Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
2. Hittekatter i Fokus

<u>Mina tillfälliga gäster</u>

2007-05-08 00:49 #0 av: johnnys girl

Att vara akuthem och för en kortare eller längre period öppna sitt hem för en eller flera katter i nöd är bland det mest givande jag någonsin gjort. Att säga adjö när det är dags för ett permanent hem är oerhört smärtsamt, men mitt i sorgen finns ändå glädjen över att allt löst sej till det bästa och det är trots allt ett billigt pris att betala för glädjen att kunna hjälpa nästa kisse som behöver få komma in i värmen.

Vill passa på att  presentera några av alla mina gäster  som bott hemma hos mej.

Darcy.

Lilla Darcy kom från fruktansvärda förhållanden. där 22 katter levde i svår misär i en tvårummare. Katterna vadade i sin egen avföring och stanken var outhärdlig.  Alla var toviga och magra, en katt hade så svåra liggsår att hon fick avlivas. När Darcy kom till mej var hon tovig, obeskrivligt mager och stank av kattavföring. Så småningom blev hon en oerhört kelig missa som aldrig kunde få nog av människor och närhet. Fick hon inte sina behov tillfredsställda omedelbart grät hon som en liten bebis och kunde faktiskt vara ganska krävande. Hon var oerhört svartsjuk på mina katter, och hade verkligen ett uppdämt behov av att få den kärlek hon aldrig fått tidigare. Darcy  flyttade efter ca tre månader hem till Johan där hon fick bli ensamkatt  och all den kärlek hon så väl behövde


Darcy

 

Bessie och hennes ungar

Bessie bodde hemma hos en man som hade alldeles för många katter som  sprang vind för våg. Mamma Bessie fick komma till mej med sina fyra sötnosar Liam, Fabian, Baltazar och Snöret. Ungarna fick egna hem efter någon månad och Bessie fick stanna kvar lite extra för att bli extramamma till tre moderlösa kattungar. Därefter kastrerades hon och fick flytta hem till "sin farbror" igen.


Bessie och Fabian

Baltazar och Snöret

Biafrakören

 

När  Bessies ungar flyttat fylldes det snabbt på med ett gäng  syskon och moderlösa kattungar.

Bessie hade visserligen ingen mjölk kvar, men hon adopterad glatt allihop och uppfostrade dom med en fast tass. Eftersom man inte kunde gå ut i köket utan att genast fem kattungar satt där och skrek i högan sky efter mat så fick gänget namnet Biafrakören.

 

Captain Morgan,

Först kom Captain Morgan. Han hittades ca fem veckor gammal alldeles ensam  i en villaträdgård där han skrek hjärtskärande efter mat.


Captain Morgan

Ina och Herrman

Kaptenen hade tråkigt och behövde ju syskon såklart och därför fick Ina och Herrman flytta in då deras mamma hade blivit överkörd av en bil.

Ina och Herrman

 


Extramamma Bessie och Ina

 

Nefertiti

Nefertiti är utomhusfödd och bodde vid en bensinmack. Tyvärr lyckades man aldrig få tag i syskonen eller mamman och när jag hittade henne sittandes alldeles ensam i en bur i Katthemmets karantän så fick hon följa med hem och bli syster till Ina, Herrman och  Kaptenen. Hon var lite blyg i början men kunde inte motstå sina nya kompisar och eftersom dom  ständigt klängde på mej så gjorde hon det också.  


Nefertiti

Paddington

 

Någon dag senare anlände Paddington till Katthemmet. Han hade hittats svårt medtagen i ett stängt skåp i ett källarutrymme tillsammans med sitt döda syskon. Paddington behövde såklart syskon och en extrammma, så han fick bli den femte medlemmen i Biafrakören. Först  var han en mycket mager, tovig och lessen kille.

Det tog tid innan han orkade leka med sina nya syskon, men efter någon veckas stödmatning och Bessies omsorger blev han en glad liten skit som sladdade in i köket och skrek högst av alla.

Paddington

 

Alex

 

Lille Alex är född utomhus av en hemlös mamma och kom till mej när han var ca fyra månader gammal. En riktig ligist som höll på att driva både mej och katterna till vansinne när han for mellan väggarna här.. Men samtidgt kan man inte låta bli att charmas av ett sådant energiknippe. Det tog lite tid att få Alex helt tam, men efter en tid fick han ett toppenhem.


Alex

 

Debbie

 

Även  Debbie är utomhusfödd och är en av de första som fångades in från kolonin i Fredhäll.

Debbie var som alla sköldpaddor, envis som synden och hon bodde hos mej i nästan ett helt år innan hon blev hjälpligt tam. Lilla Debban är en oerhört söt tjej  som älskade att  leka med mina katter och vi saknar henne allihop tror jag.

 

 


Debbie

 

Fredo

Åhhhh!  Vilken kille säger jag bara. Jag blev så kär. Stor,   snygg, svart. Vad kan man mer begära?  Även han från Fredhällskolonin. Hur cool som helst och blev helt tam hemma hos mej efter någon vecka. Fredo och Debbie fick ett hem tillsammans ute på landet där dom har det underbart. Fredo bidrar till hushållet genom att släpa in döda ormar till matte som han lägger på köksgolvet..

 

Fredo

 

Billy, Souxie, Sid och Lykke

 

Dessa underbara kissar hittades i en kartong i soporna. De var på väg in i sop-pressen när personalen hörde hur det pep från kartongen och dom räddades i sista stund. När de kom till mej var dom ca en vecka gamla och hade ännu inte öpppnat ögonen. Jag och min dotter nappade i skift och mirakulöst nog klarade sej allihop. Alla har flyttat för längesedan och är vuxna stiliga katter nu. Att skiljas från dessa fyra som jag nappat upp själv var oerhört svårt och även om jag är välkommen i deras nya hem för att hälsa på så vågar jag inte. Det skulle bli för jobbigt


Siouxie


Sid

 


Billy


Lykke

 

Vasa

Lilla Vasa hittades när hon var ca fyra månader gammal. Då bodde hon i Vasaparken som ligger mitt inne i stan. Lite skygg med världens mjukaste päls,

 

Vasa

 

 

Till sist   -   Vi som blev kvar

 

Att skiljas från sina skyddslingar är inte det lättaste och här till sist kommer de som blivit kvar.

 

Tingeling

Min absolut första akut-katt blev såklart kvar och hon har bott hos mej i fyra år nu. Lilla Tingeling, utomhusfödd skyggis från Husby. När hon kom till höll hon til  i klädkammaren och första veckorna bodde hon inuti min långa klänning som hängde ned. Där satt hon som i ett tält, man såg bara små tassar som stack fram. Denna vansinnigt rädda och skygga lilla tjej har sakta men säkert erövrat sitt liv inomhus. Jag får fortfarande inte klappa henne, men vi har långa konversationer dagligen då jag ligger i soffan och hon sitter på soffbordet. Hon har det bra här, trygghet, mat, värme och framförallt så är hon en medlem i min lilla "kattflock". Jag skulle aldrig kunna med att omplacera en så skygg och rädd katt så hon får helt enkelt stanna.

Kanske kommer jag aldrig att få klappa henne, men det spelar faktiskt inte så stor roll.

 

 

Smilla

 

Smilla dök plötsligt upp i Fredhällskolonin,sannolikt dumpad. Denna lilla missa har troligen råkat ut för riktigt elaka människor för en mer strykrädd katt får man leta efter.  I dag är hon mycket tryggare, men hon klarar fortfarande inte av främlingar, häftiga rörelser och höga ljud

Höjer man handen mot henne kan hon fortfarande krypa ihop och bara vänta på slaget.

 

Mina Silkestass

 

Lilla rara Mina hittades när hon vandrade runt mitt i gatan på Östermalm. Hon fick åka poliseskort till katthemmet där vi konstaterade att hon var ca sex månader gammal och full med skabb. Skabben behandlades och eftersom Smilla behövde en ny kompis efter att Debbie flyttat så fick Mina följa med hem. Jag skulle absolut under inga omständigheter ha fler egna katter, men Smilla och Mina blev verkligen bästisar och jag hade inte hjärta att skilja dom åt. Men jag hävdar bestämt att Mina inte tillhör mej utan det är faktiskt Smillas katt.

 

 

Av: johnnys girl

Datum för publicering

  • 2007-05-07

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-05-08 01:39 #1 av: Alexej

Vilken härlig läsning! Alla dessa öde, så mycket du har hjälpt! Det måste kännas jättebra, men hur går det för Mamma Bessie?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2007-05-08 01:54 #2 av: anebit

Underbar  berättelse!   Lyckliga dessa kissar som hamnade hos dig.  Men så svårt det måste ha varit att skiljas från dem....

 

Anmäl
2007-05-08 08:15 #3 av: evamojje

Underbart att läsa och vilket otroligt arbete din Bessie gjorde.

Har sagt det förr men det tål att sägas igen. Att vara Akuthem är otroligt givande både för katten och en själv att se dom små framstegen som dom gör när dom börjar bli trygga och sedan när man äntligen får klappa dom. Och den kärlek man får tillbaka för att man finns där för dom...det är oslagbart. Och när dom sedan får komma till ett hem och bli älskade och omhändertagna ja då e cirkeln perfekt.

Och Mojje vart extra glad över berättelen han har ju träffat johnny girl och han vill ge henne och Bessie en blomma för det fantastiska arbete dom gör för alla katter.

Tassar i massor

Eva & Mojje & akutkatten Strawberrie

Anmäl
2007-05-08 11:06 #4 av: vanessa

Så bra, så intressant, så rörande. Och så sant. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-05-08 13:10 #5 av: Pelusa

Härlig läsning. Jättebra skriven artikel. Tack, Johnnys girl.
Du är en pärla bland många andra pärlor på Stockholms katthem.

Har ju sett många av de här missarna passera revy på katthemmet i Västberg. Utvecklade från livrädda, småväxta och taniga små krakar till välvårdade, välnärda, busiga huliganer. Väl omhändertagna och beredda att åka till ett eget hem med en egen matte/husse.

Skänker många varma tankar och klart lysande prickar på himlavalvet till alla osjälviska, goa akuthem/jourhem. Det är ni som är juvelerna i kattsvängens högt värderade krona enligt min åsikt.

/Pelusa

Anmäl
2007-05-08 21:30 #6 av: vanessa

Puttar upp, så att alla kan ta del av denna underbara artikel. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-05-08 21:37 #7 av: HannaAkutgruppen

Bessie och bebbarna var från akutgruppen, mysnosarna! Kan meddela att Bessie har blivit tjock som en badboll. Försöker få farbrorn att banta henne...utan större framgång.

Anmäl
2007-05-08 22:14 #8 av: johnnys girl

 

Tack allihopa  för alla snälla ord. Min tanke med artikeln var att förhoppningsvis inspirera någon till att öppna sitt hem för en eller flera behövande små missar. För det är verkligen givande på alla sätt och vis. Just nu har jag fröknarna Tabitha och Lourdes hemma hos mej, men dom tänker jag berätta om en annan gång.

 

 

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-05-08 22:57 #9 av: Lena

Tack för en mycket bra och givande artikel JohhnysGirl! Det är både intressant och inspirerande att ta del av dina erfarenheter! Ett utmärkt sätt att få flera att till att ta steget att bli jourhem.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-05-08 23:20 #10 av: Engla

Mkt härlig läsning och så söta alla kissarna är! Glad

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2007-05-09 16:22 #11 av: Erika91

Jättebra artikel och härlig läsning! :)
Tänk så många katter som du har räddat :)
Blir själv sugen på att bli jour/stöd-hem men det får jag vänta med tills jag blir äldre :)
Jättesöta missar var det du har/hade :)

Anmäl
2007-05-09 16:53 #12 av: Sonja36

Hej,

 

Jag har redan anmälat mig till Stockholms Katthem att jag kan börja vara ett katthem när behövs.

Anmäl
2007-05-09 17:28 #13 av: Erika91

#12 Suveränt Sonja36 :D

Anmäl
2007-05-09 17:45 #14 av: Destany

underbar läsning =) Blir alldeles rörd när jag sitter här o läser

Anmäl
2007-05-09 20:15 #15 av: Sidentass

Åhhh vilken underbar läsning! O vilka bilder..ingen kan vara oberörd efter att ha läst vad du skrivit...o det skulle inte heller förvåna mej om det uppkommer några fler akuthem efter att din text publicerats här...

Sidentass

Anmäl
2007-05-09 20:17 #16 av: Hawknestgrove

Toppenartikel! Så fint och så underbara bilder!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2007-05-10 00:02 #17 av: johnnys girl

#12. Toppen Sonja! Om du inte redan gjort det så kommer du snart att höra av oss. Nu till sommaren kommer ju alla kattungar och då behövs det massor av akuthem.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-05-11 12:25 #18 av: razcat

Jättekul läsning! Jag kan verkligen varmt rekommendera att vara akuthem. Jag grät floder när mina första akutkatter skulle flytta men efteråt känns det så bra att ha varit delaktig i att en katt har fått ett helt eget hem och har sin framtid tryggad. Jag hoppas att många nya akuthem anmäler sig!

Anmäl
2007-05-11 13:39 #19 av: [helenal]

vilken härlig läsning och så FINA katter!JAG FÖLL FÖR LILLA bILLY:)

 

kAN INGA FLER göra samma som som johnnygil och berätta om sina jourkatter.

Anmäl
2007-05-24 23:19 #20 av: Debattia

Jag blev riktigt rörd av att läsa din sida. Du är en helt fantastisk djurvän.Så länge det finns såna som du tror jag på att det finns hopp om att vi ska kunna hjälpa kissarna till ett bättre liv.

 

Anmäl
2007-05-25 12:11 #21 av: Lena

#19 Här finns en annan artikel som också handlar om att vara jourhem. Det är bananacosmicgirl som skrivet den: Att vara stödhem 

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-05-30 00:26 #22 av: vanessa

Puttar upp för det är så bra. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-04-19 00:46 #23 av: Alexej

Puttar upp

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2008-04-19 19:33 #24 av: Simson

Tack för att du puttade upp denna tråd!! Var så roligt att läsa den igen!!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.