Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
2. Hittekatter i Fokus

Till minnet av hittekatter jag haft

2006-11-19 17:44 #0 av: Lena

Det här är en liten krönika över katter som funnit i mitt liv. Flera har varit hittekatter och funnit en fristad hemma hos oss. Alla har varit underbara och jag tänker på dem nästan varje dag. Tänk ändå vilken förmån det är att få lära känna en katt.

 

De här bilderna är tagna på Vikbolandet i slutet av 1940talet och visar mina föräldrar med sin vita katt 'Kissen'. Det var flera år innan jag själv var född och jag träffade aldrig den katten. Men på något vis tror jag ändå han lade  grunden för min kärlek till katter. Min mamma pratade nämligen alltid så varmt om Kissen.

 

Min första egna katt hette Mirre. Honom fick jag sommaren 1964. Vi bodde då i Norrköping. Det var grannens katt som fått kattungar och de sparade Mirre åt mig. Mirre kom att bli min bästa vän. Våren 1970 blev han sjuk och fick urinstopp. På den tiden kunde vetrinären inte göra så mycket när katten blev svårt sjuk. Mirre var tvungen att avlivas. Jag grät i en hel vecka. (Tyvärr har jag inga bra foton på Mirre)  

 

Det kom att dröja nästan 10 år innan nästa katt kom in i mitt liv. Det var hösten 1979 som jag hittade en liten förvildad kattunge utanför ålderdomshemmet i Norrköping där jag arbetade. Det var honkatten Tina som vädjade om hjälp. Hon hade mask, öronskabb och var väldigt mager.   

 

Efter vetrinärbesök och medicinering rättade det till sig. Tina växte upp till en praktfull katt. Hon var dock alltid på sin vakt mot okända personer. Tina var en klok katt som kunde öppna dörrar. Hon hjäpte mig att fostra de andra katterna som vi hade under årens lopp. Tina hängde med till 1992 när hon en sommarkväll helt odramatiskt somnade in av ålderskrämpor.  

 

Susano var en pensionerad avelskatt, en siames,  som vi hittade hos en alkoholiserad hundkennelsägare i närheten av Flen sommaren 1980. Några kompisar skulle titta på en hund på kenneln. Ägaren ville bli av med katten och då hamnade han hemma hos oss. Susano var en katt som hade haft ett svårt liv. Han var mer lik en hund än en katt i sitt beteende. Efter att ha tillbringat sitt liv utomhus i en lagård njöt han i fulla drag av att få ligga på mjuka mattor inne i husvärmen. Han blev även god vän med Tina. Tyvärr var han inte i någon vidare bra kondition. Hösten 1981 fick han på vetrinärens inrådan somna in.    

 

Lina föddes i Gävle. Hon kom som kattunge till oss i Norrköping 1983. Lina som var sköldpaddsfägad, hade ett bestämt temperament och kom snart att dominera över Tina. De blev tyvärr inte de goda vänner vi hade tänkt oss. 1985 flyttade Lina till släktingar där hon fick vara ensamkatt, vilket passade henne mycket bättre. Lina fick ett långt och bra kattliv, hon blev drygt 16 år.

 

1987 hade vi flyttat till Västkusten. Under sommaren bodde vi på ön Åstol. Öns barn var upprörda över att en kull kattungar skulle slängas i havet och vädjade till oss att rädda dem. Det var på så sätt vi fick Sabina och Gustaf. Tina fick nu helt plötsligt mycket att göra med att fostra två busig kattungar. Något hon var mycket bra på.

 

Gustaf var dock inte bra i sin mage. Han hade ständigt diarré. Efter flera vetrinärkontakter och en vistelse på djursjukhuset i Göteborg dog han plötsligt på försommaren 1988. Hade det varit några år senare hade det nog gått bättre. Numera finns det utmärkt foder för katter med dylika problem.

 

Sommaren 1988 flyttade kattungen Pelle in hemma hos oss. Vi bodde då på Tjörn. Pelle växte upp till en jättestor katt. Han var den smartaste katt jag träffat. Pelle hade lärt sig öpnna dörrar av Tina, men utvecklade sedan sina färdigheter till att även öppna fönsterhakar, skåpsdörrar mm. Han var även en slug jägare som till och med kom hem med ekorrar vilket inte var särskilt trevligt. På detta foto har han som liten kattunge inspekterat innanmätet på en gamal dammsugare.   

 

En ruskvädersdag hösten 1988 hittade min son Jonas en svårt sjuk kattunge på vägen utanför vårt hus. Den lilla kissen var en direkt kopia av Pelle, fast bara hälften så stor. Jonas kom förbryllad hem med kattungen och sa 'mamma jag tror att Pelle har krympt'. Det visade sig att Lill-Pelle, som han fick heta, kom från en närbelägen bondgård där det fanns ett 10-tal lagårdskatter. Lill-Pelles mamma såg ut som en Russian Blue. Lill-pelle var svårt sjuk och fick tvångsmatas. Efter några dagar kryade han på sig och stannade sedan hos oss för gott.  Den första Pelle fick nu heta Stor-Pelle. På bilden ligger Stor-Pelle, Sabina och Lill-Pelle i soffan och myser. Kortet är taget senhösten 1988. Staxt efter att kortet var taget försvann Sabina och kom aldrig mer tillbaka. Jag har grubblat mycket över vad som hände henne.

 

Sommaren 1991 flyttade vi till Göteborg och våra katter fick skolas om till innekatter. Tina, Lill-Pelle och vår nya honkatt Stumpan hade inga problem med detta. Stor-Pelle däremot kunde inte acceptera ett liv som innekatt och flyttade istället till en arbetskamrtas dotter i Lerum. Där kunde han fortsätta var utekatt och blev bästa kompis med en kanin. Stumpan hittade jag på en bondgård hösten 1990. Det hade alltid varit min dröm att ha en vit katt, som min mamma en gång hade. Stumpan hade även en vit syster som var långhårig. På bondgården ville man bli av med katterna och gav mig båda kissarna. Jag hittade ett bra hem åt systern hos en arbetskamrat som hade det lite jobbigt med sig själv. Han älskade sin kisse och döpte henne till Ofelia. Hon kom att betyda mycket för honom. Fotot ovan är taget hösten 1991.

  

Stumpan kom att bli medelpunkten för kattgruppen vi hade. 1992 gjorde den svartvita kissen Emil entré i familjen. Han var väldigt lik Tina, som tyvärr avled samma år. Emil skulle egentligen till en familj i bekantskapskretsen, som inte var lämplig att ha katt. Vi lyckades ingripa och tog över honom. På bilden tagen 1993 myser Emil och Lill-Pelle ihop med Stumpan.

 

Stumpan Julen 1994.

 

Emil och Stumpan våren 1997. Stumpan blev drygt 8 år . Nyåret 1999 dog hon till min stora sorg i en leversjukdom. Stumpan lämnade ett stort tomrum efter sig - särskilt för våra hankatter.

 

Skuggan av Emil 1997. Emil var också en katt som hade olika krämpor hela livet. Han fick äta specialkost och besökte veterinären flera gånger per år. Jag misstänker att det berodde på nervösa besvär som uppkom då han fick lämna sin mamma för tidigt.

 

Kissen på det övre hyllplanet hette Bellman. Han kom till oss som fyråring när hans tidigare ägare akut måste omplacera honon pga allergi. Tanken var från början att han skulle flytta till ett annat hem. Men det ville inte Bellman - han vägrade helt enkelt och blev kvar hos oss livet ut. Lill-Pelle och Bellman blev goda vänner. Varje kväll tog de en brottningsmatch för skoj skulls. Våren 2000 blev Bellman svårt sjuk i tarmstopp efter at ha svalt en tråd. Vetrinären kunde inte komma tillrätta med det och den 31/3 fick han somna in. Efter detta förvärrades Lill-Pelles njursjukdom och bara en månad efteråt var även han borta. Bellman blev 11 år och Lill-Pelle 12. 

Alla min före detta katter har haft en dålig start i livet. Något som gjort att de fått besvär med olika krämpor och inte blivit så gamla som de borde ha blivit. Genom mina katter och den underbara veterinär vi haft under åren, har jag lärt mig oerhört mycket om sjukdomar och dess behandling. Idag är det lättare att ge rätt behandling och att förebygga många problem. Kunskapen om kattsjukdkomar har ökat, fantastiska dietfoder har kommit fram och bättre behandlingsformer. Det är inte heller lika vanligt att kattungar skiljs för tidigt från sina mammor, vilket flera av mina katter gjort då "uppfödarna bara velat bli av med dem.


 

Av: Lena

Datum för publicering

  • 2006-11-19

//Lena - sajtvärd Hittekatter iFokus & medarbetare Katter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2006-11-19 18:02 #1 av: Ankie

vilka vackra bilder, härligt att få läsa om alla dessa personligheter.

Anmäl
2006-11-19 18:26 #2 av: catfoot

Å, så många vackra katter du haft..Så många olika personligheter..Å vilken tur att dom fick leva sina sista dagar hos en kattvän som du...

 

Anmäl
2006-11-19 18:41 #3 av: Engla

Mkt bra skrivet, Lena! Samtidigt väldigt sorligt. Vilka härliga kort!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2006-11-19 18:59 #4 av: gejsa

Håller med. Väldigt fint skrivet och fina foton. Tyvärr mycket sorgligt eftersom dom inte finns i livet längre.

Anmäl
2006-11-19 19:31 #5 av: Jenna-Gun

Tack Lena för att du delar med dej av dina katters öden..

De var så fina allihopa.

Kram Jenna

Anmäl
2006-11-19 21:47 #6 av: Faxlin

Vad fint skrivet Lena. Och vad många fina missar du haft.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2006-11-19 21:50 #7 av: vanessa

Underbart skrivet, så talande. Det känns så nära och vackert.

Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2006-11-19 22:05 #8 av: Soulway

Jättefin berättelse, Lena! Katterna kanske inte finns kvar men de har mött en sann kattvän under sin tid här på jorden! Det är ju inte alla katter förunnat! Du är en sann kattofil!!!

Soulway

Anmäl
2006-11-20 00:25 #9 av: Lena

Ja jag har haft glädjen att möta några kissar genom årens lopp som valt att dela mitt/vårt hem. Med de fyra katter vi har idag rör dig sig om 17 katter allt som allt.

//Lena

//Lena - sajtvärd Hittekatter iFokus & medarbetare Katter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2006-11-20 01:08 #10 av: Sidentass

Vilken fin berättelse du ger oss..o så många goa katter som fått haft det gott i ditt hem..tänk vad många fina minnen vi har efter de missar som funnits med oss..just den saken beskriver du så fint här..

 

Sidentass

Anmäl
2007-06-03 01:27 #11 av: anebit

Underbar berättelse som jag hittade i gömmorna!

Anmäl
2007-06-06 23:22 #12 av: vanessa

Den är underbar som sagt. Men började fnissa när jag såg katten i dammsugaren. Den dammsugaren minns jag från min uppväxt. Kul att se. Och ännu bättre med kisse innut i än damm. Fast det skulle man nog kunna kalla stor hårboll :-). /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.