Vi får ofta in katter från misär och vanvårdshem till katthemmet. Ofta följer vi med polisen och hjälper till vid infångandet. Här är en berättelse om 17 katter från ett misärhem
Det är lördag förmiddag, och jag sitter och njuter i godan ro med mitt morgonkaffe med en spinnande katt i mitt knä när telefonen ringer, Det är från Katthemmet. Under morgonen har Nackapolisen hört av sig och frågat om vi kan ta emot ca femton katter från ett misärhem på Ingarö. Eftersom katterna är ensamma sedan några dygn tillbaks i ett hus utan värme, mat eller vatten är det bråttom och Länsstyrelsen har beslutat att katterna ska omhändertas omgående.
Polisen är på väg dit nu, men vill gärna ha vår hjälp med att fånga in katterna. Polisen har inte någon utrustning för kattfångst, endast ett fåtal transportburar så de vill gärna låna av oss. Dessutom är det inte det enklaste alla gånger att få tag i en stressad och rädd katt och få in den i en transportbur. Särskilt om man inte har kattvana, och det har inte alla poliser .
Jag bor i närheten, så det beslutades att jag skulle möta upp poliserna vid huset och hjälpa till.
Att ta emot ett så stort antal katter samtidigt kräver åtskilliga resurser från oss på Katthemmet och en hel del planering. Alla får inte plats i vår karantän, så flera måste placeras direkt i något akuthem. Jag lastade bilen full med fällor och transportburar och på väg till huset kontaktade jag en annan av våra volontärer för att be henne åka till katthemmet och ringa till våra fantastiska akuthem för att höra om någon hade möjlighet att ta emot en katt eller två samt ringa in volontärer som kan hjälpa till att köra ut katterna till de olika akuthemmen
Vanilla Ice fick snabbt ett nytt hem Foto Ingrid Schullström
När jag kom fram till huset som visade sig vara en rucklig sommarstuga, stod redan tre poliser där och väntade på mig. Tomten var full av bråte och i fönstret satt en röd katt och kikade på oss. Inne i huset var stanken outhärdlig. I en hörna stod en full latrintunna. Golvet var täckt av avföring, tomma spritflaskor och bråte. Och katter! Massor av vackra gula och röda katter som levde i denna hemska misär. Vart jag än tittade såg jag en förskrämd kisse. På en hög med trasor mitt denna obeskrivliga röra låg en kattmamma och diade sina ungar.
Toots och Tiffany, två av kattungarna Foto Ingrid Schullström
När jag kom fram till huset som visade sig vara en rucklig
Jag är i normala fall ganska kräsmagad, men nu var det bara att koppla på autopiloten och börja infångandet. Katterna blev lite stressade när vi klampade in men det gick relativt lätt att efter lite fräsande ta dem i ett stadigt grepp och stoppa dem i transportburar.
När jag gick ut en stund för att få lite luft kändes det som om jag gick på styltor. Tittade ned och upptäckte att jag fått extrasulor av avföring som satt fast under skorna. Usch!
Efter några timmars intensiv kattjakt räknade vi till 17 katter. Jag tog med mig fem stycken hem till mig som fick tillbringa sin karantänstid i min gäststuga. Övriga tolv åkte polisbil till Katthemmet där Jeanette och Marie tog emot för att göra en första hälsokoll och sedan köra ut katterna till väntande akutmattar och hussar.
Det gick bra för alla katterna från Ingarö och alla utom tre stycken har fått nya hem . Alla vuxna katter var i förvånasvärt bra skick. Kattungarna hade snuva och ögoninfektion, men med behandling blev de snabbt friska.
Snyggingarna Vanillin och Brago Foto Ingrid Schullström
När jag kom fram till huset som visade sig vara en rucklig
Härligt att så många av dessa missar fått nya hem
(Det sista litet OT, men inte helt......)
