Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
9. Kattens sjukdomar & problem

<u>Neurologisk undersökning </u>

2008-06-04 14:00 #0 av: Faxlin

På Aisti finns det otroligt bra beskrivet hur en neurologisk undersökning går till. Nu har jag fått lov att dela den med er här inne. Själv anser jag att det är otroligt intressant och vart glad då jag hittade en lättskriven text som förklarar det. Själv hade jag bara fått till något svårtolkat och svårförstått. Så läs och njut.

Den neurologiska undersökningen är den absolut viktigaste
delen av den kliniska bedömningen av en patient med
neurologiska besvär och utförs på en vaken patient i
ägarens närvaro. Vid den neurologiska undersökningen
bedöms vakenhet, beteende, hållning, rörelser, posturala
reaktioner, kranialnerver, spianal reflexer och smärtsensibilitet.
Den neurologiska undersökningen bör alltid utföras i en lugn
miljö och på ett sådant sätt att patienten inte utsätts för
onödig stress. Målet med den neurologiska undersökningen är att:

1 definiera huruvida problemet är neurologiskt eller ej

2 definiera vilken del av nervsystemet som är drabbat

3 gör en lista på olika sjukdomar som kan orsaka symtomen

4 gör upp en plan för vilka undersökningar som behövs för att ställa diagnos

 

 

Undersökning av mental status

Vakenhet (mental status) är det tillstånd då vi är medvetna.
Det kan förklaras som hjärnans mottaglighet för intryck från
våra sinnen. Vår vakenhet underhålls av konstanta intryck
från formatio retikularis (hjärnstammen) till hjärnbarken.
En nedsatt vakenhet är vanligen orsakat av en störning i
anslutningen mellan formatio retikularis och hjärnbarken
vilket alltid tyder på en onormal hjärnfunktion. Orsaken till
en nedsatt vakenhet kan dock bero på sjukdomar både i
och utanför hjärnan. Vakenhetsgraden kan bedömas som
normal, nedsatt (avtrubbad, sömnig), stupor (sover men
kan väckas med kraftigt stimuli) eller komatös (sover och
kan inte väckas med kraftigt stimuli).

 

 

Undersökning av beteendet

Beteendet är det sätt på vilket djuret beter sig och uppför sig.
Bedömning av beteendet används för att få en uppfattning om
storhjärnans funktion. Hundar och katters beteenden styrs till
stor del av den miljö de befinner sig i och hur de är tränade.
Därför ska man alltid bedöma beteendet väldigt försiktigt och
noggrannt. Fysiologin bakom beteende är komplex och involverar
stora delar av hjärnan, men styrs till största del av det vi kallar det l
imbiska systemet. Limbiska systemet ligger i storhjärnan och främre
hjärnstammen. De komplexa beteenden djur visar är en samverkan
mellan medfödda mönster, sensoriska intryck och överordnade
centra (limbiska systemet och storhjärnan). Onormalt beteende
kan vara aggressivitet, rädsla, dra sig undan, gäspa, trycka
huvudet mot väggar eller mot annat, tvångsmässigt vandrande,
att gå i cirklar eller stirra ut i tomma intet. Beteendeförändringar
utan andra symtom är sällan orsakade av sjukdomar i hjärnan.

 

 

Undersökning av hållning

Den normala hållningen hos djuren är ett resultat av samarbete
mellan olika funktionella system i nervvävnaden; motor neuroner
i hjärnan och ryggmärg, balansorganet, synen, det proprioceptiva
systemet och musklerna. En sjukdom i något av dessa områden
kan orsaka onormal hållning. Vid utvärdering av en hund eller
katts hållning är det viktigt att notera huvudets, ryggens, benens
och svansens ställning. Den vanligaste avvikelsen i huvudets
hållning är en att djuret har huvudet på sned, (head tilt), har
huvudet till sidan, (head turn), ventroflexion (huvudet hänger neråt)
samt dorsoflexion (huvudet hålls bakåt, uppåt). Ryggens hållning
kan avvika i form av kyfos (ryggen är krum), lordos (svankrygg)
och skolios (ryggen är böjd åt sidan). En onormal hållning av
huvudet indikerar ofta ett balansproblem eller ett problem i
hjärnan medan sjukdomar i ryggmärgen ofta ger en onormal
hållning av ryggen.

 

 

Undersökning av rörelser

Att undersöka hur patienter rör sig är antagligen den viktigaste
men kanske även den svåraste delen av den neurologiska
undersökningen av hundar och katter. En normal hund eller
katt rör sig i diagonalt i skritt, vilket betyder att det ena paret
diagonala tassar tar vikt samtidigt som det andra paret diagonala
tassar är i luften. En del hundar går normalt i passgång
(ena sidans tassar tar vikt samtidigt som andra sidans tassar
är i luften). De flesta neurologiska problem visar sig då
patienten rör sig, men även ortopediska och inre medicinska
problem kan orsaka avvikande rörelsemönster. Dessa tre
onormala tillstånd kan skiljas åt genom att undersöka
rörelserna: hälta, svaghet (pares) samt svårigheter att
samordna rörelser (ataxi). Vanligtvis orsakar neurologiska
sjukdomar en kombination av pares och ataxi eller en
blandning av hälta och svaghet. Å andra sidan ger sjukdomar
i balansorganet eller lillhjärnan enbart dåligt koordinerade
rörelser och inga tecken på svaghet. Syftet med undersökningen
av rörelserna är att bestämma vilka ben som avviker samt vilken
typ av avvikelse rörelsen uppvisar.

 

 

Undersökning av de posturala reaktionerna

De posturala reaktionerna undersöks efter att man observerat
patienten i rörelse. Undersökningen av posturala reaktioner
hjälper undersökaren att upptäcka avvikelser som inte var
synliga eller inte kunde upptäckasi patientens rörelser. Det
finns ett flertal posturala reaktioner som kan undersökas
men den gemensamma tanken är att få patienten att stå,
gå eller hoppa på ett eller ett par ben; stå på samma sidas
ben (hemistandning), gå på samma sidas ben (hemiwalking),
hoppreaktioner, skottkärretest, sträckar-stöt-reaktion samt
andra reaktioner. En annan viktig postural reaktion som
alltid ska undersökas på en patient med en neurologisk
förändring är proprioceptionsreaktionen. Denna reaktion
ger information patientens proprioceptiva systemet
(systemet som ger hjärnan information om var olika
kroppsdelar förhåller sig i det tre dimensionella rummet).

 

 

Undersökning av kranialnerver

Kranialnerverna är 12 par nerver (12 på varje sida) som
utgår från hjärnan. Dessa nerver innerverar huvudets
strukturer så som tuggmuskler, tunga, ansiktsuttryck,
muskler till öron och ögon samt förmedlar viktig information
från våra sinnen, lukt, syn, hörsel, balans och smak. Genom
att undersöka kranialnerverna kan vi bedöma hjärnans
funktion och dess mest vitala delar (stora hjärnan,
hjärnstammen och lillhjärnan). Sjukdomar i hjärnan
ger ofta förändringar i kranialnervernas funktion,
speciellt gäller detta för sjukdomar i hjärnstammen.

 

 

Undersökning av spinala reflexer

Undersökning av spinala reflexer görs vanligen i slutet
av den neurologiska undersökningen. Patienten ligger
på sidan och vanligen undersöks bakbenens reflexer
före frambenens reflexer. Reflexerna på bakbenen är
patellarreflexen, tibialis cranialis reflexen samt böjreflexen.
De två mest tillförlitliga reflexerna på frambenen är extensor
carpi radialis reflexen och böjreflexen. Reflexer kan bedömas
som normala, nedsatta, överdrivna eller helt avsaknad.
Den främsta anledningen till att undersöka de spinala
reflexerna är att kunna bestämma precis var någonstans
en skada sitter i ryggmärgen eller i det perifera nervsystemet.

 

 

Undersökning av smärtsensibilitet

Detta görs alltid sist i den neurologiska undersökningen
eftersom man avsiktligt tillfogar patienten ett smärtsamt
stimuli för att observera patientens reaktion på detta.
Den ytliga smärtsensibiliteten undersöks genom att nypa
försiktigt i huden och den djupa smärtsensibiliteten undersöks
genom att nypa hårt, men snabbt, med en peang över en tå.
Smärtsensibiliteten ger information om det sensoriska systemet
och ger även viktig prognostisk information i de fall då patienten
är helt förlamad.

Artikeln är från AISTI. Och jag har tillstånd att publicera den här inne.
http://www.aisti.info/swe/neurologi/neurologisk_unders_kning.html

 

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2008-06-04 17:20 #1 av: anebit

Tack Åsa för en toppenbra och intressant artikel.............

Anmäl
2008-06-04 18:17 #2 av: Faxlin

Tack anebit, även om jag inte är den som skrivit detta så känns det bra att kunna dela med sig när man hittar något bra.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2008-06-05 00:33 #3 av: Lena

Det här var en både intressant och nyttig artikel! Neurologi är lite av ett mysterium, därför extra välkommet med en sådan här välskiven och lättfattlig artikel! Tusen Tack Åsa! :)

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.