Delar av policyn är bra - tänker då på de delar som handlar om kattägarens ansvar, kastrering, ID-märkning, försäkring och kostnad.  Men deras syn på förivlade katter och TNR har mycket kvar att önska. Även om de inte skriver det rent ut står det avlivning mellan raderna. De talar dessutom emot sig själva när de först skriver att förvildade katter blir stressade av att fångas in och socialiseras och sedan förkastar TNR eftersom det går emot deras mål att alla katter ska ha ett hem.

Deras inställning till TNR tyder på att de inte har satt sig in i vad metoden går ut på. Om de varit mer insatta skulle de t.ex. inte skriva att klimatet i Sverige inte passar för TNR. Metoden har ju faktiskt praktiserats både i NordNorge och Alaska med lysande resultat. TNR är ingenting som några idealister kommit på hemma vid köksbordet. Det är en vetenskapligt utformad metod som praktiserats under många år runt om i världen.  

//Lena

Jag höll inte med om det som stod om förvildade katter.

Sen skulle jag gärna se att det stod att innekatter också ska kastreras.När  könshormonerna rasar i kroppen vill katten gärna smita ut för att hitta en partner. katten kan smita ut genom en trasig ventil, fönsterspringa eller vid fest,m.m En okastrerad katt kan ju dra iväg ganska långt och en innekatt som är ovan med utelivet kan bli rädd och få svårt att hitta tillbaks.Det kan resultera i kattungar som föds ute.

Det är så många som får problem med katter som inte är rumsrena längre och såna problem skulle kunna minskas om katten kastreras innan den blir könsmogen .

#2 Precis - okastrerade innekatter bli ofta föremål för omplacering, avlivning eller dumpas när det börjar lukta skunk därhemma och hormonerna påverkar humöret. Och sedan har vi rymningsbenägenheten som verkligen kan ställa till med problem. Det borde definitivt stå annorlunda i policyn ang detta.

//Lena

Jag har kontaktat Djurskyddet Sverige angående deras kattpolicy och bjudit in dem till Hittekatter iFokus för att vara med i den här diskussionen.

Här är kopia på mitt email:

Hej!  

Jag heter Lena Lindell och är Sajtvärd för Hittekatter iFokus, en sajt som fokuserar på de hemlösa katterna och de problem som finns runt detta. Vi arbetar även för att höja statusen på huskatter. Vi har idag nästan 1500 medlemmar.  

Just nu diskuterar vi Djurskyddet Sveriges Kattpolicy. Vi låter våra medlemmar betygsätta er policy, samt diskutera den i "Veckans Fråga" på sajten. Här kan ni följa den diskussionen: http://www.hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=826aa8e7-3f6d-4ee8-979f-8a69cee648d6&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Personligen är jag förvånad över att Djurskyddet ställer sig så avvaktande till TNR-metoden. Detta samtidigt som ni anser det vara olämpligt att utsätta förvildade katter för att bli socialiserade. 

Jag citerar er policy på några punkter:

"Habitueringen tar ofta mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor".

_
"Man måste därför allvarligt överväga om det mentala lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart"._

"

….vårt mål är att alla katter ska ha en ägare och ett hem".  

Jag skulle för Hittekatter iFokus räkning vilja veta hur Djurskyddet Sverige tänker lösa det för alla förvildade katter som finns i Sverige om ni nu förkastar TNR-metoden, samtidigt som ni inte anser det lämpligt att socialisera dem? Vad ska hända med alla katter som inte har ett hem och som inte heller anses lämpliga att vara i ett.

Välkommen att vara med i diskussionen på Hittekatter iFokus eller ge mig ett svar på email som jag kan publicera på sajen.  

Vänliga hälsningar Lena Lindell -sajtvärd för Hittekatter iFokus

Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor blir aldrig tama. De upplever bara stress vid kontakt med människor och ska därför inte fångas in och försöka omplaceras.

Vad ska man äsga om den kommentaren? Hur många är vi inte här inne som har helt annorlunda erfarenheter? Visst de kanske inte blir knäkatter men är det ett måste?

Känner mig ledsen att Djurskyddet går ut med så tvivelaktiga påstående. De borde veta bättre.

1. Som Majvi skriver. Självklart ska alla katter kastreras (utom katter som går till avel). Just okastrerade innekatter ställer ofta till  problem. Kattägare (oavsett om inne-eller utekatt) borde se det som självklarthet att kastrera sina katter.

2. Skygga katter. Självklart är det mycket svårare att socialisera en vuxen skygg katt än en kattunge. Men deras bedömning låter som Hitlers raslära om vilka som har rätt att leva. Många kattägare är inte i behov av en tam knäkatt.

Vi måste utgår från vad en katt skulle önska sig för ett liv. En katt på en bondgård som är kastrerad, avmaskad och får sin mat har väl lika mycket rätt att leva som en (o-)kastrerad innekatt fast den inte vill ha kroppskontakt med människor.

Djurskyddet borde bry sig om alla katter som verkligen behöver hjälp. Som lever ett farligt liv med svält, sjukdomar och trafik bredvid sig.

Ingen kattkunnig skulle införa TNR i en farlig omgivning. Djurskyddet borde skämmas för sin okunnighet. Det finns mycket att läsa om TNR-projekt i Alaska, Canada och Norge. Vi kan ha snö och minustemperaturer i Sverige men för en katt som har skydd är det inga problem. Annars skulle mina som sover i en oisolerad stall frysa ihjäl. Katternas största problem är maten och tillsyn.

Klart ska alla katter ha ett hem…men realitäten är långt därifrån. Ingen TNR-vän gillar situationen men det är i nuläga prakticerat djurskydd.

Nej Djurskyddet Sverige, ni har en del att lära er. Hur kan ni stöda djurhemsföreningen med sin jävla 3-månadsregeln som blir flitig använd av många av era djurhem med ursäkten att det står i reglerna?

Vad är meningen med er policy? Uppmaning till en massavlivning av alla katter som är över 7 veckor? För de stackars katter kommer ju aldrig att trivas i ett hem? Ring till era djurhem och kollar hur de gör! Ringer man dit och bara säger ordet "vildkatt" får man som svar att såna katter ta man inte in utan man ska ringa till kommunen-kommunskytten.

Eller som vissa hem gör att de behåller ungarna och avliver mamman?

Nej, er policy är ett slag i ansikte för varje kattälskare och ett dödsdom för skygga katter oavsett åldern.

Det står att katten utsätts för mentalt lidande då den stängs in i lägenhet och sedan ständigt omges av människor.

Ständigt???Jag skulle tro att de flesta av oss lämnar hemmet då och då

Jag jobbar heltid+ att det blir restid. Visst tillbringar jag mycket av fritiden med katterna, men det ska handlas, trädgården ska skötas- någorlunda ialla fall, m.m. Sen sover jag också det mesta av natten och då brukar jag anses vara ofarlig. Jag har flera katter och mina katter tillbringar mer tid  tillsammans än de gör med mig.

Men jag förstår väl inte så mycket, och när jag tror att katterna har kul när de leker med sina leksaker så är det egentligen ett utslag av mentalt lidande?

Jag gjorde så här i min bedömning:

Policyn innehöll 10 stycken (rubriker) Varje stycke som jag höll med om gav jag 0.5 poäng. Det var i 3 stycken som jag hittade direkta felaktigheter eller saker jag inte sympatiserade med vilket gav i snitt 1,5 poängs avdrag. Så mitt slutbetyg borde ligga på 3,5 poäng men eftersom en del stycken var övervägande bra gav jag 4 poäng i röstningen. Det kan tyckas högt men avdragen gäller givetvis synen på förvildade katter och hur man tänker vad gäller TNR.  En mening som jag tycker nästan talar för sig själv är:

"Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor blir aldrig tama. De upplever bara stress vid kontakt med människor och ska därför inte fångas in och försöka omplaceras."

Vad i hela friden vill Djurskyddet göra med de stackars katterna då. TNR är de ju inte heller positiva till….

Samtidigt säger de att "vårt mål är att alla katter ska ha en ägare och ett hem".

Det går liksom inte ihop!

Märklig inställning de har till oskastrerade innekatter. Suck. Samtidigt säger de att alla katter ska vara ID-märkta. Och då även innekatter. Om en katt är ID-märkt är det lättare att hitta ägaren, självklart. Men om en innekatt, som är okastrerad, råkar springa ut… Ja, är det inte då bättre att skriva att även alla innekatter ska kastreras? (Pratar inte om raskatter i avel.)

Och vem har sagt att människan ska tränga sej på katten så den blir stressad, ingen vettig omhändertagare av en skygg katt gör det.Istället ordnar man med gömställen för katten där den kan dra sej undan första tiden Man ser ju i princip bara skymten av den i början men man märker att den har ätit upp maten druckit vatten och gått på lådan.Ingen kan tvinga en katt till att vara helt blåst i huvudet och inte bli rädd för främmande utrymmen och människor.Så småningom märker den att här var det ju inte farligt och att mat och värme finns då börjar den koppla av.Men kommer det en superstressad tant och ska socialisera den till snabb försäljning tror jag inte katten ställer upp på det ,vem skulle.

Så ser en kattbaby ut med 7 veckor. Djurskyddet menar att det är sista chansen att socialisera en kattunge. Resultatet av att ta en kattunge från mamman i den åldern kan bara bli en störd katt.

Ska för kattungar av hemlösa katter inte gäller mer samma 12-veckorsregeln som med tama katter?

Man tar de små bebisar och skjuter av mamman?

Bra Djurskyddet, det finns säkert en del katthem som tar era policy med skygga katter på allvar!

Vad jag anser om Djurskyddets hållning gällande skygga katter vet ni redan. Helt förkastligt enligt mig.
Utöver det anser jag att Djurskyddet i sin policy vältrar över ansvaret för de övergivna och vanvårdade katterna på ideella krafter. Man skriver att allt arbete på Djurhemmen är ideellt och att hemmen är beroende av donationer och gåvor. Inte ett ord om att det faktiskt är kommunernas ansvar att ta hand om övergivna och vanvårdade djur och att kommunerna därför borde finansiera hela eller åtminstone delar av verksamheten vid det lokala djurhemmet. Ansvarsfrågan är viktig i sammanhanget och pengar är avgörande för att kunna hjälpa katter till en högre status. Att Djurskyddet inte har med penga och ansvarsfrågan överhuvudtaget anser jag vara en stor miss.

#12 Här pekar du på flera viktiga saker! Det känns som att Djurskyddets Policy konserverar mycket av problemen genom att inte ha mer skrivet om hur deras visioner för framtiden ska se ut.

Ju mer man funder och diskuterar policyn ju fler frågetecken, svaghetstecken upptäcker man.

Hoppas någon ansvarig från Djurskyddet Sverige sällar sig till diskussionen och förklarar hur de har tänkt samt tar till sig av kritiken.

//Lena

jag röstade 3. för jag tycker dom har endel bra saker, tex det där med att de vill ha det som krav i lagstiftningen att katter ska märkas och registreras precis som hundar. och de talar för vaccinering och försäkring oxå. samt att de inte vill att katter ska säljas för en krona tassen. det är väldigt viktiga saker och där är de inte så dumma.

sen deras syn på skygga katter däremot, den håller jag inte med om någonstans. möjligtvis tycker jag att man i vissa fall inte bör ta in skygga katter för jag tror inte alla katter kan bli lyckliga inne. men då tycker jag att tnr är ett alternativ vilket de tydligen inte gör. så där går åsikterna isär igen.

att katter bara kan socialiseras fram till 7 veckors ålder, eller snarare att det är lättast då och svårare sen. vilket struntprat! Tror jag åtminstonde, men när jag tänker efter så kanske det stämmer lite ändå. Om man inte finns i närheten av katterna från första början kanske de blir lite mer misstänksamma. Men jag tror inte att det ger så katastrofala följder som de verkar tro. Fast egentligen vet jag inte, har oftast bara tagit hand om vuxna katter som kommit till oss. så deras bakgrund vet ja inget om.

borde nog röstat 2 istället, när jag tänker efter.

För bara ett litet tag sedan fick vi telefonsamtal om en lirten ensam kattunge ca 5-6 veckor som levde ensam och mager där man hade skjutit av katter som det så fint heter.Mamman till denna kattunge befarades omkommen av upphittaren för hon hade inte synts till.

Vet att kattungar hade tagits från kattmamman tidigare under försommaren givetvis med som resultat att mamman genast började löpa  och fick nya ungar, säkert en av dem.

Kattungen är nu i säkerhet omhändertagen av en godhjärtat famil men om ingen hittad den är det lätt att räkna ut vilket öde den var på väg att gå till mötes den var så mager att kotorna syntes.

Man blir så förbannad och upprörd för katternas skull.

Ja, jag tycker deras syn på förvildade katter är skrämmande..Om man följt deras regler har nog Tudde å Tojja inte funnits idag…

"Habitueringen tar ofta mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor."

Visst är det sant att en skygg och förvildad katt känner stark stress precis när den kommit in. Men alla med praktisk erfarenhet av skyggisar vet att den värsta stressen går över relativt snabbt och därefter övergår den i misstänksamhet för att sedan bytas ut  i nyfikenhet på människan. Enligt djurskyddslagstiftningen ska inget djur utsättas för plåga och att utsätta ett djur för stark stress kan väl betraktas som att man utsätter djuret för plåga. Men samtidigt, då skulle man aldrig kunna ta djuret till veterinär eller behandla djuret mot några sjukdomar  i så fall.  Så var går gränsen? Jag hävdar bestämt att en kortare periods stress eller plåga kan vara befogat om det kan ge djuret ett bra liv under många år framöver.

Och Djurskyddet har rätt i att alla skyggisar inte blir knäkatter, men de kan trots det bli underbara familjemedlemmar eller en toppenkompis till den där klängiga knäkatten man redan har hemma. Och vem säger att en katt måste sitta knät för att vara lycklig?

Som avslutning vill jag lägga in en liten berättelse från Stella och Kålles familj .Två katter som båda är födda ute och fångades in som vuxna. Kålle är för övrigt en av de "knepigaste och svåraste" skyggisarna vi har haft

http://www.katthemmet.nu/info/katt.php?cat_id=6616

Jag tycker deras policy är övervägande bra. Vad man får tänka på är väl att den är formulerad för att nå ut till allmänheten och med det i bakhuvudet kan jag förstå lite av den reservation de uttrycker mot att ta hand om helt förvildade katter. Det är definitivt inget vem som helst klara, det krävs kunskap och erfarenhet för att det ska vara lämpligt att ta sig an en helt förvildad katt.

Även TNR kan jag förstå reservation mot, dock inte främst pga. klimat utan för att det är många faktorer som måste stämma. Någon måste ta huvudansvar för kolonin så att katterna lever under acceptabla förhållanden. Markägaren och omgivningen måste vara med på notorna eftersom en koloni kan anses vara en sanitär olägenhet. Sedan måste ju miljön vara "rimligt säker" för katterna. Det är inte helt oproblematiskt med TNR och det är inte alltid en lämplig lösning.

Själv skulle jag vilja se TNVR dvs. trap, neuter, vaccinate and return. Vaccinationsbiten är djurskyddsmässigt viktig eftersom sjukdom lätt sprider sig när katter bor i stora grupper. Både kattpest och kattsnuva är allvarliga sjukdomar som lätt får fäste i kolonier.

Vaccinationen går ju alldeles utmärkt att utföra när katten ändå är inomhus efter kastreringen två veckors mellanrum mellan sprutorna så har de grundvaccineringen.

#19

Absolut och jag hoppas att vaccination sker. Det framgår inte alltid när man läser om TNR. I USA vet jag att många katthem därför förtydligar genom att inte använda TNR som term utan istället TNVR.

#4 Fick idag detta svar från Djurskyddet Sverige:

Hej! 

Jättebra om ni kontaktar Ingrid Redbo. Hon är den hos oss som kan frågorna allra bäst! 

Ingrid nås på tel. 070-604 64 17 eller mejl till ingrid.redbo@djurskyddet.se 

Med vänlig hälsning 

Åsa Hagelstedt

Förbundssekreterare

Djurskyddet Sverige

08-688 28 37

0707-55 88 05

Jag har nu vidarebefodrat mitt mail till Ingrid.

//Lena

Tänkte samma, hon är nog den som är ansvarig för katter:

Ledamot Ingrid Redbo

Sysselsättning: Är doktor i etologi och arbetar nu som chef för alla försöksdjursavdelningar på Uppsala universitet. Jag ser till att regelverket följs och att djurens sköts om bra.

Djurintresse: Har alltid haft djurintresse.

Sällskapsdjur: Tre hästar, två siamesiska katter (busiga), en hamster och en mus.

Hjärtefrågor: Kattfrågan, hur ska man kunna hantera problemet med de förvildade katterna. Jag kan också tycka att vissa djurslag är bortglömda till exempel fisk.

Djurskyddet Sverige i framtiden: Jättebra att vi går samman och försöker göra en starkare organisation, det är helt rätt väg.

20. I ett TNR projekt ska även vaccination ingå.Ju fler katter som vaccineras dessto mindre smittryck förstås.

Policyn är alldeles för pratig och för lång. Samma sak upprepas ibland vilket gör policyn än längre.

För mig är ett policydokument mycket kort skrivet och ganska generellt hållet. Vem som helst orkar då läsa igenom det och man behöver inte skriva om det mer än ytterst sällan. Till ett policydokument ska sedan en analys av vad som är viktigast finns samt utifrån denna analys ska mätbara, tidssatta mål anges med tillhörande handlingsplan. Måluppföljelse är ett måste. På detta sätt kan man ha både kortsiktiga och långsiktiga mål och man kan redovisa vad man gör med pengar från bidragsgivare.

Tyvärr ser policydokument alltför ofta ut på detta sätt men det är ett ganska meningslöst papper.

Jag är väldigt kluven till TNR men ett är i alla fall säkert: TNR gör definitivt situationen för katter bättre.

Jag ser det så här. Om det ändå finns folk som vill ha katterna i sin närhet av ett eller annat skäl och regelbundet matar dem ska naturligtvis dessa katter kastreras och vaccineras samt få övrig nödvändig veterinärvård samt ha värmeisolerade katthus att krypa in i när det regnar och blåser kallt, speciella värmedynor finns också att tillgå när det är fysgrader.

Hellre fem kastrerade katter i ett område än 50 okastrerade som ständigt förökar sej.Men de ska ha regelbunden tillsyn och skötas om som vilka andra huskatter som helst.

Bättre att förebygga lidande än att med facit i hand lägga locket på och skjuta oskyldiga offer för människans försummelse

#25 Det var himla bra formulerat:

"Bättre att förebygga lidande än att med facit i hand lägga locket på och skjuta oskyldiga offer för människans försummelse"

//Lena

26.Det finns så mycket lidande som hade kunnat förebyggas långt innan avskjutning avlivning kommit på tal genom relativt enkla åtgärder som kastrering av ett fåtal katter.Det måste finnas pengar till förebyggande åtgärder när det finns pengar till avlivning.

Hänger på # 27: Det är märkligt att det alltid tycks finnas pengar när en katt ska avlivas men aldrig en krona till förebyggande insatser.

Men tråden skulle ju handla om Djurskyddets kattpolicy.

#28 Man kan väl säga att resonemanget ovan är en följd av Djurskyddets Kattpolicy. Visserligen skriver de inte ordet avlivning i sin policy, men det är lätt att se det skrivet mellan raderna, för vad annars har de tänkt sig för lösning när de förkastar både arbete med skygga katter och TNR?

//Lena

Något som övergår mitt förstånd är hur någon kan arbeta med djurförsök och samtidigt sitta i styrelsen för Djurskyddet samt se sig själv som djurvän och ha egna sällskapsdjur. Jag kallar sådant för hyckleri. Tycker man att djurförsök är i sin ordning är det ju logiskt att man också tycker att avlivning av hemlösa katter är acceptabelt.

#30

Å andra sidan är det just djurvänner man vill ha ansvariga för försöksdjur. Djurvänner gör verkligen sitt yttersta för att försöksdjuren ska ha det så bra som möjligt under omständigheterna. Jag har själv ägnat mig åt djurförsök under min utbildning och jag har sett skillnaden i hur de som ser djuren som "bara djur" hanterar dem och i hur djurvännerna, de som verkligen värnar om att djuren ska ha det så bra som möjligt har hanterat djuren.

Om jag vore ett försöksdjur skulle jag definitivt hellre bli hanterad av en djurvän än av någon som blivit avtrubbad och bara ser en som lab-utrustning.

På insidan kan man ju göra skillnad, varje dag.

Hur någon kan befatta sig med djurförsök övergår mitt förstånd! Vet ni  som läser detta vad LD50 är?

Kurran, just inom lagstiftning och styrelsen av Djurskyddet måste det sitter folk som är medansvariga, speciell för djurförsök. Annars kommer de andra (ikkedjurvänner, profittänkande) göra som de vill. Mycket kan man bara ändra inifrån.

Att det är bra när folk som bryr sig finns med vid lagstiftning men att säga sig vara djurvän och ändå hålla på med djurförsök är i mina ögon hyckleri. Jag känner en tjej som egentligen skulle vilja bli veterinär men avstår för hon vill inte befatta sig med djurförsök och hon vill inte heller riskera att bli tvungen att godkänna djurhållning som uppfyller lagstiftning men där djuren ändå far illa, en vanlig företeelse.

LD50 är Lethal Dose 50 och det innebär att försöksdjur matas med bensin, diesel, diskmedel och alla andra flytande kemikalier till hälften av dem dött!!!

Det är inte de elaka som är problemet här i världen utan alla de snälla som är tysta.

#21 Jag har idag fått ett svar via email från Ingrid Redbo. Hon återkommer med ett mer uttförligt svar senare under veckan.

När det gäller djurförsök hör väl det till en annan diskussion. Ett laddat ämne som får många känslor i brand. Jag föreslår att ni startar en ny diskussion om detta. Vill samtidigt påminna er om att hålla god ton i diskussionen och inte gå till personangrepp.

//Lena

#32

Då får jag väl sälla mig till skaran hycklare då eftersom jag under min utbildning utfört ett antal djurförsök, visserligen de flesta på redan döda djur men det räknas icke desto mindre som djurförsök.

LD50-försök utgör en mycket liten del av de djurförsök som bedrivs och skulle resten av världen ha samma lagstiftning gällande godkännande av tex. läkemedel som Sverige har skulle betydligt färre onödiga och plågsamma försök behöva bedrivas. Internationellt sett är lagarna inte uppdaterade på väldigt länge eller så håller man fast vid totalt onödiga lagar och det är ju tyvärr så att läkemedelsbolagen måste rätta sig efter de lagar som gäller i de länder de vill lansera sina produkter i.

I svensk lagstiftning finns mig veterligen inget som kräver LD50-försök, någonsin utan det är andra länders lagar som ställer till det.

En stor del av det arbete som resulterar till att allt färre djur används i djurförsök görs av forskare som arbetar med försöksdjur. De har inget intresse i att döda en massa djur i onödan. Djurförsök är något man försöker undvika i största möjliga mån, dels pga. rent etiska skäl men även till mycket stor del av ekonomiska skäl och hälsoskäl. Det är varken ekonomiskt eller hälsosamt att köpa och hålla försöksdjur.

Det som jag upprör mig när det gäller LD50 är att man utsätter djur för en förskräcklig behandling trots att det är välkänt att man dör av bensin mm. Såvida det inte har ändrats nyligen så krävs det, att på de varuinformationsblad på 16 punkter, som måste finnas för till exempel all färg, ska uppgifter om både LD50 och LC50 anges.

Jag har nu fått svar från Ingrid Redbo Djurskyddet Sverige på mitt mail se #4. Publicerar hennes svar i sin helhet här nedan: 

Det är väldigt bra att så många människor engagerar sig för övergivna och utsatta katter, samtidigt som man blir oerhört frustrerad av att just detta stora djurskyddsproblem inte tas på allvar av myndigheter och regering. Djurskyddet Sverige (DS) arbetar för att alla katter ska ha en ägare och ett hem, och vägen dit tror vi går via en lag om obligatorisk märkning och registrering av katt. Vi försöker ständigt påverka makthavare och riksdagsledamöter i frågan om ägaransvar. Det tar dock lång tid för droppen att urholka stenen, och under tiden måste det viktiga arbete som frivilliga, enskilda och organisationer, lägger ner på att ta hand om och minska lidandet för övergivna och förvildade katter fortgå. 

Beträffande TNR och de alternativ som finns kan man göra följande reflektioner:

För det första finns det nog inga absoluta sanningar, det är inte självklart vad som är rätt eller fel vad gäller frågan hur man ska hantera förvildade katter. Det är något man själv måste ta ställning till efter ens egen personliga etiska uppfattning. DS har inte förkastat TNR som metod utan ställer sig avvaktande till den. En anledning är just frågan om ägaransvar som vi driver; dels för att höja statusen på katter generellt, men även för att man lättare ska kunna lagföra personer som överger sin katt. En annan anledning är att det kan vara mycket svårt att ge varje förvildad kattindivid i en TNR koloni den tillsyn och den behandling som behövs, och som även djurskyddslag och föreskrifter (ffa L 102) anger. Men, alldeles oavsett lagar och föreskrifter är det flera viktiga frågor som man behöver fundera ordentligt över. 

En TNR koloni måste ha en eller flera namngivna ägare som står som ansvariga för katterna, och som kan söka tillstånd för innehavet om kolonin omfattar fler än 9 katter. Det behöver i sig inte vara något problem då de som medverkar till TNR säkert ställer upp som ansvariga ägare. En ur djurskyddssynpunkt viktig fråga är hur svårt det är att sköta och ge behandlingar till katter som är mycket skygga för människor. Att man kan vaccinera, parasitbehandla etc. vid första infångningen är gott och väl, men vad händer sedan? Man måste göra upprepade återfångster av samma individer för att kunna revaccinera , parasitbehandla, se över och behandla skador och sjukdomar. En del individer låter sig säkert återfångas, medan andra med tiden blir alltmer svåra att fånga in. Ytterligare en viktig djurskyddsaspekt är att kolonier av kastrerade individer hela tiden utsätts för konkurrens av intakta katter. Flera studier, varav en mångårig, har visat att konkurrensen från intakta katter leder till att kastrerade individer utvandrar, och alltså förlorar de resurser de haft tillgång till. Det finns ännu inga vetenskapliga studier där man följt ett större antal enskilda TNR-individers öden över så lång tid som flera år, något som skulle kunna ge mer kunskap om vilka problem man behöver fokusera på att lösa. 

Jag har personligen varit en entusiastisk förespråkare för TNR efter att under senare hälften av 90-talet ha sett metoden tillämpas i andra länder, men jag har med åren blivit mer tveksam på grund av ovanstående problem, som alltså inte har att göra med enkla frågor som att förse kolonierna med föda och väderskydd. Det finns säkert vissa kolonier där allt fungerar bra, och där samtliga kan återfångas och behandlas på kontinuerlig basis. Jag tror också att metoden kan utvecklas, så att den följer en sorts praktisk kod som bl.a. innefattar bra och säkra sätt att ha kontroll på de behandlingar och övrig tillsyn som varje katt har rätt till. Jag sympatiserar personligen med att man med metoden kan ge riktigt skygga katter en bättre livskvalitet i form av resurser som skydd, mat och vatten utan att tvinga in dem i lägenheter tillsammans med människor. Katter är olika som individer, de har olika erfarenheter och olika genetiska förutsättningar att hantera sociala situationer. Vissa individer kan klara en anpassning till ett liv inomhus tillsammans med människor, medan andra kommer att må dåligt och försöka hantera situationen genom att vara passiva eftersom de inte kan komma undan.

DS följer nu med intresse några TNR kolonier för att se hur det fungerar ffa vad gäller övergripande skötsel och (äv. förebyggande) behandling mot parasiter och sjukdomar.

Diskussionen om TNR är inte alls avslutad inom DS, utan vi är öppna för nya fakta som kan komma fram vad gäller ovanstående frågor.

Men vad är alternativet till TNR idag? Avlivning?

Även om jag känner mig kluven till TNR så blir det ju aldrig sämre av TNR. På en del ställen skulle man kanske kunna ordna med något slags väderskydd åt katter som blivit behandlade enligt TNR. Genom att människor då skulle städa och mata i väderskyddet skulle katterna också bli lite mindre skygga.

#Kurran, precis. TNR är alltid bättre än avlivning. En genomtänkt och planerad TNR betyder ett bra och åtminstone bättre liv än innan. Och TNR-projekter har som slutplanering att upplösa en kattkoloni genom intagande av katter i mån av plats och evt bara har kvar några "utekatter" under kontroll.

TNR är inte lösningen men kan vara en bit på vägen. Med TNR så förhindrar man ju att det blir fler kullar med de katterna och ju färre kullar desto mindre katter. Att avliva katterna är bara att sopa allt under mattan, man måste ta tag i det riktiga probemet och med TNR kan man kanske även få upp ögonen på vanliga människor därute och förhoppningsvis även kunna höja kattens status till slut.

Puttar upp så fler kan läsa svaret från Ingrid Redbo, Djurskyddet Sverige i #39

Jag undrar också vad Djurskyddet har för alternativ som är bättre än TNR? Om man ställer TNR mot avlivning, vilket jag tycker man måste göra - blir de nackdelar Ingrid Redbo ser med TNR-metoden mer av marginell natur.

//Lena

För det första finns det nog inga absoluta sanningar, det är inte självklart vad som är rätt eller fel vad gäller frågan hur man ska hantera förvildade katter. Det är något man själv måste ta ställning till efter ens egen personliga etiska uppfattning.

**

 DOM ÄR JU SINA EGNA PERSONLIGHETER PRESIS SOM TAMKATTER.

TA LÄRDOM AV DEM SOM HAR ERFARENHETEN.(UTBILDNING)

DS har inte förkastat TNR som metod utan ställer sig avvaktande till den. En anledning är just frågan om ägaransvar som vi driver; dels för att höja statusen på katter generellt, men även för att man lättare ska kunna lagföra personer som överger sin katt.

MITT FÖRSLAG ÄR ATT DE BLIR KOMMUNÄGDA SAMT I PRIVAT REGI

 En annan anledning är att det kan vara mycket svårt att ge varje förvildad kattindivid i en TNR koloni den tillsyn och den behandling som behövs, och som även djurskyddslag och föreskrifter (ffa L 102) anger. Men, alldeles oavsett lagar och föreskrifter är det flera viktiga frågor som man behöver fundera ordentligt över. 

KATTER SOM BLIR MATADE OCH KASTRERADE BLIR  TAMARE HELA TIDEN. MILJÖ OCH HÄLSOVÅRDSKONTOREN  KAN KANSKE VARA INVOLVERADE I UPPDRAGET?

. En ur djurskyddssynpunkt viktig fråga är hur svårt det är att sköta och ge behandlingar till katter som är mycket skygga för människor. Att man kan vaccinera, parasitbehandla etc. vid första infångningen är gott och väl, men vad händer sedan? Man måste göra upprepade återfångster av samma individer för att kunna revaccinera , parasitbehandla, se över och behandla skador och sjukdomar. En del individer låter sig säkert återfångas, medan andra med tiden blir alltmer svåra att fånga in.

MIN ERFARENHET SÄGER ATT ALLA KATTER SOM BLIR MATADE, TILLTALADE ,KASTRERADE,MM.BLIR TAMARE HELA TIDEN.

FOLK MED ERFARENHET AV SKYGGISAR KAN OCKSÅ FÅNGA IN DEM. FÖRSTÅR INTE VARFÖR DET BLIR SVÅRARE MED TIDEN ATT INFÅNGA?

Ytterligare en viktig djurskyddsaspekt är att kolonier av kastrerade individer hela tiden utsätts för konkurrens av intakta katter. Flera studier, varav en mångårig, har visat att konkurrensen från intakta katter leder till att kastrerade individer utvandrar, och alltså förlorar de resurser de haft tillgång till. Det finns ännu inga vetenskapliga studier där man följt ett större antal enskilda TNR-individers öden över så lång tid som flera år, något som skulle kunna ge mer kunskap om vilka problem man behöver fokusera på att lösa. 

MIN ERFARENHET SÄGER ATT BOR EN KASTRERAD KATTFAMILJ PÅ EN PLATS HÅLLER DOM ANDRA KATTER BORTA. ANDRA KATTER DRAS HELLER INTE DIT.

 Jag sympatiserar personligen med att man med metoden kan ge riktigt skygga katter en bättre livskvalitet i form av resurser som skydd, mat och vatten utan att tvinga in dem i lägenheter tillsammans med människor.

TROR HELLER INTE  DET ÄR FEL TA IN NÅGON I LÄGENHET. MÄNNISKOR OCH DJUR HAR ALLTID VARIT TILLSAMMANS.

Katter är olika som individer, de har olika erfarenheter och olika genetiska förutsättningar att hantera sociala situationer. Vissa individer kan klara en anpassning till ett liv inomhus tillsammans med människor, medan andra kommer att må dåligt och försöka hantera situationen genom att vara passiva eftersom de inte kan komma undan.

BEROR OCKSÅ MYCKET PÅ HUR MÄNNISKORNA VET OCH KAN HUR DOM SKA TILLMÖTESGÅ DJURENS BEHOV.

DETTA ÄR MINA FUNDERINGAR EFTER ATT TAGIT DEL AV BREVET.

**

Ja vad är bäst för katter egentligen att leva i smuts och misär med löss och öronskabb ovaccinerade okastrerade med mask i magen och sist men inte minst viktigt en ständig förökning. Kattungar som blir ihjäl bitna av vuxna hankatter som inte är fäder till dem. Hannar som slåss och får skador honor som får långt fler ungar utomhus än deras utmärglade kroppar orkar med. Ingenstans att ta vägen inget väderskydd smutsiga matplatser om det finns någon alls.

Eller kastrering vaccinering avlusning tex. Strong Hold biter även på öronskabb (i de flesta fall) avmaskning värmeisolerade katthus rena matplatser och sist men inte minst ingen förökning.Håller med om att även en kastrerad katt kan bli överkörd det händer överallt i Sverige.

Bra Debattia!

Hmmm…. Jag är nog överlag positivt till skrivelsen, men också jag fastnar vid att endast små kattungar ska kunna bli helt tama.

Min Geisha hade passerat sina 7 veckor med marginal, och var 5-6 månader när hon kom till mig. Sedan tillbringade hon 9 år sovande på min bröstkorg, följandes mig i hälarna och med att gos-överfalla alla gäster som tordes sätta sig i soffan. Ingen knäkatt? Nä, hon var bara inte stilla tillräckligt länge i sina försök att kela med gästerna…

Har tagit hand om katter för att rädda dom från kommunskytten. jag anser att man inte har rätt avliva friska djur bara för människans bekvämlighet. B.l.a en hon och en hankatt. Dom föddes mitt i city i en mellanstor stad. Var säkert c.a 1 år, båda. Dom var  van människor på  avstånd, hade aldrig varit inomhus.

Sk vildkatter som skulle skjutas!

Dom gömde sig för mig första tiden, säkert en månads tid, kanske mer. Så småningon började dom komma fram och äta i min närvaro.

Sitta kvar, kolla upp vem jag var.o.s.v. Idag , efter c:a 1 år, springer dom runt mina ben, får klappa dem, dom kurrar och kelar när jag kommer. Skulle kunna berätta om fler exempel. Så  att vuxna katter inte  kan  bli tama stämmer inte med min verklighet.

Den här viktiga frågan har fått vara veckans fråga i hela två veckor. Nu lämnar vi utrymmet vidare till en annan veckas fråga men hoppas samtidigt att diskussionerna fortsätter om Djurskyddet Sveriges Kattpolicy.

Vi planerar att skriva ett svar från Hittekatter iFokus vad vi tycker om kattpolicyn. Återkommer med svaret när det blir klart i den här tråden.

//Lena

Puttar upp den här tråden eftersom Djurskyddet Sverige diskuteras i en annan tråd/artikel just nu.

I #39 svarar Ingrid Redbo å´ Djurskyddet Sveriges räkning på några frågor jag ställde till dem angående deras Kattpolicy.

//Lena