Annons:
Etikettsajten
Läst 2375 ggr
AlexandraW
2017-01-10 23:54

En hjärtevärmande solskenshistoria - skygga katter

För tre månader sedan dök en liten otroligt rädd katt upp i mitt stall. Efter en vecka, när jag mest sett svanstippen på den började jag mata.  Det tog veckor innan jag kunde fånga den på bild med otroligt tålamod och kamera med zoom. Den var så fruktansvärt rädd. Av kroppsbyggnaden att döma såg den ut att vara född i våras, dvs en ungkatt. Men det var svårt säga så mycket när den var så skygg och rädd. Gick heller inte kolla kön, ev märkning etc. Jag anmälde till polisen, annonserade här, på vilse, på alla facebooksidor mm jag hittade, satte upp lappar mm. Inget. Jag förnyade annonser. Inget.

Under tiden fick den lille missen mat, jag köpte en grislampa eftersom jag har kallstall, så han skulle ligga varmt. Den fick en isolerad koja med men vågade aldrig gå in där, ville ligga med utsikt. Det tog nästan en månad innan den vågade lägga sig under grislampan, och så fort jag gick in i stallet flydde den i panik.

Men efter någon månad började den på håll iaktta mig. Jag kunde inte titta tillbaka för då blev den rädd. Den kastade i sig maten utan att slappna av, och ja var väldigt skygg och rädd. Verkade inte haft med människor att göra. Enormt rädd för rörelser, händer etc. Om den satt på sitt gömställe och kollade när jag la mat i skålen och jag sköt skålen en liten bit mot den, med huvudet bortvänt, så flydde den i panik.

Jag pladdrade som en liten idiot varje gång jag var i stallet, för den skulle vänja sig vid min röst, gav den mat massor av gånger per dygn. Och liten mager blev hmm… trind ;P Pälsen blev blank igen och den rörde sig mer runt i byn och i stallet jämfört med innan.

Jag avstod från att burfånga den med fälla. Dels för den var så extremt rädd, dels för att det är tvärfullt på katthem osv. (Däremot fick jag in en till hemlösing, lite mindre skygg, som jag bedömde hade bättre förutsättningar, som fångades i fälla och har plats i jourhem och sen katthem).

Tiden gick och jag och skygga katten kom till att på 3 - 4 m avstånd var det okej, om jag inte rörde mig emot den. Satt jag stilla och la fram mat kunde den efter lång tid gå och äta en meter från mig. Längre kom vi inte. Jag lät det vara, tänkte att det får ta den tid den behöver. Kunde med hjälp av kikare konstatera att den ej är öronmärkt, men gick inte se kön då den alltid höll låg, rädd kroppsställning. Tänkte att jag får helt enkelt fånga den i fälla senast slutet på feb och få reda på kön vid kastreringen då. Men vill skjuta det så långt jag kunde i en fåfäng förhoppning om att han skulle vara mindre rädd.

Sen plötsligt för några dagar sedan fick vi ett genombrott. Med hjälp av grillad kyckling och dreamies. Innan har den inte tagit något som jag kastat åt den eller hållit fram, utan sprungit iväg i panik. Nu smög den tillslut fram och tog kyckling ur handen på mig, och flydde till gömstället med den. Ytterligare någon dag senare kunde den komma och äta dreamies alldeles vid mig, men rörde jag mig flydde den. Kunde dock i samband med det se att det är en han, en okastrerad hankatt. Då det gått tre månader, så gav jag honom ett namn, jag har avstått från det innan. Har hela tiden sagt att han får ett hem här om ingen ägare dyker upp, men samtidigt försökt låta bli att fästa mig mer än nödvändigt (omöjligt…) och ändå hoppats någon skulle dyka upp även om chanserna minskade för var dag, och minskade än mer när jag såg att han var okastrerad (mycket ovanligt med chippade, okastrerade huskatter/bondkatter liksom…). Var ut flera gånger per dag och pratade med och gav dreamies nära mig. 

Ikväll rev han ner alla murar, plötsligt blev jag huvudbuttad. Och sen…

Ja jag erkänner att jag började grina. Från mager, vettskrämd, jätteskydd och rädd för händer till det här. Modiga, modiga lilla kissen. Och en liten pepp till er som kämpar med skyggisar kanske? =)

Annons:
Tarotstollan
2017-01-11 00:18
#1

Så fint! 😢🙂 Heja dig och kissen, du lär nog snart ha en inneboende liten kisse!👍🐱

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

AlexandraW
2017-01-11 00:21
#2

#1 Vi får se, jag har inte bara två katter inne utan en stor, burdus hund med :S

Men jag talade om för det lilla livet redan för två månader sen att det finns en tillvaro som innefattar sova i soffan, värme osv och att det bara är att säga till om han vill prova på det.

Men fortsätter ta det i hans takt, jag tror det är det som gjort att det ändå gått så fort, att jag aldrig pressat eller så (även om jag fått lägga band på mig ibland)

AlexandraW
2017-01-11 00:22
#3

Förtydligande - menade inte att katten inte får komma in pga att jag har två andra katter och en burdus hund, utan att jag inte är så säker på att han vill det/är riktigt redo för det än

Uppkatten
2017-01-11 06:37
#4

Härlig läsning och underbar film! ❤️

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Aleya
2017-01-11 06:52
#5

Men gud så trevligt. Man kan ju nästan inte trott att katten gjort annat i sitt liv än att goa sig emot folk. Mycket fin historia och hoppas processen går framåt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Katthemsmatten
2017-01-11 16:09
#6

Underbar läsning! Jag tror, utan att veta säkert, att katten har haft ett hem. Den skulle inte buffa på dig annars. Du har gjort ett fantastiskt jobb med att få den trygg och sett till att den har haft det så bra som omständigheterna tillåtit. Mat och värme är vad katter behöver för sin överlevnad. Att den sedan fått en chans att vänja sig vid dig, din röst och lukt och rörelser, det är bonus.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Annons:
Uppkatten
2017-01-11 16:26
#7

#6 Det var min spontana reaktion också, att den här katten en gång har haft ett hem, även om det sannolikt var ett tag sedan… Vi ser ju det här på katthemmen med, hur katter kommer in och vi är nästan säkra på att de är utefödda och aldrig har umgåtts närmare med människor tidigare, och så en dag inser vi att vi "har blivit lurade" för när katten väl har landat och "börjat minnas" hur det är att leva med människor så har vi plötsligt en gosekatt framför oss. Det är magiskt när det händer. Har man möjligheter att "vänta in" katter - som i  det här fallet - så är det förstås bara bra, men även hos skygga katter som tas in med fälla kan vi se den här utvecklingen från skyggis till tryggis.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Aleya
2017-01-11 16:38
#8

Jag måste säga att jag har upplevt en skyggis en gång och jag blev förbannad hur jourhemmet behandlade den. Alla var rädda för katten då den började fräsa och dessutom hade ungar. Dom vågade knappt se på den och hantera katten vägrade dom. Så jag min galning satte på mig handskar och lät katten komma till mig och klappade den tills den blev leds(hon var som lite skeptisk men ville ändå ha mys men kunde smälla till en i ett nafs därav handskar) och försökte hantera ungarna så ofta jag kunde och fick. Men ne, den som dom bodde hos ansåg att katten var livsfarlig. Så vissa bör inte hantera skyggar tråkigt nog. Jag saknar att ha hand om katter med problem och få dom att må bättre. Men tycker ts har gjort ett fantastiskt jobb. Men jag kanske är väl knäpp då jag alltid som barn gick till dom mest suraste av katter och skulle klappa dom men blev slagen och biten. Men skulle ändå efter ett tag till dom igen för att klappa dom. 😂

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

AlexandraW
2017-01-11 20:44
#9

Ja, jag var ju innan beredd att i princip svära på att den inte haft ett hem i meningen levt nära människor. Kanske född av mamma som haft kontakt med människor men ingen egen kontakt. Ffa då på grund av beteendet, men också för den såg ut att vara ungefär ett halvår när den kom. (Ska bli intressant att se vad vet kan gissa om ålder, den kan ju "bara" varit så mager och nedsatt att den därför såg pluttig ut, även om jag tyckte även ansikte osv sa ung katt).

Men nu känns det, just för det bokstavligen från dag till annan blev det där genombrottet, att den faktiskt åtminstone som kattunge måste haft kontakt med människor och ett hem. Just för buffandet, och att den "snor runt" med krökt rygg och trampar i samband med kelande. 

Den var inte lika kelsjuk idag, men det gör inget. Han (så van skriva den, tar ett tag vänja om sig) får ta det i sin takt. Däremot så märks det skillnad rent generellt i hela sättet att vara, även om det inte kelades mer än litegrann så han kommer mot mig, pysslar runt med sitt i närheten av mig osv. Dvs mer som "en vanlig katt".

Ska ge det några dagar till så jag inte riskerar att skrämma, men sen ska jag behandla den mot öronskabb med advocate. Öronen ser fina ut men den kliar och ruskar lite och det är ju närmast garanti utelevande har öronskabb. Ska låna vets lilla portabla chipläsare med och kolla om den har chip. Jag gör mig inga illusioner, ovanligt med en okastrerad men märkt huskatt/bondkatt, men man vet aldrig.

Aleya
2017-01-11 20:52
#10

#9 ja du. Har tagit hand om två katter som bott utomhus. En hade varit på rymmen i 6 månader i smällkalla vintern och frusit bort öronen. Men han är en "knäpp" katt och ska ha så mycket kärlek som möjligt. Fast han varit ute själv i 6 månader så var han smart nog att söka sig till människor. Så denna kanske är samma i slutändan. När han älskar och litar på dig nog så kommer han bara komma och slänga sig framför dig och vilja bli kliad. Men vissa har ju svårt att lita på folk och det får man förstå. Men en god början. Skulle vara intressant om han faktiskt är märkt om hans personer saknar han. Jag själv skulle aldrig kunna sova om jag hade en katt borta. Kunde knappt sova då jag hade en utekatt och den inte kom in på kvällen. Bra att du ska försöka behandla skabben. Jag hoppas denna lilla parveln känner att du är hans vän och vill han väl.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

AlexandraW
2017-01-11 21:08
#11

Förhoppningsvis vet jag nästa vecka om han är märkt. Men ja jag tänker som du, att om han är märkt och sprungit bort - varför har ingen saknat honom? Jag har som sagt annonserat överallt, och ingen har hört av sig. Det finns ingen katt anmäld till polisen som matchar, och jag har lagt massor med timmar att läsa annonser om bortsprungna katter för att se om jag kan hitta någon som liknar honom (han har ju speciell teckning i ansiktet t ex). Men nej. 

För många år sen nu kom en utmärglad stackars katt utanför mitt dåvarande jobb under en snöstorm, hysterisk att få komma in. Jag tog med den när jag åkte hem, och stannade hos vet på vägen. Omärkt men kastrerad, den var grymt snäll och kelig, vägde 50% av vad den borde och hade - trots vinter, massvis med fästingar. Den blev av med sina fästingar, vaccinerades, avmaskades och följde med mig hem. Helt klart levt med människor och inne. Den klev in och "okej, jag kan bo här" och la sig i soffan ;) Mina dåvarande katter som kunde vara ganska sura på andra katter gav den en blick och "okej, den där arma saten får bo här!". Jag kollade med polisen, men nej inget. Då var inte nätet lika stort som nu men annonserade där med. Satte upp lappar. Inget. Annonserade i lokaltidningen. 

Efter annonsen i lokaltidningen ringer ägaren. Katten hade varit borta 6 månader, försvunnit 2 km från där den hittades. Ägaren hade INTE satt upp lappar/annonserat/polisanmält försvunnen eftersom "vi trodde den blivit påkörd"
Att katten rymt var för att "den trivs inte i nya lägenheten sen jag blev sambo, den bodde på landet innan och vill gå ut, den har rymt flera gånger men då kommit tillbaka"

Det skar i hjärtat kan jag erkänna, att lämna tillbaka den till den ägaren. Men där är väl ett svar varför folk inte söker. "Den har säkert xxx…" och är tydligen inte värd att läggas mer energi på. (Skulle jag tro att min försvunna katt blivit påkörd skulle man se mig gå i dikena för att försöka hitta den så jag vet iaf…)

Aleya
2017-01-11 21:15
#12

#11 fy jag vill bara gråta då jag läser detta. Jag har som tur är alltid vetat vem ägarna är då katterna säger: "ne men jag bosätter mig hos dig för det andra hemmet är skit" så jag har ringt men dom bryr sig inte och menar: Ja men katten vill ju inte vara inne så han måste ut. Jo tjena. Den sista vi fick har nu varit innekatt sedan 2009. Han har varit ut på balkongen EN gång. Och det tyckte han inte var nå kul så han gick in igen och har inte gjort om det misstaget igen. Ja men påkörd. Hallå där. Folk är nötter ibland. Tur att du tog dig an kraken.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Uppkatten
2017-01-11 21:29
#13

Tyvärr är det väldigt vanligt att folk ger upp alldeles för tidigt när katten sprungit bort. Det gäller att leta - och att fortsätta leta. En katt kan vara bortsprungen i åratal för att sedan dyka upp igen. Det är därför som det är så viktigt att id-märka och ägarregistrera sin katt. Då kan den som hittar katten även hitta dig som äger katten.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Annons:
AlexandraW
2017-01-11 23:27
#14

Jag har alltid av den anledningen haft mina märkta. Har nästan alltid haft en blandning av både raskatter och huskatter samtidigt (alltså inte korsningar, utan exemplar av båda). Har märkt rubbet. Innekatt eller utekatt, raskatt eller huskatt. (Gör inte på annat vis skillnad på dem heller, de har samma försäkring, äter samma mat etc och får samma veterinärvård. Det som skiljer är om de har stamtavla och om/hur de får gå ut om de vill). Föredrar också att örontatuera de som inte är så pälsiga i öronen, då ser en ev upphittare direkt att den är märkt och även på lite håll (även om de inte kan tyda den förrän de kommer nära)

Och kostnaden för att märka är ju en spottstyver i det stora hela. Så jag förstår verkligen inte de som inte märker om de ändå bryr sig om katten nog för att t ex kastrera den. (De människor som skiter i att kastrera katter som går ute bryr sig väl inte, och vad jag tycker om sådana människor lämpar sig inte i text..)

Dessutom om säg min brunmaskade siames skulle rymma och komma bort. Vara borta ett tag säger vi, så han blir skygg etc. Det är baske mig inte helt lätt skilja en brunmaskad siames från en annan sådär enbart på utseendet. På beteende absolut, men har katten hunnit bli förvildad kan man ju inte gå på det. Då är det ju en fördel även så att kunna kolla märkningen. Gäller många huskatter med såklart, i synnerhet svarta. Samma med påkörd katt, jag slipper gärna se själva katten i ett sådant fall, men skulle vara oändligt tacksam över ett telefonsamtal att "jag är hemskt ledsen men din katt blev påkörd och dog/din katt hittades död, jag tog den till en veterinär och märkningen visade att det är din."

Och tredje argumentet är rent äganderättsligt. Om en av mina katter springer bort, och någon snor dem. Säger det är deras katt. Då är det en enkel sak att bara läsa av märkning och "nej det är det inte, nu ger du tillbaka den". Alla är ju tyvärr inte ärliga, och alla vill inte hitta ägaren så att säga.

Uppkatten
2017-01-12 07:22
#15

#14 Bra skrivet!

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

AlexandraW
2017-06-17 15:46
#16

Uppdaterar. Katten var inte märkt och uppskattades vara cirka 3 år gammal. Han är nu kastrerad, vaccinerad, chipmärkt och öronmärkt och heter Lukas och har ett föralltidhem här. Vill inte komma in men bor i stallet med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Och är fantastiskt tillgiven och social. Mycket kelen och är med i hagarna när jag stängslar, tar in hästarna osv. Känns så fint att se hur han fortfarande utvecklas dag för dag och blommar upp mer och mer.

AlexandraW
2017-06-17 15:47
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#17
AlexandraW
2017-06-17 15:48
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#18
AlexandraW
2017-06-17 15:48
#19
AlexandraW
2017-06-17 15:50
#20
Annons:
Katthemsmatten
2017-06-19 12:21
#21

Underbar uppdatering!

Medarbetare Hittekatter iFokus

kattöga
2017-06-19 20:48
#22

Kan bara "säga" en sak: ❤️❤️❤️

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Upp till toppen
Annons: