Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
11. Solskens- och molnhistorier

Efterlysning; Solskenshistorier!

2006-08-04 11:11 #0 av: Lena

Hittekatternas situation i Sverige är långt ifrån ett muntert kapitel. Det är lätt att bli förtvivlad och tappa modet ibland. Det är då det kan göra underverk med en solskenshistoria. De blir som en karamell fylld med välbehövlig energi. Vi gör därför en efterlysning där vi ber er berätta de goda exemplen ni träffat på.

Alla som engagerar sig i hittekatter stöter oundvikligen på ganska mycket elände. Katter i nöd med bedjande ögon, människors ofattbara grymhet och en gnagande känsla av otillräcklighet kan knäcka den bäste. Det är då de goda exemplen kan vara det som hjälper oss att klara av den hårda vardagen.

Foto: Linda Carlgren
Foto: Linda Carlgren 

Den där lilla historien om farbrorn som faktiskt brydde sig om kattungarna under altanen, om pojkarna som gav av sin veckopeng för att de hemlösa katterna skulle få äta sig mätta, poliserna som tog en dräktig katt till djursjukhuset och blev lättade när allt gick bra, den bortsprungna katten som kom tillbaka till sin matte efter 9 år... Ja de finns där mitt ibland oss ljusglimtarna i tillvaron. Ibland kanske vi missar dem eftersom mörkret runt omkring är så oändligt kompakt.

Här följer nu ett upprop, en efterlysning där vi ber just dig berätta om din solskenshistoria. Låt oss hjälpas åt att sprida engergi och framtidstro i vårt arbete för den utsatta katten.

Av: Lena

Datum för publicering

  • 2006-08-04

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2006-08-04 19:18 #1 av: vanessa

Ja, solskenshistorier är det som gör att man orkar arbeta med detta överhuvudtaget. TAck och lov så är vårt liv trots allt fyllt med solskenshistorier. Jag menar, vi lyckas ordna hem till ca 200-250 katter varje år. Bara det ger en massa sol. Men så är det självklart så att vissa historier står ut mer än andra.

Just nu har vi några unga tjejer som samlar in pengar till oss, samt besöker oss hela tiden. De är helt bestämda att få några av de skygga katterna tama. Deras mamma är allergisk för katter, så detta är deras sätt att få umgås med dem. Helt underbara.

Jussi är en katt som ligger nära mitt hjärta. Han bodde i ett grävlingsgryt och när han kom så hatade han oss. Fräs attack katt. Vi såg att hans tänder inte var i bra skick, och hos veterinären drog de bl.a. ut alla hörntänder på grund av detta. Han fortsatte att hata oss ett tag. Sedam fick vår proffsocialierare kontakt med honom och lärde oss andra hur Jussi skulle klappas. DEt fungerade och snart vart han tam. Sedan flyttade han till det perfekta hemmet där han stortrivs. På morgonen när han vaknar så tror han att han är skygg, men sedan inser han att han bor i ett bra  hem och blir goskatt. Dessutom så har han fått deras två katter att gå ihop bättre, så han är en brygga mellan dem så att säga.

Det är en av välidgt många bra solskenshistorier. Börjar med denna för att det visar att vilda katter kan bli tama, för han var verkligen vild.

www.djurhjalpen.nu

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2006-08-04 20:00 #2 av: Jenna-Gun

Min syster och hennes
nya man skulle i början av
august 2004, resa till Mallorca.
Dottern arbetade på annan ort.
Och därför bestämdes att dotterns
far skulle ta hand om katten i 14 dagar.
Han kom och hämtade katten,
tog den i en transportbur.
När han kom hem till sej
(14 mil från den by katten bodde i),
Släppte han ut katten,
vips var den försvunnen.
Han anmälde katten försvunnen
till kattklubben, som sedan förmedlar opphittade katter.
Katten hittades 2 mil bort, vid ett hus.
Ägaren till huset, gav den mat och
den fick vila inne.
Husägaren ringde Kattklubben och
sa att han hittat en katt.
och undrade om någon anmält
den som bortsprungen.
Katten hade då varit borta 16 veckor. Det var ju kallt och blåsigt ute då .
Man kan lugnt säja att min syster
fick sej en beta.
Nu mera väljs kattvakt med
största omsorg.
Katten var vid den tiden 12 år gammal.

Anmäl
2006-08-04 20:57 #3 av: majvi

Historien om Maja, den mest aggressiva katt som vår veterinär hade träffat, tycker jag är en solskenshistoria

Maja bodde i en stor kattkoloni och var dräktig när hon fångades in.Hela kolonin skulle tas om hand och Maja fick dela rum med flera andra dräktiga honor.Hon förlorade sina ungar kanske beroende på all stress vid infångningen men hon lade märke till några ungar som en annan hona hade fått.Ungarna skrek väl efter mat även när honan var där och Maja förstod att något var fel och hämtade ungarna till sig för hon hade mjölk kvar.Det visade sig sedan att den andra kattmamman som var långhårig var tovig på en del ställen och ungarna kom inte åt spenarna.(Det här var honor som absolut inte tålde en närmare granskning av människan i början).Maja flyttade till ett eget jourhem tillsammans med ungarna och hon försvarade dom mot alla faror. Alla ungarna överlevde tack vare Maja och adopterades bort.Jourhemmet skulle åka på semester och Maja kom till min bod där 3 andra katter från kolonin bodde.De var mycket snälla katter mot varandra men när hösten kom fick de andra bodkatterna nya jourhem och Maja fick flytta med mig in till stan.Jag hade egna katter + en till jourkatt från Majas koloni och hennes dotter Hilda som hade hunnit bli 4 månader. Maja har inte visat någon aggressivitet hos mig utom när hon skulle in i buren ,och det visade sig att hon var lågt rankad för de andra katterna ville sätta henne på plats.Med undantag för mina 2 äldre katter.T.o.m. Hilda tassade till Maja när Maja gick fram till en boll som Hilda tidigare hade lekt med.Hilda adopterades bort och Larissa och Linnea flyttade in.De var ungefär 5 månader och kom från en kattkoloni. Några andra vuxna katter och flera kattungar kom och fick sedan flytta till permanenta hem.Sedan började Maja,Larissa och Linnea att ropa på varann och kela med varann och de är mycket goda vänner.

Några keliga katter mot människor är de inte, Larissa får jag klappa och klia under hakan men jag måste truga först.Andra ser kanske inte att de har gjort sociala framsteg, men jag ser ju att t.ex Maja sover på soffan i stället för under den.Svarta och svartvita katter som dessutom är skygga är inte särskilt populära och att någon ville ha alla 3 vännerna var inte troligt.Sedan kom jag på att det visst finns en som vill ha dom- så nu har jag adopterat dom.Då slipper också Maja skiljas från min stilige gamle korthåriga svarta hankatt.

Anmäl
2006-08-06 13:13 #4 av: vanessa

Självklart så har vi Love Tasslös också. Han hade gått ute i 2 månader i vintern utan en tass. Ansågs vild, men en person sökte rätt på sådana som kunde hjälpa till. Och där kom jag in. Vid nyårsafton, 20 minusgrader, det är sant så fångades han in.

Väl infångad visade han sig vara tam, men skygg. Han fick bo hos mamma tillfälligt... vilket blev för alltid :-). Varje dag  under x-antal månader var jag där och la om bandage så att det skulle läka till en bättre amputeringslängd. När jag kom så sprang han till stolen som han skulle ligga på under arbetet, och så sträckte han ut tassen för nytt bandage.

Det som känns så underbart med hela processen var att flera veterinärer sa att han måste avlivas. Men vi såg att han så gärna ville leva, och han hade inte ont. Så vi satsade på vad vi kände i hjärtat och det var bra.

Nu är han amputerad en bit, veterinärer tycker att han är fin, vi älskar honom, han njuter av livet till fullo och så tar han hand om min sjuka mamma. Varje morgon lägger han sitt ansikte mot hennes och väntar på att hon orkar gå upp. Så kan det gå när man ger de som har livsviljan chansen! (samt skippa de 90-dagarna som vi överskred med massor.)

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2006-08-07 06:53 #5 av: Amatrix

hej!

min katt Knott fick sin första kull i år och hon var verkligen en duktig mamma hon var kanske dock lite underlig för hon ville inte ligga själv med kattungarna utan ville alltid att vi skulle vara nära så därför la vi henne i ett skåp i vardagsrummet så hon kunde titta ut på oss när hon kände för det!

Men så en dag när jag var iväg så öppnade min bror dörren och min katt smet ut...

 Jag brukar alltid vara orolig för sånt men efter som jag inte var hemma så var de ingen som märkte nått och när jag sen kom hem och kom gående på min väg så såg jag en katt ligga på vägen och en annan katt sittandes brevid och tittade på den livlösa kroppen, på nått sätt visste jag att de var min katt! Bilarna bara körde förbi precis som ingenting och ingen brydde sig om att stanna och flytta de lilla livet från vägen eller kolla om de levde .Hon var nu död och där stod jag med 4 kattungar på 2 veckor, jag har aldrig behövt mata min andra katts ungar, så därför visste jag inte om jag skulle klara de 4 alldeles själv ..

 Men veckorna gick och jag blev van vid att mata kattungarna var 3:e timme som sedan ändrades till var 6 timme när dom blev större tyvärr så förlorade jag en kattunga som blev sjuk och dog dagen därpå , jag blev väldigt ledsen efter som jag matat dom själv dag och natt i flera veckor men jag hade tre kvar så jag kunde inte ge upp hoppet! på midsommaren tog jag med kattungarna i en liten kattväska  till min pojkväns hem och firade midsommar med att mata kattungarna, gosa med dom och de var faktiskt en mysig midsommar! Dom är nu 8 veckor fast dom ser ungefär ut som 4 men ärlika smarta som en vuxen katt! dom lekar med sina "låtsas syskon" och extra mamma dagarna lång och klättrar upp i mitt knä på kvällarna och slocknar framför tv när jag stryker dom över ryggen , dom är så söta och vilda men ändå som små bäbisar på kvällarna när dom blir trötta och vill sova! Det är redan en som blev hämtad för 4 dagar sen och han fick en ny extra mamma som han faktiskt diar från vilket är väldigt gulligt och se ,carina som jag sålde dom till hade en katt med 4 kattungar  som han nu kivas me om att få dia hos sin extra mamma ! En annan tjej kommer och hämtar min svarta vilding nästa vecka , så då kommer hon få flytta in hos henne och hennes kattflicka på 12 veckor så då får hon en kompis där och den siste lille rultiga bebisen får nog stanna hos mig med mina katter Embla och Tingeling och lakris en stor lycklig  kattfamilj !

En hemsk början på sommaren med ett lyckligt slut!

Alla sa att jag borde ha gett upp eftersom det är så mycket jobb med att mata små kattungar med nappflaska men det gick så jag säger bara till er därute som inte tror ni kan klara det - om du verkligen vill så kan du ! inget är omöjligt!

alla mina kattungar har fått familjer som är noga granskade och har katter sen innan så de kommer få bra liv i de familjer som de hamnat i !

två av mina små älsklingar på bild som nu växer som bara den!

Anmäl
2006-08-07 06:59 #6 av: Amatrix

När jag hittade min knott så visste jag inte att hon hade kattungar i magen men allt har väl en mening och de som var meningen var väl att jag skulle ta hand om hennes kattungar annars hade ingen av dom överlevt!

Vila i frid min sötnos

Anmäl
2006-08-08 14:25 #7 av: Engla

Jag hämtade min katt Blixten på Katthemmet Kompis i början av 2005. Blixten hade dykt upp på en gård i en by och var väldigt mager, rädd och ensam. Dessutom var de andra katterna elaka mot honom, och de mobbade stackars Blixten så fort de fick chansen. Blixten fångades in och kördes till Katthemmet Kompis där han behandlades och fick mat, vatten och kärlek. Idag är han en charmig tvååring som älskar mat och att bli borstad. Han är fortfarande osäker för nya ljud och för männsikor han inte känner. Men han utvecklas varje dag och vi är så glada att Blixten fick komma till oss!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2006-08-08 14:31 #8 av: Morgan10

Här är lilla solskenshistorien om Kajsa
http://www.kks.nu/solsken/kajsa.html

Mvh
Morgan

Anmäl
2006-08-08 14:38 #9 av: Engla
Morgan10 Vad fin Kajsa är!!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2006-09-16 15:50 #10 av: Lena

Aktiverar den här tåden då det känns som att solskenshistorier är precis vad vi behöver just nu! / Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2006-09-19 10:13 #11 av: Bima
Sommaren 2005 besökte vi Öppet Hus på katthemmet här i Södertälje. Vi skulle "bara titta", men det vet man ju hur det går. *s* När vi såg Myra, som då hette Skrållan, ligga och sova var det kärlek direkt. Vi märkte redan då att detta var minsann en bestämd liten dam som genast schasade iväg de andra kattungarna om de försökte ta hennes plats. Hon kom överens ganska snabbt med vår katt sedan tidigare; Jeremi. Han insåg snabbt fördelarna med att ha en lekkamrat och hon någon som kunde pyssla om henne. :)

Myra och hennes två bröder; Oliver och Emil, bodde tidigare i ett jourhem och gjorde även ett stort intryck på matte där. Historien med dessa tre underbara kissar vet vi inte mycket om, inte mer än att de hade lämnats, inte mer än 5 veckor gamla, i en låda för att dö. Men lyckan log mot dem och de blev hittade och lämnade på katthemmet.

När vi väl hade bestämt oss för Myra fick hon flytta hem ganska snabbt till oss, hon trivdes tydligen inte på katthemmet. Det hade gjort att hon blivit dålig i magen, vilket i sin tur lett till att hon var lite mager och uttorkad när hon väl kom hem till oss, men humöret var det minsann inget fel på. :)
Efter en tripp till veterinären, lite magmedicin och någon månad senare så var hon mycket bättre i magen. Idag är hon helt frisk och hon både äter och dricker bra, nästan lite för bra. För nog får man akta sin tallrik om man vill ha kvar sin middag, för trots Myras lilla kropp så har hon enorm aptit - på allt! *s*

Hon är väldigt aktiv av sig, t.om. så att veterinären sade, efter vi hade kastrerat henne, att det var ovanligt att en katt var så pigg efter operation (faktum är att hon inte ens sov det första dygnet efteråt). Man kunde nästan se scenariot framför sig då de försökte få av henne hennes id-halsband hon fått, hon tycker nämligen inte om att man håller i henne. Så det blev till att matte och husse fick klippa av det hemma. ;)

Myra är väldigt kelig och vill alltid vara med, helst vill hon sova på ens mage eller i famnen. Om hon vaknar ur en tupplur och man inte är i närheten, jamar hon lite lätt och väntar på att man ska komma och hämta henne, för hon kommer inte när man ropar. Vi märkte nämligen efter någon vecka att hon inte hörde oss. Att hon inte hörde något alls faktiskt. Veterinären tittade i öronen efter smuts -helt tomt- och utan att fördjupa oss i frågan fick vi, med hjälp av veterinären då och egna hörseltest hemma, konstatera att Myra faktiskt är döv. Men det är bara ännu av hennes små egenskaper som gör henne till den speciella och underbara lilla kisse hon är. Inte en dag går utan att hon och hennes kompanjon hittar på nya små hyss och bus och inte en dag går utan att man skrattar och glädjer sig åt detta lilla energiknippe som har så mycket kärlek att ge!

Jag kan inte tänka mig att leva utan Myra och kan inte förstå att hon kunde faktiskt ha blivit en av alla de stackars oönskade kattungar som lämnats för att dö. Dessutom hade kanske katthemmet avlivat henne, för de hade inte pengarna till hennes mediciner, något vi inte hade en aning om då vi bestämde oss för henne. Både hon och vi har haft en innerlig tur. :)

Anmäl
2006-09-19 10:19 #12 av: Bima

Glömde i förra inlägget, men här är en bild på Myra som idag är en pigg och kelig 2½-åring. :)

Anmäl
2006-09-19 11:29 #13 av: Lena

#11 Det var en fin solskenhistoria du berättar här om lilla Myra. Och en sådan underbar katt hon är då, vacker som en dag. Det är som du skriver - så svårt att förstå att en härlig katt som Myra var så nära att dö i en låda. Men ibland vill ödet något annorlunda! Tack för att du delade med dig av detta och tack för att ni gav Myra ett kärleksfullt hem och livet tillbaka!

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-01-30 21:27 #14 av: Jenna-Gun

Hittade en bra solskenshistoria.

Här 

Anmäl
2007-01-30 22:22 #15 av: johnnys girl

 

Solskesnhistorier finns det ett lager av, men historien om Terell är bara för rolig.

Förra vintern dök Terell plötsligt upp vid en stor Hund&Kattmatsbutik vid Kungens Kurva. Personalen hade noterat att han strukit runt butiken under ett par veckors tid och de brukade sätta ut lite mat till honom. Men så en dag upptäckte de att någon gjort inbrott i butiken och försett sej ur torrfoderpåsarna. Och vem var den skyldige tror ni? I en hörna   stod Terell som obekymrat demolerat ännu en foderpåse och mumsade för fullt.

Personalen kontaktade då Katthemmet och Terell fick flytta till oss. Under tiden han bodde hos oss hann han bland annat med att fotas och är årets Mister September i vår  almanacka.

Efter några månader på Katthemmet flyttade Terelll till sitt nya hem men efter bara tre dagar i det nya hemmet lyckades han rymma och försvann spårlöst. Trots envist letande syntes han inte till och vi var alla både lessna och oroliga för honom.

Fyra månader efter Terells försvinnade kommer ett par hem till sitt hus efter en längre semester i Thailand. Huset ligger någon mil bort ifrån där Terell försvann.

Frun i huset ser ganska snart att kattlådan är full och hon skäller på sin man, "Du skulle ju tömma lådan innan vi åkte. Hur kunde du glömma det?" Mannen konstaterar att han trodde att han tömt lådan, men tydligen har han glömt det iallafall. Paret går vidare ut i köket och ser att påsen med torrfoder är sönderriven och det ligger torrisar över köksbänken. "Fasiken också säger dom, verkas som om vi fått möss."

Dagarna går efter hemkomsten och några nätter har dom hört konstiga jlud vid kattluckan, men dom drar slutsatsen att det nog är en grävling eller något liknande som bökar där ute. Så en morron vaknar dom med en chock, plötsligt står det en vilt främmande katt i deras säng. När dom lugnat ner sej lite lägger dom ihop två och två och inser att kissen flyttat in hos dom medans dom var bortresta, använt toalåden och försett sej ur matförrådet utan att skämmas. Som ni förstår så var det den fräcke Terell som flyttat in och gjort sej hemmastadd.

Med hjälp av id-märkningen hittade de hans riktiga ägare och efter fyra månader på rymmen så kom han slutligen hem igen.

 

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-01-31 00:22 #16 av: vanessa

#15 Detta var verkligen en rolig historia som fick mig att skratta. Det behövdes. Tack för det Johnnys Girl, /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-01-31 00:32 #17 av: Lena

#15 Håller med Vanessa det här var en härlig solskenshistoria som piggar upp humöret. Den kissen kan man kalla en riktigt överlevare. En katternas gentlemannatjuv.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-01-31 00:47 #18 av: Sidentass

Hi,hiii..här kom en historia som fick mej att skratta sådär riktigt katteligt gott:-)

Siden

Anmäl
2007-02-02 20:05 #19 av: [Kattsamariten]

Bifogar en Solskenshistoria om en skygg katt vi fick in till katthemmet. Han låg mest uppe på sin hylla ute på rastgården. Det var inte helt lätt att lyfta ner honom och in till hans rum. En dag kom en ung kvinna för att titta på en katt, hon föll för Julle. Hon besökte honom flera ggr., satt inne och läste eller bara pratade och var med honom. Så småningom kunde han flytta hem till henne. Nu har matte och Julle flyttat till vårt västra grannland. Det går bara bättre och bättre med Julle. Det är sådana historier som gör att man orkar, trots att det ibland kan kännas motigt och tungt. Läs nedan...

"Nu har vi kommit fram och alt gick bra. Julle åkte bil som han aldrig har gjort något annat. Han bara sov lugnt i sin bur, nær han inte strækte ut tassen genom gallret och skulle hænga mej i armen eller sætta klorna i låret. Det var signalen før att vi skulle stanna och gosa lite. =)
Men han har blivit en ænnu "bættre" katt sen vi kom hit. I Iggesund ville han i stort sett aldri ligga i knæt etc. Nu søker han vårt sællskap, vill bli upplyft och somnar hur lugnt som helst i knæt. Han kan ligga i en timme. Han tom sjælv hoppar upp till oss i sængen. Det gjorde han aldrig i Iggesund.
Jag ångrar inte en sekund att jag læt denna underbara katt få flytta in hos mej/oss. Han kan få mej att bara lægga ned allt jag håller på med bara før att sætta mej ned och gosa med honom".

 

 

Anmäl
2007-02-03 12:33 #20 av: Lena

#19 Underbar historia! Det ger hopp för alla som jobbar med skygga katter. Man ska aldrig ge upp och alla katter har rätt att få sin chans.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-02-03 19:44 #21 av: Jenna-Gun

#15 Snacka om födgeni.

Terell verkar veta var han ska hitta det han vill ha.

Jenna:)

Anmäl
2007-02-03 20:48 #22 av: Erika91

Detta var ett jättebra sätt, jag blir så glad att läsa solskenshistorier!:D

Jag kan bidra med en om min katt, Sverker:
Han kom in till katthemmet i Oskarshamn i mars 2006 - förra året alltså och då hade han sprungit i skogen i ett halvår ungefär. Han hade sökt sig till hus i den närmaste omgivningen i skogen som han hade blivit utsläppt i och efter att de kontaktat katthemmet så fick han komma in dit.
Han var inne i fyra månader på katthemmet och jag som brukar vara på katthemmet ganska ofta fastnade för honom direkt, men det var så att min mamma inte ville ha en katt. 
Men jag hade dragit med henne tre gånger till katthemmet för att kolla på Sverker och den tredje gången så fick hon hålla honom och han somnade i hennes famn och då tog vi hem honom på prov under helgen och nu har han det jättebra hemma hos oss och om vi ska vara ärliga så är han lite väl bortskämd - men så ska det ju vara! :D
Puss till dig Sverker :D
Jag älskar honom så otroligt mycket!
Jag eller någon annan i familjen fattar inte hur någon kan ha vart så dum mot honom och slängt ut honom!
Han som är så go!
Men här hos mig ska han få det bra,
I promisse :)

Ps. skickar med en bild på honom. Ds.

/ Erika

Anmäl
2007-02-03 21:00 #23 av: Efvis

Våran lilla tjej(fd.Mimmi) hämtade jag och min sambo för ett år sen sedan hon blivit uslängd från sitt hem av sin dåvarande familj.

 Anledningen var att hon inte kom överens med deras andra katter(muslis bror och syster)," hon fräser och bara bråkar" sa de förra ägarna.(troligtvis var hon lågt i rang i syskonkullen) En bekant som visste att jag redan hade en utkastad katt, Socks hemma hos mig frågade om jag inte kunde hjälpa denna lilla tjej. Hon berättade att Mimmi de senaste 2 månader sprang runt i deras radhus-område(i smäll-kalla vintern) och ville komma in i värmen i princip hos vem som helst, min bekant tog in henne ibland men hon insåg att det inte var rätt då hon inte skulle kunna ta hand om henne eftersomnhon redan har 4 st katter. De andra katterna i området jagade henne och hon fick sporadisk med mat, droppen blev för min bekant när Musli en kväll hängde på hennes fönsterbleck och bara skrek och ville in. Jag och min sambo hämtade henne dagen efter, hon var inte svår att få med, trots det så skrek hon hela bil-resan hem, men blev cool lugn när vi kom hem till oss.

Vi beställde tid hos veterinären samma vecka för sterilisering och genomgång, hon var enligt veterinären undernärd, svårt infekterad, full med mask men otroligt välbalanserad. Vi visste inte då om vi skulle kunna behålla henne eftersom vi redan hade en utkastad upphittad hankatt hemma.

Idag ett år efter detta så bor Musli (nytt namn, ny start i kattlivet) fortfarande med oss. Hon är världens tillgivnaste katt, bokstavligen älskar min sambo Lars och den kärleken är besvarad.Hon och vår Socks accepterar varandra men någon kärlek lär det aldrig bli. Hon trivs och mår jätte-bra i sitt hus med katt-lucka som gör att hon kan komma och gå som hon vill. För hon är fortfarande väldigt reserverad mot andra katter ute i markerna och inga andra människor än jag och min sambo får komma i närheten av henne när hon är ute, då sticker hon som ett skott. MEN...det finns ingen som kan ge någon människa ett så varmt mottagande som Musli om hon är inne i sitt hus och sin miljö....hon charmar allt och alla...till och med min allergiska mor måste gosa med henne.

 Hon är inte bara en solskenshistoria utan vår egen lilla solstråle.

 

 

 

Anmäl
2007-02-07 23:51 #24 av: Marja

Historien om Zelma har ju inte fått ett slut än, men hon är en överlevare den lilla damen, och det var solsken hela dagen då hon fångades in.

Hon har bott i Rosenlundsparken vid Möregatan i ett antal år. Vi har varit och plockat kull (jag säger bara Nelion) efter kull (bl a Alwa och Alwan), och för ca ett och ett halvt år sen hade vi efter flera försök mammakatt i fällan. Då händer det som absolut inte får hända, och en av boende som hjälpte oss med fällorna släpper ut mamman. Storgråtandes ringer hon oss och vi svär och inser att den fällan är bara att glömma. En streetsmart brud som hon går inte på det en andra gång.

Sommaren 2006 hämtar vi kullen med  Klotis, Leya och Nellie och redan då ser mamman lite rund ut. Samma dag vi får in den sista ungen försvinner hon (för att föda nästa kulll under en av stugorna i parken).

Under hösten kommer hon fram med sina fem småttingar, och vi får in Black Russian, Rufus och Russell ganska omgående. Något senare fångar vi även Ali G och Eddie Izzard, men mamman är lika svårfångad som tidigare.

Men sen händer det otroliga - en av de boende tar resolut tag i mamman (som är trots allt ganska tam efter att ha matats av de boende i flera år) och skyfflar henne i transportburen.

Det var så vi knappt trodde det var sant. Är det verkligen hon? Var hon inte mörkare? Men nog borde de känna igen henne efter alla dessa år Fundersam

Nu är hon på katthemmet efter att ha vilat på ett akuthem i några månader. Inte alltför lycklig över flytten men förhoppningsvis hittar hon ett alldeles eget hem snart - precis som alla hennes ungar har gjort ( den sista, Ali G, åker hem nästa helg).  

Vi  hoppas verkligen att den som får hem Zelma kommer att hålla oss uppdaterade om hur det går med henne. Den lilla damen har ju sysselsatt oss ett antal timmar de senaste åren ute på Söder Glad

 

 

 

 

 

 

 

Anmäl
2007-02-08 10:09 #25 av: miranda1

Här kommer en solskenshistoria om två vildissar som hamnade på tassarna i världens bästa hem!Skrattande

www.goteborgskatthjalp.com/mistralochisa.html

/Miranda

 

Anmäl
2007-02-08 13:28 #26 av: Lena

#25 En härlig historia som man blir glad utav. Sådant behöver vi läsa lregelbundet! :)

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-02-09 20:14 #27 av: YvonneW
En man i 70-årsåldern boende på Sollerön berättade följande:
Mannen hade en egen katt som han älskade över allt annat. Så en dag fick han se en främmande katt utanför huset. Det visade sig att denna främmande katt var en skygg, hemlös katt.
 
Mannen satte upp lappar och letade och letade efter ägare, men fann ingen. Ingen fälla hade han heller, men han började mata den främmande katten utanför huset. Men hösten och vintern kom och det blev kallt. Mannen var förtvivlad. Och det enda uthus han hade var vedboden. Mannen sågade ett hål i dörren till vedboden och byggde en varmbonad låda av frigolit, så att hemlösingen kunde värma sig i vinterkylan. Så fortsatte han att sätta ut mat bredvid lådan. Katten bodde så hela vintern och överlevde.
 
När så våren kom började mannen sätta maten närmare och närmare trappan. Han satt ofta ute så att katten kunde höra honom. Han talade med katten varje dag och sade till katten att den inte behövde vara rädd. Här fanns husrum och mat så det räckte till en till. Innan nästa höst var till ända hade mannen lyckats få katten att gå ända in i farstun för att äta. Då knöt han ett snöre i dörrhandtaget och satte matfatet längre och längre in. Och katten blev modigare och modigare. Så småningom var katten så pass långt in att mannen vågade rycka till i snöret så att dörren slog igen och katten var inne. Katten blev förstås förskräckt och sprang runt och hoppade på väggar och fönster, rev ner gardiner osv. Men mannen tog det lugnt. Han fortsatte att prata med katten och höll den sedan inne tills den blivit tam.
 
Därefter flyttade han till annan by i Dalarna, men nu hade han två katter med sig. Två katter som var helt tama och kunde gå ut och in som de ville. Han hade då redan kastrerat katt nr 2 också.
 
Detta berättade mannen sist jag träffatde honom, och den första katten då redan gått ur tiden på grund av cancer. Nu hade han bara katt nr 2 kvar, den hemlösa från Sollerön. Slutet gott, allting gott. Gissa om den mannen fick många kramar av mig och stort beröm för sin fina insats!
Anmäl
2007-02-09 20:48 #28 av: Lena

#27 Ja det var också en trevlig solskenshistoria som hade bra slut och allting! Fint gjort av mannen att engagera sig så bra för katterna.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-02-09 22:06 #29 av: morgan_kks

Solskenshistoria eller inte, men härlig läsning :-)http://www.kks.nu/solsken/smulan_nova.html

Morgan

Anmäl
2007-02-09 22:30 #30 av: YvonneW
"28 och 29 Ja, visst blir man glad när till och med gamla människor lägger manken till och försöker hjälpa en katt i nöd. Och historien är inte slut än. Strax före jul pratade jag med mannen ifråga per telefon. Han hade då fått besök av en skygg, svart katt som nu börjat komma in lite smått och äta. Ånyo försökte han få fatt i ev ägaren genom att fråga grannar och sätta upp lappar, men icke - inget svar. Så nu matar han en svart katt på samma sätt. Den går in, men ut igen. Nu är vedboden ännu mindre än den var på förra stället, men frigolitlådan har åkt fram igen. Få se om han lyckas med den här katten också. Har erbjudit honom att ta katten i fälla, men si, det vill han inte. Han har sina egna åsikter om saker och ting och hur man skall gå till väga. Och det får jag ju respektera, även om jag själv skulle vilja handla annorlunda.
Anmäl
2007-02-09 23:13 #31 av: majvi

Nu har jag läst många fina fistorier som värmer ett kattälskande hjärta.

Jag kan inte låta bli att ta med Samvetets Agda, där en del tyckte att hon var ett hopplöst fall och det vore bäst  för henne om....


Svarta skygga Agda råkade ha otur när hon kom till föreningen. Hon fångades in dräktig som hon var och hamnade i ett jourhem , på toaletten.
Agda tänkte nog att det finns säkert något sätt att komma härifrån och for upp mot väggarna även mot duschen.
Med det satte hon igång duschen och oturligt nog så hade bolådan hamnat över golvbrunnen .
Jourhemsmatte hade en god sömn.
Bolådan var mycket effektiv som tätningsmedel och så småningom blev jourhemsmatte väckt mitt i natten av en granne som bodde under där, det hade börjat droppa vatten.
Då var Agda tacksam över att få komma därifrån.
Jourhemsmatte fick flytta och de som bodde under också medan det renoverades.
Jourhemsmatte fick sedan kämpa med försäkringsbolaget men eftersom hon är veterinärstuderande så var det ju fullkomligt naturligt att hon hade en förvildad dräktig katt inne på toaletten för att studera hur en förlossning går till....
Agda hamnade i ett annat jourhem med många katter och kattungar där hon fick sina ungar.
Sedan kom kattpesten och då måste Agda flytta till ett annat jourhem.
Där kom katterna inte överens och då fick Agda flytta akut igen till några studenter.
Där boade hon in sig i lådan till klöspelaren. Studenterna skulle åka bort en vecka under påsken och några månader senare skulle de åka hem över sommaren och det var ju inte lätt att hitta ett nytt hem till Agda som det var svårt att få kontakt med.Dessutom så bet hon visst någon gången innan hon flyttades.

Jourhemmet låg inte långt från mig och jag gick dit och matade under påskveckan och såg en katt (Instängd i köket annars hade jag nog inte sett henne alls) som visserligen gömde sig i klösmöbeln men hon blinkade tillbaks åt mig och om jag släckte lampan och lade mig på köksgölvet och låtsades sova såg jag snart en katt som kröp ut ur klösmöbeln och satte sig och kikade ut genom fönstret.

När sommarlovet kom hade ett nytt jourhem hittats, en tjej som redan hade en katt från Samvetet,Snövit.Jag hämtade Agda- det var bara att ta burgallret och binda fast på klösmöbeln och lyfta in den i bilen.Inget jagande eller bitande.

Efter en tid låg Agda och Snövit tillsammans och tjejen adopterade dom båda två.

 

 

 

 

 

Anmäl
2007-02-22 22:03 #32 av: razcat

Marja. Ja Zelma är verkligen en solkskenshistoria. Det är helt fantastiskt att hon äntligen är inomhus. Roligt också att se att hon idag är en bokad katt på väg mot ett eget hem. Skrattande Bifogar en bild på damens dotter Alwa

Anmäl
2007-02-23 01:03 #33 av: Lena

#32 Så snygg och så lik våran Saga! :)

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-04-22 11:57 #34 av: Puma77

I höstas tog en arbetskamrat hand om en förvildad liten hemlös tjej på ca ett år. Katten skulle avlivas egentligen för hon ansågs vara ett s.k. hopplöst fall men min arbetskamrat var helt bestämd att skulle hon ta hand om någon så skulle det var den. Till en början bara som jourhem men som sgt resten skulle tiden få utvisa.  Katten var som sagt mycket skygg men visade inga som helst aggressiva sidor och hon fick ta den tid hon behövde. Ju mer tiden gick desto mer kontakt fick man, hon kunde komma fram och man klappade henne. I famnen ville hon inte vara så det var alldeles för tidigt men framsteg kom hela tiden. Med tanke på att hon var så svår att ta i hade hon inte blivit kastrerad än utan de väntade med det. Efter några månader tog hon hand om en till katt vilket verkade inte alls fungera. Själv sa jag att det tar tid och att ingen är kastrerad så det kan vara mycket rivir som är poängen. Den andra katten var nu i jan-feb nästa på väg tillbaka till djurskyddet men hon ville ändå chansa ett tag till och fungerade inte det så hade hennes syster kunnat ta henne i så fall. Men så kastrerade de äntligen den första lilla tösen och efter ett tag så blev det mycket bättre. Idag kan de ligga och sova tillsammans och tvätta varann. Den andra är fortfarande skygg, speciellt när det kommer nya mäniskor. Jag har varit där två gånger sen hon kom och första gången låg hon undr sängen andra gången under soffan i samma rum jag var i.

Den lilla tösen som då ansågs förvildad är idag hur go som helst. man kan ta upp henne och hon stångas och spinner för allt i världen. Hon älskar att kela, så det där med hopplöst fall.... ja det var de ju inte. Själv är jag kattvakt till dem denna helg och spenderade några timmar där igår. Jag hade med mig kameran också men fick ara kort på den första lilla tösen.

Jag kan tillägga att båda katterna kommer att få stanna så nu har de ett hem. Den sndra skygga lilla tösen är svart o vit med lång päls och här e den första... 

 

//Pia

Anmäl
2007-04-22 12:05 #35 av: Naquita
gipsy.bmp

en kväll ringde en kompis från KKS mig och frågade om jag kunde vara stödhem åt en perser vars matte hade dött, en släkting hade tagit över henne men skötte henne inte. inte kunde vi ana då att läget skulle vara så allvarligt som det var. Det var en kompis till killen som "tjatat" sig till katten och till oss sa hon bara att Gipsy tappade päls och fick dåligt med mat.

***** åkte in och hämtade gipsy i karlskrona, en kvart innan hon  kom till mig fick jag ett sms av ***** där det stod

- herregud hon är ett vandrande skelett, det hemskaste jag sett.

jag förberedde mig på det värsta och när jag får se denna stackarn katt i transportburen kommer tårarna. lilla vän vad har han gjort med dig:(

vi går in i köket där hon ska bo de närmsta dagarna och vila upp sig. ut från transportburen kommer en tovig mager katt med tungan utanför munnen. samtidigt som hon stryker sig mot mig attackerar hon mina fötter och händer och först när vi döljer händerna lugnar hon sig. hon äter med glad aptit och vi lämnar henne för sig själv över natten för att lugna sig

Vi får akuttid två dagar efteråt och hon röntgas, det tas prover och hon rakas ner. det konstateras att hon haft en söndersparkad käke som läkt fel men hon lider inte utav det. hon väger 900 gram och är ca 3 år gammal!!!

när hon är rakad ser man hur revbenen sticker ut, jag kan hålla mina fingrar runt hennes mage. :( hur skulle detta gå?

proverna visade ändå att allt var OK. lite förhöjda levervärden(eller var det njurarna) men det kunde bero på hennes allmäntillstånd och hon får börja gå på diet.

Denna lilla katt har, efter att matte dog, livnärt sig på mannens matrester någon gång ibland(pizza och kebab) , hon har fått stå emot för sparkar och slag och inte fått någon pälsvård

trots allt detta börjar hennes förtroende för mig växa mer och mer. efter en vecka får hon komma ut till de andra katterna och det var inga problem. hon håller sig mest i köket de första dagarna dörren står öppen, men så en dag går hon ut , hoppar upp i soffan och KELAR med mig. oj vad tårarna rann!! efter den dagen gick allt bara uppåt, hon litade mer o mer på mig, blev vän med de andra djuren.

när nya prover gjordes visade de helt OK, med hjälp av dieten, omsorg o kärlek hade Gipsy blivit frisk:)

när vi flyttade till tvåan fick katterna äntligen sin inätade balkong och där spenderade Gipsy sommaren.

till hösten fick Gipsy ett nytt hem och vad jag vet har hon det bra nu!

Anmäl
2007-04-22 12:06 #36 av: Naquita
namnlos.bmp

äter riktig mat för första gången

Anmäl
2007-04-22 12:06 #37 av: Naquita
namnlos2.bmp

bild på käken

Anmäl
2007-04-22 12:07 #38 av: Naquita
namnlos3.bmp

nyrakad ibs känsliga varnas

Anmäl
2007-04-22 12:08 #39 av: Naquita
namnlosjpg.bmp

börjar lita på mig..

Anmäl
2007-04-22 12:08 #40 av: Naquita
namnlos6.bmp

såhär fin är hon nu:)

Anmäl
2007-04-22 12:09 #41 av: Naquita

går det atts e bilderna?=/

Anmäl
2007-04-22 12:27 #42 av: vargmamman

härligt att läasa alla solskenshistorier..tyvärr kan jag inte berätta så mycke om mina 2 som hittades ute..min arbetskamrat hittade 2st kattungar ute..men efter inte sett deras mamma på 2 dagar tog hon in dom..sen frågade hon mig (eftersom jag ville hakatt igen )så fick jag ta handom dom..åkte till vet.och de sa att de såg fina ut oc kunde va 6v..magra och tilltufsade meni övr bra skick..sånu har dee varit här 4v och växer som bara den,busiga,keliga och underbara..har upptäckt smutsi öronen och efter att forskat lite kan jag nästan säga att det är öronskabb..har fått tips  om frontline spot-on att droppa i öronen..men vet får kolla dom när jag ändå ska in vaccinera dom sen....nu kom jag ifrån ämnet*S*

Anmäl
2007-04-22 12:29 #43 av: vargmamman

en förebild och en efter 4v bild*S*..syns kanske inte så mycket skillnad..

 

första bilden tagen 2 dagar efter de kom hem hit

Anmäl
2007-04-22 12:29 #44 av: vargmamman

4v senare

Anmäl
2007-04-22 13:04 #45 av: lailas

jag blir så varm inombords av att läsa dessa sulskenshistorier

Anmäl
2007-04-22 13:22 #46 av: Lena

#41 Bilderna fungerar som de ska. AStackars lilla kissen. En historia som visar att det inte ambart är huskatter som inte kostar något som kan råka illa ut (även om risken ökar). Det verkar tyvärr som Perser också är ganska utsatta då de kräver sin pälsvård vilket vissa inte inser. I det här fllet var det tragiskt värre eftersom matten som säkert skötte henne väl avlidit. Skönt ändå att det gick bra för henne till slut. Vilket arbete du gjort Naquita!

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-04-22 13:29 #47 av: vargmamman

#35 fy stackare:( men skönt att hon fick komma till er som tog hand om henne..blir så ledsen av läsa sånt här Gråter

Anmäl
2007-04-22 14:03 #48 av: Alexej

Hej Naquita, bra att det finns tjejer som du! Katterna ängel!Glad

Min liten solsken historie är när jag vaknade i morse, låg det 3 svarta katter där. Fick kollar och räknar lite. Men lilla kattungen hade vågat sig in och låg där också. Har svarte Elvis, som är lite äldre, kanske 7 månader och en svart-vit yngre (Bingo) och de tre låg tillsammans på min säng! Kändes härligt!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2007-04-23 00:58 #49 av: vanessa

Åh, Naquita, kommer ihåg den katten. Det grep verkligen tag i mig. Vilken natt och dag skillnad det blev på henne. Applåder. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.