Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
7. TNR

Tam, Skygg eller Förvildad katt?

2012-12-29 13:58 #0 av: Lena

Hemlösa katter kan ha olika ursprung. Vissa har sprungit bort andra har blivit dumpade. Sedan finns det en stor grupp katter som fötts ute av hemlösa kattmammor som aldrig levt med människor. När vi möter en hemlös katt kan vi dock inte veta hur dess bakgrund sett ut. Även tama katter kan bete sig som om de vore skygga. Det är lätt att dra förhastade och felaktiga slutsatser.

Man brukar tala om tamaskygga respektive förvildade katter. Gränsen för det ena och det andra kan dock vara svävande. Ibland används även den felaktiga benämningen "vildkatt". Den enda vildkattsart vi har i Sverige är dock Lokatten.

Med skygg katt menas i regel en katt som är blyg för människor men ändå har någon form av erfarenhet av mänsklig kontakt. Det kan vara en katt som sprungit bort eller blivit dumpad efter att tidigare ha växt upp med människor, men nu inte levt med människor under en längre tid. Det kan även vara en katt som levt i en lagård/stall eller i en kattkoloni i närheten av människor som matat och funnits närvarande.

Förvildade katter däremot har inte haft nära mänskliga kontakter alls i sitt liv. Graden av förvildning kan dock variera och beror på vilken erfarenhet katterna haft av människor i sin egen generation, men även i tidigare generationer. Även om de inte har varit nära människor kan det ändå har förkommit någon form av "kontakt" lite mer på distans.

Skygga katter kan i regel socialiseras med lite tid och tålamod. Det vill säga de kan bli tama och trivas i nära kontakt med oss människor. När det gäller förvildade katter talar man istället om att habituera - dvs få dem att acceptera oss. De brukar inte vilja vara i fysisk kontakt, men kan över tid ändå må bra och trivas om vi inte blir för påträngande. Dessa katter fungerar allra bäst i TNR-kolonier.

Det finns även katter som vuxit upp med människor, men haft dåliga erfarenheter av den mänskliga kontakten. Dit hör till exempel katter som kommer från vanvårdshem. Dessa katter behöver mycket tid för att få tillbaka förtroendet för människan igen. Ger man dem tiden de behöver och försöker lära sig vad de reagerar negativt emot (oftast vissa handrörelser) kommer det att lyckas.

Det är många gånger svårt att avgöra om en katt är skygg eller förvildad. För att säkert veta behöver man lära känna katten över en lite längre tidsperiod. Därför är det helt fel att sätta stämpel på en katt utifrån en i hast gjord bedömning. Så som myndigheterna (läs Länsstyrelsen) oftast har för vana att göra.

När katter avlivas (skjuts av) i en koloni brukar de som är mest förvildade klara sig bäst, medan de som blir offer för skytten är de som är tamast och lättast hade gått att omplacera. De kvarvarande får sedan bättre förutsättningar att leva vidare och fökningstakten ökar bland dessa - den så kallade vacumeffekten. Ju fler avskjutningar som görs i en koloni desto mer förvildad blir den. Många gångar kan myndigheten tro att de lyckats förinta kolonin helt eftersom de riktigt förvildade katterna inte visar sig för människor. Helt plötsligt visar det sig sedan att det åter igen vimlar av katter på platsen.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-29 16:34 #1 av: Marga

Bra och lärorik artikel Lena. Är det ok om jag länkar till den på Stockholms Katthems Facebooksida? Jag tycker att det här är kunskap som behöver spridas.

Anmäl
2012-12-29 16:35 #2 av: Lena

#1 Oj ja det är bara bra om det här sprids så mycket som möjligt. Länkar och kopiera gärna! :)

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-29 21:17 #3 av: viktoria91

Jobbat i 30 timmar och 15 minuter sen åkte jag till stallet. Så var borta i ca 34 timmar totalt. Vilken kise kelar mest med mig när jag kmr hem? Jo, min förvildade. ;) Den enda kontakt med människor hon haft är genom att bli sparkad på och fått saker slängda på sig.

Anmäl
2012-12-29 21:47 #4 av: Katthemsmatten

#3 Som jag brukar säga till bokare som vill ha hem katten på fredag kväll för att ha hela helgen med den - bättre att du håller dig på jobbet så katten får vara ifred och upptäcka världen utan att behöva hålla koll på en 2-bening. Undra på att din skyggis tycker att du är BÄST!

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-29 21:48 #5 av: Gatukorsning

TS Lena - jag undrar om jag får göra detsamma som #1 och länka denna artikel. Fast till Kattstallet i Åkeshov i stället ?

 

Lite extra tid, lite extra omtanke, lite extra tålamod och så lite extra kärlek är allt som behövs för att låta en skyggis tassa sig in i ditt hjärta!

Anmäl
2012-12-29 22:25 #6 av: viktoria91

#4 Tack för fem värmande orden! I början var jag borta en del just så gon kunde utforska själv, gjort mysiga krypin. Sedan mkt golvtid och högläsning.:-)

Anmäl
2012-12-30 11:01 #7 av: Lena

#5 Oj ja det är fritt fram att använda artikeln så mycket som möjligt! Länka till den, kopiera den eller skriva ut den!

#3 Ska man vara strikt med benämningar är det ingen förvildad katt du har utan en skyggis som börjar få tillbaka förtroendet för människor igen. Den där kategorin som haft mänsklig kontakt men med dåliga erfarenheter. Vi har själva tagit hand om flera sådana skyggisar och de blir gosiga med tiden med rätt sorts människor.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-30 19:56 #8 av: Kattsthlm

Katten som jag har hemma föddes utomhus. Hon bodde tillsammans med sin syster hos en tjej i två veckor när hon var runt 8-12 veckor.

Inte för att det spelar så stor roll vad man kallar det, men jag är nyfiken. Är hon förvildad eller skygg?

Anmäl
2012-12-30 20:04 #9 av: Katthemsmatten

Jag skulle kalla henne skygg, om det är så hon agerar, eftersom hon var så ung när hon kom in. Många kattungar som kommer in i den åldern är så lätt habituerade, om man bara struntar i deras 'farliga' fräsanden och tvångsgosar dem, att de är tama efter några månader. Träffar man dem några månader senare skulle man aldrig kunna tro att de haft sämsta möjliga start.

Kanske är hon i mellanstadiet, dvs blyg?

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-30 20:16 #10 av: Kattsthlm

ah, oj jag tror jag berättade så det blev lite vinklat av misstag.

hon föddes ute, bodde med sin syster hos en tjej i två veckor när hon var runt 8-12 veckor och sedan rymde hon. hon bodde ute i nio månader innan jag hittade henne

Anmäl
2012-12-30 20:20 #11 av: Katthemsmatten

#10 Det var stor skillnad, fast jag föredrar att kalla alla för 'skygga'. Förvildad har en mer negativ klang och kan göra att katten blir mer svårplacerad. Jag har alltså ingen mer eller mindre vetenskaplig grund för hur jag benämner en inte fullt tam katt. Men ändå så tror jag att skygg kan vara ett hyggligt korrekt epitet eftersom hon ändå varit med människor i ung ålder.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-30 20:28 #12 av: Kattsthlm

hehe, japp. glömde sista hälften.

jo....det är ju så svårt att veta hur mkt hon bär med sig från sina två veckor med nära mänsklig kontakt. men hon har ju bott där det rört sig människor. kanske förvildad är sånna som bor helt isolerat?

Anmäl
2012-12-30 20:30 #13 av: Katthemsmatten

Var finns hon nu? Om hon inte finns inne, när försvann hon?

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-30 20:50 #14 av: Kattsthlm

hm, alltså. såhär: hon föddes utomhus. bodde två veckor hos en tjej. rymde. hittades nio månader senare av mig. jag hittade ägaren, som tyvärr inte kunde ta tillbaka henne. så nu bor hon hos mig.

just nu leker hon med en leksak i rummet. jag tycker själv inte hon verkar så himla rädd av sig, hon har fort kommit över alla snabba rörelser och höga ljud och så. det enda är att jag inte får klappa henne och hon vill inte bli trängd.

men när jag var hos veterinären var hon ju helt galen av rädsla och högg efter våra händer fast vi tog det lugnt.

men här hemma hos mig är hon så lugn och fin

Anmäl
2012-12-30 20:57 #15 av: Katthemsmatten

För mig är hon en skyggis. Trygg, i alla fall inte rädd, i kända omgivningar och med kända rutiner. Du får försöka hitta ett sätt att röra vid henne när hon ligger på en trygg plats. T ex med hjälp av en elementpensel som du försiktigt närmar dig henne med. De flesta katter gillar att man kliar dem på halsen nedanför örat, så testa där. När hon accepterar det, fortsätt att försöka röra henne över större delar av kroppen och när det fungerar, klia henne med penseln samtidigt som du mycket försiktigt smyger fram en hand och kliar med dem. Brukar fungera även på mycket försikta och misstänksamma missar.

Inte så konstigt om hon blev desperat hos veterinären. Även högst normalt uppvuxna och trygga katter är det stressande att åka till veterinären. Det luktar stress där, så självklart påverkar det katten negativt. Ofta i så hög grad att om man testar för diabetes ger blodsockret ett för högt värde även på en helt frisk katt.

Vad jag tycker om ägare som 'inte kan ta tillbaka' sin katt tänker jag inte skriva här. Det är nog inte tillåtet, nämligen.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-30 20:58 #16 av: Lena

#14 Ser ju ut som hon artar sig riktigt bra tycker jag! Att det blir bakslag vid veterinärbesök är ganska vanligt. Men att hon leker och verkar obesvärad så här till vardags är ju riktigt bra.

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2012-12-30 21:55 #17 av: Kattsthlm

15# och 16#: hoo, vad skönt att höra! blir ju lite orolig när jag inte får klappa henne och jag ser på stockholms katthems videor på youtube att de klappar katter som verkar mkt mer nervösa!

då är det bara att fortsätta jobba på då! jag ska testa med en elementpensel, Katthemsmatten!

Anmäl
2012-12-30 22:09 #18 av: Katthemsmatten

#17 Det beror på att de ligger på platser där de är trygga. Den som fotar är dessutom väldigt bra på att ta skygga katter och har ett enormt tålamod. Men så är det ju, tålamod, kärlek och tid får alla katter att bli tryggare. Hur trygga är individuellt. Men som sagt, vi kör med penseltricket för att de ska lära sig att bli berörda. En kolonikatt har inget behov av att bli berörd, så vi måste få dem att återkoppla till kattungestadiet när mamma slickade dem. Det är vad vårt klappande är. Vi är 'mamma' och våra katter är ungar.

Om du inte redan varit på Sthlms Katthem, kom och besök oss. Vi berättar gärna om vårt arbete med skyggisar. Vi har en specialavdelning för dem där de bor till dess de är mer bekväma med oss konstiga typer som går på två ben. Det finns även en grupp volontärer som är faddrar för en speciell katt var och som kommer in med täta mellanrum för att habituera 'sin' katt. Sedan det projektet startades har föreningen adopterat ut fler katter årligen än tidigare med mycket gott resultat. De som adopterar en skyggis har klart för sig vad det handlar om och är mycket vana vid olika typer av katter. Johnnys Girl här på Hittis är initiativtagare till avdelningen som är mycket framgångsrik.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Anmäl
2012-12-31 08:44 #19 av: Uppkatten

#17 Det kan ta väldigt olika lång tid innan en skyggis låter sig klappas! Min ena skyggis förvandlades till en kelgris redan 5 veckor efter att hon flyttat hit från katthemmet, andra jämngamla missan är fortfarande "blyg".

Min skyggaste flicka (numera "blygis") accepterade t ex aldrig det där med elementpenseln... Hon for iväg med blixtens hastighet om man så bara tänkte "elementpensel" (alternativt slog hon hårt på den för att sedan försvinna...). Inte heller leksaker "på spö" gick det att få röra henne med.

Men så en dag (efter ca 10 v) hände det något intressant. Jag hade gnidit in torkad kattmynta på en handduk. Det var första gången jag hade kattmynta hemma åt dessa småtjejer. Och där låg hon plötsligt i ett härligt "kattmyntarus" och lät sig både klappas och borstas med karda - en ordentligt lång stund...! Det fungerade en gång och aldrig mer.... Obestämd

Någon gång då och då kunde jag snudda lite vid henne, eller klappa en gnutta när hon sov som djupast, men oftast for hon iväg redan innan jag hade kommit tillräckligt nära för att ens KUNNA röra vid henne... (i övrigt blev hon allt mer trygg o social, det var just Beröring som var det svåra för henne).

Efter ca 6 månader började jag använda mig av maten för att få röra henne. Maten serverades alltid på ett o samma ställe och jag satt alltid bredvid. Jag klappade min andra missa (som då varit kelgris ett bra tag), och då och då bara "råkade" jag snudda vid den skyggare katten "på köpet" (den här metoden var inte möjlig när hon var som allra skyggast, utan först när det hade gått en tid! Dessförinnan svalt hon hellre än deltog i gemensamma måltider...).

Länge var det just vid maten som jag kunde klappa och så småningom också kamma hennes långa päls. Befann hon sig någon annanstans i lägenheten räckte det vanligtvis med att jag tänkte på att klappa henne så for hon iväg som om jag hade gett henne elstötar...

Nu har hon bott här i ca 1 år och 10 månader (var kring halvåret gammal när hon flyttade in). Jag får klappa och kamma henne nästan obehindrat när hon äter, även om hon "jojar" lite fram och tillbaka till matskålen (inte av rädsla utan det är mer ett beteende hon har lagt sig till med). Hon har under de senaste veckorna börjat stryka sig mot min hand flera gånger innan maten serveras. Beteendet kom spontant från hennes sida. Jag har beslutat att försöka befästa beteendet och serverar nu mat först sedan hon har strukit sig några ggr mot min hand + att jag fått klia och klappa lite på henne.  Ibland är hon väldigt ivrig och tycker detta är helt OK (t o m skönt som det verkar!), andra ggr tycker hon att jag är lite besvärlig... Flört

Fortfarande är hon tveksam till att låta sig klappas i andra situationer. Hon väljer dock allt oftare att ligga kvar när jag vill klappa, men tillåter bara kortare klappstunder (annars far hon iväg). Jag får heller aldrig tänka på "att klappa" när jag närmar mig henne (då far hon iväg direkt), utan det ska helst bara "råka" bli så att jag "av en slump" stannar till och klappar på henne... Flört

Jag jobbar också med andra typer av mat-lekar ("gömma mat"), där hon kan komma åt godbitarna bara i kombination med beröring... I de lekarna blir hon allt mer obekymrad över klapparna. Jag har också (redan tidigt) använt mig av lekar där hon uppmuntrats till fysisk kontakt med mig - utan att jag rör vid henne.

På senare tid att jag också kunnat "få vara allt mer kattmamma" och fått "tvätta" henne med "leksaks-spön" i samband med lek. Hon verkar njuta av det tills hon plötsligt inser vad som pågår - och far iväg... (alt. att hon inte "står ut" så långa stunder i taget).

Hon är en glad och rolig missa full i upptåg och idéeer, men hon är också väldigt principfast och - enligt matte - lite "tramsig" när det gäller just beröring. Hon är inte alls "klapp-rädd" (numera) som jag uppfattar det, utan hon har lärt sig att man ska undvika närkontakt och slits mellan viljan att få godbitar/tillåta sig att bli gosad med och sina principer om att man inte ska bli klappad. Jag uppfattar det som att hon har en "gosegris" inom sig och tror att den kommer att ta över en dag!

Elementpenseln då - tjaa... den åker fortfarande på stryk om jag tar fram den.... Flört

Anmäl
2012-12-31 09:03 #20 av: Alexej

Jag jobbar mycket med en lång elementpensel. Inte minst kan man fixera katthuvudet med den och klappa katten med en andra handen.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2012-12-31 09:05 #21 av: Uppkatten

Ps. Självklart ska du testa elementpenseln!!!! Det är ett jättebra "trick"!!! Jag ville med mitt inlägg visa på att alla missar är olika: man får försöka hitta metoder som fungerar just för den enskilda katten! Ge inte upp alltså om ngt inte fungerar - leta efter nya vägar! Tiden gör också sitt till! Det som inte fungerade i augusti kan fungera jättebra i oktober!

Och socialiseringen/habitueringen kan ta mkt olika lång tid för olika katt-individer! Det har t ex varit en jätte-skillnad mellan mina båda missar trots att de är jämngamla och från samma kattkoloni + har följts åt hela tiden sedan de fångades in.

Anmäl
2013-01-01 19:05 #22 av: Kattsthlm

Det konstiga är att hon är inte så väldigt blyg längre egentligen. Hon ligger gärna i närheten av där jag är. Så fort jag sänker ner handen i ögonhöjd så springer hon fram och luktar (jag brukade göra så och hålla i en godis när hon var mer skygg förut) och då får jag klia henne i mungiporna. Inte så länge, men hon verkar inte bli rädd, bara lite obekväm.

Men min missa verkar precis som din ena katt, Uppkatten, läsa mina klapptankar. Så även om hon inte är rädd för mina händer i ansiktet längre så sticker hon direkt så fort jag har tänkt mig att röra någon annanstans än mungiporna. När hon får bestämma själv kan hon till och med komma fram och känna på mig med tassarna, men jag får inte ta initiativ, då sticker hon.

Det har blivit någon väldigt konstig halvkontakt där vissa saker är jätteokej och helt ofarliga och andra saker är absolut förbjudet.

Jag har "klappat" henne med en vippa...men jag tror elementpensel kanske kan kännas lite skönare. Den största risken är att hon kommer vilja leka med den. Och då ser hon till att den alltid är nära hennes mun, men det är värt ett försök tycker jag.

Anmäl
2013-01-01 20:39 #23 av: Uppkatten

#22 Ja, det är märkligt att en katt kan vara så glad och social i vissa avseenden och så "otillgänglig" i andra. Min misse kan t ex scanna av mattes tår varje morgon för att kolla att det är rätt matte som kliver ur sängen. Aktivera matte på olika sätt. Hämta matte i badrummet för att få mat och godis. Prata med matte. Följa matte som en liten skugga och ofta finnas i närheten. Stryka sig mot mattes hand för att hon få frukost och eftermiddagsmat. Låta sig klappas och kammas vid dessa tidpunkter.

Men samtidigt är hon så otroligt bestämt och principfast när det gäller t ex klappar på andra ställen i lägenheten och vid andra tidpunkter... Man undrar liksom när "poletten ska trilla ner" och hon ska lämna allt det skygga/blyga bakom sig och våga släppa fram gosegrisen "fullt ut"...

Det är precis som du skriver: vissa saker tycks vara jätteokej och ofarliga enligt misse - andra saker är absolut förbjudna.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.