I prop. 1987/88:93 sid. 15 anser departementschefen att "det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds."

Denna mening missbrukas av myndigheterna. Göteborgs Katthjälp skriver i sitt remissvar till utredningen om djurskyddslagstiftningen följande om det:

"Ännu oftare sker det att inspektörer lägger ansvaret för hemlösa katter på den som har börjat mata den hemlösa katten. Detta genom att hänvisa till att regeringen i propositionen om djurskyddslag mm. anger att ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.

Att denna synpunkt bara är en lagtolkning framkommer bland annat ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, Avd 5, Rotel 52, dom 2002-04-19 i mål B 2542-01).

I 9 § djurskyddslagen anges det inte vem det åligger att sörja för att ett sjukt djur får nödvändig vård. I förarbetena yttrar departementschefen som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Vidare anser departementschefen att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen.

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret, utomhus, under en begränsad tid. Man förfogar ju inte självvald över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag medan djurskyddsinspektören inte går att nå. Polisen brukar inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar ibland att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde."

DÄREMOT så tycker jag att man har tagit på sig ägareansvaret för en hemlös om man mater den längre tid utan att anmäla katten hos polis och lst och inte försöker ordna ett bättre liv för katten. Det räcker inte att enbart mata.

# 0 Vilda djur omfattas inte av djurskyddslagen så du får mata dessa utan att du tar på dig några skylldigheter vad gäller djurskyddslagen. :)

håller med er båda. MEn vad är det egentligen som gäller? om jag matar en herrelös katt en gång, eller om jag matar den upprepade gånger? elelr om den har kommit till mitt ställe och boat in sig i exempelvis ladan? Om jag inte ger den mat, är katten fortfarande mitt ansvar, då den  äter mina möss? OCh vad gäller om jag avsiktligt matar till mig en katt, som ingen äger?

MewTwo

Där var du allt lite rolig. Ja, då är man ägare till många djur

#1 Tack för bra svar - som alltså bekräftar det jag trodde:

Någonstans längs vägen har LSTs inspektörer eller vem det vara månde tagit till en egen tolkning av förarbetet och sedemera har denna gjorts till praxis och hänvisas hejvilt till utan att dessa personer egentligen ens kan ange vad som alltså ordagrant står i det de åberopar!

Det är som när F-n läser Bibeln!

"På annan grund innehar" kan ju definieras ytterligare - att av textskrivaren ha avsett t ex jourhem, "kattvakter" etc - och i betydelsen "innehar eller förfogar" tolkar åtminstone jag ett mer överenskommet ägande än en tillfällig matning av ett herrelöst djur.

Och som sagt, jag äger nu alltså min grannes tamhund eftersom den synbarligen "herrelös" då och då kommer och förser sig ur mina utställda matskålar…

Om man skall bli ansvarig för en hemlös katts välbefinnande, skyldig till att ge den veterinärvård etc för att man ger den mat och låter den slippa svälta ihjäl, fixar ett krypin för vintern för att den skall slippa frysa ihjäl. Då blir risken stor att många väljer att vända ryggen till oavsett vad dom vill och känner för att dom vet att dom inte har ekonomiska möjligheter att ge katten/katterna veterinärvård.

#6 Jag kan dock hålla med om att man har ett ägareansvar när man matar katten vecka efter vecka, månad efter månad eller t.o.m. år efter år utan att försöka ordna ett bättre liv för katten. Vem ska då se till att katten kommer till veterinär om den t ex visar tecken på sjukdom om inte den som matar?

Matar du under längre tid så kan jag tycka att man definitivt "på annan grund innehar eller förfogar över djuret" som förarbetena beskriver. Man "förfogar" över djuret genom att man har vänjt den med att bli matat av dig, den litar på dig helt enkelt. Det går i så fall inte att ta ett halvt ansvar. Katter ingår i djurskyddslagen och har därmed rätt till att få den vård de behöver, vilket i sig betyder att du har tagit på dig förpliktelser.

#7 Jag håller med dig om att man har ansvar om man under en längre tid matar en katt. Men man får också inse problemet som blir att om en person vet att den inte har råd med dyra veterinärkostnader som ett ansvar kan innebära och oftast gör när det gäller hemlösa katter resulterar i att man aldrig börjar mata.

Jag skulle aldrig ha råd att betala dyra veterinärkostnader. Skall jag då bli tvungen att blunda, vända ryggen till om jag hittade en/flera hemlösa hungriga katter?

Hoppas vid min gud att jag aldrig kommer att träffa på en hemlös katt.

#5 angående grannens hund så vet du ju vem som äger den, och hunden går hem till ägaren efter att ha snott lite mat :)

Skulle den däremot "bosätta" sig hos dig så har du nog ett ansvar att agera när den t ex skulle bli sjuk. Det kan nämligen även vara djurhållaren som är ansvarig att se till att djur tas om hand enligt djurskyddslagen även om djurägaren är känd.

#8 Nej, du ska inte vända ryggen. Du ska anmäla dessa katter till behörig instans och kräva att de tar ansvar och följa upp ärendet.

Lite om länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter, som de mer än gärna smiter från, hittar du här: http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=49&Itemid=53

#10 Och hur länstyrelsen gör vet man allt för väl. Antingen bryr dom sig inte alls eller så fångar dom in katterna för att sen låta dom somna in.

och då gör man inget överhuvudtaget menar du? Det kommer ju inte att bli någon förändring för katterna om man "bara" klagar att länsstyrelser inte tar sitt ansvar medans vi själv samtidigt skiter i att utkräva att de handlägger ärendet, och det på rätt sätt. Det är ju precis så de vill ha det.

Ju längre vi väntar med att utkräva handläggning på rätt sätt (alltså t ex ingen vildvästavlivnig, avskjutning ska enligt lag föregå av en ordentlig utredning, avlivning ska enligt förarbeten/yttranden användas som ett sistahandsalternativ, etc") ju fler katter som kommer att vara hemlösa och far illa.

Jag tycker inte att avlivning är något alternativ överhuvudtaget såvida inte djuret är allvarligt sjukt/skadat.

Om man anmäler till länstyrelsen vad gör man sen under tiden? För myndigheters kvarnar maler väldigt långsamt.

Man kan ju inte börja mata för man har ett ansvar att ge katten veterinärvård om man inte har ekonomiska möjligheter till det. Säga till katten att " sorry kissen, du får ingen mat av mig för jag har inte råd att ta dig till veterinären" ?

Har man anmält till polis/länsstyrelsen så är det upp till de att handlägga anmälan. Att man då under tiden matar katten gör inte att du har juridisk ägareansvar.

Om jag förstår dig rätt så skulle du mata en katt som du tror är hemlös men inte anmäla det någonstans och inte heller ta katten till veterinär om den visar tecken på ohälsa. Ska den då självdö eller hur har du tänkt det ska bli?

Här anmälar jag bara katter som jag har tagit in. Skulle jag anmäla innan vet jag att katten bli avlivad.

#14

Om man börjar mata så är man ansvarig för katten, hur den mår och ta den till veterinär……om jag har anmält till polis/länstyrelse har jag inget ansvar????

Jag har inte skrivit någonstans att jag skulle mata en katt jag TROR är hemlös. Sånt får man ta reda på först. Har inte skrivit någonstans om att JAG skulle mata eller inte mata. Jag diskuterade lagen och vad den skulle kunna innebära. Det jag har skrivit är att jag hoppas vid min gud att jag inte finner en hemlös katt.

Det jag skrev var att om man inte har ekonomiska möjligheter att ta en hemlös katt till veterinären så betyder det att man inte kan mata den för då är man skyldig att göra det enligt lagen.

Hur skall jag kunna ta en hemlös katt till en veterinär utan pengar?

# 16 Tror inte du vill begripa… det finns ingen direkt lagpraxis eller prejuricerande dom för exakt det fallet att någon har anmält en katt hos lst/polis och där djuret under tiden insjuknar. Tittar man dock på lagstiftningen och dess förarbeten så är det lst/polis som har det ytersta ansvaret att ta hand om hemlösa djur. Så rent juridiskt är det i så fall lst/polis som har ansvaret för ett hemlöst djur som är anmälts hos dem som så och som under tiden insjuknar.
Har du anmält ett hemlöst djur och djuret insjuknar innan den omhändertas så antar jag att man återigen kontakter lst/polis i ärendet?

Som sagt finns det dock ingen laxpraxis vad gäller denna situation men det jag beskriver ovan borde enligt lagstiftning/förarbeten vara det mest naturliga.

I frågan om man har pengar eller inte att ta ett hemlöst djur som man matar till veterinär är pengarfrågan ganska oväsentligt. Den som har djur i sin vård SKA ta djuret till veterinär om det visar tecken på sjukdom. Har man inte anmält det hemlösa djuret hos lst/polis så ligger det i sakens natur att det är den som "förfågar" över djuret som har ansvaret. Det tas ingen hänsyn till djurhållarens ekonomi, tack och lov, för då skulle den som inte har bra ställd vara undantaget av att ta sjuka djur till veterinär.

Det handlar snarare om själva handlingen, att agera när ett djur visa tecken på sjukdom. Det finns olika alternativ hos veterinären. Betalning mot faktura, berätta för veterinär att det handlar om ett hemlöst djur, eller i värsta fall avlivning.

Att ha som ursäkt att man inte har råd och därmed anser sig kunna låta djuret lida är både oetisk och olaglig.

#17 Med vilken rätt kan du sitta där och avgöra om jag vill eller inte vill förstå.

Jag vet veterinärer som vägrar ta emot djur om inte kontakt betalning sker. Dom flesta jobbar efter det sättet. Här omkring finns det INGEN veterinär som tar varken på faktura eller avbetalning.

Detta har inget med att göra om jag vill eller inte vill förstå. Det handlar inte om jag vill eller inte vill hjälpa. För att ha råd måste det finnas pengar. Har man inga pengar så har man inte råd. Om det är oetiskt att inte ha pengar för att hjälpa så hänvisar jag dig med din kritik och påhopp till arbetsförmedlingen och regeringen och alla andra ansvariga för att det inte finns arbete till folk.

Men hallå, dämpa tonen lite är ni snälla!

Katterna som behöver vår hjälp vinner inget på ett munhuggande och anklagande ord. Jag startade inte tråden för sådant!

Vi sitter med en sorglig lagstiftning som är bristfällig, och har till följd att Länsstyrelserna gör åtgärder/inte gör åtgärder eller fattar beslut utifrån praxis som ofta varken är rimmande med lagen eller det ansvar de har.

Det viktiga i den här tråden, och det jag villa försöka få fram, var en medvetenhet hos oss/er alla (som i olika former och hittekattssituationer träffar på hemlösa katter eller ser spåren av LSTs hanterande av dito katter) att det finns ett stort glapp mellan vad som står i det förarbete till djurskyddslagen som ofta åberopas i denna typ av kattärenden (Aka matning av hemlös katt) och det verkliga innehållet i förarbetet.

Med andra ord, kan man, i fall argumentation om ett påstått ägarskap just bara för att man matat en katt (som t ex då Örebro-polisen misstolkat det hela t o m på sin hemsida) uppstår, citera det luddiga förarbetet och ifrågasätta hur dessa tjänstemän i dylik ordalydelse kan förankra ett sådan juridiskt bindande avtal, som ett ägaråtagande bör vara, så kanske ett slag är vunnet?

För egen del tänker jag läsa in mig på de aktuella fakta som presenterats i 1# och fortsätta att vid behov både mata och hjälpa katter som far illa, likaväl som kämpa för att förstockningen hos somliga myndighetsutövare förändras till ett samarbete. Totalt sett bör vi ha samma mål som LSTs djurskydd nämligen att tillse att det RÄDDAS djur, inte avlivas. Det är ett kattsingens jobb kvar att göra, men om vi alla håller i hop i striden så blir det mycket vunnet!

Mew2

PS. Jag kanske skulle söka arbete som propaganda-minister, för snart tror jag stenhårt på vartenda överoptimistsikt ord (om att förändra myndighetspersoner) jag skriver… Tänk om man kunde få lön för sånt?

#18 Läs inlägg #17 igen, jag skrev inte att är "oetiskt att inte ha pengar för att hjälpa". Jag skrev "Att ha som ursäkt att man inte har råd och därmed anser sig kunna låta djuret lida är både oetisk och olaglig."

Den som matar en katt under längre tid utan att ha anmäld detta till behörig instans har djurhållareansvar. Så är det bara, om du nu gillar det eller inte. Det hjälper inte att bli sur på mig för det. Även om min åsikt är helt ointressant i sakfrågan så vill jag ändå säga att det är bra att det finns samma ansvar för de som matar katter under längre tid utan att anmäla till behörig instans. Den som mater är i så fall den enda katterna har.

#20 :D

#21 Jag har aldrig sagt att jag anser mig kunna låta ett djur lida. Oavsett om jag har pengar eller inte. Men veterinärbesök kostar pengar. Finns inga pengar inget veterinärbesök.

Och jag är inte sur. Jag ger svar på tal.

Lämnar denna diskusion nu. Varken orkar eller vill lägga tid på den.

Puttar upp, viktigt!

och ingen har kunnat svara mig på mitt inlägg #3

Men det står ju i #1 att du inte bli ägare automatiskt genom att mata katten. men man har ett moralisk ansvar att hjälpa katter.

jo, men om man tar alla de olika varianterna jag dragit upp i mitt inlägg….