Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
9. Kattens sjukdomar & problem

Vaccination av hund och katt i Sverige

2007-04-01 15:42 #0 av: miranda1

Såväl djurägare som veterinärer ansåg tidigare att en onödig vaccination åtminstone inte var skadlig. I takt med att incidensen av de sjukdomar som förebyggs med vaccin har minskat, så har den mediala tyngdpunkten förskjutits från vaccinernas fördelar till de risker som är förknippade med vaccinationer – bevisade såväl som misstänkta.

Sammanfattning av SVS-SVA vaccinrapport 22 juli 2003

Såväl djurägare som veterinärer ansåg tidigare att en onödig vaccination åtminstone inte varskadlig. I takt med att incidensen av de sjukdomar som förebyggs med vaccin har minskat, såhar den mediala tyngdpunkten förskjutits från vaccinernas fördelar till de risker som är förknippade med vaccinationer - bevisade såväl som misstänkta. De sjukdomar som man vaccinerar mot ses så sällan, liksom komplikationerna efter genomgången infektion, att de sällsynta vaccinbiverkningar som uppkommer ibland tas som bevis för att vacciner är farliga.

Nej till vaccination innebär emellertid i förlängningen ja till sjukdom.

Även på djursidan har de eventuella riskerna med vaccinationer uppmärksammats allt mer.

Förekomsten av vaccinassocierade sarkom hos katt, mest kopplat till bruket av avdödade vacciner, har liksom snuva och försämrat allmäntillstånd hos kattungar efter vaccination med levande vaccin lett till ett ökat motstånd mot vaccinationer. Det är lätt att glömma bort hur många djur som insjuknade och dog av infektionssjukdomar som kattpest, valpsjuka, HCC och hundens parvovirus innan vaccinerna började användas. Det är också vanligt att allmänheten drar slutsatsen att sjukdomarna numera är utrotade och inte längre skulle utgöra någon risk för ett ovaccinerat djur. Sammantaget har detta lett till ökade krav på veterinärerna att känna till och förmå förklara smittrisker och nytta med de olika vacciner som finns på marknaden och kunna väga dessa mot de eventuella risker som finns för oönskade effekter av vaccinationen.

Förbi är den tid när man vaccinerade för att ett vaccin fanns tillgängligt, och ju mer desto bättre. I nuläget ses vacciner alltmer som läkemedel bland många andra, vilka administreras när det finns behov. Svårigheten för veterinärer och djurägare ligger i att definiera behovet.


Egenskaper hos vacciner

För att rättfärdiga vaccinering bör sjukdomen som är målet för behandlingen vara tillräckligt allvarlig för djuret.

Egenskaper hos ett optimalt vaccin:

  • Skydd mot sjukdom (helst också mot infektion)
  • Bra svar hos många individer, s.k. brett populationssvar
  • Lång varaktighet hos skydd mot sjukdom (immunologiskt minne)
  • Hög grad av säkerhet (ofarligt, frånvaro av skadliga bieffekter)
  • Stabilt vid förvaring och under fältförhållanden
  • Kostnadseffektivt

Utebliven effekt efter vaccination

Inget vaccin kan under normala förhållanden förväntas skydda 100% av de vaccinerade individerna. Enstaka sjukdomsfall trots vaccination kan därför förväntas, endera till följd av att det vaccinerade djuret får kliniska symtom av ett levande vaccin eller till följd av att fullgott immunologiskt skydd inte utvecklats och djuret därför smittas av det cirkulerande smittämnet. Orsaken till utebliven effekt kan ligga på tre nivåer: egenskaper hos den vaccinerade individen, egenskaper hos vaccinet eller "den mänskliga faktorn". Vid flera fall av sjukdom hos vaccinerade djur bör en epidemiologisk utredning göras. Det har stor betydelse att snabbt ta reda på om problemet är kopplat till en enskild användare, en speciell klinik, en specifik vaccinbatch eller till ett vaccinmärke.

Den vanligaste orsaken till utebliven effekt av vaccination hos unga djur är interferens med maternella antikroppar vid vaccinationstillfället. Åldern spelar också roll eftersom nyfödda djur har ett omoget, men delvis fungerande, immunsystem. I en studie av levande parvovirusvaccin observerades en direkt korrelation mellan antikroppstiter av maternella antikroppar och andelen 6-veckors valpar som svarade på vaccinet (Burtonboy et al., 1991).
Behandling med glukokortikoider kan leda till uteblivet eller nedsatt immunsvar hos individen. Effekten är dock beroende av såväl dos som behandlingstid och varannandagsbehandling anses ge mindre påverkan på immunsvaret än daglig långtidsbehandling (Greene, 1998b).
Likaså påverkas vaccineffekten ibland av djurets allmäntillstånd och kroppstemperatur. Förhöjd kroppstemperatur (>39.8°C) hos 8-12 veckors valpar, experimentellt skapad genom hög omgivningstemperatur, medförde att vaccination mot valpsjuka inte gav skydd mot sjukdom, medan skyddet mot HCC inte påverkades (Greene, 1998b). I vissa fall kan en eller flera batcher av vaccinet ha varit bristfälligt redan vid tillverkning (Ek-Kommonen et al., 1997).

Vaccination i anslutning till anestesi och operation har inte haft negativ påverkan på vare sig immunsvar eller allmän hälsa hos hund i en mindre studie (Miyamoto et al., 1995a).

Kennel och katteri

Smittsamma sjukdomar sprids lättast där smittförande djur träffar tillräckligt många mottagliga individer. Möjligheten till smittspridning är beroende av när och hur länge en smittad individ är smittförande och hur länge smittämnet finns kvar i miljön (Lawler, 1998a; Lawler, 1998b).

Parvovirus överlever exempelvis mycket länge utanför värddjuret och smittan kan på så sätt lätt överföras successivt till nya kullar (Pedersen, 1991). För en del vanligt förekommande infektioner hos hund och katt är yngre individer mer känsliga, speciellt under det "immunologiska fönster" som uppstår efter det att eventuell maternell immunitet har försvunnit och innan fullgott skydd har utvecklats som svar på vaccination. Vissa infektionsämnen (leptospiros, calicivirus, coronavirus) kan utsöndras lång tid eller intermittent från kliniskt friska smittbärare. Sådana individer fungerar som reservoarvärdar i en kennel/ett katteri och kan infektera alla mottagliga djur (exempelvis nya kullar eller inkommande djur till gruppen) de kommer i kontakt med.

Vissa vacciner, speciellt avdödade vacciner, ger skydd mot klinisk sjukdom men förhindrar inte nödvändigtvis infektion och uppformering av smittämnen. Inhysning av avelsdjur och kattungar/valpar i olika åldrar tillsammans med vuxna och halvvuxna djur som tillåts passera in och ut i avelsgruppen ger därför en ökad risk för att introducera smittämnen och för att hålla en smittspridning igång, även om vissa vaccinationsprogram tillämpas. En korrelation finns också till den hygieniska standarden i kenneln (Scanziani et al., 2002) eller katteriet (Lawler, 1998a) liksom till antalet individer i gruppen (Pedersen, 1991).

Anläggningar som tar hand om, förvarar och blandar upphittade djur med okänd hälsostatus har ofta särskilt svårt att undvika spridning av infektioner (Pedersen, 1991). Orsakerna är bland annat att djuren redan när de kommer till anläggningen kan vara i dåligt skick och att vanvårdade eller övergivna hundar och katter knappast hållits på ett sätt som främjat deras hälsa. Vaccinationer, avmaskningar och kontroll av ektoparasiter har kanske aldrig genomförts. Djur i olika åldrar förs till och från anläggningen och hålls ofta av utrymmesskäl i grupper. Varje förändring av gruppens sammansättning innebär en extra stress. Felaktigt skött kan förvaringen försämra djurets hälsa på grund av smittspridning i gruppen via direktkontakt, förorenade utrymmen eller förekomst av smittspridande vektorer.

För att försöka begränsa smittspridningen i sådana anläggningar bör inkommande djur isoleras under minst en inkubationstid för de vanligaste infektionssjukdomarna i regionen och diagnostiska tester eventuellt användas för att identifiera smittförande individer. Vaccinationer bör genomföras så snart som möjligt av kliniskt friska djur och djuren bör inte släppas in i en grupp förrän 1-2 veckor efter vaccinationen. Djurgrupper bör om möjligt hållas intakta under längre perioder och hållas åtskilda från varandra så att ett sjukdomsutbrott i en grupp inte nödvändigtvis sprids till alla katter eller hundar i anläggningen.

 

Texten i FassVet är att betrakta som en information från vaccintillverkaren.
Texten i FassVet grundas på den produktresumé (SPC) som är godkänd av Läkemedelsverket och får bara åberopa effekter eller innehålla vaccinationsrekommendationer som finns med i den godkända resumén. De vaccinationsintervall som rekommenderas i FassVet är de som företaget dokumenterat effekten av vid registreringen av vaccinet men är inte att betrakta som en bindande bruksanvisning för praktiserande veterinärer. Publicerade vetenskapliga studier kan till exempel visa på att en del vacciner ger en skyddande effekt som varar längre än vad som anges i FassVet. Orsakerna till att företagen valt de kortare intervallerna kan bland annat vara en önskan att undvika förseningar vid registrering av nya vacciner eller att undvika den extra kostnad som mer långvariga experimentella studier innebär.

 

Rekommendationer för vaccination av hund och katt i Sverige måste ta hänsyn till risken för djuret att smittas.

Samma vaccinationsprinciper kan inte gälla för en ensam innekatt som för katterna i ett flerkattshushåll där avel och utställningar ingår i vardagen. På samma sätt skiljer sig riskerna för en gårdshund på landet från dem som en utlandsresande, tävlande avelshund utsätts för. För att kunna utforma sådana anpassade vaccinationsprogram är det mycket önskvärt att även monovalenta vacciner finns kvar på marknaden. Djurägare kan ibland ha en bestämd, men felaktig, uppfattning om vaccinationsbehovet för deras djur. Korrekt vaccination är fortfarande det viktigaste sättet att skydda djuren från vissa allvarliga sjukdomar. Svenska veterinärer bör därför ta ett större ansvar för att bistå med korrekt information och inte slentrianmässigt vaccinera enligt samma schema för alla hundar respektive alla katter.

 

Kattungar som lever i en miljö med högt smittryck bör vaccineras mot parvovirus, herpesvirus och calicivirus redan från ca 6 veckors ålder.

Med högt smittryck avses här kattuppfödningar där kattsnuva förekommer endemiskt eller hittekatthem. Med tidig vaccination är åtminstone en del av kattungarna skyddade från ca nio veckors ålder även om djurägaren måste upplysas om att en andel av ungarna inte får fullgott skydd så tidigt på grund av interferens med maternal immunitet. För att minska smittrisken för ungarna bör honan med ungar hållas skilda från övriga katter till dess ungarna är grundvaccinerade. De främsta smittriskerna i dagsläget är troligen parvovirus, herpesvirus och calicivirus.

Det är viktigt att djurägare i detta sammanhang förstår att det inte är vaccinationen som gör hunden/katten känslig för infektion, vilket är en förekommande missuppfattning, utan att djuret är lika oskyddat som före vaccinationen intill dess immunsvaret bildat antikroppar mot vaccinet. För vissa vacciner inträder detta skydd tidigare, vilket i så fall framgår av produktinformationen.

 

Begreppet "ettårsbooster" är inte immunologiskt kopplat till en exakt ålder.
Den immunologiska effekten av boostervaccinationen kan antas vara lika god oavsett om det unga djuret får sin vaccination några månader före eller några månader efter tolv månaders ålder.

Vissa regelverk för utställningar/prov kan dock ställa mer specifika krav vilket den tävlingsintresserade djurägaren bör beakta vid val av tidpunkt.

 

Gruppen har valt att definiera vad som kan anses vara basvaccin (core vaccine) som alla hundar respektive katter i Sverige bör få, respektive tilläggsvaccin (non-core vaccine) som endast bör användas till hundar och katter som utsätts för speciella risker.

Basvaccinerna har en stor betydelse för att förhindra utbrott av allvarliga infektionssjukdomar, ofta med dödlig utgång för en stor andel av de smittade djuren, som förekommer i landet. Ett rimligt generellt skydd i populationen innebär att risken för sjukdomsutbrott minskar påtagligt, jämfört med om endast vissa individer är mycket väl vaccinerade. Användning av tilläggsvaccin bör bygga på särskilda, individuella överväganden.

 

Basvaccin för katt

  • Vaccin mot kattens calicivirus
  • Vaccin mot kattens herpesvirus/kattens rhinotracheitvirus
  • Vaccin mot kattens parvovirus

 

Tilläggsvaccin för katt

  • Vaccin mot kattens coronavirus
  • Vaccin mot kattens leukemivirus
  • Vaccin mot Klamydofila
  • Vaccin mot Bordetella bronchiseptica
  • Vaccin mot dermatofytos

 

Gruppens rekommendation - kattens calicivirus

Vaccin mot kattens calicivirus är ett basvaccin som bör ges till alla kattungar. Grundvaccination inleds vanligtvis vid nio veckors ålder och görs med två vaccinationer med tre veckors intervall enligt tillverkarnas rekommendation. Två grundvaccinationer rekommenderas, trots att detta är ett levande vaccin, på grund av svårigheten att få ett gott skydd mot herpesviruskomponenten i de kombinerade vaccinerna. Vid högt smittryck i besättningen rekommenderas en extra vaccination från sex veckors ålder (Dawson et al., 2001). Revaccination görs vid ca ett års ålder. Ytterligare revaccination av vuxna katter som lever inomhus utan kontakt med andra katter är inte nödvändig. För katter som fortsätter att exponeras för smittrisker rekommenderar tillverkaren årlig revaccination. Det finns idag inte publicerade data som styrker längre vaccinationsintervall med de i Sverige tillgängliga levande kombinationsvaccinerna. I USA har man valt att rekommendera revaccination vart tredje år baserat på studier av avdödat kombinationsvaccin (Scott & Geissinger 1997; Scott & Geissinger, 1999) för att minska antalet vaccinationer under kattens livstid (Anonym, 1998; Anonym, 2000).


Gruppens rekommendation - kattens coronavirus

Vaccin mot FCoV är ett tilläggsvaccin som endast är indicerat i speciella situationer. Sådana situationer uppstår då katter, äldre än 16 veckor, som inte är smittade med FCoV ska introduceras i en kattgrupp där smittan finns endemiskt. Vaccination kan då ge ett visst skydd mot smitta förutsatt att grundvaccinationen avslutas minst två veckor innan katten kommer i kontakt med den smittade kattgruppen eller med katter med okänd smittstatus. Att vaccinera huskatter är inte motiverat mot bakgrund av den låga smittrisken. Det är också svårt att få effekt av vaccination mot FCoV i en smittad kattgrupp eftersom alla kattungarna i gruppen oftast är smittade innan de kan vaccineras vid 16 veckors ålder.

 

Gruppens rekommendation - kattens herpesvirus

Vaccin mot kattens herpesvirus är ett basvaccin som bör ges till alla kattungar. Grundvaccination inleds vanligtvis vid nio veckors ålder och görs med två vaccinationer med tre veckors intervall enligt tillverkarnas rekommendation. Två grundvaccinationer rekommenderas, trots att detta är ett levande vaccin, på grund av svårigheten att få ett gott skydd mot herpesviruskomponenten i de kombinerade vaccinerna. Vid högt smittryck i besättningen rekommenderas en extra vaccination från sex veckors ålder (Dawson et al., 2001). Revaccination görs vid ca ett års ålder. Ytterligare revaccination av vuxna katter som lever inomhus utan kontakt med andra katter är inte nödvändig. För katter som fortsätter att exponeras för smittrisker rekommenderar tillverkaren årlig revaccination. Det finns idag inte publicerade data som styrker längre vaccinationsintervall med de i Sverige tillgängliga levande kombinationsvaccinerna. I USA har man valt att rekommendera revaccination vart tredje år baserat på studier av avdödat kombinationsvaccin (Scott & Geissinger, 1997; Scott & Geissinger, 1999) för att minska antalet vaccinationer under kattens livstid (Anonym, 1998; Anonym, 2000).

 

Gruppens rekommendation - kattens leukemivirus

Vaccin mot FeLV är ett tilläggsvaccin som bara bör användas till vissa katter. Strikta innekatter som inte träffar andra katter ska inte vaccineras, då de inte riskerar att bli smittade. Uppfödningar ska hållas fria från infektionen genom testning för påvisande av symtomfria smittbärare, och vaccinationer inom uppfödningar är därför inte aktuellt. I områden där infektionen är mer frekvent kan vaccination av utekatter dock vara lämpligt, framför allt för unga katter. Katterna vaccineras då två gånger med tre veckors mellanrum vid nio veckors ålder eller enligt tillverkarens rekommendationer. Revaccination av vuxna katter ska noga övervägas mot bakgrund av åldersresistensen och den förhöjda risken för biverkningar (vaccinassocierade sarkom). Vaccination istället för testning i uppfödningar är direkt olämpligt, dels för att vaccination mot FeLV i en studie var associerat med vaccinassocierade sarkom i högre grad än andra vacciner (Kass et al., 1993) och dels för att de vaccin som finns inte ger ett hundraprocentigt skydd mot  jukdomen hos kattungar (Jarrett & Ganière, 1996; Gueguen et al., 2000). Kattungar i en  ppfödning skyddas betydligt säkrare från FeLV-smitta genom att alla katter i gruppen testas så att smittade katter kan identifieras och isoleras.

 

Gruppens rekommendation - kattens parvovirus

Vaccin mot kattpest är ett basvaccin som bör ges även till strikta innekatter utan direktkontakt

med andra katter. Kattungarna grundvaccineras från nio veckors ålder Vid högt smittryck  rekommenderas en extra vaccination från sex veckors ålder (Dawson et al., 2001).

Revaccination utförs vid ca ett års ålder. Mot bakgrund av publicerade studier förefaller årlig revaccination inte vara nödvändig. Vaccinationsintervallen bör därför kunna utsträckas till minst två-tre år utan risk för katten. I USA rekommenderas revaccination vart tredje år efter grundvaccination och ettårsbooster (Anonym, 2000). Vid grundvaccination av en vuxen katt, som inte har något kvar av den maternella immuniteten, behövs endast en vaccination vid användning av levande vaccin.

 

Gruppens rekommendation - klamydofila

Vaccin mot klamydofila är tilläggsvaccin. Ett vaccin mot klamydofila, som också ger skydd mot kattpest, kattsnuva och kattens leukemivirus, finns på den svenska marknaden. Vaccination mot klamydofila kan vara indicerat i miljöer, framför allt uppfödningar, där klinisk sjukdom orsakad av Chlamydophila felis annars är ett problem. Poängteras bör att vaccinet i dessa miljöer skyddar mot kliniska symtom men att spridning av smitta mellan katter fortfarande kan äga rum. I miljöer med återkommande kliniska problem av klamydofila rekommenderas grundvaccination två gånger från nio veckors ålder. Revaccination görs årligen.

 

Relaterade länkar

Av: miranda1

Datum för publicering

  • 2007-04-01
Anmäl
2007-04-01 15:55 #1 av: Alexej

Kanske kommer Röjland nu också att säga, att han bara gjorde det för att uppmerksamma människor hur viktigt det är att vacc. katter. Som Ekelund sa, att han bara sa det med gas för att uppmärksamma hemösa katters situation...

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2007-04-01 18:36 #2 av: Lena

Jättebra och informativ artikel Miranda! Tack så mycket!

#1 Ja man vet aldrig vad mankan förvänta sig från det hållet.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-04-01 21:15 #3 av: Hawknestgrove

Ok, bra läsning. Men frågan är ändå, kan man dra ut på tiden på vanliga revaccineringar, om katterna är inomhus och det är frågan om privatkatter? HAr man, som jag tre kissar, varav två behöver specilaomsorg och har en förtidspension att leva på, så kanske man inte behöver ila till veten varje år bara för vaccinering, när kanske 18 månader kunde räcka? Tilläggas bör, att vi aldrig går in med ytterskor här i huset.

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2007-04-01 21:58 #4 av: brutt

Jag har tidigare alltid låtit vaccinerat mina vuxna katter en gång om året,beställde därför tid för vaccinering även i år fick då veta när vi väl kom till veterinären att det var helt onödigt vart år och att vartannat år är rekommenderat nu när det gäller vuxna katter.Minstingen däremot som blir ett år i Juli och har fått grundvaccinering ska återvaccineras i år enligt de nya reglerna och veterinären.Ska väl tillägga att mina katter är innekatter och att jag inte vet om andra veterinärer resonerar lika som Norsholms veterinärerna.

 

Anmäl
2007-04-02 01:32 #5 av: Lena

Nu fick jag svaret på min fråga när det gäller vaccinering och katthem - vad som bör gälla där när det kommer nya katter: "Vaccinationer bör genomföras så snart som möjligt av kliniskt friska djur och djuren bör inte släppas in i en grupp förrän 1-2 veckor efter vaccinationen".

Vår veterinär sa att vaccinerna som finns på marknaden har blivit så pass mycket bättre nu att det därför inte behöver vaccineras varje år i normalfallet. Men om det kommer nya katter till hemmet bör man vara lite extra försiktig. T.ex om man är jourhem eller liknande.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-06-18 12:07 #6 av: storAnnette

Nu har jag tittat mer på vacciner hos veterinären.Tara och Tingeling ska få det "vanliga" (Felocell) utbytt mot ett kombinationsvaccin som även fungerar mot leukemi och clamydia,FIP är också intressant.Det ges två gånger som grund och sedan en gång per år.Man kan inte ge båda samtidigt så det blir att köpa klippkort hos veterinären ett tag då...det ska gå 4 veckor mellan grundvaccinet och 3-4 veckor mellan olika vacciner (om jag kommer ihåg rätt).

Hit kommer ju katter med okänt hälsotillstånd så det känns viktigt att skydda de egna katterna så långt det är möjligt.Jag har inte ens tänkt på fler sjukdomar än kattpest/kattsnuva tidigare och det var helt rätt så länge inga hittekatter kom hit.

Anmäl
2007-06-18 13:08 #7 av: Faxlin

Jättebra artikel. ;-)

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-06-18 13:12 #8 av: Hawknestgrove

Nu var jag i fredags och vaccinerade mina två tjejer. Tog dem bägge på en gång, så det blev lite billigare. Betalade 400 norska för bägge. Så nästa gång ska jag ta alla tre nån gång i maj, blir några månaders fördröjning på Arne förstås, men det kostar 23 kr en väg bara att åka över bron

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2008-03-22 21:09 #9 av: anebit

putt av en viktig artikel.

Anmäl
2008-03-22 21:20 #10 av: Jenna-Gun

Ja den är verkligen viktig

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.