Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
1. Allmän information om sajten

Att ha innekatt

2007-03-09 14:47 #0 av: miranda1

Tamkatten är ett djur som trivs bäst i ett revir med gott om lämpliga bytesdjur och en omväxlande terräng, och därför kan man faktiskt inte alltid erbjuda sin katt ett perfekt hem. Ett hus vid en trafikerad gata eller en lägenhet på fjärde våningen gör det svårt att leva ett fritt liv, även om många kattägare ändå känner att de kan ge sina djur en bra tillvaro. Men förstår vi verkligen till fullo konsekvenserna av denna begränsade rörelsefrihet?

Ur: "Din katts hemlighet" av Vicky Halls

Vicky Halls är utbildad djursjukvårdare och har lång veterinärmedicinsk erfarenhet. Intresset för kattens beteende och känsloliv fick henne att så småningom bli kattpsyko­log på heltid. Hon har medverkat i många tidskrifter och i olika teveprogram och hon har patienter över hela Storbritannien. Hemma har hon fyra egna katter.

 

Foto: Linda Carlgren
Foto: Linda Carlgren

 

Vi människor har en mycket stor värld. Vi reser, vi arbetar, vi umgås med vänner. Varje dag utsätts vi för en mängd olika stimuli i en miljö som ständigt förändras. Vi kommer hem på kvällen fyll­da av nya intryck och kopplar av med vår katt som ivrigt har vän­tat på oss. Utekatten möter liknande utmaningar under kattver­sionen aven dag på jobbet: jakt, födosök, klättring, utforskning, sociala möten. Tanken på ett mål mat och ett varmt knä lockar ho­nom att vända hemåt för att tillbringa kvällen i lugn och ro. Men hur har innekattens dag varit? Steg upp, åt, sov, tittade ut genom fönstret, sov, åt, gick på kattlådan, sov en stund till, gick upp på övervåningen, tittade ut genom fönstret, sov, åt, gick på kattlådan igen, sov, matte kom hem. Eller i Bakewells fall, åt upp en föns­terkarm. Var finns jakten? Var finns klättrandet? Var finns utma­ningarna?

Innekattens värld är mycket liten. Ingenting förändras bortsett från att husse och matte kommer och går och att katten strövar runt i huset. Det finns många sovplatser och ibland också fina utsiktspunkter där man kan se ut, så de flesta katter gör som Spooky, BIn och Puddy och tillbringar dagarna med att sova i brist på mer intressanta tidsfördriv. De blir inte överkörda, de blir inte bitna av grannens katt och de råkar inte bli instängda i någons garage. Vi garanterar våra innekatter en fysiskt trygg mil­jö men det är också vår plikt att sörja för deras mentala hälsa. Här följer en berättelse som bara alltför tydligt visar hur svårt vissa katter kan drabbas.

Molly - en "skvatt galen" katt

Lydia var en ung flicka som bodde ensam i en tvårumslägenhet med sin katt Molly. De hade levt tillsammans i fyra år. Eftersom Molly var innekatt fanns hon alltid där när Lydia kom hem efter en lång dag på kontoret. Lydia trodde att Molly var fullständigt lycklig. Hon hade en fin sovplats, massor av mat och en hög mju­ka leksaker som placerades i en hög mitt på vardagsrumsgolvet varje dag. En morgon vaknade Lydia och såg Molly stirra ut ge­nom sovrumsfönstret med pälsen på ända samtidigt som hon mor­rade på det mest blodisande sätt. Lydia blev chockad. Hon hade aldrig sett Molly sådan så hon böjde sig fram för att röra vid hen­ne och lugna henne. Plötsligt exploderade katten och anföll Lydia med tänder och klor för att sedan morrande och fräsande rusa runt i lägenheten. Lydia var lamslagen och puffade in Molly i kö­ket med en kudde och stängde dörren ordentligt. Under de föl­jande två dagarna levde hon under belägring. Varje gång hon öppnade köksdörren var Molly redo att kasta sig över henne med runda ögon och bakåtstrukna öron. Lydia ringde veterinären som hänvisade henne till mig. Jag ordnade så att Molly fick en grund­lig hälsoundersökning (under vilken hon uppförde sig oklander­ligt) och den visade att hon var fullständigt frisk.

Det faktum att det inte fanns någon fysisk orsak till Mollys be­teende gjorde problemet ännu värre. Jag var förbryllad över att Molly uppförde sig så väl när veterinären undersökte henne och därför ville jag gärna testa hur hon reagerade på mig. Jag gick in i köket och väntade på att bli attackerad. Som vanligt hade jag på mig ett par rejäla stövlar under byxdressen. Molly verkade vis­serligen rädd och mycket uppjagad men hon gjorde inga försök att anfalla mig. Men när jag lockade in henne i vardagsrummet, där Lydia satt omgiven aven barrikad av dynor och kuddar, ilsknade hon genast till och började fräsa och spotta. Jag försökte förklara för Lydia varför hennes kära husdjur hade förvandlats till en fiende.

Molly hade drabbats av känslomässig överhettning. Hon hade förmodligen sett en annan katt utanför huset och blivit otroligt uppjagad av denna syn. Hennes kropp förberedde henne för strid genom att utsöndra en enorm våg av adrenalin och Lydias berö­ring orsakade en explosion av aggressivitet som representerade fyra års inskränkt rörelsefrihet. Hon hade slutligen blivit "skvatt galen" och kunde omöjligen lugna sig. Hon fastnade sedan i en ond cirkel av dysfunktionellt beteende och upplevde samma extrema känslomässiga reaktion så snart hon fick syn på Lydia. Andra människor kunde hantera henne utan problem, så Molly fick genast flytta till en erfaren "fosterförälder" där hon kunde återhämta sig och leva ett mer aktivt liv. Detta är förvisso ett ovanligt fall men det finns många andra stressymptom som katter kan utveckla om de inte tillåts bete sig naturligt.

Aktivitetsbudget - så utvärderar du kattens livsstil

Katter är skapta för en viss sorts liv och de flesta vilda kattdjur följer samma beteendemönster. Detta naturliga mönster kan be­skrivas med hjälp aven analysmetod kallad aktivitets budget. Just i detta sammanhang syftar ordet budget på tidsenheter och inte på pengar och beskriver hur stor del av ett dygn som katten ägnar åt olika naturliga beteenden. Alla katter har en aktivitets­budget som beror på levnadssätt (innekatt, utekatt), ras, person­lighet, ålder och yttre omständigheter. En katt som lever ett na­turligt liv efter eget godtycke kan tillbringa exempelvis femton timmar med att sova eller vila, tre timmar med att tvätta sig och leka och sex timmar med att jaga, äta och utforska. Varför inte jämföra din egen katts aktivitetsbudget med katters naturliga livs­stil? Det är när kattens aktivitetsbudget börjar avvika dramatiskt från det naturliga beteendet som man kan få problem.

Jag brukar använda en budget med sex olika kategorier: sömn, samspel med omgivningen, tid utomhus, socialt samspel med  

människor eller andra katter, pälsvård och födointag. Jag får er­känna att jag skrämde BIn, min modiga rödtabby, när jag började forska i tamkattens livsstil med hjälp av begreppet aktivitetsbud­get. Fylld av ambition försåg jag mig med penna, block, stoppur och mycket kaffe och studerade BIn på nära håll under ett helt dygn. Medan jag tittade på honom sov han förnuftigt nog i arton timmar, men varje gång han vaknade blev han mycket förbryllad när han såg en hopkrupen varelse som stirrade på honom med blodsprängda ögon från ett hörn av rummet. Vårt förhållande förblev påtagligt kyligt i flera veckor efteråt. Jag lärde mig myck­et av detta experiment, inte minst att man faktiskt inte bör stirra på sin katt under långa perioder eftersom den då blir paranoid.

Som exempel följer här BIns ursprungliga aktivitetsbudget från 1994 och en annan för Puddy när hon var tolv år:

 

Blns aktivitetsbudget

BIn var sex år vid den aktuella tidpunkten och ingick i en grupp om sju katter. Han hade turen att bo på landet och kunde gå ut när han ville. Men detta var ett mycket regnigt dygn och Bin av­skydde att bli lerig om tassarna. Han fick en kattlåda inomhus, en extra stimulerande inomhusmiljö och obegränsad tillgång till Pe­ter.

Sömn: 17,5 tim (mycket långtråkigt att över­vaka)

Samspel med omgivningen: 3, 6 tim (tittar mest ut genom fönstren)

Utomhusvistelse: 1,1 tim (inte där det är lerigt)

Socialt samspel: 1,3 tim (slickar Peter i ansiktet och klipper till Puddy)

Pälsvård: 0,2 tim (mycket summariskt, endast an­siktet)

Födointa: 0,.3 tim (kattmat eller vad som hel.1t från kylen)
 

 

Puddys aktivitetsbudget

Puddy var tolv år när jag gjorde upp hennes aktivitets budget och hon ingick i samma grupp om sju katter. Platsen var densamma men hon studerades ett torrt men kallt januaridygn. Även hon kunde gå ut när hon ville och hade för övrigt samma förmåner som BIn.

 

Sömn: 17 tim (hon sov mycket när hon blev äldre)

Samspel med omgivningen: 1,5 tim (tittar ut genom fönstret)

Utevistelse: 1,5 tim (håller sig nära huset)

Socialt samspel: 3 tim (följer mig)

Pälsvård: 0,5 tim (ett grundligt jobb)

Födointag: 0,5 tim (ännu en katt som hott till vid kylen)


Vi försöker alltså rättfärdiga vår vana att hålla katter inomhus men istället för att säga "titta, de verkar ju fullständigt nöjda" borde vi bedöma dem på ett mer vetenskapligt sätt som tar hän­syn till deras naturliga beteende. Husdjur är inte bara till för att bereda ägaren glädje. Förhållandet bör vara ömsesidigt och det är viktigt att fundera över vad en katt med inskränkt rörelsefrihet får ut av relationen.

När man tittar på Bins och Puddys aktivitetsbudgetar ser man genast att där finns inslag som innekatter går miste om. De kan inte gå ut och det sociala samspelet är ytterst begränsat (om det gäller en ensamkatt med heltidsarbetande ägare). Denna lediga tid måste fyllas med något, den kan inte bara vara ett vakuum. Katten har endast ett fåtal alternativ och det enklaste är att sova. Om miljön inte är stimulerande lär katten knappast fördriva tiden med att utforska omgivningen och då återstår födointag, sömn och pälsvård. Nu kanske du förstår varför katter som lever i en torftig inomhusmiljö blir överviktiga och slöa och lätt börjar tvät­ta sig överdrivet mycket?

Detta är en extrem förenkling av ett komplicerat ämne, men säkert inser du nu att det förmodligen inte är det bästa alternati­vet att alltid hålla katten inomhus. Om det ändå är nödvändigt är  

Det mycket viktigt att man väljer rätt katt och erbjuder denna katt en så stimulerande miljö som möjligt.

 

Av: miranda1

Datum för publicering

  • 2007-03-09

 www.vickyhalls.net

Anmäl
2007-03-09 15:25 #1 av: Pelusa

Mycket intressant information vid en första genomläsning.
Ska strax läsa den en gång tillCool

/Pelusa

Anmäl
2007-03-09 15:26 #2 av: Lena

Intressant artikel som Miranda bjuder oss på. Nu får vi mycket att diskutera och begrunda. Alltid bra med ett mer vetenskapligt perspektiv.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-03-09 16:53 #3 av: miranda1

uppdaterad med länkan till skribentens hemsida http://www.vickyhalls.net/

 

Anmäl
2007-03-09 18:46 #4 av: gubben

På vilket sätt är artikeln vetenskaplig? Det är en s.k kattpsykologs egna åsikter helt enkelt och ingenting annat. Vem som helst kan ju begripa att man inte ska ha en katt ensam utan sällskap inomhus. Det behöver man ju inte vara psykolog för att fatta. Är man borta på dagarna så ska man skaffa två katter helst i samma ålder så de har varandra att leka med. Sen bör man ju också ha tillgång till innätad balkong så katterna får frisk luft + en massa klätterställningar på höjden. Naturligtvis så skulle det i den bästa av världar vara bättre för alla djur att få springa fritt ute men nu har vi ju dem som husdjur och då kan vi inte göra så.

Jag har hört till leda argument som "men även om katten blir påkörd så har den i alla fall levt lycklig i de 1,5 år den levde" och annat trams. Nu är det ju så att långt i från alla påkörningar slutar med att katten dör på fläcken utan många gånger så får de ligga i timmar eller t.o.m dagar med bruten rygg, brutna ben eller skallskador innan de äntligen får dö. Inte sällan har sådana katter försökt släpa sig hem för att få hjälp också och varför skulle de göra det om de nu skulle föredra att få dö?

Jag har också ställt frågan om andra djur i en annan tråd men ingen har hittills kommit med något svar på det. Vi har ju t.ex även iller som husdjur och det är också ett rovdjur som normalt jagar småvilt i naturen men där är det helt OK att stänga in dem och eventuellt gå ut med dem i sele. Varför skulle en iller må bättre av det än en katt? Jag tror snarare att det är tvärtom faktiskt för katter har levt med oss i så många hundra år och anpassat sig efter oss medan iller är ett ganska nytt husdjur. Eller varför anses det legitimt att sätta en kanin i en bur som bara får komma ut ibland när ungarna vill leka med den?

Kort sagt så skulle alla djur trivas fina fisken om de fick springa fritt ute som de själva vill men det är bara katten som vi slänger ut på detta vis. Varför? Och till yttermera visso så är det nästan bara huskatter som anses behöva gå ute fritt och ibland hör man t.o.m vansinnigheter som att raskatter skulle vara framavlade för att passa inomhus?! En katt är en katt oavsett ras och de fungerar likadant allihop. Är det ingen här som ser ett samband mellan detta att katter ska vara ute och antalet hemlösa katter? På ett sådant här forum borde det ju vara en hel del tycker man.

Som sagt i den bästa av världar.....men nu är det så att vi inte bor i den bästa av världar, långt därifrån faktiskt och en katt behöver inte mer än andra djur ha den här friheten, det är bara vi själva som inbillar oss det. Har man innekatt så måste man naturligtvis se till att de har stimulans i form av andra katter, leksaker, klätterställningar, hyllor och en balkong, i synnerhet om man inte är hemma själv hela tiden. Gärna också ta sig tid att gå ut med den i sele om katten vill det. Det är självklarheter och vill man inte ställa upp på det så ska man inte ha katt öht.

Anmäl
2007-03-09 20:30 #5 av: Lena

#4 Jag håller med dig i det mesta som du skriver. Jag kan inte heller förstå det där med att vissa låter katter vara ute till vilket pris som helst. Trots att de riskerar bli offer i trafiken eller för elaka människor som inte tål att se fritt uegående katter.

Att ha innekatt ställer lite mera krav på kattägaren än det gör om man har utekatt. Är man inte hemma om dagarna bör man absolut ha flera katter. När det gäller inomhusmiljön får man helt enkelt anpassa hemmet mera så att katterna får utlopp för sina behov.

När det kommer till våra fyra katter klarar de ovanstående test bra - trots att de är innekatter. Jippii!

I de bästa av världar vore det naturligtvis trevligt att katterna kunde gå utomhus utan risk för sitt eget liv, så som det var förr i tiden. Grattis till alla som bor på det sättet. Vi gör det inte och då blir det att tänka i andra banor - Och det går faktiskt utmärkt men man får jobba lite mera för det.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-03-10 12:18 #6 av: Pelusa

När man blir gammal och skröplig så anpassas bostaden till dina behov. När man får barn så anpassar man hemmet till barnets liv. Det borde vara en självklarhet även när man blir med katt så anpassar man tillvaron till kattens behov. 

Även om min lägenhet och stugan på landet inte är lika stora som världen i övrigt precis, så tror jag ändå att mina inne/balkis/rastgårds/sele/koppel-katter trivs som fisken. Det leks, busas, jagas, brottas, rusas och svingas upp och ner på sina totalt 6 (eller hm 8 om jag ska vara ärlig och räkna in även de två pelarna ute på balkongen).

Det leks "gömma katten".... i, på, under, över skåpen, hyllorna, stolarna, soffan, sängarna. Det bärs på myntamössen, bollarna, vipporna. Det tuggas på gräs och havre. Det gnags på tuggpinnar och kvistar som matte bär in med jämna mellanrum. Det drönas, gosas och snarkas på plädarna i korgarna.

Det finns alltså ingen som helst tvekan om att i min bostad bor det katter. Bostaden är inte bara mitt hem utan även missarnas revir, hem och djungel.

Det har gått åt mycket tankemöda, pengar och handkraft att möblera så att klätterträden bakas in i olika vinklar och vrår så att det passar både två- och fyrbeningar. Har hört fler än en, efter att ha suttit en bra stund, säga nå't i stil med "oopps, är det där ett klätterträd... jisses, såg den ju inte förrän jag såg missen däruppe....".

Inte ens ute på landet går mina katter lösa idag. Anser inte att landet är den trygga idyll som många tycks tro. Där finns ju t ex oxå bilar som svischar förbi då och då. Stressade nollåttor kör ofta som biltjuvar till och från sina kåkar på den smala, dammiga skogsvägen.

Inte minst finns där även flera olika sorters vilda djur runt husknutarna och då tänker jag inte bara på alla dessa stora tvåbeniga däggdjur med sina stora fyrbeniga jakthundar - utan tänker även på t ex andra katter (kattbett är inte att leka med) - och den farliga grävlingen förstås!

I de bästa av världar skulle jag absolut öppna dörren vidöppen för mina älskade ulltottar. Låta dem springa fritt ut i skogen. Ge dem möjlighet att ligga och gona på den solvarma mossan på stenen däruppe på berget.

I de sämsta av världar som vår, kan just den synen vara det sista jag kommer se av min misse. Om jag nu inte hittar honom så småningom söndertrasad, blödande med brutna lemmar... och stendöd! Underbart kan ju vara mycket kort - och sorgen efteråt är lång. Den tar aldrig slut!  

För att berika missarnas liv satsar jag hellre en slant och bygger ett inhägnat rastrum på solsidan. Bär in gräsbyttor och rullar in stenar med solvarm mossa in till dem... än släpper ut dem utan tillsyn. Anser alltså att om man släpper ut sin misse på egen hand så är missen i praktiken ute vind för våg.

En ensam katt i en lägenhet mår alldeles säkert inte bra mentalt - men väl omhändertagna innekatter med kompisar och möjligheter till lek och bus går det ingen större nöd på enligt min åsikt!

/Pelusa

NB. Näpp, jag skulle inte heller öppna dörren och låta mitt treåriga människobarn gå ut själv för att berika sitt liv. Varken i lägenheten i innerstan eller stugan ute på landet. Cool 

Anmäl
2007-03-10 13:08 #7 av: modellflickan

#4 Jättebra skrivet! Håller med dej!

Anmäl
2007-03-10 13:50 #8 av: gubben

Pelusa, om det fanns en smiley med applåder så skulle jag skicka dig minst 50 sådana.

Anmäl
2007-03-10 13:52 #9 av: camillasigge

#6  Pelusa........ Jag blev lite nyfiken på dina lösningar,  8 klätterträd !?  Och lyckas baka in dom i inredningen..... Å, Jag vill ha lite tips och ideer ....... Har du möjligtvis några kort på  "inredningen"    *nyfiken*   / Camilla 

Anmäl
2007-03-10 14:15 #10 av: modellflickan

Pelusa, bra skrivet!

Anmäl
2007-03-10 15:25 #11 av: Lena

#6 Ja det vore toppen Pelusa om du kunde ge oss lite bilder på din utmärkta lösningar. Både vad gäller inhängnad terrras och klätterträd. Jag har ju haft glädjen att se delar av detta förut och är full av beundran.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-03-10 16:06 #12 av: Pelusa

Rajt! Ska försöka plåta litet översiktligt på något sätt och peta in i mitt fotoalbum framöver (måste ju ses i hela sitt sammanhang) - men som en liten ledtråd kan jag nämna att ett rum har ju som regel fyra hörnor och det är just hörnorna som är intressanta.Cool

/Pelusa

Anmäl
2007-03-10 17:20 #13 av: vanessa

Det vetenskapliga med det hela ser jag inte. Det är lätt att få tag på folks åsikter från alla håll. Vad det handlar om är att tänka igenom sitt hem, och ordna så att katten trivs där. Att katten i berättelsen reagerade som den gjorde beror på flera saker. Framförallt gäller det att kunna lyssna av signalerna som de ger, innan det slår över.

Mina katter, två stycken, mår ypperligt bra. De har spring och busutrymmen. Dock inte nu, då hemmet ser ut som en byggarbetsplats. De har sovplatser i olika höjder. Deras vattenskål står på ett bord, och matskål på ett annat bord på annan plats i hemmet. Ett enkelt sätt att berika deras liv att de inte har mat och vatten på samma plats.

Den ena älskar att titta på filmen "Kitty Show", då jag drar fram en stol så hon kan sitta nära och jaga. De har en balkong, som jag varje år fyller med växter som doftar gott, är goda och katthus därute för stunderna man vill vara lugn i :-). Förut hade jag också en fontän därute, det var kul ansåg de. Men det har blivit stor kruka för fler växter. Som doftar gott och är goda.

När vi omplacerar katter från katthemmet, så ser vi till att de aktiva katterna får en kattvän. De som är ensamkatter för att de helt enkelt inte gillar kompisar, placeras i hem där man är hemma mycket. Så det krävs eftertanke på alla sätt, även när man omplacerar katterna.  

Bifogar en bild som visar att inte ens vintern kan hindra besök ute på balkongen :-). /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-03-10 17:30 #14 av: vanessa

En bild till från mina stackars katters plats på balkongen. Oj, ni skulle ha sett en gång när en fladdermus inte hunnit hem innan dagen kom. Den hängde sig upp och ner på balkongen. Om jag säger att kissarna plötsligt blev väldigt angelägna så är det en underdrift. De blev portade till kvällen då fladdermusen flög vidare. Sött. Ja, det är nätat även om det inte syns. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-03-10 17:37 #15 av: vanessa

Efter Kitty Show programmet så är det kul att följa upp det hela med att titta på Djurpoliserna.  /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-03-10 17:45 #16 av: gubben

Vad jag blir avundsjuk på din blomprakt. På min balkong är det numera mer katter än blommor och alla blommor måste förankras med häftmassa om de ska överleva Skrattande Hur har du satt fast nätet för det syns verkligen inte. Jättesnyggt.

Anmäl
2007-03-10 17:55 #17 av: Lena

#14 Din balkong ser ut som det brukar göra på balkongerna där jag bor. När jag flyttade och skulle tömma en jättkruka där det stått en vinbärsbuske i många år så fann jag till min stora häpnad en hel mystack med svartmyror där. Jag hade aldrig haft några problem med invaderade myror på balkongen. De hade tydligen livnärt sig på skadedjur och bidragit till den ekologiska balansen. Och katterna mådde som prinsar på balkongen.

Med lite fantasi kan man få till det mesta i lägenheter och på balkonger! :)

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-03-10 18:37 #18 av: modellflickan

#14 Vad fint du har det Vanessa. :) Och Tilda är så söt Kyss

Anmäl
2007-03-12 19:27 #19 av: vanessa
Fniss, Tilda är söt som godis. Den första bilden är på min andra katt Findus. Både långhåriga och tabbys. Ibland ser jag inte skillnad på dem när jag ser dem i ögonvrån. Tilda valde ett bra program att titta på, Djurpoliserna. Det visar att både matte och katt har samma intressen :-).

Gubben, angående innätningen så var det plexiglas som gick en bit upp. Därför syns det inte. Idag är det borta och ersatt med spaljeer för det satt inte så säkert. Min Findus gillar att sticka ut huvudet och hälsa på omvärlden, samt munhugga med katterna en våning ned. Också innekatter, 

Vi har fäst spaljerna mycket ordentligt. Har ställt barpallar så att de kan kika ut, utan att behöva hoppa.  

Angående blommorna så är de gärna provsmakare på saker som purjolök... Alla dofter förgyller deras liv är jag säker på. De har olika favoritplantor och de följer dem gärna från frö till färdigvuxet. Så ingen häftmassa behövs, och de kryssar glatt mellan krukorna. Men krukorna är tunga, till och med jag har problem att flytta dem :-). Fast detta var kort var för några år sedan. Varje år hittar jag på nya saker till balkongen. Då tröttnar inte jag, och därigenom bör inte kissarna göra det heller :-). /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-03-12 20:04 #20 av: gubben

Har du så stora hål i spaljén som det ser ut på bilden? Då skulle min utbrytarkung sitta utanför inom tre sekunder.. Här spelar det inte så stor roll om krukorna är tunga, Helge har t.o.m lyckats få ut en kruka som stod i en ytterkruka. Han har helt enkelt ingen koll på att man ska vara smidig, han racar rakt igenom det som står ivägen där han ska fram så här gäller det att hålla i grejorna Skrattande

Anmäl
2007-03-12 20:15 #21 av: Linda

Jätte bra artikel, så sorgligt med vissa katter som längtar efter friheten.

Pst, Vår Nisse har nu iaf börjat lugna sig lite och jag var ute i vår v'ädret med honom,det sorgliga är att han då alltid blir orolig igen... 

Anmäl
2007-03-12 20:36 #22 av: vanessa

Mina kissar har ingen lust och önskan att ta sig ut. Har kollat det, och de vill bara vädra huvudet ibland. Dock har jag mindre öppningar nu än på bilden och så täcker det in hela balkongen. De är ganska maffiga i kroppsbyggnaden så de kan inte krypa ut. Obs, ej överviktiga, men stora. Fast Tilda börjar ligga lite på gränsen. Kollar hennes revben varje vecka.

Jag har klätterväxter som växer upp, och täcker in rätt mycket av spaljerna också. Slänger in en fontänbild också. Så jag anser att en innekatt kan få en bra, inspirerande miljö. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-03-12 20:54 #23 av: Lena

#21 Skönt att höra att Nisse lugnat ned sig lite nu. Det bruakr de vanligen göra efter en viss inskolningsperiod. Om ni har en balkong där ni bor - pröva med att näta in den. Det brukar bli succé. Man kan dessutom göra det mysigt med kattgräs och allt annat en katt behöver som Vanessa gjort på sin balkong.

#22 Vi hade också fontän på blakongen. Hittar dock inte bilderna just nu. :)

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-03-12 21:26 #24 av: lailas

vilket härlig stor balkong du har Vanessa, själv får jag nog nöja mig med en dubbelt så liten. fast å andra sidan har dom jämt tillgång till den

Anmäl
2007-04-01 18:16 #25 av: Amor

skulle ni vilja vara inne hela ert liv? jag tycker det var en bra artikel

Anmäl
2007-04-01 18:23 #26 av: gubben

§25 Nej men jag skulle ännu mer inte vilja vara ute utan någon som skyddade mig om jag vore liten och hjälplös.

Anmäl
2007-04-01 18:45 #27 av: Destany

jag blir allvarligt talat trött på alla som antyder att vi som valt att ha våra katter inomhus blir attackerade med att katterna må dåligt o de missar saker.. jag har valt att ha mina katter inomhus för att jag e rädd om dem.. de mår bra av det till o med min hittetös vill vara inne...I grund o botten ska det handla om vad man känner e bäst inerst inne så sluta säga att djuren far illa....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.