Annons:
Etikettsajten
Läst 1663 ggr
eveliten86
2015-08-28 23:15

Slutet på dräktigheten - hur blir det sen?

Mamma katt som fångades in för 6 veckor sedan i morgon är stor nu. Vi såg redan då att hon nog var dräktig, så jag misstänker att hon var runt vecka 3-4 då - vilket innebär babyboom lite när som. Mamma katt är ju en skyggis, även om hon så smått har börjat våga ligga mer öppet och sova och så, men hon har aldrig haft problem med att låta oss leka med de äldre ungarna. Jag vet dock inte hur sugen hon kommer vara på att jag ska få hantera nykomlingarna sedan, vilket jag ju såklart måste göra för att lyckas få dem tama innan de ska flytta vid 12 veckor. Hur ska jag tänka? Försöka plocka upp dem så fort hon är och äter/dricker/använder lådan? Ställa mat och låda en liten bit bort? Är det något viktigt jag behöver tänka på när det kommer till kattungeskötsel när de är så små?

Annons:
LinaLj
2015-08-28 23:38
#1

Den första veckan behöver du inte hålla på med ungarna alls förutom att kontrollera att alla ser ut att ha hälsan när de har kommit till världen. Om kattmamman är skygg och känner sig osäker är det mycket möjligt att hon kommer att försöka flytta runt ungarna om hon tycker att hon inte får vara ifred. Vilket slutar med att du kommer att få leta efter kattungar lite då och då.

Jag skulle rekommendera att du verkligen läser på om kattuppfödning den tiden som är kvar innan ungarna kommer. Det kan vara bra att veta vad som är "normalt" och inte och hur man ska bete sig med kattungarna den första tiden. Här finns bra artiklar att läsa och du kan låna boken Kattuppfödning av Ylva Stockelberg på biblioteket (väldigt bra nybörjarbok).

http://www.katter.nu/avel-steg-for-steg/

http://www.katt.nu/skaffakatt/bli-uppfodare/att-foda-upp-kattungar/

Tjeja
2015-08-28 23:45
#2

#1 kan ju vara en poäng att väga dem förstås… om du får möjlighet att göra det utan att reta mamma katt för mycket. åtminstone varannan dag.

Bara så du ser att dem mår bra och går upp i vikt.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

LinaLj
2015-08-28 23:55
#3

#2 Det är ett avvägande. Om mamma katt är för nervig så är det onödigt att peta i "onödan" och de piper en hel del när de ska vägas, i alla fall i början innan ögon och öron har öppnats. Så om man kan hålla ett öga på ungarna och se så att de ser livliga och runda ut så kan man gott undvika att väga dem den första veckan. Om man tycker någon ser lite slö eller mager ut så är det ju en annan sak.

Cahira
2015-08-29 00:47
#4

Låt mamma katt vara ifred, du kan sitta i närheten och behöver inte göra mycket när dom är blinda och döva och därefter kan du låta dom ligga på smutstvätt så det luktar människa. När de börjar röra på sig kan du röra dom lite mer och runt vecka 3-4 introducera fast föda vilket kommer ta olika fort innan de är intresserade utav men detta brukar boosta någon som kanske väger mindre än de andra, de brukar nappa på fast föda lite fortare i min erfarenhet. Därefter kan du börja leka med dom och locka dom att klättra upp i knät och andra grejer och bara helt enkelt spendera tid. Det är läskigt att "flyga runt" när man är blind och döv så det finns gott om tid att tämja dom mellan vecka 3-4 till 12. :) Att vänta med hantering hjälper mamman med. Har tämjt kattungar från en vildkatt och hon är fortfarande vild men ungarna tämjdes och hon lärde sig rätt fort att jag var nannyn som avlastade henne så hon kunde ta en paus från ungarna även om hon inte hade personligt intresse i mig. Att låta ungarna ligga på smutsig tröja så det luktade jag hjälpte enormt så det rekommenderar jag speciellt då deras värld handlar om just lukt. Det hjälpte oss med infångande och kastrering av mamma katt också i processen. 

Minimal stress på mamma katt i början, du har tid. :)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

eveliten86
2015-08-30 10:10
#5

Tack för svar!! Hjälper massor. Jag trodde det liksom fanns ett "socialiceringsfönster" och att om vi inte utnyttjade det så skulle det bli svårare, men det kanske inte blir så farligt då de kommer bli vana vid oss ändå.

Uppkatten
2015-08-30 21:45
#6

#5 Man brukar prata om att det finns ett "socialiseringsfönster" när kattungen är mellan 2-7 veckor gammal (alt. 3-9 veckor alt. upp till 14 veckor, uppgifterna varierar lite). Under den perioden är det viktigt att umgås mycket med kattungarna. Att ta upp dem och gosa med dem o s v. Forskning har därtill visat att det är bra om det är flera personer som regelbundet umgås med kattungarna under den här perioden. Hur tama kattungarna blir beror också på pappans gener och andra faktorer. Men under den perioden ska du verkligen satsa på att umgås med kattungarna, bära runt på dem o s v. Mer umgänge ju äldre kattungarna blir förstås. Och självklart är det bra om du kan hitta sätt att umgås med kattungarna utan att stressa kattmamman för mkt.

Kattungar som är äldre går också att få tama, men det kan ta lite längre tid och de kanske inte blir fullt lika sociala med många människor.

Själv har jag bl a en kattflicka som fångades in vid ca 4 månaders ålder (lite oklart exakt hur gammal hon var). Hon kom till mig vid ca 6 månaders ålder. Hon blev supersocial med mig inom 5 veckor (jag jobbade mkt med henne). Hon låter sig hållas, lyftas, bäras, sover på mig varje natt, gosar hejdlöst o s v, men hon är mkt avvaktande mot andra. Hennes jämnåriga kompis från samma koloni har gått betydligt långsammare fram i sin sociala utveckling, men även hon är gosig med mig i dag (hon är nu 5 år gammal). Hon går fortfarande inte att lyfta/bära, och gosar bara när hon själv vill det och helst bara på köksbordet, och bara med mig. Där kan hon å andra sidan spinna så det dånar, och gosar fint och länge. Hon kan också berätta för mig när hon vill gosa etc. Hon hejar gärna när vi har besök, och besökarna får gärna kasta torrfoderprickar som hon fångar, men hon vill inte att de rör vid henne etc.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Annons:
LinaLj
2015-08-30 23:40
#7

Precis som #6 skriver så är den en stor fördel att socialisera kattungarna så tidigt som möjligt. Det finns också sätt att socialisera utan att behöva lyfta och flytta ungarna om detta gör mamman orolig. Du har redan fått bra råd om att lägga in kläder som luktar människa i boet. Man kan även sitta i närheten och prata, sjunga och klappa utan att flytta på kattungarna. Detta fungerar absolut bäst när de börjar bli så stora att de börjar utforska världen. Om man då är där och blir en naturlig del av världen så kommer de att tycka att det är självklart att det finns en människa i deras närhet.

Jag har just nu två jourkatter och man ser verkligen skillnaden mellan hur de socialiserades. Köttbullen föddes ute och togs in när han var ca 4-5 månader gammal, Zultans mamma togs in när hon var dräktig så han föddes på katthemmet. Det skiljer ca ett halvår mellan katterna och båda har sedan Zultan var 13 veckor bott tillsammans. Ändå är skillnaden stor. Köttbullen litar inte gärna på människor, han är i grunden väldigt kelig och älskar att bli kliad under hakan och få pussar på huvudet. Men det tog mig nästan en månad att ens få se honom i dagsljus, det tog min mamma (som kommer på besök i alla fall en gång i veckan) ca ett år att få klappa honom. Men när man väl har vunnit hans förtroende så är han helt underbar. Zultan däremot älskar alla, alla människor är satta på denna jorden för att klappa honom. Han antastar sotaren, rörmokaren och min vedsnubbe så fort de kommer upp på altanen. Är det någon som är svårcharmad så gör han en söt liten kullerbytta och landar på rygg med magen i vädret och tindrande ögon som skriker "klappa mig!".

eveliten86
2015-09-02 10:40
#8

Tack! De kattungar vi har från den äldre av mammans kullar (3 av 4 bor kvar här, 1 har flyttat) är otroligt olika i "tamhet". De har bott här i drygt 6 veckor nu, och var troligtvis runt 7-9 veckor när de fångades in (svårt att säga då de var rätt små, men växte extremt fort när de fick fri tillgång till mat). En av dem är rätt tam och kelen med mig nu, jag kan kela och lyfta upp honom, klia på magen och allt sånt. Men om jag går mot honom blir han lite rädd. Hans syster är relativt tam med min son, han kan klappa henne lite och har lyft henne lite grann en gång. Men hon är mycket skeptisk mot människor och drar sig undan en hel del. Deras bror är mycket skygg. Det är först den senaste veckan som han nosar på oss istället för att fräsa när vi räcker fram handen. Skönt att veta att vi inte är ensamma! Men hur som så kan vi gott låta ungarna vara de första 2 veckorna då, så länge de verkar växa och må bra. Innan dess kan vi lägga lite smutstvätt vid dem så de blir vana vid våra dofter. Är det något vi ska byta då med några dagars mellanrum? Hoppas hon får sina ungar snart så man slipper gå och vänta! Det är ju nästan som när man själv är höggravid :-D

Upp till toppen
Annons: