Annons:
Etiketterkattsjukdomarkattens-beteendeartikel
Läst 10366 ggr
Hawknestgrove
2007-07-24 16:02

<u>Den sista dagen...</u>

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den kommer, oavsett vi vill eller inte. Jag önskar trots allt hellre att mina djur går före mig än tvärtom. När våra djur kliver över tioårssstrecket, så bör man absolut börja tänka på de praktiska detaljerna, för när det väl är dags, så är det känslorna som styr. Då kan det vara skönt att ha det praktiska ordnat, så att allt blir som man vill ha det…

 Först och främst, finns det en summa avsatt för avlivning? För du kan ge dig på, att just då, så är det ebb i kassan om inte annars. Tänk på, att vissa tar betalt per kilo kroppsvikt, om du vill att din vän skall tas om hand efteråt av veten. Vissa veterinärer tar inte hand om din vän, har inte möjlighet, helt enkelt.

 Vill du ta hand om din lilla vän själv? Har du plats utsedd som du kan begrava den på?

Är det vinter? Finns det plats i frysen till våren? Kan du begrava, så tänk på, att lägga mycket tunga stenar fram till våren. Det är inte någon fin upplevelse om man inte valt det(se längre ner) att se sin lilla grav plundrad av räven. Om inte, så hör dig för om separat bränning, så du kan få tillbaka askan. Tänk på, att det är en ganska stor utgift det med.

Ha klar en svepning, som du tycker är fin för din lilla. Kan vara en älsklingsfilt, en vacker duk eller en vit handduk eller vad som helst.  Att behöva ta till en plastkasse från exempelvis Ica känns inte bra.

Finns transportbur? Självklart för många, men inte för alla. Se till att det finns tillgängligt.

Nu kanske ni tycker jag är hemsk, jag tyckte själv det lät gräsligt när jag hörde om det först, men efter att ha tänkt efter och begrundat den tibetanska livsfilosofin, så skulle jag om det var möjligt, själv vilja ha en så kallad  Sky Burial, http://www.resdagboken.com/Default.aspx?documentId=24&userId=65694§ion=blog&entryId=433289&journeyId=47686  himmelsk begravning. Jag kan inte få det, dels av praktiska skäl och dels för att det nästan bara är de renaste munkarna som kan få det. Men att låta sitt djur vila på en öppen äng eller i en vacker enslig skogsglänta och återgå till naturen på naturens villkor, är inte fel det heller.

 Det var mina tankar om det hela.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Jenna-Gun
2007-07-24 18:31
#1

Mycket bra tankar.

De finns här oxå. Vi har ju en 16 åring här och man vet ju inte när det är dags. hoppas det dröjer dock.

Jenna

Erika91
2007-07-24 18:33
#2

Det var bra det du skrev. Jag har aldrig tänkt på att man ska lägga undan pengar till avlivning. Men det kanske är bra att göra det!
Men jag hoppas att den dagen SVerker kommer gå bort är lååångt borta!

karins
2007-07-24 18:42
#3

Mycke tänkvärt! Har många gånger funderat hur jag ska göra när den dagen kommer, när ens kära pälsklingar går bort över rengnbågsbron. Fin bild oxå!

Hawknestgrove
2007-07-24 18:46
#4

Tacka google bildsök för den!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Sidentass
2007-07-24 19:46
#5

Mycket bra skrivet…här berörs en verklighet som man inte kommer ifrån om naturen får ha sin gång…blir så många känslor som kommer upp den dagen det är dags..att man borde se till att man har det praktiska förbett…jag ska själv ta o prata med familjens husse om denna artikel.

Tack Gunilla!

maggan47
2007-07-24 20:02
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

Har ju 20 åriga Lucas peerser, så jag har förberett mig, med nummer till hemveterinär, och alla detaljer klara, man vet ju aldrig när den dagen kommer med en så gammal seniorGråterMaggan47

Annons:
Hawknestgrove
2007-07-24 20:06
#7

Ja, själv hade jag en liten vit virkad filt liggandes till Pyssa i många år. det enda som det rent praktiskt blev lite panik med, så var det val av plats där hon skulle begravas. Men det blev Jannes val, Han klarade inte av att åka till veten. Själv så skyllde han på att han inte hade tid, men jag tror jag vet var skon klämde. Han var nog blödigare än jag den dagen. En vacker varm majdag, när naturen var som vackrast och vitsipporna blommade för fullt. Förresten, är det någon som vågat kolla länken i artikeln? Egentligen, så är det så vackert och mäktigt, så man bara gråter, men man måste läsa det flera gånger för att inte förfasas…..

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Pelusa
2007-07-24 20:07
#8

Mycket viktiga funderingar, Gunilla. Bra skriven artikel!
Självklart måste du, som vårdnadshavare, ansvarig och närmast sörjande, även tänka på och planera lite inför den helt oundvikliga sista dagen.

Vill lägga till en sak som jag anser vara precis lika viktig.
Dvs, det kan ju faktiskt vara du som går före och missen blir kvar. Vad händer då?

Har du gudmatte eller faddrar till dina missar?

Eller någon skriven överenskommelser med släkt och/eller nära vänner som tar över ansvaret om matte och/alternativt husse förolyckas tillsammans.

Att överenskommelsen ifråga är skriven, undertecknad och bifogad ditt testamente är heller ingen nackdel. 

Ärver missarna dig förresten eller tar dina tvåbeniga bröstarvingar alltsammans? Är åtminstone en del av tillgångarna öronmärkta för missarnas framtida behov?

Har du konton på banken så kan du få en personlig bankman som kan hjälpa dig med alla formaliteter för en struntsumma.

Sen kan du med gott samvete ställa till fest och bjuda dina goa vänner (som nu i praktiken har blivit dina släktingar) och missarna på en läcker tonfisktårta garnerad med lövbiff och vispgrädde. En spetsad vargtass att skölja ner läckerheten med är ju heller aldrig helt fel.

/Pelusa

Hawknestgrove
2007-07-24 20:22
#9

Pelusa, jag har inga bröstarvingar. Jag har skrivit testamente, där mina tillgångar skall ingå in en fond som skall komma katthem tillgodo.

 Vad det gäller mina egna kissar, skulle det vara så, att jag skulle bli sjuk, obotligt, då skall mina missar följa mig. Måste bara se till, att något liknande blir ordnat om jag skulle förolyckas  också.

Jag vet, att det låter fruktansvärt egoistiskt, men jag vill ha mina konstiga kissar med mig. För vem skulle vilja ställa upp som gudmatte till mina kissar? En lite äldre kille med njurproblem, en halvgammal kisse med allergi som måste ha kortison varje kvartal och lilla Ebbis, som inte kan vara utan Arne? Vice versa förresten….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Pelusa
2007-07-24 20:32
#10

Jag förstår, Gunilla. Du verkar ha allt under kontroll vilket är bättre än att inte ha tänkt alls.

Nu tänkte jag inte bara på dig när jag skrev mitt inlägg utan när jag skrev "du" tänkte jag på oss alla seriösa kattägare. Sorry att det blev litet otydligt (som vanligt).

Finns ännu fler saker att tänka på så klart när man är misseägd. Har du en notering tillsammans med ditt id och/eller körtkort att du har missara hemma? Har du en "nyckelkompis", någon som polisen kan kontakta om olyckan är framme på allvar, som kan gå in direkt och se till missarna?

/Pelusa

storAnnette
2007-07-24 20:48
#11

Bra skrivet och en vacker bild.

Det är klart att vi måste tänka på döden också,den kommer en dag till oss alla både människor och djur.De flesta lever ju som om de alltid ska vara kvar och det kan bli jobbigt för anhöriga när dessa människor dör plötsligt.Jag har varit med om det (många svåra beslut) och har numera skrivit ner hur jag vill ha det så slipper de gissa och jag har sagt var alla papper finns,ordnade i en pärm.

För min del har jag inte något direkt skrivet eller avtalat men jag har 5 barn och jag litar på att de hjälper katterna,antingen det nu blir nya hem eller något annat (om kisse blivit gammal och sjuk t ex).Katterna hör ju också till familjen,även de tillfälliga gästerna.

Hawknestgrove
2007-07-24 20:59
#12

Pelusa, ja, jag har ett kkskort i min plånbok. Plus en liten skylt vid ytterdörren om att det finns kissar inne. en KKS skylt det med, sån där släpp inte ut oss…..Sen har vi det där med nyckelkompis… den nöten har jag inte knäckt än…. JAg litar inte på enj**l, nämligen… Inte för att de inte skulle vara snälla, utan för att de inte är tillräckligt försiktiga med öppna dörrar och sånt…. HAde en person i åtanke, men nu vet jag ju inte om hon kommer att överleva, rent ut sagt. Janne tyckte att hon började se lite gul ut i ansiktet, jag vill inte höra ……

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hawknestgrove
2007-07-24 21:59
#13

Ok, jag är tjatig, har INGEN öppnat länken om Sky Burial?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
Lena
2007-07-24 22:26
#14

Bra artikel om ett svårt ämne! Det där med döden det talar vi inte så gärna om i vårt land. Men det är viktigt att tänka på den både när det gäller oss själva och våra fyrfota vänner.

De Budistiska munkarna är inte så dumma trots allt! :)

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Sidentass
2007-07-24 22:31
#15

Nu har jag öppnat länken…vid första anblick känns förfaringssätet för främmande..men jag är övertygad om att man skulle vänja sig vid tanken på ceremonin om man tar sig en funderare eller fler..

storAnnette
2007-07-24 22:31
#16

Jadå,jag har läst om den begravningen.Klart intressant.Det finns många andra sätt att tänka än de som är vanliga i västvärlden.Det knäppaste här är just det att vi (i allmänhet alltså) låtsas som om döden inte finns…tänker bl a på allt motstånd mot åldrandet som finns…det hör ihop för mig och är helt och hållet naturens ordning.Svårare är det när någon dör plötsligt men efter att ha varit med om det också inser jag varför det är hemskt,vi hinner inte ta farväl.Värst måste det vara om någon man är osams med,nyss grälat med eller så plötsligt dör….är glad att ha sluppit de känslor man säkerligen har då.I vårt fall kunde vi ta farväl efteråt på ett bra sätt och det mesta var bra precis innan så "det skedde på bästa sätt eftersom det nu tvunget skulle hända" ungefär så tänker vi.

För mig är en död person/djur endast en kropp när en tid gått så att livet liksom helt "runnit ut".Därför ska jag kremeras (tycker vissa är hemskt) och om jag är i Tibet får de lägga mig i naturen om de vill…bara jag är riktigt död.

Gravarna vi har är väl mest till för de efterlevande,man har en plats att sörja på och ett berg/ett altare eller något annat fungerar säkert precis lika bra.Ibland behöver vi tänka på den som dött helt enkelt och då tror jag det är bra att liksom "gå iväg ifrån det vanliga" och "stilla sig".Man blir mer ödmjuk och tacksam inför livet efteråt.

Jag tycker de tänker helt OK i Tibet kort sagt.

Hawknestgrove
2007-07-24 22:35
#17

Nej, att höra det om Sky Burial eller himmelsk begravning var fruktansvärt första gången. Men sen såg jag det hela framför mig, de mäktiga bergen i Himalaya, de vackra,stora fåglarna som ser till att rundgången fungerar…..JAg ryser av välbehag! Vaför kan man inte få det så?

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

storAnnette
2007-07-24 22:44
#18

Det närmaste vi kommer är nog kremering tror jag.Hur vi än gör så blir  iaf resultatet detsamma - vi återgår i kretsloppet.

Det vi tycker är hemskt är förstås det där med att slå sönder kroppen.När vi tänkt efter inser vi att den sönderfaller ändå.Man måste ju också tänka på varför man gör en sak.Jag tycker inte det är något hemskt med en himmelsk begravning.

Hawknestgrove
2007-07-24 23:02
#19

Nä, det är därför jag om jag tagit hand om någon trafikdöd katt, bara lagt den i skogen. det är bättre än att gräva ner och gå och se att räven grävt upp i alla fall.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Jenna-Gun
2007-07-25 17:10
#20

Har i dag när jag betalade räkningarna öppnat ett konto särskilt för katterna. Dit ska det gå en summa varje månad att lyfta om det behövs till veterinärvård och för att hjälpa en plågad kisse till sista vilan.

Jenna

Annons:
siberlina
2007-07-25 17:33
#21

det kom hem   en  veterinär  och gav sotis   två  sprutor. han  låg  på sin favoritpalts i  sängen   vid min  kudde  och  jag kliade honom som vanligt  som han  tyckte va  så mysigt  så  han  förstod inte allvaret   idet..han  var  ju ochså så dålig. han fick  somna in    på ett  mycket   lungt sätt och det är jag så tacksam  för idag att hans  slut  blev  så    bra.fast  det var  mycket jobbigt  för mig,va jag  grinade.efter  2 veckor   fick jag hem   askan ien   liten urna  den står i  bokhyllan   nu.   han behöver inte  ruttna   under  jorden ,alltihop  kostade 2000kr.jag tycker inte  det var så mycket, jag kan verkligen rekomendera detta, för allt känns  så  värdigt  för  sotis. det blev fint  på något  sätt,och sen tror  jag han  kom tillbaks , jag bara kände  det    en dag   ,,jag hade inte ens    haft en  tanke  på   det.    iall  min sorg   jick jag in   på denna  katt sajt   och fick så  mycket    tröst av alla  bla   gunilla   som skrev så fina   dikter .det hjälpte  verkligen    i sorgen, tack än en gång alihopa. det är bra att man  kan diskuter sånt  här.

Sidentass
2007-07-25 17:57
#22

#20 en mycket bra idé Jenna Gun, ska jag också ta o göra..

Jenna-Gun
2007-07-25 18:26
#23

Risken är annars att man inte har råd med det man vill göra när stunden är inne. Med ett konto blir det lättare att bestämma, trots sorgen så att det blir så fint som det ska.

#21 Så skulle jag vilja ha det oxå. Men tyvärr så bor vi så att det inte är möjligt.

Kram Jenna

Hawknestgrove
2007-07-26 15:31
#24

Så glad jag blev, att denna artikel gav så mycket frukt! siberlina, så fint du skriver….Det måste ha varit en  vacker upplevelse i all sorg i alla fall. JAg fick ju åka in med lilla Pyssa, ni kan tänka er, hur rädd hon var, inte vare sig höra eller se. Så hennes lilla sista fysiska minne hos mig är fortfarande ett litet ärr i vänsterhanden. hon bet mig rejält. Men det hade ingen betydelse.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Jenna-Gun
2007-07-26 16:40
#25

När vi skulle låta Totte somna in  så gosade jag med honom.

Han bet mej i näsan ;).

Det är et kärt minne för mej.

siberlina
2007-07-26 16:50
#26

jag var   så lessen när  det   hade  hänt, så  det tog ett  bra tag  innan  jag  förstod   hur fint  slutet   för sotis  verkligen blev.i början    såg  jag bara   allt  svart , han hade  haft ett så    tufft liv innan   han kom till mig , bla   blev han  slagen  när han var liten. och sen var han  ute  ett  helt  år   innan   jag  fick  reda  på   var   han fanns. så det känns   skönt  att  hans  slut   blev så  fridfullt, jag  kan  verkligen rekomendera detta   om ni har   möjlighet   att  ta hem  en   veterinär    när   det   jobbiga  slutet    närmar sig. mvh  siberlina

Sidentass
2007-07-26 16:52
#27

Min sambo har idag varit iväg och spelat på en begravning. Alltid när man varit på begravning blir man fylld med tankar av allvarligare slag. Vi har ingen fadder till våra missar ifall att vi skulle förolyckas båda två, men skulle naturligtvis behöva ha det…..vidare är jag inte säker på att jag ensam skulle klara av att ha så många katter som vi har nu om sambon skulle gå bort före mej…medan han menar, att om jag skulle dö före honom skulle han behålla de tre gammalkatterna..i och med att han också skulle tycka det vore för många katter att ensam ansvara för…Själv vore jag nog tvungen att försöka hitta hem till några av missarna i ett sådant läge..men det finns heller ingen katt i familjen jag skulle kunna tänka mej att skiljas ifrån..önskar man hade evigt liv..

Annons:
Highlandertess
2007-07-26 18:25
#28

Bra skrivet! Kan vara bra att tänka lite i förväg, även fast man helst inte tänker på sådant. Vi hade förberett lite praktiska detaljer för vår förra katt, Tulo. Han skulle bli 18 år året vi var tvungna att låta honom somna in. Nu vilar han under ett fint träd där han brukade springa runt (eller bara sitta still) vid mina föräldrars hus.

anebit
2008-07-04 22:27
#29

putt      Har nu öppnat länken om Himmelsk  begravning.    Vet inte vad jag skall tycka om det.    Måste smälta informationen först….

Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna

Hawknestgrove
2008-07-06 15:31
#30

 JA, Anebit, man måste smälta det ordentligt… Sedan ska du vet, att en sådan begraving endast är förunnad de allra frommaste munkarna, det är alltså en otrolig hedersbetygelse. Visserligen, med vårt västerländska tankesätt, så kan det tyckas fruktansvärt, det tyckte jag också med en gång, men efter ett tag, så såg jag framför mig den enorma scenen, med de vackra bergen och himlen och med alla fåglar, som kretsade… Då blev det med en gång vackert! JAg kan bara beklaga i mitt innersta, att jag inte kan få det så!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hawknestgrove
2009-09-07 15:50
#31

Puttar upp detta. Viktigt i alla lägen

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Gronstedt
2009-09-07 16:06
#32

Jag har hört om sky burial förut och jag skulle vilja bli begraven så. Tyvärr är det ont om stora asätare och ödemark i de trakter där jag bor, så det skulle nog inte fungera utan att bli en sanitär olägenhet.

När min vän dog i höstas var det fruktansvärt plötsligt och oförberett. Men för mig, när jag stod där i veterinärens rum och höll hans lilla kropp sista gången, så var det självklart att han skulle kremeras. Jag skulle aldrig ha kunnat begrava honom - skulle helt enkelt inte ha klarat av att slänga jord över hans mjuka päls. När jag sedan fick tillbaka askan satt vi en stund, jag och partner, vid den speciella platsen vid ån, sedan gick vi och släppte ut honom under buskarna där han brukade ligga alla torra dagar. Det kändes verkligen som om han kommit hem då.

martdat
2009-09-07 16:31
#33

nja, läste länken, jag vill nog ha en vanlig begravning på mig,, på¨nått sätt,

Mina kissar ligger i en häck med en sten, i börgan gjorde jag med namn o årtal men har slutat med det, det skulle ju se ut som en kyrkogård tillslut , o sen när pappa som äger  tomten flyttar en gång så skulle jag gråta blod om nån tog bort mina stenar, så Gullungen har bara en vanlig sten så jag själv ska veta,

Nu har jag eget hus men har tänkt att jag bor kanske inte här för evigt, så när Mini begravdes så planterade jag liljekonvaljer på platsen, ja sten först pga djur men den ska tas bort sen,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

[Norrbysa]
2009-09-07 16:58
#34

Va tänker ni om konservering? Göra en kudde av kattens päls o liknande?

För mig skulle de kännas väldigt bra att ha en kudde i soffan gjort av min katts mjuka päls. Så jag alltid får minnas honom/henne.

Annons:
Gronstedt
2009-09-07 17:11
#35

#34: Det skulle jag inte vilja. Jag skulle inte känna att djuret hade gått vidare då, utan känna att det var jordbundet och inte blivit fritt. Att det inte fått komma till "regnbågslandet" (om man tror så) eller fått utslockna (om man tror på det), utan att jag hade tvingat det att stanna kvar i den här världen som något slags spöke.

Hawknestgrove
2010-11-30 15:19
#36

putt på förekommen anledning

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hawknestgrove
2010-11-30 15:19
#37

putt på förekommen anledning

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hawknestgrove
2010-12-23 00:54
#38

putt igen… det här tål att upprepas….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Upp till toppen
Annons: