Annons:
Etiketterkattens-statusdjurskyddsfrågorartikel
Läst 17795 ggr
SVEKATT
1/2/16, 10:02 AM

Långhårig och hemlös. Del 2. Fallbeskrivningar.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Varje år får katthemmen in många larm om långhåriga katter i behov av hjälp. Ofta handlar det om katter som har påträffats ute. Gotlands katthem fick till exempel en dag in ett larm om en katt som hade fastnat med sina tovor i ett taggtrådsstaket. Tyvärr var katten i ett så dåligt skick när den hittades att man tvingades låta avliva den. I den här artikeln får vi möta flera andra långhåriga katter som landets katthem och katthjälpsorganisationer har tagit hand om.

Långhåriga katter far ofta särskilt illa när de tvingas leva ute, till exempel om de föds ute i hemlöshet, kommer vilse eller överges av sina ägare. Precis som korthåriga hemlösa katter drabbas de av svält, sjukdomar, förfrysningsskador och så vidare. Men ett särskilt problem för de långhåriga katterna är just deras päls. Många tror att katten har nytta av sin långa päls om den kommer vilse eller blir hemlös, men i själva verket är det precis tvärtom. Pälsen tovar sig, och till slut kan stora delar av kattens päls vara ihoptovad. 

De stora tovsjoken gör det svårt för katten att kunna röra sig normalt, vilket i sin tur begränsar kattens möjligheter att kunna sätta sig i säkerhet och att skaffa mat. Katten får också svårt att sköta sin hygien. Tovorna drar och sliter i kattens hud och det samlas barr och skräp i och under tovorna. Huden blir så småningom sårig och irriterad. Den ihoptovade pälsen fungerar därtill dåligt när det gäller att hålla katten ”lagom varm”. 

Långhåriga katter i dåligt skick är en del av vardagen på svenska katthem.

Rafaela.

Örebro katthem fick en dag in ett larm om en katt i mycket dåligt skick. Den hade setts på soptippen i Stora Måle under några dagar.

Katten hade svårt att röra sig på grund av sin ihoptovade päls. Hon stod på tå och kunde inte fälla ner bakbenen till ”normalläge”. Hon föll flera gånger.

Katten togs in och fick komma till ett jourhem. Där serverades hon små portioner mat – men ofta. Hon hade befunnit sig i ett svälttillstånd så länge (flera månader) att för mycket mat på en gång kunde göra henne sjuk. Hon fick namnet Rafaela.

Det tog tid – och var svårt – att raka Rafaela eftersom hennes hud var alldeles för stor för den magra kroppen.

Under fällen doldes ”ett skelett med skinn på”. Rafaela vägde i det här läget bara 1,8 kilo. Hon hade eksem och luktade väldigt illa.

När hon väcktes ur narkosen kunde hon röra sig och tvätta sig ordentligt för första gången på mycket länge.

Hon tvättade sig ofta och sov mycket under den första tiden.

Efter några veckor kunde hon fälla ned fötterna till normalläge igen så att hon slapp gå på tå.

Rafaela fick ett gott liv i ett eget hem. Hon var en social katt, och frågorna om hur hon hade hamnat på soptippen var förstås många.  Tyvärr gav hennes kropp upp i förtid något år senare som en följd av den svåra svälten.

Rafaela hade förstås små möjligheter att jaga, att sätta sig i säkerhet och att sköta sin hygien när hon vistades på soptippen. Det medförde stress och lidande. Hon fick bestående skador som ledde till en för tidig död. Eftersom Rafaela inte var id-märkt och ägarregistrerad kunde hon aldrig återförenas med sin ägare.

Rafael.

En okastrerad hankatt dök upp vid en salladsbar i Karlskoga där han åt glupskt av det han kom över. Han var mycket skygg och det gick inte att komma nära honom.

Ett och ett halvt år senare gick han omkring med ett stort pälsstycke släpandes efter sig. Hans hud var sårig och han uppfattades vara i dåligt skick.

En kvinna i området reagerade på hans situation. Hon kunde inte ta in honom eftersom han inte lät sig fångas. Hon hade också egna katter varför hon hade svårt att ta hand om honom. Hon vädjade om hjälp men varken djurhem, polis, länsstyrelse eller kommunjägaren agerade.

En dag låg det stora pälsstycket på kattstegen vid kvinnans balkong.

En volontär från Örebro katthem fick kännedom om kattens situation och grep in. Mat ställdes ut. Morgonen därpå kunde man konstatera att någon varit där och ätit. En fälla placerades ut och ett par dygn senare gick katten i fällan. Katten fick namnet Rafael.

Veterinären bedömde att han var yngre än tre år gammal och i tillräckligt gott skick för att kunna kastreras omedelbart. Rafael blev också id-märkt.

I dag lever Rafael ett gott liv inomhus. Han är trygg och har flera kattkompisar.

Det är både ledsamt och anmärkningsvärt att en katt kan gå hemlös i 1,5 år i ett allt sämre skick utan att någon agerar. Det är också anmärkningsvärt när myndigheter inte reagerar och agerar på de larm som kommer in. Det borde vara självklart att hjälpa hemlösa katter till ett fortsatt gott kattliv, och att förebygga hemlöshet genom t ex lagstiftning om kastrering, id-märkning och ägarregistrering. Eftersom Rafael inte var id-märkt och ägarregistrerad kunde hans ägare aldrig spåras.

Murre.

Adelsö katthjälp nåddes av ett larm via Facebook. Det handlade om en tovig katt som vandrat runt ett tag och som observerats ute på Adelsö. När larmet kom började Adelsö katthjälp reka. Vem kunde vara – eller ha varit – ägare till katten? Ganska snart fick man reda på att en äldre dam hade ägt katten, men att hon hade flyttat från ön. Hon kontaktades och överlämnade då katten till Adelsö katthjälp för vidare omplacering till Kattstallet i Vällingby – om katten kunde fångas in.

Man sökte upp platsen där katten verkade stryka runt. En sommarstugeägare gav sitt samtycke så att katten kunde matas under dennes vedbodtrappa. Efter ett par dygn började maten försvinna. 

En kamera ställdes ut för att säkerställa att det var just Murre som kom dit och åt, och det var det. En fälla med mat i placerades då ut på matningsplatsen. Fällan riggades dock bara när man kunde vara på plats och se till den varje eller varannan timme.

En dag låg något som såg ut som en död råtta bredvid matskålen. Det visade sig vara en stor tova.

Och så en natt – omkring två veckor efter larmet på Facebook – gick Murre i fällan.

Han var mager och tovig, hade många fästingar och inte mycket förtroende för människor.

På Kattstallet arbetar man nu med att vänja Murre vid att umgås med människor igen, och för att han ska återfå sitt förtroende för människor. Han behöver också viss veterinärvård.

Att överge sin katt är förstås inte förenligt med svensk djurskyddslagstiftning. Enligt gällande djurskyddslagstiftning ska katter ha tillsyn minst två gånger per dygn. Ingen katt klarar sig ute på egen hand. Katter som överges förvildas därtill relativt fort. De brukar dock ganska snart ”börja minnas” hur det var att leva tillsammans med människor om de upptäcks och får chansen att komma tillbaka till ett gott kattliv.

Nora.

Ibland träffar katthemmen även på ägda katter som råkat illa ut på grund av sin päls. Det kan röra sig om katter från misärhem, katter från dödsbon, katter med okunniga eller oengagerade kattägare etcetera. Kort sagt – det handlar om ägda katter som inte har fått nödvändig pälsvård under en längre tid.

I likhet med de allra flesta katthem så tar Södertälje katthem normalt sett inte in katter för omplacering. Platserna går i stället till de katter som saknar en ägare, och som därför har allra störst behov av hjälp. Men ibland gör man undantag. Den här gången gällde det två sjuåriga katter som man fick in via Akutgruppen. Ägaren var sjuk och ansåg sig därför inte kunna ha kvar katterna längre. Hon uppgav att det var ”Norska Skogskatter” – utan stamtavla – och att den ena av katterna var lite tovig.

Ägaren kom över med katterna samma kväll.

Nora visade sig vara en enda stor tova. Hon kunde knappt röra sig.

”Det var det värsta vi har sett, och då ser vi ändå en hel del i vår verksamhet”, konstaterar katthemmet.

Katthemmet kontaktade sin veterinär och fick komma in omgående för rakning av katten.

Katthemmet ringde senare upp ägaren för samtal om kattens skick och uppgav då att man övervägde att göra en anmälan om djurplågeri. Någon sådan anmälan gjordes i slutänden aldrig med tanke på ägarens sjukdom, men man ville ändå tydligt markera att det är olagligt att missköta en katt på det här sättet. Båda katterna flyttade så småningom till ett gemensamt gott hem.

Många långhåriga huskatter behöver pälsvård dagligen för att katten inte ska få besvärande tovor. Noras ägare brast – av olika anledningar – i det avseendet och det fick allvarliga konsekvenser för katten. För Nora var det tur att katthemmet kunde ta emot vid just den här tidpunkten. Det är inget man kan räkna med som kattägare, utan man har själv ansvar för att – vid behov – omplacera katten. Det är stor brist på katthemsplatser och vanligtvis mycket långa köer. Nora borde också ha tagits till veterinär långt tidigare för rakning. Det ansvaret har man som ägare till en långhårig katt om man inte själv klarar av att sköta kattens päls. 

Detta kan du göra:

Det är viktigt att reagera och agera om man träffar på en smutsig och tovig katt. Det gäller att inte låta sig luras om katten ser ut att vara i ett gott hull vid en första anblick, för många gånger döljs en mager katt under tovorna och den smutsiga pälsen. Känn igenom katten ordentligt, och lämna aldrig kvar en katt i dåligt skick ute.

Befarar du att katten är bortsprungen eller hemlös bör du antingen själv hjälpa katten (och då även eftersöka en eventuell ägare!), eller kontakta ett katthem för vägledning och hjälp. Är katten skygg bör du i första hand vända dig till ett katthem med No Kill-policy, till exempel ett SVEKATT-anslutet katthem.

Det har dessvärre blivit vanligt att folk avlar fram långhåriga huskatter för att tjäna pengar på detta (s k BYB-uppfödning). Inte sällan kallas katterna för ”Norsk Skogskatt” i annonserna och uppges ha si och så många procent raskatt i sig. Alla katter utan stamtavla är dock huskatter och ingenting annat. 

Fler långhåriga katter i samhället kommer dock sannolikt att på sikt leda till ett ökat antal långhåriga hemlösa katter, som i sin tur riskerar att fara särskilt illa p g a sin päls. Som kattägare har vi ett ansvar att förhindra den utvecklingen. Det kan vi göra genom tidig kastrering av våra huskatter (samt av de raskatter som inte ska användas i seriös avel!), genom att id-märka och ägarregistrera våra katter, samt genom att undvika att stödja avel som syftar till att få fram fler (långhåriga) huskatter på en redan övermättad marknad. Att avla fram fler (långhåriga) huskattungar är inte försvarbart när det redan idag finns över 100 000 hemlösa katter som behöver få varsitt hem. 

Överväger du att skaffa huskatt – välj då en hemlös katt. Adoptera från ett katthem eller från en seriös katthjälpsorganisation. Bland de hemlösa katterna finns både långhåriga och korthåriga katter i alla åldrar, var och en med sin färg, teckning och unika personlighet. Adopterar du från ett katthem så blir platsen på katthemmet dessutom tillgänglig för en annan katt i nöd. Genom adoption av en katt hjälper du därför minst två katter till ett bättre liv. Som kattägare har vi ett gemensamt ansvar att få bukt med kattsituationen i Sverige.

Fotnot. Fallbeskrivningarna är baserade på texter av I Andersson, A Mohl och A Åkesson, och publiceras med deras medgivande.

Annons:
ElisabethB
1/2/16, 3:00 PM
#1

Tack för en läsvärd och viktig artikel!

😊 Det är bättre att fråga och verka obildad, än att vara tyst och förbli obildad. 😉

Lena
1/2/16, 7:07 PM
#2

En fantastiskt bra artikel om vilket elände de fagra pälsarna ställer till det om kissen blir hemlös. Med tanke på att ulliga kattungar är så attraktiva bland människor över lag och att det därför vuxit fram en oseriös blandras marknad (BYB) är risken stor att problemet ökar. En bransch som går in för att producera sådana katter enbart för att tjäna pengar utan att ta något ansvar för hur det blir…. Många köpare ser bara en gullig kattunge som förblindar dem, utan att sätta sig in i vad som krävs i form av pälsvård och annat.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

evastar
1/2/16, 9:48 PM
#3

Kunskap, som jag tror för många, är okänd. Chockerande och skakande att läsa om dessa katters lidande, men hoppfullt att vi alla kan föra kunskapen vidare; på våra arbetsplatser, i samtal med grannar och bekanta, vänner och familj. Ju mer vi lyfter upp frågan och belyser - desto större möjlighet att förbättra livssituationen för katter.

Jassan
1/2/16, 9:51 PM
#4

Jättebra artikel!! Ska visa den för alla jag kan komma åt. Många behöver läsa o se detta!!

https://jazzans.wordpress.com/

[[eskils_]]
10/4/16, 11:43 AM
#5

Puttar upp en viktig och läsvärd artikel. ☝️

Många tror nog att en lång päls skyddar katten när den är ute i kylan, men det kan alltså bli precis tvärtom.

Katthemsmatten
10/4/16, 12:15 PM
#6

Extra viktigt att putta upp den här tråden med tanke på att temperaturen stadigt går nedåt nu. Alla katter har inte samma tur som katten Rolex i tråden "Har jag en familj". Den som hittade Rolex gjorde ett fantastiskt jobb, så nu slipper han gå ute och frysa i sin allt mer hoptovade päls.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: