Annons:
Etiketterhittekatterartikel
Läst 8461 ggr
johnnys girl
3/19/08, 12:32 AM

<u>Berättelsen om en kattkoloni</u>

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Sommaren 2004 födde en övergiven kattmamma fyra ungar på en balkong. Tre år senare var de 34 st. Läs historien om kolonin och om arbetet med att fånga in samtliga katter. Bilden visar Houdini-kattmamma och urmoder till hela kolonin.

Sommaren 2004 kom en gammal dam på besök till Stockholms Katthem och berättade om en liten övergiven och hemlös kattmamma som i sin nöd flyttat in på grannens balkong där hon fött fyra kattungar. Den gamla damen hette Maj och var 91 år gammal. Under hela sitt liv hade hon matat och tagit hand om övergivna katter, men nu kände hon att orken inte räckte till för att ta ansvar för den lilla familjen.Hon vädjade till oss att vi skulle hjälpa kattmamman och hennes ungar. Tyvärr fanns det ingen plats just då och Maj fick gå hem med ett halvt löfte om att det eventuellt kanske fanns en möjlighet till hösten.

Houdini-den lilla kattmamman

Houdini-den lilla kattmamman

Sommaren gick och hösten kom, av det halva löftet blev det inget. Maj matade mamman och hennes ungar varje dag och ryktet om dagligt käk spred sig i grannskapet. Snart var det inte bara kattfamiljen som matades, skaran hade utökats med hemlöse Piers som bodde under en balkong på granngården och den snygge men slitne Klas-Göran och hans långhårige rival Marley.

Charmören Klas-Göran

Charmören Klas-Göran

Våren kom och den lilla kattmamman blev nu uppvaktad av de två stiliga grabbarna som naturligtvis betedde sig precis som alla andra grabbar, så de passade även på att kurtisera hennes två döttrar som nu blivit könsmogna. Katthemmet kontaktades återigen. Precis som förra sommaren så var det fullt och det fanns ingen möjlighet för oss att hjäpa katterna. Ett oerhört svårt besked att lämna, men Maj tog det med fattning. Hon fortsatte sin matning, 92 år gammal gick hon upp och ned för tre trappor utan hiss morgon och kväll för att se till att katterna fick mat.Under hösten besökte hon återigen Katthemmet för att vädja för katterna som nu blivit ganska många.

Tiden gick och nu är vi framme i februari-2006 när vi äntligen såg en möjlighet att börja ta in Majs katter. Jag minns första gången jag åkte dit ut för att kolla läget. Det var kallt och jag pulsade i snö upp till knäna.
Mitt i en snödriva att den stilige Silvio och kikade misstänksamt på mig. Jag fick en klump i magen när jag såg kartonger med filtar och små kojor som folk satt ut under en gran till kissarna. När jag närmade mig försvann det minst fem svansar i full fart ut i mörkret och snön.

Silvio

Silvio

 Sagt och gjort, nästa helg åkte vi ut med fällor och tonfisk som lockbete för att börja med infångningen och
första dagen åkte vi därifrån med fyra kissar, bland dem fanns grabbarna Klas-Göran och Marley, den sistnänmde döpt efter Bob Marley eftersom hans långa päls var så tovig att han hade riktiga dread-locks.

Marley

Marley

Att fånga in och omplacera en stor koloni görs inte i en handvändning och kräver stora resurser, så man får ta det en bit i sänder. Allteftersom det blir plats på Katthemmet kan man åka tillbaks och fånga innågra till. Så efter vår första fångstdag fick vi lugna oss lite men någon månad senare blev det den lilla kattmammans tur vilket var i grevens tid då hon återigen blivit rejält rund om magen. Efter några veckorfödde hon sex ungar i ett av våra akuthem. Två av hennes döttrar födde gemensamt tio ungar i sina respektive akuthem, medans den skygga Nika som inte ville fångas in i första taget födde sina tre ungar under en liten stuga.

Nika

Nika

Infångandet pågick hela våren sommaren och hösten, slutligen fanns det bara en katt kvar. En envis liten lurventuss som Maj kallade Tuffe. Vi var helt säkra på att Tuffe var en kille ända tills en kvinna ringde Katthemmet och berättade att den grå långhåriga katten fött ungar under hennes redskapsbod. Tuffe var alltså ingen Tuffe utan en liten Tuffa.

Svårfångade Tuffa

Svårfångade Tuffa

Vid det här laget hade vi i princip gett upp hoppet om att någonsin lyckas fånga henne. Ganska snabbt fick vi tag på den ena av hennes ungar men hon hade en kvar och nu i November började det bli rejält kallt. Då händer det som absolut inte får hända, det otroliga! Plötsligt sitter mamma Tuffa i fällan. Den envisa dumma katten som varit så omöjlig så länge. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Efter en diskussion med mitt samvete kom jag fram till att jag omöjligt kunde släppa ut henne trots att hennes lilla unge behövde henne. Hon skulle aldrig låta sig fångas igen.
Nu var det bara att lägga allt åt sidan och jobba för att hitta den sista ungen. Den skulle inte klara sig länge i kylan utan mamma. Naturligtvis hade Tuffa hunnit flytta sin unge till ett nytt gömställe och vi hade ingen aning om var. Jag glömmer aldrig den helgen. I ösregn och höststorm kröp vi med ficklampor och lös under husen och bodarna i koloniområdet timme ut och timme in, men inte skymten av så mycket som ett morrhår ens. På söndagen, två dygn efter att Tuffa gått i fällan hade vi nästan gett upp hoppet om den lilla. Då hörs plötsligt ett ynkligt pip under en redskapsbod, och där var hon, lilla Ingri. Lessen, frusen och uttorkad

Vi lyckades hala fram henne med hjälp av en gripklo och i ilfart transporterades hon till Katthemmet för att återförenas med sin mamma och bror. Återföreningen var oerhört rörande, jag vet inte vem som var lyckligast, mamma Tuffa, lilla Ingri eller jag. Att jag knappt sovit på hela helgen spelade inte längre någon roll.. Att se Ingri rulla runt av lycka och sedan dia medans Tuffa ömt slickade henne var värt alla timmarna krypandes på alla fyra i regnet. Där stod vi några katthemstjejer med tårar i ögonen och bara fånlog.

Ingri

Ingri

**Allt som allt med kattungarna som föddes i akuthemmen så omhändertog vi 34 katter i Kärrtorp. Tänk om vi hade haft resurser att ta in den lilla kattmamman och hennes fyra ungar redan sommaren 2004, så mycket enklare det hade varit och vad mycket lidande för katterna som kunde undvikits. **

En speciell tanke skänker jag till May, en fantastisk kvinna och sann kattvän som tyvärr inte finns kvar bland oss längre.

Relaterade länkar

Av: johnnys girl

Datum för publicering* 2008-03-18

Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

 

Annons:
Lena
3/19/08, 12:40 AM
#1

Tack för en intressant och lärorik artikel Johhnys Girl! Att katten är ett mycket produktivt djur är denna kattmamma ett tydligt bevis på.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

essut50
3/19/08, 12:41 AM
#2

Tack för berättelsen, den var så gripande så jag fick tårar i mina ögon..Gråter Tack för att ni ställde upp för katterna…

" En smula nyfikenhet håller oss unga"

"Hjärtat är lyckligast - när det slår för andra"

Alexej
3/19/08, 1:21 AM
#3

34 räddade katter! och så fina katter. Berättelsen om Tuffa och hennes barn är gripande,

Fick Maj uppleva att hennes katter blev räddade?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Marja
3/19/08, 2:25 AM
#4

Jodå, May blev jättelycklig när alla katterna väl var inne.

Tyvärr blev det väl så att katterna var det som fick henne att hålla igång. När alla katter väl var infångade tacklade hon snabbt av.

Hon hamnade på sjukhus och vi fick ta in hennes egen katt och se till att hon fick ett nytt hem.

Familjen visste hur mycket hon brydde sig om katter och i dödsannonsen står pg numret tilll katthemmet.

Pelusa
3/19/08, 11:22 AM
#5

Kan se er framför mig där ni i panik kryper omkring bland buskarna och letar efter lilla, ensamma IngriGråter Så skönt att hon pep till i rätt ögonblick så att ni hann få in henne i tid.

Utmärkt jobbat, Stockholms katthem. Så skönt att ni finns - och så välgörande att veta att lilla stora kattvännen May hann uppleva att hennes katter blev räddade in i stugvärmen.

Välskriven artikel. Fängslande läsning med en underbar upplösning på slutet!Skrattande

/Pelusa

MariannE11
3/19/08, 11:35 AM
#6

fin berättelse… ja tänk vad mycket mer det kan bli efter bara ett par år… men bättre börja sent än aldrig…..och May var en alldeles fantastisk människa … fram för flera sådana…. och måtte hon inse däruppe att hon har gjort en alldeles strålande insats…

våga vägra golf o fiskbullar   o håll dej in i  det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

Annons:
Wiizy
3/19/08, 11:53 AM
#7

Vad bra att ni fick in alla iaf. :)  Det är ju så man får tårar i ögonen.  May fick iallafall sin sista (?) önskan sann.

[Daisy-Moa-Elsa]
3/21/08, 11:51 AM
#8

Tänk om att som inte kasterar kunde fatta hur fort det går. Ära åt gamla damen som slet så för katterna.

Lena
3/21/08, 1:53 PM
#9

#4 Det kan man kalla en sann kattvän. Ganska vanligt det där att äldre tacklar av så där snabbt sedan deras livuppgift är fullbordad. Har sett det många gånger i mitt arbete med äldre.

#8 Hoppas den här artikeln blir läst av många av dem som inte inser hur viktigt det är att kastrera sin/sina katter.

//Lena

//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Thesslund
3/23/08, 2:08 PM
#10

Oerhört fin berättelse :)

Chrizzan
3/26/08, 1:40 PM
#11

Bra skrivet, Ewa. Jag blev så rörd och också lycklig över att den gamla tanten fick leva tills katterna blev räddade!

/Chrizzan

Engla
3/27/08, 10:07 AM
#12

Fint skrivet och ett fantastiskt kattjobb!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Ledin
6/21/08, 9:57 PM
#13

bra jobbat med att fånga in alla katterna o  bra skrivet :)

Annons:
chrisse-77
6/25/08, 9:14 PM
#14

Gråter Jag e så imponerad av 92 åringen som envist gick upp och ner i trapperna för att mata dessa katter.

Ja , det var verkligen en fin historia och så rörd av att läsa om lilla ingri.

snickan
6/26/08, 3:43 PM
#15

Det var mycket gripande berättelse, med lycklig slut.Lycklig på alla sätt, att den gamla tanten fick uppleva att katterna som hon hade matat, alla blev infångade.Och för katterna att de fick komma in till värmen. Så fantastisk fina bilder på dom

brutt
6/26/08, 4:00 PM
#16

Jättefin berättelse som visar hur det blir när katter är okastrerade och hemlösa, ni gjorde ett kanonjobb.Deras beskyddare ler säkert i himlen.

Upp till toppen
Annons: