Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
3. Katthem i Fokus

Skyggisavdelningen

2007-11-04 01:32 #0 av: johnnys girl

Det finns få katthem i landet som tar in, socialiserar och omplacerar skygga katter. På Stockholms Katthem har vi arbetat i flera år med att socialisera skygga katter och skapat en speciell avdelning för dem. I denna artikel vill jag berätta lite om våra erfarenheter kring arbetet med våra skyggisar.

 

Skälen till varför många katthem vänder ryggen åt dessa, våra mest utsatta missar är många. Ofta är de ekonomiska, en skyggis kräver mycket resurser, främst i tid och under den tiden skulle man istället kunna omplacera fem-sex tama sociala katter. Det kan även bero på okunskap baserat på gamla myter att det inte går att få en skygg katt tam, eller på uppfattningen att infångandet är så stressande för katten att det mest humana är att avliva den.

 

Hur var det förr?

Stockholms Katthem kunde endast hjälpa ett väldigt litet antal skyggisar eftersom det är väldigt svårt att hitta akuthem som är villiga att ta emot en sådan katt i sitt hem. Detta resulterade i att katterna ofta fick bo i en bur på katthemmet.Det var ingen bra lösning av flera skäl. På vårt katthem sitter kissarna i relativt stora burar och de får gå ut på röra sig på avdelningen på ett rullande schema. Bekymret var att de skygga katterna oftast inte vågade sig ut om det fanns folk på avdelningen och detta gjorde att de inte fick röra ordentligt på sig En annan sak vi upptäckte var att det var svårt att arbeta med katterna och att de kände sig väldigt trängda när någon människa hälsade på de inne i buren. Det var svårt att få kontakt med katten. Ett tredje bekymmer var att vi försökte göra enligt regelboken och sätta ihop varje skyggis med en människoälskande gosmaskin till kompis och att de skulle få flytta tillsammans. Resultatet blev att den stackars sociala katten blev sittande på katthemmet månad ut och månad in eftersom den hade en sådan "hopplös" kompis. Besökskvällarna med massa främmande människor som stod utanför buren och försökte kike in var också väldigt jobbigt för många kissar. Nej situationen var inte den bästa och vi märkte att skyggisarna inte mådde så bra som dom borde få göra. Så vi satte oss ned och slog våra kloka huvuden ihop. Vad behöver de här mycket speciella kissarna för att bli lyckliga var frågan vi ställde oss.

Så skapades Skyggisavdelningen.

En sak som var gemensamt för nästan allihop var att de levt i en kattkoloni. De var vana att leva i en grupp med andra katter, att vara en del i ett socialt sammanhang helt enkelt. . De behövde få röra sig mer fritt eftersom de ofta bor länge på katthemmet innan de kan omplaceras. Då är en bur med utgång på rullande schema inget tillfredsställande alternativ. De var även i behov av mer lugn och ro i kontakten med människor.

Vi beslöt att avsätta en hel avdelning på katthemmet enbart för skyggisar. Där får kissarna leva som i en kattkoloni, dvs inga stängda burar, utan kissarna går fritt på avdelningen dygnet runt. Skyggisavdelningen är stängd för besökare och vi försöker undvika onödigt spring av främmande människor. Allt för att skapa en lugn och trygg atmosfär. Varje katt ska ha en egen fadder, dvs en volontär som koncentrerar sig enbart på den katten och avsätter så mycket tid som möjligt för att umgås med och socialisera sin fadderkatt. När en katt blir tam är den redo att få flytta ut på öppen avdelning för att kunna få ett riktigt hem.

Hur har det fungerat?

Skyggisavdelningen har funnits i snart två år nu och har fungerat över förväntan. Katterna är lugna och mycket gladare.De sover ihop myser och leker med varandra. Det märks att de flesta trivs med att få vara i en kattgrupp. En positiv effekt är att de inte är lika defensiva i kontakten med människor som de var tidigare när de satt i burar. Efter ett tag när de funnit sig tillrätta och är trygga i katt-gruppen är de oftast väldigt nyfikna och kommer gärna fram och kollar på den som kommer in på avdelningen. Ofta blir man mött av ett gäng som undrar vem man är. Och jag kan lova att det är en mäktig känsla att ha tio skyggisar runt benen. Tyvärr har vi inte riktigt nått målet med en fadder till varje katt, men trots det märks en enorm skillnad på tid vad gäller socialiseringsprocessen. De blir tama betydligt fortare och vi omplacerar fler f.d skyggisar än tidigare det betydligt snabbare än förr.

Att studera det sociala spelet i gruppen är otroligt spännande. Här finns verkligen chansen att studera hur katter fungerar i grupp. Det är maktkamper, (dock aldrig riktiga slagsmål) när en ny hane dyker upp. Det är jättekul att se hur småtjejerna svansar efter ledarhanen, det är så uppenbart. Nästan som fjortisar som springer efter skolans snyggaste kille. Vi har sett flera kärlekshistorier och lärt oss att "all you need is love" Flera av våra mest svårflörtade damer har blivit tama i en handvändning när de blivit kära i en stor snygg kille.

Steam hade många beundrarinnor

Finns det några nackdelar?

Ja det är klart att det gör. Om man får in en infektion på avdelningen är det svårt att bli av med den. Om någon har diarré så kan det vara svårt att klura ut vem det är. Och om någon skulle behöva specialdiet så blir det naturligtvis lite knepigt. Vi brukar försöka lösa situationen vartefter när sådant inträffar.

Slutsats

Vi tror stenhårt på vår skyggisavdelningen och tycker att fördelarna överväger nackdelarna flera gånger om. Katterna är mycket tryggare och gladare idag. Socialiseringen går mycket snabbare och vi kan hjälpa fler skyggisar än tidigare och det var mer än vi vågade hoppas på när vi skapade vår lilla katt-koloni.

 

Relaterade länkar

Av: johnnys girl

Datum för publicering

  • 2007-11-04

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-11-04 01:39 #1 av: Faxlin

Oh, det här låter som ett fullständigt underbart sätt att jobba med dessa skyggisar. Hoppas fler katthem kan ta efter er i detta.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-11-04 01:53 #2 av: johnnys girl

Åsa   Vi tycker att det fungerar bra för oss. Men det kanske finns andra katthem som kommit på ännu bättre metoder. Skulle vara kul att höra hur andra som jobbar med skyggisar. Alla goda erfarenheter är bra att dela med sig av.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-11-04 03:36 #3 av: Alwyn

Det låter som en bra lösning. Det blir som hemma hos mig där skyggisarna går fritt med mig och mina katter. Det är jättebra för dem och de gör stora framsteg.   :o)

Anmäl
2007-11-04 10:30 #4 av: Tezza

Vilken härlig läsning och underbart att ni satsar på era skyggisar. Den här artikel borde skickas till katthem som inte tar sig ann skyggisar och fortfarande tror att de är hopplösa fall, och jag tror det fortfarande är rätt många som har den inställningen.

Anmäl
2007-11-04 12:10 #5 av: Alexej

Underbart läsning! Borde alla katthem ha som nu anser att skygga katter få det bäst genom avlivning!Skrikandes

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2007-11-04 12:48 #6 av: essut

Åh vilken underbar läsning. Tack för att ni ställer upp för dom skygga katterna.Kyss

Anmäl
2007-11-04 12:56 #7 av: maggan47

så fint att dessa katter också får en chans, i sin takt att bli sociala kram till er Maggan47

Anmäl
2007-11-04 12:58 #8 av: Lena

Det här var mycket intressant läsning och dessutom välbehövlig eftersom så många människor fortfarande går omkring och tror att skygga katter är hopplösa fall. Tack för en utmärkt artikel!

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2007-11-04 13:05 #9 av: Pelusa

En helt suverän idé som jag hoppas ger eko och sprider sig i kattsvängen framöver.

En stor eloge till den nya styrelsen på Stockholms katthem.
Kan än en gång konstatera att jag, som medlem, är jättenöjd.
Här sprudlar det av goda idéer och nytänkande!

/Pelusa

Anmäl
2007-11-04 13:29 #10 av: karins

Härligt med en skyggisavdelning! jättebra artikel! Hoppas fler tar efter denna ide`!

Anmäl
2007-11-04 14:01 #11 av: vanessa

Tack, för denna fina artikel. Som du vet, så jobbar vi på Djurhjälpen på samma sätt. Dock har vi ingen avdelning som ni har för ni har större yta. Jag fick en massa tårar i ögonen när jag hörde talas om eran skyggisavdelning. För det är värt så mycket.

Vi, liksom ni, är en av de allt för få hem som tar hand om de mest oälskade av de oälskade katterna. De som avlivas för att de är "vilda", när de i själva verket är rädda. Rädsla kan vi alla känna, men vi dör inte för den som de gör.

Jag och min man är inbjudna till ett ställe för att lära dem hantera de skygga katterna :-).

De skygga kissarna har lärt mig massor. En del vänder sig till människor som talar med katter. Men i arbetet med dem så har jag lärt mig att tolka de minsta och mest osynliga beteendena.

Ibland behöver jag bara passera en katt, och veta att den mår dåligt. Vilket jag inte ser som att "tala med katter" för jag hör inte ett pip, utan det är att läsa av dem. Så jag vill faktiskt tacka dessa skyggisar som lärt mig så mycket.

Tack för denna otroligt fina och bra artikel. Den behövs verkligen och borde finnas överallt där det finns skygga katter som är så osynliga. Som dödas för sin rädslas skull. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-11-04 16:13 #12 av: Engla

En väldigt bra artikel! Den har du gjort bra!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2007-11-04 19:20 #13 av: tussilago

det är synd att inte fler vill vara jourhem till skygga katter. vi har en svart donna hos oss via kks. hon kom till oss i mars och under ett halvårs tid såg vi henne knappt, ibland fick vi en skymt av henne när hon sprang in under en soffa och efter några månader började hon ligga synligt men på en trygg plats. så helt plötsligt en dag så hände det, hon kom ner och ville äta med de andra katterna. och nu gör hon framsteg varje dag, efter att ha bott hos oss i snart åtta månader får vi klappa henne och vi har börjat lyftträna henne så smått. det har aldrig varit några problem mellan henne och våra andra katter och jag har fått höra att skygga katter oftast fungerar bättre med andra katter än tama, då de är vana att leva tillsammans med många katter.

jag kommer inte tveka att ta in en ny skygg katt den dagen vår fina-stina flyttar, under tiden då hon varit riktigt rädd har hon krävt betydligt mindre tid än en oskygg och när hon väl börjat komma fram har det varit så givande att se hennes framsteg.

jag vet inte, vi har kanske bara haft tur men som sagt, fler borde vara jourhem till dem.

Anmäl
2007-11-05 00:32 #14 av: johnnys girl

Oj, oj tack allihop för alla snälla lovord angående artikeln och vårt arbete.  Min tanke var att få dela med mig av våra erfarenheter eftersom jag tror att vår skyggisavdelning är ganska unik  samtidigt som jag hoppades på att andra som har kommit på andra bra metoder kunde berätta om dem. 

Pelusa Eftersom jag sitter i styrelsen så tackar jag för dina lovord och tar år mig en del av äran såklart. Ska vidarebefordra berömmet till de andra. Men skyggisavdelningen är inte styrelsens påfund, utan det är några av oss som jobbar konkret med katterna på katthemmet som slagit våra kloka ihop.

Vanessa Jag vet att ni har liknande synsätt och arbetar efter samma metod. Sedan vet jag att vi är priviligierade som har utrymme nog att ha flera avdelningar.Visst har du rätt i att arbetet med katterna lär en mycket. Man blir mer receptiv för sin omgivning generellt.

Tussilago Ja, det är synd att inte fler vågar testa att ta sig an en skyggis. För som du skriver, de gör inet så mycket väsen av sig. Alla våra skyggisar bor inte på Katthemmet. De finsn dom som inet trivs i Kolonin och de får så flytta till ett akuthem i stället, så vi jobbar även med den möjlighetem.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-11-05 13:41 #15 av: evkasu

Vilken bra artikel!!

I lördags hade jag några vänner hemma på middag bl a en kattälskande kollega som är mycket upplyst då hennes dotter ömmar för hittekatter 8och jag hjärntvättar henne på jobbet Flört)  men trots detta var hon i det närmaste chockad över hur försiktiga våra jourkatter är jämfört med hennes egen katt hemma. Hon har ju hört mig berätta men det blev så påtagligt när hon väl fick träffa dem.

Hon bara jämförde dem med sin egen "tama" Sessan och jag fick lugnt förklara vilka framsteg de ändå gjort sedan de kom, t ex var Wilma framme och lyssnade och tittade på oss större delen av kvällen vilket inte skulle hänt för ett par månader sedan.

Efter att tidigare haft en permanent skyggis och två jour-skyggisar nu kommer jag troligtvis aldrig mer vilja ha en "tam" katt, det ger så oerhört mycket att se dessa framsteg, myyyycket kärlek i hjärtat. Glad

Anmäl
2007-11-05 14:36 #16 av: miranda1

Bra artikel Ewa!

Vi jobbar på samma sätt, så mycket som möjligt. Skyggisarna bor gemensamt i ett rum med rastgård. Som du skriver märker man att de har trygghet i varandra. Vilket underlättar socialiseringen.

Anmäl
2007-11-05 14:56 #17 av: kemikal

Mycket intressant läsning :)

Anmäl
2007-11-06 19:13 #18 av: storAnnette

Håller med alla andra om att det här är ett jättebra arbetssätt.Sen har jag ju numera en riktigt skygg katt hos mig och håller med de andra som skrivit om att de verkligen inte är till "besvär"...det värsta är väl om de blir sjuka och man måste hantera dem,för övrigt är det i princip bara att agera "piga" och vänta ut dem (bara se till att skapa rutiner,prata medan man tömmer lådan fyller på mat osv)...så lär de sig till slut (hoppas jag) att människor inte är livsfarliga.

Anmäl
2007-11-07 14:02 #19 av: missempty

Älskar denna artikel! Skyggisar står mig varmt om hjärtat och jag vill hellre ha skyggisar än tamisar på jour, men nu har jag en egen katt som inte accepterar andra, främmande xuxna så det har fått bli kattungar... men jag längtar efter att få ta hem vuxna skyggisar igen!

Anmäl
2007-11-07 19:27 #20 av: tussilago

en sak som jag tänkt mycket på är när man vet att en skygg katt är redo för att flytta till ett eget hem? och hur brukar det funka när en skygg katt flyttar? jag förstår ju att det är individuellt beroende på både katten och det nya hemmet, men hur pass mycket återgår katten i sitt skygga beteende? vore jätteintressant att läsa folks erfarenheter om detta...

Anmäl
2007-11-08 01:56 #21 av: vanessa
De går ofta tillbaka, men sedan så travar de oftast framåt. Läs gärna här om Tilda och hennes flytt till ett hem. Från katthemmet där hon varit länge. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-11-08 09:54 #22 av: Magi-cat

Underbart att läsa om ert arbete med skyggisarna! Det värmer verkligen!

Jag har själv tagit hand om ett par skygga katter (varav den senaste ansågs hopplös!) i mitt hem och det går hur bra som helst! Lite tålamod bara, och tillit till att det går bra...

Hjärta "...the beginning of wisdom, is, "I do not know" (Data)

Anmäl
2007-11-08 10:12 #23 av: johnnys girl

Miranda Hade ingen aning om att ni har samma idé. Och tydligen sama erfarenheter. Det var intressant. Jag tycker att det är viktigt att vi som har dessa erfarenheter delar med oss till andra så att vi sakta men säkert förändrar synen på skyggisar hos folk.

Tussilago Det är rätt som Vanessa säger, när en skygg katt flyttar går den oftast bakåt i utvecklingen. (ny miljö, nya människor osv) När jag kör hem skyggisar till sina nya hem är jag noga med att verkligen pränta in att det är naturligt att katten går bakåt och det är ok att den får landa lite i några dagar. Men sedan måste de  börja jobba med katten och när den väl känner sig trygg i sin nya miljö så gör den ofta enorma framsteg. Men det förutsätter att de ägnar sig åt katten och inte lämnar den ifred i tron att den ska bli tam av sig själv, vilket är ett vanligt misstag som många gör. Hur lång tid det tar är naturligtvis individuellt. Från katthemmets sida finns vi hela tiden som stöd om de känner att de behöver det. Det går alltid att kontakta oss för att få råd och tips med katten.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2007-11-08 18:03 #24 av: tussilago

tack för tankarna, vanessa och johnnys girl. det känns så svårt att tänka att man ska lämna ifrån sig katten när den väl har börjat känna sig trygg här. samtidigt så vill jag ju kunna låta henne lämna plats åt en ny katt som behöver börja hitta sin grundläggande trygghet hos människor...

Anmäl
2007-11-15 22:43 #25 av: Gabnus

Vilken härlig artikel och vilken ljuvlig bild  Glad

Jag ska försöka få in tre skygga kattungar imorgon så den här artikeln peppade mig massor! 

Anmäl
2007-11-15 22:46 #26 av: NisseHult

Efter alla sorgsna inlägg. Blir man så glad när man får se katter må bättre. Mysig artikel =)

Anmäl
2007-11-17 19:58 #27 av: Highlandertess

Så otroligt bra! Detta behövs verkligen för alla katter förtjänar en chans. Jag har socialiserat endast tre katter genom åren och vet vilken tid det kan ta. Så underbart att det finns folk som vill lägga ner lite kärlek på detta område! :-) Hoppas det blir fler!

Anmäl
2008-06-03 02:28 #28 av: anebit

puttar upp för denna superbra artikel...

Anmäl
2008-06-03 03:26 #29 av: Kusten

Åh blir alldeles tårögd av lycka för er fina och välbehövliga skyggisavdelning.. för skyggisarna har det verkligen inte lätt.

TACK för att ni finns! Förstår inte hur jag kunnat missa denna tråd, men glad att jag fann den nu.

Anmäl
2008-06-03 11:14 #30 av: evamojje

Toppen Ewa :-) Kul att läsa om skyggisarna på katthemmet. Vet själv när man är inne på skyggisarnas avdelning så håller man nästan andan av fascination *L* Sedan så kommer ju min akutkatt Mette just ifrån den avdelningen. Och jag kan säga att när man ser hur denna skygga kisse tar en tass i taget ut i världen så blir man så glad att man får möjligheten att vara med henne under hennes utveckling. Otroligt trist att det är så få som vill vara akuthem till skyggisar. Det är otroligt givande.

 

Anmäl
2008-06-03 11:20 #31 av: MariannE11

bra artikel.....

hur går det för Lis Frost?... hon måste vara ett av de svårare fallen?....vet att hon nu bor i jourhem.... hoppas hon går framåt..... hade henne som akutkisse när hon hade ungar..... önskar henne så mycket lycka till... hon är den enda kissen som jag haft hos mej som ännu inte fått hem....

Anmäl
2008-06-05 11:18 #32 av: emjon

Denna artikel är otroligt bra och jag håller med om allt och skyggisar har en speciell plats i mitt hjärta också. Vi har tre underbara skyggisar och alla sköldpaddor var och en med sin speciella personlighet.

När jag fastnade för Mimmi på Södertälje Katthem så var det en bild av henne. Vi åkte och hälsade på och hon mötte oss fräsande och livrädd och vi fick veta att hon inte var hanterbar. Hon fångade mitt hjärta och vi hälsade på henne tre gånger till och vi satt på golvet i hennes bur och bara pratade. Vi märkte också hur rädd hon blev när det rörde sig mycket folk utanför buren. Vi adopterade henne för 1 år och 8 månader sedan och hon har gjort enorma framsteg på sina villkor men är inte vad vi kallar tamkatt.

Sedan har vi älskade Mysan som är ett kapitel för sig och här kan jag nämna att det finns vissa saker som bara är menade att hända.  3 månader innan jag upptäckte Mimmi hade jag sett Mysan på Djurhjälpens sida. Hon var en skyggis som fanns i jourhem och jag anmälde mitt intresse och tid skulle bokas med jourhemmet pga av missförstånd blev det inget av detta. Dagarna efter Mimmi's ankomst hör personen från Djurhjälpen av sig igen om Mysan men då var det försent. Kunde ändå inte släppa tankarna på Mysan utan följde henne hela tiden på hemsidan. Då får jag helt plötsligt se att Mysan är tillbaka på katthemmet för hon gjorde inga framsteg i jourhemmet. I samma veva skall de bli öppet hus på katthemmet så vi åker dit och jag besöker Mysan. De har då gått 9 månader sedan jag såg henne första gången. Här är en katt till som vet hur man tar sig in i mitt hjärta. Frågar då husse om vi inte kan adoptera Mysan för hela hennes uppenbarelse berör mig in i hjärteroten. Husse säger ja och nu har vi haft henne i drygt 1 år. Mysan har alltid gillat andra katter men inte människor så hon har också fått bestämma takten. Nu tar hon emot klappar och hon småpratar mycket. De senaste dagarna har hon varje morgon haft lite kattfnatt. Hon anfaller en mus tar ett jämnfotaskutt en halv meter upp i luften för att landa och slänga iväg musen. Sedan kör hon ett par vänder i full fart runt i lägenheten med svansen rakt upp i luften. Sådan leklust värmer en mattes hjärta.

När vi för 8 månader sedan blev jourhem till Angelica för att hon skulle socialiseras så fick vi hem en fräsande pälsboll.Hon gjorde riktiga utfall och slog med tassarna bara vi tittade på henne men andra katter gick bra. Här tror jag med bestämdhet att hennes ålder spelar en stor roll för hon är mycket yngre än både Mimmi och Mysan. Angelica har gjort enorma framsteg och beter sig som en familjekatt på alla sätt utom att hon fortfarande är misstänksam mot att bli klappad. Denna underbara katt kunde jag inte släppa ifrån mig utan hon blev adopterad för 4 månader sedan.

Det jag velat förmedla med min berättelse är att det är en underbar känsla att ta hand om en skyggis och följa deras utveckling. Dessa tre katter hade en sak gemensamt när de räddats fullständigt livrädda vid besök men absolut ingen aggressivitet. Vet man med sig att man har obegränsat tålamod  och gillar katter pröva då att öppna ditt hem för en skyggis.

Finns det något mer underbart än att studera en katt och se till deras personlighet vilka behov de har? Ge förutsättningar till vad varje katt vill ha för att trivas. Husse brukar säga att jag blivit en i flocken vet inte om jag skall ta det som komplimang eller ej. Det spelar inte heller någon roll för jag vet at jag älskar alla mina kissar både de tama och skygga.

Anmäl
2008-06-05 11:37 #33 av: evamojje

*32 vilken underbar berättelse emjon och all heder till dig och din man för att ni har "vågat" ta er an skyggisar :-)

 

Anmäl
2008-06-05 12:17 #34 av: Kusten

# 32 - Härlig läsning, känner igen mig i texten om hur man får sitt hjärta fångat. Kram  

Anmäl
2008-06-05 16:18 #35 av: solweig

har en skyggis här. han har kommit mycke nära oss nu. det är  nog våran senaste katt ( zara) som har fått honom bli mer tam.

Anmäl
2008-06-05 19:25 #36 av: Lena

Vi ömmar också för skyggisar. Av våra 8 katter är det 4 som var skygga när de kom. Nu går det framåt, en av dem är en knäkatt, två klapptama och den fjärde blir mer och mer road av vårt sällskap. Och tänk om katterna kunde tala!

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2008-07-24 18:44 #37 av: catfoot

Vi har en liten jättskygg kattmamma på Djurskyddet..Hon är livrädd, vi vet ej hur man gör, å tiden å personal finns inte att göra henne tamare..Jag försöker sätta mig ner i henne å kattungarnas bur, å bara finnas där..Men hon är skräckslagen, ja jag tycker verkligen synd om vår lilla vilda kisse..Vet ej om vi kan ge henne ett bra liv där på Djurskyddet, många har nog redan gett upp kampen..Å tycker att hon bör få somna in...Jag är tveksam, svårt att avgöra en frisk kisses dödsdom, pga oss människors nonchalanta attityd mot katter...Det är ingen kul situation att vara i...

Anmäl
2008-07-24 19:08 #38 av: Lena

#37 Vad sådana kisser främst behöver är gott om tid, tålamod och tillåt. De tre T:na som det brukar kallas. Jag tycker inte ni ska ge upp ännu. Vilken bakgrund har den här honkatten? Har hon levt ihop med andra katter i en koloni? I så fall kanske hon skulle må bra av att få vara med andra vuxna katter. Hur gamla är hennes ungar nu? Hur är kattungarna mot människor?

//Lena

 

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2008-07-24 19:33 #39 av: catfoot

Vet faktiskt inte mycket om hennes bakgrund,...Hennes ungar är någonstans runt 6-8 veckor, å lika livrädda som sin mamma..hon tillåter oss inte ta i hennes barn..vilket jag förstår till fullo..men det innebär att hennes barn inte får männsklig kontakt, som man skulle önska...Ja, det känns så svårt, å veta om man gör rätt eller ej..Hon är vacker må ni tro, liten lurvig paddfärgad tjej.....

Anmäl
2008-07-24 21:12 #40 av: johnnys girl

Catfoot.

Det bästa är naturligtvis om kattungarna får vara med sin mamma tills de är tolv veckor. Samtidigt är det problematiskt om hon inte tillåter att ni tar i dem. Just nu är de i en kritisk ålder. När de är så här små blir de tama i ett nafs om man bara plockar upp dem, pysslar med dem, bär omkring,  gosar,kelar och leker. Låter man dem däremot vara några veckor till utan att vänja dem vid att bli hanterade så kommer det att ta mycket längre tid. (Ignorera att de fräser, sätt på dig ett par handskar i början och plocka upp dem. Är de mycket sprattliga kan man linda in dem i en handduk. Annars brukar det räcka att ta ett stadigt grepp i nackskinnet en liten stund så lugnar de ner sig snabbt. Så gör mamman när hon uppfostrar sina ungar)

Jag säger inte att det är rätt, men ni kanske ska överväga att sära dem från mamma och försöka hitta en tam extramamma till dem som kan uppfostra istället. Det viktiga i nuläget är att man får möjlighet att hantera dem så snabbt som möjligt  så att de blir tama. Skulle ni välja att separera dem från mamman så tänk på att hon behöver hjälp med att stoppa sin mjölkproduktion så att hon inte får mjölkstockning.

När det gäller mamman är det trist om ni redan ger upp. Det tar tid och nu har hon dessutom sina ungar att försvara mot er hemska tvåbeningar. När ungaran flyttat lär hon slappna av. Det viktiga med skygga katter är att de inte ska vara trängda, utan flyktväg. Dvs inte instängda i en alltför trång bur. Då blir de lätt jättestressade helt i onödan Och som Lena skriver, utomhusfödda .katter lever ofta i kolonier och behöver kattkompisar för att må bra.

Om ni av olika anledningar inte tror att mamma kan bli tam så vill jag ändå be er att fundera på om det finns andra lösningar för henne. Kanske ett liv som stallkatt? Eller någonstans där hon kan leva sitt liv utan alltför närgången mänsklig kontakt men där hon ändå har tillgång till skydd och värme samt blir matad.

Läs gärna min artikel Varför ska man omhänderta en skyggis? Där finns en del matnyttiga tips. Behöver du fler får du gärna PM:a mig.

 

 

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2008-07-24 22:12 #41 av: catfoot

#40..Det är pga. din artikel jag skriver om denna tjej...Era tips å råd är så värdefulla, jag tar dom till mig å överför dom till mina kolleger på djurskyddet...Jag vill inget hellre än att lilla skygga kissen ska få ett bra liv..Men vill göra det rätt, å med stöd från de andra på djurskyddet..Vi har inga jourhem som kan ta emot en skyggis, å buren blir då en hemsk ställe att möta oss människor på...Så hur jag vänder å vrider detta så kommer jag ingenstans..Kram..

Anmäl
2008-07-25 01:06 #42 av: johnnys girl

#41 Glad att ni har användning för mina råd. Det är det som är syftet med min närvaro här på sajten. Att dela med mig av våra erfarenheter och att få lära mig av andras.

Förstår att det är problematiskt när man inte har stödhem att tillgå. Tyvärr är ju förutsättningarna olika beroende på var i landet man bor. Vissa saker är enklare i storstad medans annat är enklare på mindre orter. Att hitta bra hem till katter som behöver få gå ut är svårt här i Stockholm t.ex.

Men jag tycker ni ska fundera på att kanske sära på mor och barn. Kastrera mamman och försöka hitta ett hem som stall/ladugårdskatt till henne. Alt.leta efter ett stödhem som har en tam social katt-kompis och som är beredda att ge henne tid. För det kan ta alltifrån några månader upp till ett år innan hon är tam.
Synd att vi bor långt ifrån varandra, annars hade jag gärna bjudit in er på studiebesök hos oss, eller kommit till er och berättat. Fast det kanske inte är omöjligt att du eller dina kollegor är i Stockholm någon gång. Eller? Det är bara hojta till isåfall om ni vill komma och titta på Katthemmet.
Lycka till med lilla mamman.

 

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2008-07-25 09:53 #43 av: catfoot

Det låter som en toppenide, vi satt på mötet i onsdags å diskuterade studiebesök..Vi är ju nystartade, å har så mycket att lära av er erfarna..Ska nämna det, kanske någon nappar...Kram

Anmäl
2008-07-25 15:34 #44 av: kattungen

#40  Jag har svårt för att förstå varför man bör ta ungarna från honan. Tycker det borde finnas andra alternativ. Om det finns en litet krypin där mamman kan gömma sig så tror jag det efterhand går att locka fram ungarna från mamman eftersom de ofta är både nyfikna och glupska. Vi har tidigare ibland tagit in fräsiga kattungar i eget rum (utan en massa skrymslen och vrår  där de annars lätt gömmer sig) några timmar om dagen för att de ska finnas i närheten och se att man inte är så farlig som deras mamma tycks tro och samtidigt får mamman lite lugn och ro. Vi har använt transportbur som flytthjälp och som varit kvar som trygghet när de varit utan sin mamma och då har det heller inte varit några problem att ta in dem till mamman igen.

Anmäl
2008-07-25 17:42 #45 av: johnnys girl

#44 Du har nog missförstått mig, eller så är det jag som är otydlig.
Det ultimata är naturligtvis om kattungarna får ha sin mamma tills de är tolv veckor. Men om de inte kan komma åt kattungarna för att mamman försvarar dem och det av olika anledningar inte går att lösa  så kan det var en idé att sära på ungarna och mamman. För ju större ungarna blir ju längre tid tar det att socialisera dem.

Om det går att lösa praktiskt så tycker jag att din idé låter som ett strålande alternativ. För som sagt, det ultimata är om familjen får vara tillsammans, men ju tidigare man kan börja jobba med ungarna ju större chans har de att snabbt få ett eget hem.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2008-09-08 17:30 #46 av: Alexej

Viktig läsning!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2008-09-08 17:34 #47 av: Lena

Ja det här är mycket viktigt och lärorikt! :) Hoppas alla läser den här artikeln och den efterföljande diskussionen.

//Lena

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2008-09-08 19:47 #48 av: catfoot

Ang #37...Kattmamman är i regnbågslandet sen flera veckor tillbaka.....Catfoot

Anmäl
2008-09-08 19:49 #49 av: mymlanbus

#48. Gråter

 

Anmäl
2008-09-08 22:14 #50 av: Ankie

#48 men jag blir inte förvånad....

Lille kissen, den som är inne nu är oxå en sköldpadda. Jättefin men så rädd och fräste bara stackarn när vi tittade in till henne när vi var där sist.

Anmäl
2008-09-08 22:17 #51 av: catfoot

#50...tänk om vi kunde hitta ett hem till tjejen..hon är trolig mamma till mina skyggisar...Kanske vi alla med förenade krafter kan hjälpa denna katt-tjej, å henne ev. ungar...

En tanke/Catfoot

Anmäl
2008-09-08 22:22 #52 av: catfoot

Vet även två skygga kattungar...Som oxå akut behöver nya hem..(inte dom hos mig)../catfoot

Anmäl
2008-09-08 22:44 #53 av: Ankie

#52 är de kattungar på hoppet?

#51 De hade ju avlivat en skygg eller vildkatt som de sa när vi kom dit, hon efterlämnade tre ungar.

Den som är där nu vet jag inte om hon har fött ännu, det borde hon ha gjort. Hon skulle till när som helst sa de när vi var där, var det förra torsdagen. Hon var ju så rädd och bara fräste, stackarn. En padda, så söt....

hur ska vi gå tillväga för att hjälpa denna tös då?

Anmäl
2008-09-08 22:58 #54 av: catfoot

#53..Sist jag var där fanns det två väldigt skygga kattungar runt 12-14 veckor.

Vet heller inte om denna kisse fött ännu..

Men min tanke,var att här på Hittekatter finns så många underbara människor som kan detta med skyggisar..Kanske någon känner att dom skulle vilja hjälpa denna tjej..

En tanke bara, kanske ej genomförbar..men ett försök är det väl värt...???..

Ska till Hoppet i morgon, å disskutera runt mina skyggisar, å även säga vad jag tycker om allt detta...../Catfoot

Anmäl
2008-09-08 23:09 #55 av: Ankie

Lycka till imorgon, jag hoppas att det blir bra! När var du där sist?

Hur har du tänkt det med dina skyggisar då, har du haft de länge?

Ja jag håller med visst är det värt ett försök. Du får väl se imorgon om hon fortfarande är i livet, man vet aldrig det verkar som det går undan där ibland tycker jag mig ha märkt.

Anmäl
2008-09-08 23:10 #56 av: johnnys girl

Catfoot

Så tråkigt att höra om kattmamman.Blir så lessen.  Hoppas verkligen att det ordnar sig för nästa lilla kattmamma och hennes ungar. Eloge för att du för dina skyggisars talan. Önskar dig all lycka till i morgon.

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Anmäl
2008-09-08 23:31 #57 av: catfoot

Tack vänner..Har beslutat att köpa dom från Hoppet för att sedan jobba vidare med de små, så dom får bli tama å trygga katter,..Ska sen försöka hitta bra hem till de två, vilket jag hoppas jag gör...Dom har bott hos mig i ca:3-4 veckor..

Det är 1 vecka sen jag var dit sist, får se vilka som finns kvar av dessa katter..hoppas alla../Catfoot

Anmäl
2008-09-08 23:52 #58 av: Ankie

#57 Ja du måste uppdatera sen du varit där.

du får sätta in lite kort på kissarna här

Ha de det gott nu måste jag sova

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.