Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
13. Kattprat i allmänhet

behöver hjälp!

2017-03-29 15:55 #0 av: Nathaliealsen

Hej! Mitt namn är Nathalie och är 24 år.

Jag har en fråga som jag super gärna skulle vilja ha svar på!

Min bästa tjej kompis och pojkvän samt pojkvännen familj köpte två katter. Min kompis och pojkvännen köpte en och hans mamma och pappa en. Dom är syskon. Dom bor otroligt nära varandra tar 10 sekunder till varandra.

Nu till frågan

Nu är det så att dom flyttar katterna mellan husen var och varannan dag. För att dom inte vill att dom ska vara ensamma och ha någon att leka med. Men när dom inte är med varandra så går dom runt och mjauar hemma.

Jag tycker detta är fel. jag tycker är detta är stressigt för kattungarna!

Jag vill gärna höra era åsikter om detta. Jag kan inte mycket om katter jag är mer än hundmänniska och jag kan säga att jag hade aldrig gjort detta med min hund.

Tack för snabba svar!

Ha en super trevlig dag allihopa!<3

Anmäl
2017-03-29 16:07 #1 av: Maria

Jag förstår inte riktigt?

De flyttar kattungarna för att de inte ska vara ensamma från varandra eftersom de jamar när de inte är tillsammans.

Hur tycker du att de ska lösa det hela? Låta katterna kanske vänjas av från varandra?

/Maria

 

Anmäl
2017-03-29 16:19 #2 av: Uppkatten

Man bör aldrig ha en ensam kattunge, kattungar behöver vara två för att må bra. Det handlar både om trygghet och sällskap, men också om möjligheter till lek och bus. Vi människor kan aldrig ersätta en kattkompis. Vet inte om det var svar på din fråga?

Anmäl
2017-03-29 16:57 #3 av: Nathaliealsen

kände att det va lite svårt att förklara.

Två familjer har köpt varsin kattunge som är syskon och dom bor i olika hus.

familjerna springer mellan husen varje dag och lämnar kattungarna hos varandra.Dom sover över hos varandra osv ibland. ibland kan hans föräldrar lämna katten på morgonen sen hämta den på eftermiddagen sen lämna den på kvällen sen hämta den på natten runt 23-00.

Katterna flyttas runt pådessa ställen varje dag. Ända sen dom fick dom.

Katterna går runt och mjauar efter varandra hela tiden tills dom träffas igen.

är detta okej ? 

bättre förklarat ? :)

Jag som hundägare hade aldrig lämnat mina hundar fram och tillbaka. 

Anmäl
2017-03-29 21:57 #4 av: eskils

Håller med Uppkatten, det är viktigt för en kattunge att ha sällskap av en annan katt, ung eller vuxen spelar mindre roll.

En annan viktig sak är att kattsyskon kan få ungar med varandra, och de ungarna riskerar att bli missbildade. Dessutom finns det för många hemlösa huskatter redan. Så jag undrar:

är detta huskatter?

är de av samma eller olika kön?

hur gamla är de?


Anmäl
2017-03-30 12:02 #5 av: Rödis

Har faktiskt genom åren hjälpt till med liknande lösningar för kattungarnas optimala välmående.
Men har nog ändå inget bra svar till dig då de jag haft att göra med inte sprungit runt och jamat efter den, eller de, andra. De har däremot varit lyckliga när kompisen kom och då lekt lös som bara den.

Låter ju som att dessa behöver varandras närvaro hela tiden?
Så jag undrar hur gamla de är?
Om de tagits för tidigt från mamman, 12 v måste de vara...
Är de otrygga av sig öht så kan situationen vara påfrestande... ni vet, man flyttar ju inte runt skygga katter.
Har dock en katt, han är 4 år nu, hela hans trygghet var hos kattkompisarna! Han är dock utefödd, levde i en koloni på 9 katter som var mkt sammansvetsade och trygga med just sina fränder.
Alla var dessutom skygga men just denne lärde sig kel genom att göra som mina egna tama kissar.
Han ylar om han inga kattvänner har ikring sig, letar letar, är helt lost/olycklig.

Skulle behöva va på plats och se dessa kattungars reaktioner för att ge nåt bra råd... kanske behöver de varandras närvaro hela tiden?

Sen kommer ju det eskils nämner, att de blir kastrerade i rätt tid om de är olika kön!

Anmäl
2017-03-31 12:13 #6 av: Katthemsmatten

Enklast vore väl om en familj hade båda ungarna. Den andra kan gå dit och umgås med "sin" katt då och då. För mig låter det som en situation där människorna försöker både ha och äta kakan.

Det viktigaste för kattungarna verkar vara att de får vara tillsammans, inte var de är det. Det optimala, anser jag, vore att de fick bo tillsammans. Och att man ser till att kastrera dem så snart som möjligt. Ffa en hankatt kan man kastrera mycket tidigt då det är ett enkelt ingrepp.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl