Annons:
Etikettertips-rådartikel
Läst 17604 ggr
Imasy
2008-07-29 00:32

Vem ska omplacera?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Något jag länge har funderat på är anledningen till att privatpersoners problem så ofta och lättvindigt överförs till katthem och andra eldsjälar. Måste det vara så? Hur ska man kunna bryta mönstret av de som vill dumpa, och de som ständigt måste ställa upp och överta problemen i det eviga kretsloppet.

Jag är motvilligt fascinerad av människans passiva natur, hur de kan spendera dagar i telefon för att ringa och lokalisera katthem, hur de kan gripa efter halmstrån för att "hitta ett hem".

Hur de riktigt kan tjata sig till en plats för familjekatten på ett överfullt katthem som kämpar för sin överlevnad. När de behöver ett katthem, då är de bra att ha. Innan och efter dumpningen av katten ägnas de inte en tanke.

Nu gäller ju inte detta alla människor, men de jag kommer i kontakt med beter sig på ett särskilt sätt som jag skulle vilja berätta om.

Envetet jagar de nämligen någon som ska hjälpa dem och deras "avlivningshotade katt". De yttrar ordet med dramatisk tystnad, precis som om de trodde att jag genom att höra att deras katt lever under dödshot genast ska åka hem till dem och "rädda" den.

Men det är ju inte så samhället fungerar. Det finns ju inte något annat område där man enkelt och smidigt kan få någon annan att överta ens problem, lösa ens dilemma och hitta en lösning.

Om oljepannan i villan har gått sönder då får man jaga hantverkare på egen hand och betala den dyra notan, om bilen inte startar finns det sällan någon samarit som kommer flygandes för att bogsera, och om ens barn har varit i slagsmål med ett annat barn, då får man som föräldrar lösa konflikten, vare sig man vill eller inte.

Men vad, vad är det som gör att folk tycks tro att katten de frivilligt har skaffat ska placera om sig självt till idyllen på landet?

Jag är ingen trollfe, jag kan inte vifta med ett spö och trolla fram de hemmen, och jag kan lova att "kontakterna" jag har när det gäller hemlösa katter är kontakter som försöker lösa problemen som andra förorsakar, men det existerar ingen väntelista på de som vill ha katt.

Varje hem är ett hem som vaskas fram, omsorgsfullt, tidskrävande och med stor möda. Det finns gott om hemlösa katter.

Med häpnad hör jag hur de panikslagna själarna som ringer, hur desperata de är för att kunna dumpa sin katt och de urskuldar sig sällan, de radar bara upp skälen till att inte kunna ha katten kvar, som en uttjatad ramsa. Jag skulle kunna rabbla upp deras skäl i sömnen.

Det gäller för dem att hitta den bästa motiveringen, den slogan som de tror passar i mina öron, något som låter tillräckligt behjärtansvärt och bra för att jag ska tvingas öppna min dörr av känsloskäl. Likt telefonförsäljare som vill tvinga på mig DNabonnemang försöker kattdumparen med olika argument för att få iväg sin vara.

Det gör mig beklämd. Att deras katt inte har större egenvärde för dem.

Jag ställer dem alltid frågan vad de hittils har gjort själva för att lösa sitt problem. Jag betonar ordet SITT. Oftast har de lamslaget inte gjort mer än frågat sin närmsta omgivning, fått nekande svar och då har desperationen och paniken utbrutit.

Andra har inte ens frågat runt utan utgått ifrån att det ska finnas "något katthem" för katten som ska kasseras, precis som det finns bilskrot dit man bogserar bilar eller återvinning för spruckna glasflaskor.

Man har ingen tanke på annat än att katthemmen och föreningarna finns till för katter som behöver nytt hem utan att reflektera över hur de arbetar, under vilka förhållanden och om det finns några andra hemlösa katter.

Man brukar överhuvudtaget inte vara så intresserad, varken hur katten kommer att få det framöver eller hur omplaceringen kommer att gå till. Det man är intresserad av är nämligen att få en lösning på sitt problem, dvs katten måste lämna deras åsyn. Problemet måste bli någon annans.

Jag är alltid tydlig med att låta folk förstå att det finns en skillnad på katterna som behöver bo på katthem och den katt de behöver göra sig av med. Skillnaden är att de som finns på katthemmen och den de har i soffan är att den de ringer om inte är hemlös.

Den har ett hem. Deras hem. Det är fortfarande deras katt, deras ansvar.

Intressanta diskussioner uppkommer då ifall det inte kan bli ett katthems ansvar då "deras katt behöver ett hem". Deras katt är ju hemlös, ja så gott som hemlös, för den behöver flytta.

Lugnt och mjukt försöker jag att berätta för dem om det oändligt stora antal katter som redan väntar i en kö till Sveriges katthem, deras utsatta belägenhet, hur det känns att frysa, att föda oönskade kattungar som man inte har mjölk till.

Att deras katt om den blir dumpad till ett katthem kommer att uppta en plats för en arm kisse som kanske behöver den bättre, som inte har någon att förlita sig på.

Din katt har ju iallafall DIG brukar jag säga, men det biter inte. De är inte intresserade av att en enda gång i sitt liv lösa framtiden för sin egen katt, de vill inte ha råd om hur jag skulle gå tillväga om jag vore i deras sits och behövde omplacera sin katt.

Vad de vill ha är ett erbjudande på stående fot om hjälp. Inte hjälp till katten, utan att jag ska hjälpa DEM.

De har tyvärr missförstått detta med ideellt arbete, att man vill göra något för djuren. De tror att jag finns där för deras skull och blir snarstuckna och irriterade över att jag har en egen åsikt och lite milda pekpinnar, att jag protesterar istället för att bara ta emot. Undrar om jag väcker några tankar hos dem?

Jag skulle så gärna vilja veta exakt VAD det är som utlöser denna desperation, för den föder tydligen en enorm passivitet.

Personligen kan jag bara inte förlikas med tanken, jag kan inom mig inte acceptera att folk som påstår sig älska sina katter som de beskriver är "underbara, kan inte vara svårt att hitta hem till", hur de har mage att ringa runt till främmande människor med andan i halsen och med kallt och berått mod vara redo att slänga in den en gång frivilligt införskaffade kattungen i en bur på ett katthem.

För det är ju det deras hysteriska rundringande syftar till, att finna en röst i andra änden luren som svarar med en adress dit de kan åka och lämna.

De kan hjärtlöst lämna sin katt de har levt med i x antal år för att sitta i en liten bur och dela ett rum med andra utsatta katter.

En liten katt som sitter där med stämpeln "kasserad" mellan de sneda ögonen. Där förlorar de ju kontrollen över sin katts framtid, men helt skrupellöst är man uppenbarligen benägen att släpa iväg sin katt till den första som svarar.

Jag kan bara inte begripa hur man resonerar. Finns det förmildrande omständigheter, kan det vara så att folk tror att en omplacering av en katt är något som behöver skötas professionellt?

Är det samhällets problem, vårt smidiga system med välordnade avdelningar, där allt kan lösas genom ett telefonsamtal och en handläggare. Har vår struktur gjort att människan inte längre vågar ta egna initiativ?

Så många personer ringer varje vecka och berättar om sina bekymmer. Hur svårt det har varit att hitta hem och undrar om avlivning är enda lösningen. Det är tydligen meningen att jag ska känna sympati för dem.

Vad de inte tänker på är att jag varje dag brottas med problemet som de vid ett enda tillfälle i sitt liv ser som oöverkomligt. Och jag tycker inte att det är någon ursäkt att "Du har ju valt det själv, du arbetar ju ideellt med detta, det är din funktion". Vad då för funktion?

De talar om avlivningshotade katter, men det är ju faktiskt de själva som hotar katten med döden, inte jag, grannen eller arbetskamraten.

De vill fly sitt ansvar och utvägen är döden. Ja, inte deras, utan kattens död.

Och när de väl sitter med den skrikande katten i väntrummet till veterinären, då mår de dåligt över den utvägen, men då förstår de fortfarande inte att det här är det val de gjorde, utan de skyller absurt nog kattens alltför unga död på "Djurskyddsföreningarna som inte gjorde något".

Det är passiviteten som talar när de förtretat upplyser mig om vid förfrågan att de minsann gjort allt de har kunnat för att försöka hitta hem till sin katt, de har ringt runt till samtliga katthem. Missnöjt och uppbragt talar rösten om för mig att de minsann ringt och ringt, men få har ens svarat, ocn än mindre ringt tillbaka.

De förstår inte hur idiotiskt jag tycker att de resonerar. De har alltså jagat ett hem till sin katt, men inget permanent hem utan ett tillfälligt på ett i regel fullbelagt katthem.

De har ödslat sin tid och energi på att jaga rätt på någon människa som sedan i sin tur ska få lägga ned sin fritid på att fortsätta jakten på ett riktigt hem.

Och till råga på allt har de förmåga att beklaga sig över att dessa människor tidvis är svåra att nå. Vad tror de själva att det beror på?

Kanske, kanske för att dessa personer som hela tiden blir överbelamrade med katter, andra människors katter, har en hel del att göra, dagligen, varje år, för någon annans katt.

Än en gång, vad föranleder denna passivitet?

Varför ingen insikt eller förståelse för att katthemmen och dess Medarbetare är det sista ställe man som ägare och ansvarig för en enda katt ska vända sig till.

Bara för att det existerar katthem är det ingen garanti eller ursäkt för att smita undan sitt eget ansvar.

För hur är man funtad om man inte kan känna det ansvaret gentemot sin egen katt. Oavsett anledningen till omplaceringen har man ingen giltlig ursäkt att lasta över sin börda på någon annan.

Alla skäl är faktiskt faktorer som man som någorlunda intelligent människa borde ha haft med i beräkningen ifrån dag 1. Katter lever upp till hög ålder. Om man inte är beredd att ansvara för en katt under en hel levnad kan man faktiskt välja att överta en äldre katt.

Vad är det som är så viktigt med kattungar, att "vara med ifrån början" när man inte vill vara med "till slutet"?

Om man börjar att bli allergisk, ska flytta ihop med en sambo som är allergisk, får ett allergiskt barn, börjar bli allergisk mot att byta kattströ så är det få fall där förloppet är så dramatiskt att det är fara för livet.

Samma sak de som ska flytta. Jag har ännu inte hört talats om en stad dit det är förbjudet att ta med sig katten om man bosätter sig där. Favoriten är de som inte vill ha katten inne, att de gör det bästa med hänsyn till katten själv.

Om katten själv får välja, ja då vill den säkerligen sitta jamandes i en bur på ett katthem i hopp om att "Huset på landet" ska dyka upp från ingenstans.

Mer rimligt är att den får fortsätta sitt liv i någon annans lägenhet. Någon som köper den ifrån katthemmet som redan har haft stora utgifter för att vaccinera,avmaska och kastrera katten. Katten som en gång var någon annans ansvar.

Om man verkligen ville skulle man kunna inackordera katten hos någon annan under den tid det krävs för att finna ett annat hem. Det finns även kattpensionat.

När jag berättar det möts jag alltid av högljudda protester. "Det har jag inte råd med" är den vanligaste.

Och jag tycker att det är så intressant att samma personer som inte har råd med kattpensionat förväntar sig att andra ska ta sig råd att härbärga deras katt med allt vad det innefattar i husrum, foder, veterinärvård tills den får ett eget hem.

Själva tycker de sig inte ha råd, men att låta andra betala, det är inte lika kostsamt tydligen. För de jobbar ju ideellt.

Det största problemet är att få inser att det är katten som behöver ett hem. De talar sällan om sin katt som en individ, vad de tror att den skulle må bra av, utan samtalen kretsar kring vad de mår bra av, vad de vill ha för en lösning, deras problem. De tänker inte ens på katten utan enbart på sig själva.

Högst beklagligt är det ofta även en ekonomisk fråga. Man har nämligen förhört sig om veterinärens priser för att avliva en katt. Och den som inte vill ta sig tid att finna ett bra hem med allt det inbegriper, de brukar ha en benägenhet att även vilja spara in på den humana sprutan.

För några veckor sedan lyssnade jag av min telefonsvarare. En klar kvinnoröst berättade för mig att de akut behövde hitta nya hem till sina två katter.

Hon muttrade något om allergi och rabblade upp alla sina telefonnummer. Det var akut. Såklart. Annars skulle de ju inte ringa.

Sedan kom den känslomässiga utpressningen i vanlig ordning då hon fortsatte sin monolog på svararen med att förklara hur sorgligt det skulle vara att behöva avliva två friska och fina, kelna katter, hur gulliga de var, och att det var dessutom väldigt dyrt.

Hon hade inga pengar till det.

Hon avrundade sedan det intalade meddelandet med att förklara att om jag inte kunde hjälpa henne att omplacera dem skulle hon gärna vilja ha hjälp med pengar till avlivningen.

Denna lilla anekdot från min vardag tycker jag kan avsluta min text om kattägarnas brist på känsla och ansvar och belysa min situation som ideellt arbetande djurvän.

Text:
Christine Leijd  www.hittehund.nu
Publiceras här med tillstånd av Christine Leijd

Annons:
mymlanbus
2008-07-29 00:54
#1

Så himla bra skrivet!

lilo-nova
2008-07-29 01:03
#2

Mycket bra skrivit!

Jenna-Gun
2008-07-29 01:07
#3

Jättebra artikel.

Lena
2008-07-29 11:34
#4

Den här artikeln som är skriven av Christine Leijd hade vi fått tillstånd av författaren att publicera redan för ca ett halvår sedan. Men sedan försvann texten från den sajt där den låg på då och vi kunde inte hitta den igen. Nu har vi med Imasys hjälp fått tag på den. Tack Imasy! Den här artikeln säger allt tycker jag i ämnet omplaceringar.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

gulliver
2008-07-29 14:10
#5

Sällar mig till resten och håller med om att artikeln är mycket bra skriven. Man får sig många tankeställare och aha-upplevelser som är användbara i kontakten med personer som vill omplacera sina familjekatter.

Är det tillåtet att citera och kopiera texten?

Lena
2008-07-29 15:14
#6

#5 Eftersom det inte är vi som skrivit texten bör man fråga Christine Leijd om lov.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Imasy
2008-07-30 03:37
#7

#5

Jag har denna text på min hemsida, och nej, jag har inte frågat Christine Leijd om jag fick kopiera in den där.

Jag var så ful och tog mig friheten att göra det endå, då jag tycker att det är otroligt bra skrivet av henne, och jag har många gånger velat knöla upp denna text i ansiktet på div i*****r.

Jag hoppas att hon inte tar illa upp av att jag har kopierat hennes text, för jag har sedan jag la upp denna på min hemsida för några månader sedan, haft nästan 9000 besökare på min sida, så har endast 1 av dessa besökare fått sig en tankeställare så tycker jag att det är guld värt.

Vill du också vara ful eller inte är upp till dig, jag ska inte rekomendera dig att göra något man inte får göra :)

Kurran
2008-08-02 14:35
#8

Hej!

Om man vill sprida texten och har en egen hemsida kan mna ju lägga in en länk till det här stället. Eftersom texten är så bra och lär tyvärr vara relevant i åtskilliga år till skulle administratören av denna kunna lägga ut den lite mer permanent och med kortare länk, URL, än vad som nu är fallet.

nils1
2008-08-02 22:49
#9

puttar upp…

Avantasia
2008-08-21 03:18
#10

Underbar artikel. Nu är jag inte engagerad i att omplacera katter (eftersom jag är allergisk) utan smådjur men tyvärr ser jag exakt samma beteende. Oftast är vi de första man kontaktar, innan man ens försökt att hitta ett hem hos sina djur. I enstaka fall har jag till och med läst i annonser där det står att de skänker bort djuren för vår förening inte bryr sig om deras djur. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

trekatter
2008-08-28 13:45
#11

Oj vad bra skrivet, tyvärr också läskigt sant.

folk verkar se ner på djur som om dom hade en sämre status Skrikandes för mig är det som mina barn, jag skulle aldrig ens tänka tanken att dumpa katterna till folk jag inte vet något om och spec inte ett katthem.

Då jag nu jobbar på ett katthem så ser jag allt detta arbete som ligger bakom, det är alltid köer till katthemmet, köer in till föreningen och alltid köer till nya jourhem.   man gör så gott man kan, men blir lätt illa till mods när man ser vissa människor hur dom beter sig.

Lena
2008-08-29 00:50
#12

#10 & #11 Det är i mina ögon rabiat när en husdjursägare för över sitt ansvar och sin egen skuld på djurhemmen. Men det är ju faktiskt oerhört vanligt att så sker. Det gör mig arg och på riktigt bistert humör.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

lilo-nova
2008-08-31 23:16
#13

Väldigt bra text!

Annons:
Bumbis
2008-09-01 11:53
#14

#12

…och icke att förglömma, en omplaceringskatt borde ALDRIG få förtur till ett katthem på bekostnad av att en hemlös stackare får gå kvar ute i kylan och kämpa för sin överlevnad. Det borde vara alla katthems gyllene regel!

Omplaceringskatter har ägare, det är deras ansvar inte katthemmens!!

Gronstedt
2009-01-16 15:23
#15

Nu när jag har en hittekatt utannonserad ringer förtvivlade ägare och hoppas att det ska vara deras älskling. På Internet och i tidningar finns nödrop från människor som rör upp himmel och jord för att hitta en saknad familjemedlem och erbjuder tusentals kronor i hittelön.

Och så finns det människor som i artikeln ovan, och sådana som bara slänger ut sin lilla katt när det blir jobbigt med ansvaret.

Hawknestgrove
2009-01-16 18:07
#16

JA och så tycker alla att man är så j***a bra, som startat upp och kan ta hand om alla kater…. De tror dessutom att vi har sedelpress, för de ger ju inte en spänn!

JAg tar och kopierar den och läger den i vår mapp.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Alexej
2009-01-16 18:40
#17

Det går lätt att maila och fråga om tillstånd: christine@hittehund.info

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Lena
2009-06-12 11:19
#18

Högaktuell artikel som jag vill puffa för!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

[Saiva]
2009-06-12 15:14
#19

Oj, underbar artikel!! :oO

Den borde spridas så mkt det bara går!

Lena
2009-06-12 15:21
#20

Idag känndes den här atikeln mer aktuell än någonsin eftersom just den här frågan diskuteras livligt i den här tråden.

Ett högaktuellt ärende där en familj struntat i kastreringsbiten och nu när båda honkatterna råkat få ungar vill bli av med alla sina 10 katter lagom inför semsterresan. (Man har råd med semester, men inte med mat och kattsand till katterna).

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
[Saiva]
2009-06-12 15:35
#21

#20

 Gråter Skrikandes

Hur gör man för att inte bli bitter på dessa människor? Rynkar på näsan

Norrann
2009-06-13 02:42
#22

Har ni tänkt på att det är en sak att vissa kattägare vill överlåta ansvaret till andra,en annan sak att andra faktiskt tar över det.Varför tar såpass många ändå över det ansvaret och klagar efteråt?Tänk det begriper inte jag (klagandet alltså) eftersom det är frivilligt det man gör.

Helt OK i mina ögon att göra saker "som någon annan egentligen borde gjort" men att göra det och sen gnälla tycker jag är fel.

För mig betyder ett sånt klagande att man inte tar fullt ansvar för sina egna handlingar,inte insett att man själv väljer sitt agerande likaväl som kattägaren.

Detta är ingen kritik mot någon,allraminst någon speciell person.Däremot när jag sätter detta i relation till alla intriger inom samma kretsar ser jag ett klart samband.

Delvoriah
2009-06-13 04:09
#23

"Vad är det som är så viktigt med kattungar och att "vara med från början", när man inte vill vara med "till slutet"?"

BRA citat!

http://brisingasmycket.se

Lena
2009-06-13 11:32
#24

#22 Det är nog viktigt att fundera över denna typ av  orsaksamband. Ibland blir vi medskyldiga genom vårt handlande utan att tänka på det. 

Om man som du skriver tar över den oansvariges ansvar får det vissa konsekvenser…..

Fast i mina ögon är det inte helt okey, inte när det gäller omplaceringen av någons annan djur. Att ge goda råd är en sak - att ta över ansvaret är någon helt annat.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

maggan47
2009-06-13 20:26
#25

så träffande skrivet, blir bara så beklämd över den cyniska sanningen i denna artikel, vad har vi för samhälle där människor blivit så känslokalla, förstår inte, kommer aldrig att göra detGråter

Maggan47

Lena
2009-06-14 03:05
#26

#25 Trösten är att inte alla är så krassa som exemplen i artikeln. Det finns tock och lov många bra kattägare också. Dessutom tror jag det finns stor potetial för många dåliga att växa till sig och blir mycket bättre kattägare med mer kunskaper och information.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Hawknestgrove
2009-07-23 19:45
#27

puttar upp för aktualitet!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Annons:
[Thiah]
2009-07-23 19:52
#28

Tycker alla borde läsa denna artikel.

Lena
2009-08-25 00:28
#29

Puttar upp pga nya diskussioner i det här ämnet! ;)

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anninorr
2009-08-25 00:40
#30

Tyvärr är det nog helt krasst så att folk anpassar sig efter de möjligheter som erbjuds.

Rykten sprids snabbt,så fort en enda kattägare fått hjälp med omplacering (ändå menar de som hjälper att det är enbart katten de hjälper) kommer fler (och det är definitivt inte katten som skvallrat eller hur).

Om det inte fanns minsta chans att få något katthem/förening att hjälpa till med omplacering då skulle folk få ta hand om problemet själva.På sikt skulle det hjälpa både katter och katthem!

martdat
2009-08-25 09:17
#31

#30 så rättså, ryktet ¨går, min Kerstin har jag tagit över från en som kastat ut henne på gatan o skulle avliva henne när hon fick pengar, tog int elång tid förens hennes väninna glad i hågen tyckte att då kunde jag väll placera om hennes katter med? men nejdu, blev inget med det,

Att jag tog in Kerstin är för jag kände matten som hadde missbruksproblem , vilket resulterade i att jag var stödhem medans matte  var på behandlingshem i flera månader, så när Kersin bott hoss mig så kunde jag inte strunta i henne , men jag gjorde klart för henne att hör jag att hon skaffar djur ijen så blir det anmälan nässta,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

Debattia
2009-08-25 11:12
#32

Puttar upp en viktig info-tråd.

 

Debattia

 Den skygga kattens hemsida!

 

 

MariannE11
2009-08-25 11:34
#33

denna artikel hade jag missat… otroligt bra skrivet.. o tyvärr väldigt sant tror jag…

våga vägra golf o fiskbullar   o håll dej in i  det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

Alexej
2009-08-25 11:40
#34

Inte alla som ringer till katthemmet är ansvarslösa kattägare. Utan ringer för att be om hjälp! Klart man ringer till katthemmet och inte till bilbesiktningen.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Annons:
Tizzla
2010-02-23 18:47
#35

Hittade denna tråd nu och bara måste putta upp den lite. Intressant artikel och jag tycker även #22 har en poäng där.

gulliver
2010-02-24 11:44
#36

Putt för en viktig, intressant och lärorik artikel.

Lena
2010-06-25 22:31
#37

På tal om det här med att ta över ansvaret från kattägarna….

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

DagStjarnan
2010-10-17 23:48
#38

Mycket bra skrivet..

Hawknestgrove
2011-05-23 15:27
#39

Puttar upp denna på förekommen anledning….

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Lena
2011-11-08 20:51
#40

Alltid lika aktuell!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Lena
2012-05-04 09:45
#41

På förekommen anledning har jag letat upp den här artikeln i vårt arkiv. En ständigt lika aktuell fråga!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Katthemsmatten
2012-05-04 11:23
#42

Jättebra skrivet. Har läst den förut och kan, dessvärre, bara konstatera att ingenting har förändrats Skrikandes

Medarbetare Hittekatter iFokus

Lena
2012-05-04 11:46
#43

#42 Nej det går dessvärre trögt på det här området!

Gjorde just en omröstningsfråga på det här temat. Till omröstningstråden.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Lena
2012-07-19 23:08
#44

Puttar upp

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Krullsvans
2012-07-20 11:10
#45

Mycket tänkvärt…

Krullsvans
2013-09-06 22:50
#46

Puttar igen.

Annie Pannie
2013-09-07 22:41
#47

Jag kunde inte ha skrivit detta bättre själv. Igenkänningsfaktorn är total. 😡

Sidentass
2013-09-15 11:04
#48

Verkligen en bra artikel som visar på hur verkligheten är..

Annons:
Lena
2013-10-13 15:57
#49

Puttar upp då det här ämnet alltid är lika aktuellt! Tråkigt nog får man säga! 😕

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

zorro2
2013-10-13 21:21
#50

det vel det som är så svårt, et dilemma. Om man inte hjelper till med omplacering eller tar emot katterna så känner man kanskje på seg at om några mnd eller år så är det just dessa katter som man plockar inn som hemlösa. för at ägaren inte har velat ge sin katt en humant och värdig avslut.

Men hur skal man nå fram til dessa oansvarige kattägare?….

Tycker at ni gjör et jättebra jobb.🌺✨

Lena
2013-10-14 18:30
#51

#50 En sak är säker - om man tar över ansvaret från dessa kattägare så kommer problemet aldrig att ta slut. Därför är det viktigt att inte göra det möjligt för dem att lasta över sina åtaganden på oss andra. Att inte falla för deras hot om ditten och datten.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

zorro2
2013-10-15 09:32
#52

iblandt har man lust at slå til någon oansvarig ägare i huvudet med en tjock bok så dem vaknar upp…….

Lena
2013-10-16 19:59
#53

Har märkt att de vaknar upp - i alla fall lite - när man säger ifrån. Folk verkar tro att allt är okey när det gäller katter.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Ratatoskr
2014-01-12 22:41
#54

Bra skrivet, som många andra redan sagt.

Finns inga ursäkter för detta beteendet med något levande djur, särskilt inte med mer komplexa djur som katter. Katter, liksom alla andra däggdjur (vi med), har samma sorts medvetande om sig själva och omgivningen som vi människor och med precis samma behov som oss.

Om man ska ta hand om ett liv, oavsett liv, så ska man krävas på full ansvar för det livet.
Lösningen är:
- Alla katter ska registreras och ha chip. Då kan man hitta ägaren och kräva legalt ansvar av den om dom inte sköter den. Alltså de som säljer ska ha satt chip i redan och sen anmäla nya ägaren till registret.
- Ingen ska få skaffa sig ett djur utan att ha utbildning om den arten. Det ska avläggas prov helt enkelt.
- Lagen måste ändras så att ens husdjur inte ses som ett objekt, en pryl, utan som ett liv precis som du och jag.

Min katt (bondkatt), självklart en katthems katt då jag vill hjälpa de djur som behöver mest hjälp, har den högsta försäkring som kan ges på katt i Sverige. Hon röntgas då o då och hon besöker även veterinär för vanliga besök. Hon får bara den finaste mat som går att köpa (dyr men väl värt det). Ingen skräp mat från matbutiken. Allt som köps åt henne är så ekologiskt och miljövänligt som jag bara kan hitta i Europa. Ja, mycket jag handlar köps från andra länder men i stora mängder för att minimera CO2 avtryck. Giftfria ekologiska produkter ger min katt ett hälsosammare liv + att jag skadar miljön mindre.

Lena
2014-01-12 23:28
#55

#54 Det låter som din kisse har det riktigt bra! Håller med dig i att det borde vara högre krav för att få bli kattägare. Den slit och släng mentalitet som finns nu är fruktansvärd.

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Annons:
Lena
2014-12-03 19:20
#56

puttar upp

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

mallabralla
2014-12-03 23:32
#57

människor är avskyvärda

Sajtvärd på Perser iFokus

Lena
2014-12-04 20:04
#58

#57 Ja ibland tappar men liksom tilltron helt till människorna!

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Upp till toppen
Annons: