krav och föreskrifter: det måste gå att utläsa vad som gäller enligt principen om all maktutövnings normbundenhet. I en demokratisk rättsstat brukar man säga att "utan lag ingen rätt". Att säga att "lagen kräver" att jourhem ska omfattas av katthemmens tillstånd utan att detta framgår av varken lag, föreskrift, förarbeten eller praxis är att försöka "lagstifta i efterhand" på tjändtemannanivå. Just när det gäller offentligrätt: statens krav på den enskilde medborgaren är det inte okej med sk. Extensiv lagtolkning d v s inte ok att tolka in högre eller mer långtgående krav än lagen uttrycker. Visst vore skönt med domstolsklargörande men det är min bestämda uppfattning att även myndigheter faktiskt måste ha lagstöd för sina påståenden. ;) Elsa ## Comment 52 Author: Silvestris #51 Och i dagsläget finns det stöd i lagstiftningen för att jourhem ska falla under tex. ett katthems tillstånd eftersom lagstiftningen säger att det ska finnas tillstånd för de lokaler där verksamheten bedrivs. Så vi landar iaf i att det tydligen är en tolkningsfråga även fast jag kan tycka att det är rätt så självklart att ett katthems/en kattförenings verksamhet bedrivs i just jourhemmens lokaler i de fall jourhem nyttjas. Precis som jag bedriver min uppfödning=verksamhet delvis hos de fodervärdar jag placerar ut mina avelskatter hos. Så tydligen behövs antingen ett klargörande i föreskrifterna eller en dom som klargör läget. ## Comment 53 Author: Elsklingenelsa Jo, det verkar ju som om man tydligen tolka detta helt olika. Själv utgår jag ifrån förarbetena till kravet på §16-tillstånd där man gör en avvägning om när det är berättigat att lägga skatteresurser på förebyggande myndighetskontroller mm och slutligen kommer fram till att denna tillståndspliktighet/kontrollskydlighet startar först när djurhållningen når upp till en viss omfattning d v s först efter att man har fler än ett visst antal djur i ett visst hushåll. ( Självklart ska kontroller alltid göras kontroller vid misstankar om missförhållanden i ngt jourhem eller annat hushåll med djur- men jag pratar om förebyggande kontroll av lokaler.) Man gör ju t ex inte myndighetskontroll av privathushåll som funderar på att skaffa katt - utan istället anser man att det krävs djurhållande av viss storlek för att tillståndsplikt ska vara befogad att lägga resurser på. (Personligen finner jag det märkligt om man skulle åka hem till privatpersoner och kolla hur deras hus är utformat när de ska ta emot en hemlös katt medan man inte säger sig ha tid att kontrollera köttfarmer med 1000-tals nötdjur men det är ju min helt subjektiva åsikt och inte juridik.) Skillnaden mellan en privatperson med egen katt och ett jourhem är ju verkligen försvinnande liten. Ofta blir ju också jourhemmet det nya permanenthemmet. Vad gäller fodervärdskap vet jag inte mycket - får man betalt för det d v s räknas det som vinstdrivande verksamhet? Följderna av en den logik som du förespråkar kan ju också vara ganska långtgående juridiska följder för katthem som använder jourhem eller uppfödare som använder fodervärd; ska föreningen/uppfödaren förlora sitt 16§ tillstånd om ev. djurinspektörer hittar brister i ett enstaka jourhem? Hur ska uppfödare/katthem förebygga detta för att vara säker på att få behålla sitt tillstånd - dagliga kontroller att allt är i ordning? Jag ser framtida orosmoln om denna tolkning skulle vinna gehör. Å andra sidan talar man ju redan om att ta bort §16-tillståndet i sin nuvarande utformning så det hela kanske "löser sig naturligt". ;) //Elsa ps. Ursäkta till trådskaparen om denna tråd helt kantrat och handlar om ngt annat än tänkt... ## Comment 54 Author: [Borttaget] Ur Nyheter från Jordbruksverket: _Dags för anmälan till Djurskyddskonferensen 2013_ _Den 20 november är det dags för årets Djurskyddskonferens och i år kommer temat att vara djurskyddskontroll. Dagen kommer att fyllas med en mycket bra panel av föreläsare som representerar olika infallsvinklar i detta ämne._ _Läs hela artikeln - Klicka på länken _[_http://www.jordbruksverket.se/5.2c4b2c401409a3349317eec.html_](http://www.jordbruksverket.se/5.2c4b2c401409a3349317eec.html) Avgift: 400 kr, sista anmälningsdag 3 november (Röstade förresten på nr 5, Bristande kunskaper hos inspektören, för det verkar som om det ofta är där skon klämmer när det blir problem. Självklart finns det fler förklaringar.) ## Comment 55 Author: Slampen #53. På ett sätt genomförs detta redan. En länsstyrelse har i villkor för ett katthem sagt att de skall besöka jourhemmen minst en gång per halvår och då göra observationer som skall journalföras. Dessa journaler kan sedan på begäran från lst granskas. Problemet är att man inte har sagt vilka observationer som skall göras. Mao kan man när man granskar journalerna komma med anmärkningar trots att man inte talat om vad för observationer man skall göra. Man kan inte heller godta ett u.a. Man lägger mao ut ansvaret på katthemmen att genomföra besök(inspektion) av jourhemmen. Problemet i detta är att katthemmen inte får ikläda sig en myndighetsutövande roll och kan inte kräva att få komma in i en bostad. Vad man kan göra sig skyldig till är olaga intrång/hemfridsbrott. Det kan strida mot Artikel 8 i de mänskliga rättigheterna, om skydd mot familje- och privatlivet. När det gäller journalföring gällande katthem så finns det ingen laglig grund för det. Katthemmen kan dock på frivillig basis välja att ha en journal. Problemet blir då att om lst vet att det finns kan de med stöd av DL §27 begära att få ta del av dessa handlingar. #54 Det är för ynkligt att JV nu börjar att ta ut en avgift för sin konferens. Anledningen till det sägs att det är så många som inte kommer. Jag kan undra. Jag har varit med vid de två senaste och jag tycker nog att det har varit välbesökt. De som inte dyker upp är nog en del lst-folk. Men på de två senaste har en hel del djurägare och även jurister varit med. Vid konferensen när DL-utredningen presenterades var det möjligt att ställa frågor och komma med kommentarer vid varje föreläsning. Förra året sas det att inget sådant utrymme skulle finnas eftersom det var så många föredragshållare. Inte ens i samband med paneldebatten fanns den möjligheten. I år tar man betalt. Alla lst-folk får betalt av sin arbetsgivare. De får därtill resan betald. Vilka är det som får kosta på det ur egen ficka? Allmänheten och till dem hör djurägare och dess företrädare. Årets konferens kommer att handla om djurägare och kontroller av dessa. Vem vill då ha djurägare på plats som kritiskt kan ställa frågor. Förresten kommer detta inte att få plats förrän vid paneldiskussionen. ## Comment 56 Author: Elsklingenelsa #55 Vet du i vilket län lst ställer dessa krav på jourhemmen? (Det är intressant för mig att ha exempel på hur denna otydlighet i tillämpningen av kraven på §16 tillstånd i relation till just jourhem leder till att lagen får mer långgående konsekvenser än det finns stöd för i förarbeten.) Det är också intressant att visa att olika länsstyrelser faktiskt gör olika tolkning och tillämpning för då kanske man kan övertyga en domstol att ta upp frågan. //Elsa ## Comment 57 Author: Lena #56 I Stockholms län och i Västragötaland vet jag att det har förekommit. ## Comment 58 Author: Backarödbo Puttar upp! intressant diskussion samt förfrågan till "Slampen" i de senaste inläggen! ## Comment 59 Author: Lena Fortsatt upp puttning! ## Comment 60 Author: Slampen #56 Örebro län. ## Comment 61 Author: zorro2 Röstade också på bristande kunnskaper. Det er et tufft yrke som inte endast krever kunnskap om djurskyddslagen. De måste även kunde hantera olika typer av människor men viktigast de måste ha en gedigen kunnskap om djur. Bristerna leder til maktmisbruk, vargön kattene er et godt exempel. ## Comment 62 Author: Lena #61 Bristande kunskaper både vad gäller olika djurslag och oförmågan att möta människor verkar vara en springande punkt. (Tänker på att det brister både i mötet med klienterna och med omgivningen i övrigt - t.ex. oss ideella krafter). Detta ihop med att man använder sin maktpositionen på ett övertydligt sätt gör att man som yrkesutövare får det särskilt svårt i sitt yrke. Lite mera ödmjukhet skulle underlätta det hela.