Annons:
Etiketterkatthem-katthjälpsföreningarartikel
Läst 7041 ggr
johnnys girl
2007-08-14 16:52

Annonskatterna- så har det gått för dem

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Katthemskampanjen är efter åtta veckor i kollektivtrafiken och radio nu till ända. Många undrar hur det gått för dem. Här kommer fortsättningen på deras berättelser.

Alicia dumpades i en transportbur utanför ICAMaxi. Där hittades hon av personalen på morronen. Troligen hade hon stått där hela natten

Alicia dumpades i en transportbur utanför ICA Maxi. Där hittades hon av personalen på morgonen. Troligen hade hon stått där hela natten

**Alicias nya matte berättar
**
Jag råkade av en händelse åka ut till Stockholms Katthem för att titta på katter i ren nyfikenhet och precis innan jag skulle hem upptäckte jag att jag missat henne. Jag fastnade för henne direkt och bokade henne så fort det gick. När hon kom hem till mig var hon nyfiken, men något reserverad. Hon är världens snällaste och när hon leker med sina saker och med mig är hon jätteförsiktig med att inte klösa. Hon är pigg och tycker om att sitta vid fönstret och spana efter saker och djur som rör sig utomhus. Hon är inte så kelsjuk av sig, men kommer nu sista månaden och lägger sig gärna i knäet eller på benen och sover. Vår teori är att de som haft henne innan har tvångs-gosat med henne så därför tycker hon inte om att bli buren och gosad allt för mycket.

Hon älskar att bli borstad och ompysslad, men tycker inte om fisk (!) Jag hade ner henne till familjen i Småland och hon klarade av att sitta still i bilen utan att kräkas eller protestera. Hon är väldigt renlig av sig och hon älskar nybäddade sängar där hon löper amok med sin leksaksmus. Hon älskar att jaga sina leksaker på nätterna och råkar hon se mina tår sticka fram under täcket är hon gärna framme och leker med dem. När jag kommer hem efter jobbet kommer hon och lägger sig på rygg som en hund för att bli kliad på magen och svarar gärna när jag pratar med henne. Kimshi, som hon idag heter, är en mycket vaken och tillgiven katt och är en given livskamrat.

Dayo bodde i en koloni med flera andra katter under en husgrund i Gimo. För att bli av med katterna tänkte man mura igen in-och-utgången så att katterna skulle begravas levande. I sista stund räddades katterna och kom till katthemmet.

Dayo bodde med flera andra katter under en husgrund. För att bli av med katterna planerade man att mura igen deras in-och-utgångså att katterna skulle begravas levande. I sista stund räddades katterna och kom till katthemmet.

Dayo-katthemmet berättar

Dayo kommer från en kattkoloni i Gimo och har varit hos oss på Katthemmet en tid nu. Tyvärr har hon ännu inte riktigt hittat förtroendet till oss människor, utan fortsätter envist att motstå våra charmoffensiver. Men vi vet att det tar tid när man har vuxit upp och levt helt utan kontakt med "tvåbeningar", så vi ger inte upp -- en vacker dag vet vi att fina Dayo inser hur trevliga vi människor faktiskt kan vara.

Lilla Ninja hade dumpats i en kartong tillsammans med 4 vuxna katter och tre andra kattungar.

Lilla Ninja hade dumpats i en kartong tillsammans med 4 vuxna katter och tre andra kattungar.

Ninja nya matte berättar

Xoxu, som vi döpte henne till, var väldigt blyg och lugn de två första dagarna vi hade henne, och vi fick knappt röra vid henne och hon låg mest på samma ställe. Men hon tydde sig direkt till vår mellersta katt och kelade och sov med henne. Efter de två första dagarna kom hon verkligen ur sitt skal och hade en energi som hette duga. Hon och den mellersta katten, Koki, jagade varandra och lekte för fullt. Xoxu var varje dag ute på nya äventyr som gärna innehöll klättra i gardiner eller försöka klättra upp i våra större växter.

Vi fick sedan både kela med henne och lyfta upp henne korta stunder. Hon sov
även vid några tillfällen hos oss i sängen. Hon kom väldigt bra överens med våra andra katter och kändes redan som en medlem i vår familj.

Sjukdomsförloppet gick väldigt fort, hon började dra sig undan och började kissa och bajsa på golvet i vardagsrummet. Vi tog henne då till veterinären som skrev ut antibiotika då hon hade lite feber. Sedan verkade hon bättre dagen efter men blev gradvis sämre. Den 11 juni var vi inne och tog blodprover mm samt lämnade ett urinprov som visade tecken på en bakterieinfektion i urinblåsan. Ett par dagar senare blev hon kraftigt sämre under dagen och kunde inte längre stå upp så vi tog henne till Albano på inrådan av vår veterinär. Där ville de behålla henne för observation samt ge henne dropp och värme för att få upp hennes temperatur, som hade sjunkit till 37,2 graer. Kl 22.06 på fredagen ringde de och meddelade att hon blivit kraftigt sämre och att hon hade svårt att andas. De rådde oss till att
ta bort henne så hon slapp fortsätta lida.

Vi saknar henne otroligt mycket och det känns tomt här utan henne. Jag är glad att vi fick ha henne dessa fyra månader och att hon fick lekkamrater hon trivdes så bra med. Koki var som en mamma åt Xoxu och de var jättenära.

Ninja dog kvällen innan affischerna kom upp i T-banan.Vi är alla så outsägligt lessna för denna fina lilla tjejs öde och sörjer med hennes familj.

I dag har familjen två nya kattungar från oss och vi önskar dem lycka till

_Zermatt en av  de 74 hemlösa katterna som fångades i samband med Husby-projektet

Zermatt en av de 74 hemlösa katterna som fångades i samband med Husby-projektet

_

**Zermatt- Katthemmet berättar

**

En kille som, från början, spottade och fräste hejvilt när vi kom för nära. Idag är han en nyfiken, glad och lekfull kille som är på god väg att släppa in oss tvåbenta i hans värld. Än så länge springer han oftast sin väg när man försöker klappa honom eller så slår han till med tassen, och oftast utan klor, men ibland tillåter han försiktiga klappar på kroppen. Det går alltså framåt!!

Kora är en av sex katter som vi tog emot från Kopparbergstrakten där en man samlat på sig alldeles för många katter. När han blev sjuk och inte längre kunde ta hand om dem skulle samtliga avlivas.

Kora är en av sex katter som vi tog emot från Kopparbergstrakten där en man samlat på sig alldeles för många katter. När han blev sjuk och inte längre kunde ta hand om dem skulle samtliga avlivas.

Kora-matte berättarEn söndag i början av mars 2007 besökte jag Katthemmet tillsammans med en kompis som ville skaffa katt. Eftersom jag redan hade tre perserkatter, hade jag inga tankar på att ta hem en till. Men så skulle det inte bli. När jag såg Kora sitta längst in i buren bakom en annan katt, blev jag omedelbart kär i henne! Hon hade det finaste lilla ansikte i rött, vit och svart med de mest uttrycksfulla ögonen jag sett. Det syntes att hon var mycket rädd och på sin vakt, och eftersom besökstiden snart var slut satt hon och vinglade, trött efter att ha hållit sig vaken länge. Jag fick komma in i buren, men absolut inte röra vid henne. Hon kröp ner bakom sin kompis, och jag visste att här skulle det behövas mycket tålamod och tid. Men jag bestämde mig ändå för att boka henne, för jag visste att mina
andra katter, två kastrerade hankatter 11 och 12 år gamla och en hona på 5 år (alla i familj med varandra), skulle behandla henne väl och också visa henne hur man umgås med människor.

Jag fick hälsa på henne fyra gånger, dock förändrades hennes beteende inte från första gången - hon var mest rädd. Sen kom fredagkvällen då hon fick komma hem till mig. Jag hade ordnat så att jag kunde vara hemma hela helgen. Tyvärr gömde hon sig dessa två första dagarna i förrådet och sedan fick hon bo ensam i sovrummet när jag gick till jobbet den första veckan. Mina andra katter verkade inte bry sig så mycket, men jag ville vara säker på att inget hände. På kvällarna när dörren var öppen började hon låta som ett marsvin och började nyfiket undersöka resten av lägenheten. Hon var hela tiden på sin vakt och sprang in under sängen för att gömma sig om jag rörde på mig.

Hon var väldigt intresserad av mina katter, medan de var lite likgiltiga - så lite besviken var jag - de skulle ju fostra henne, tyckte jag. När första veckan hade gått kände jag att jag kunde lita på att det inte skulle bli några större konflikter, så hon flyttade ur sovrummet. Och sedan har hon sakta men säkert blivit mindre och mindre rädd. Dessutom är hon nog lite kär i den äldsta hankatten (också överst i rangordningen). Varje gång hon ser honom kurrar hon glatt och springer mot honom. Han är måttligt road, men accepterar henne. Hon tillbringar det mesta av tiden under soffbordet vid klösbräden som har en boll att leka med. Hon sitter och ligger på brädan som ger den henne ett sorts skydd. Ofta sitter hon mitt på golvet och stirrar på mig och de andra katter när vi gosar i soffan.

De senaste veckorna har vi börjat leka med en svansvippa och det är jätteroligt. Ju mer vi leker, desto mer upphetsad blir hon. Hon glömmer helt bort att hon är rädd och beter sig som en kattunge. Hon har även hämtat svansvippan i soffan. När det är varmt ute, har jag balkongdörren öppet dygnet runt, och hon klarar fint av att vara på balkongen med de andra katterna. Jag har medvetet inte försökt att ta tag i henne för att inte förstöra den tillit som vi, dag för dag, bygger upp. Hon kan fortfarande vara rädd när jag rör mig i lägenheten, men hon ligger gärna nära mig när jag sitter i soffan eller sitter vid skrivbordet. Jag är säker på att någon gång kommer hon att ligga i soffan tillsamman med mig och de andra katterna -- det gäller bara att ha tålamod.

Gixxer hittades, som kattunge, dumpad i en kartong tillsammans med 4 vuxna katter samt ytterligare 3 kattungar

Gixxer hittades, som kattunge, dumpad i en kartong tillsammans med 4 vuxna katter samt ytterligare 3 kattungar

Gixxer-husse och matte berättar

Jag och min pojkvän skulle egentligen inte ha en katt, men när jag kom och hälsade på honom när han jobbade på Stockholms Katthem så kunde jag inte låta bli. Vi ville bara ha en katt från början så vi bokade en, men vi kände rätt snabbt att vi ville ha två! Så mina ögon föll direkt på en liten crémetabby kattunge vid namn Gixxer. Man skulle kunna kalla det kärlek vid första ögonkastet! Att han var en lekig, gosig och  mysig liten kattunge märkte man direkt. Jag var iallafall ute efter en katt som ville gosa med mig.

Vi fick vänta i evigheter innan vi fick ta hem honom för att den andra katten vi hade bokat var sjuk. Men när den dagen väl kom blev dom hemkörda av en kvinna från Katthemmet. Direkt när Gixxer hoppade ut ur buren så började upptäcksfärden. Han skulle kolla på allt och insåg nog väldigt snabbt att han var hemma.  Ingen rädd liten kisse med andra ord, om man inte räknar med att han tycker att dammsugaren är otroligt läskig!

Idag är han världens största mammagris och ska följa efter mig vart jag än går. Självklart så stannar han upp för lite bus med husse Tommi, och Tommis ljud tycker han är otroligt roliga! Så fort som Tommi gör ett ljud med munnen så springer Gixxer iväg och lägger sig i attackposition och vill leka!

Varje morgon ska han, så fort jag (Aamanda) har vaknat, upp i sängen å gosa, för att sedan följa efter mig, helst vill han gå precis mellan mina fötter så det ska vara så jobbigt som möjligt för mig att gå! Matvrak nummer 1, det är vad han är. Om man lämnar sin mat på bordet i fem sekunder så kan man räkna med att den är borta när man kommer tillbaka. Han är världens största uppmärksamhetsökare. Pratar hela tiden och om man gosar med vår andra katt, Titus, så ska han alltid vara med,  finns ingen chans att bara Titus ska få gosa. Men Gixxer menar väl. Han vill ligga och sova brevid honom, men det lärde han sig ganska så snabbt att han inte fick så han lägger sig en halv meter ifrån honom som kompromiss, båda har fått som de vill :-) Jag tror allt han vill är att få vara bästa  kompis med Titus, men det tar nog ett tag till.

Måste säga att Gixxer är bland dom snällaste katterna jag någonsin mött. Han är snäll mot allt och skulle aldrig drömma om att göra någon illa.

Hälsningar Matte Aamanda och Husse Tommi

_Gixxer och Ninja dumpades i höstas i samma kartong. Två veckor senare hittades ännu en likadan kartong med ytterligare tre vuxna katter och en kattunge. Ett halvår senare kom åter igen "leverans" med en vuxen kattmamma tre små ungar och en halvvuxen unge i samma typ av kartong. Samtliga katter är röda eller creme-färgade. Några har varit tama och några har varit mycket skygga. Dumpningarna har gått likadant till varje gång och katterna är väldigt lika varandra så vi misstänker starkt att de sammanlagt  
_16 katterna dumpats av en och samma person

Relaterade länkar

Av: johnnys girl

Datum för publicering

  • 2007-08-14

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Annons:
Erika91
2007-08-14 17:10
#1

Vad vackert det var att läsa om hur livet är för missarna idag. Jag gråter glädjetårar varav andra sorgetårar på grund av hur bra de har det idag och vilket grymt öde de hade innan.
Tårarna kom givetvist när jag fick läsa att lilla Ninja inte klara sig..

Erika91
2007-08-14 17:11
#2

Tack för denna uppföljning johnnys girl!

Lena
2007-08-14 17:14
#3

Så kul att få uppföljningen på kampanjen! Vi ska flytta upp artikeln i övre delen av löpsedeln. Jag gör det senare ikväll.

Tack för en utmärkt artikelserie! :)

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Alexej
2007-08-15 00:07
#4

Oh, var nära att missa tråden. Vad skönt att läsa om katterna. Men att Ninja dog.. Min dotter heter också Ninja och därför kändes det lite speciell.

Igen, ni har gjort ett underbart arbete och det blir säkert förändringar i Stockholm nu.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Issa
2007-08-15 01:36
#5

Vilken underbar tjej som tog Kora. Hon kommer sig säkert med tiden.

vanessa
2007-08-15 02:16
#6

Väldigt trevligt att läsa hur det hela gick. Snyft, stackars Ninja och hennes familj. Men man kan trösta sig med att hon fick sluta sitt liv som älskad med ett eget hem. Så de månaderna var de lyckligaste i hennes liv. Tack för uppföljningen. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Annons:
storAnnette
2007-08-15 02:30
#7

Tack för uppföljningen,det var mestadels rolig läsning.

Jenna-Gun
2007-08-15 12:37
#8

Man blir varm i hela kroppen av att läsa denna artikel.

Sedan undrar man ju hur folk kan dumpa dessa söta katter, måste vara en mycket osympatisk människa..

Kram Jenna

Lena
2007-08-15 12:52
#9

#8 Verkar som landet är fullt med osympatiska människor.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Engla
2007-08-15 19:30
#10

Vilken bra uppföljning av dessa vackra katter!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anna77
2007-11-11 15:09
#11

bra att man får läsa om hur det gick. Tårarna kom givetvis.. men mest trevlig läsning om hur det gått

Upp till toppen
Annons: