Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
11. Solskens- och molnhistorier

Katt A653-3471/07

2009-04-03 15:52 #0 av: Imasy

Sent en jättekall februarikväll 2007 var jag på väg hem till min särbo. Jag gick den vanliga vägen över sjukhusområdet, så jag slipper gå själv genom den mörka parken och så kan man passa på att värma sig lite när man passerar sjukhuset.

Närmar mig entren där det finns ett buskage, och när jag kommer och passerar hör jag ett ynkligt pip. Knäpp som man är stannar man och "ropar" tillbaka. Ut ur buskarna kommer det en katt i full fart och pratar och stryker sig runt mina ben. Medans jag sitter på huk med honom kommer sjukhus personalen som gått av sitt skift och är på väg hem. Lilla svarta katten går efter dem och vill ha deras uppmärksamhet, men kommer strax tillbaka till mig.

göran 1.JPG

Sitter själv och huttrar på backen, det är ändå nästan 30 grader kallt ute. Vet inte hur jag ska göra, känns så fel att lämna denna stackare kvar i detta väder utan skydd, samtidigt som jag känner att jag kan ju inte "ta andras katter" hur som helst. Det ligger trots ett villaområde på andra sidan byggnaden, så kanske är han vilse?

Sitter åter igen och klappar honom, och så kommer det en man ut ifrån lasarettet och börjar prata med oss, och jag förklarar vad som hänt. Så mannen säger att "ja, men en natt inne kan ju inte skada?".

 

göran 3.JPG

Sagt och gjort. Tar upp telefonen och meddelar att jag ska gå hem igen med en katt. Stoppar denna iskalla lilla krake innanför jackan och går med raska steg hemåt. Kände att missen inte var bekväm med färdsättet samtidigt som den skakade av sköld. Men trots det så gör den inga större utbrytar försök ur min jacka.

Väl hemma "rensade" jag ett rum ifrån mina egna katter och släppte in hittisen. Ser då en stor mage och tänker att här kommer det bli bebisar snart. Serverar lite mat, och denne hungriga stackare sveper allt i ett nafs, hann inte med att se att maten försvann ens en gång. Så det kändes som att en sådan aptit har inte en katt som bara varit ute en liten stund.

Tam och snäll misse som fann sig på en gång att vara inomhus, så med gott hopp ringde jag polisen dagen efter för att rapportera mitt fynd och höra om det fanns någon som saknade sin katt. Men inte då.

göran 4.JPG

Flörtade in mig hos grannen för lite skjuts till Falu Djursjukhus som gjorde en kostnadsfri koll efter chip, vilket inte heller fanns. Inte var det heller en dräktig hona. Denna lilla svarta skönhet var så lurvig där nere så det krävdes 3 olika personal för att konstatera att det var en kastrerad hane jag kom med. Djursjukhuset kollade i sin saknad/upphittad bok, men ingen ägare där heller. Men de gjorde en notering om denna lilla kisse, som jag kom att kalla för Göran.

Ringde åter igen polisen för att göra en könsändring, men det gav inte något mer napp på deras efterlyst-lista.

Så väl hemma igen var det bara att hålla tummarna att någon skulle höra av sig. Annonserade på alla tänkbara ställen och tänkte att någon måste ju sakna honom, han var ju både kastrerad och tam, så det måste ju vara klart att han har ett hem.

Många hörde av sig på mina annonser, men det var mest tokiga tanter som bara ville ha pratsällskap eller meddela att det var en god kristlig gärning jag gjort. Några desperata kattägare ifrån hela Gävle-Dala regionen hörde av sig i hopp om att det var deras katt. Två st personer var hit och tittade på honom, men ingen av dessa två ägde denna katt heller.

En kvinna hörde av sig och lämnade intressanta upplysningar. Fick uppfattningen om att hon arbetade inne på lasarettet och hon hade sett denne katt ute på lasarettsparkeringen innan lucia, så han borde ha varit i området minst 3 månader innan jag tog hem honom. Kvinnan berättade att han hade hoppat in i skuffen på hennes bil och hon hade bjussat på lite hundmat hon hade där, som åkte ner med god aptit. Även hon hade stått i valet och kvalet att ta hem honom men lät bli, eftersom han kanske hade ett hem och det skulle inte bli populärt bland hundarna.

göran 5.JPG

Hon berättade vidare att hon hade tagit kontakt med den lokala djurskydds organisation eller vad man ska kalla dem, och berättat vad som hänt på parkeringen och bett dem kolla efter honom. Men de hade svarat henne att det var bättre att låta honom vara. Hon berättade vidare att hon hade inte sett till katten något mer och trodde att den hittat hem. Hon var helt säker på att det var Göran hon stött på, och lämnade sitt nummer för hon ville veta hur det gick för honom.

Dagarna blev veckor och veckorna månader. Efter 3 månader blev han min enligt hittegodslagen och jag tog kontakt med polisen igen. Hörde mig för om han skulle gå över i min ägo och att jag ville då ha dokumentation på det, så att jag kunde bevisa att det gått lagligt till.

Polisen jag pratade med gjorde mig lite full i skratt, när jag sa att jag ville ha papper på att Göran nu var min. Han frågade om jag skulle avliva honom nu? Eeeh, nej, jag står inte och tar hand om en katt med allt vad det innebär, vända upp och ner på jorden efter hans ägare, för att sedan släcka livet.

Nästa problem var att han inte kunde hitta Göran i deras register. Jag propsade på att jag hade visst anmält honom upphittad, och denne polisman sa att det hade jag inte alls kunnat göra eftersom Göran inte fanns på listan. Det var först när han fick diarenumret på Göran som han kunde hitta min anmälan. Hur den kunde falla bort vet varken jag eller polisen, men jag undrar ju om min anmälans bortfall kunde ha hindrat hans rätta ägare att hitta oss? Men å andra sidan så hade de sett mina annonser vart de än vänt sig.

Sagt och gjort så hade jag papperen i handen att Göran var nu min helt lagligt. Nu hamnade han åter igen på Blocket, men under kategorin "nytt hem sökes".

Den 17 maj var det inte bara norrmännen som kunde fira den dagen, utan även Göran. Han hade nu fått ett alldeles eget hem hos en tjej här i stan. Då hon bor mitt i själva centrum letade hon efter en innekatt, och Göran passade henne bra. Han vågade inte ens ut på min balkong ens när det var fint soligt väder ute. Han sprang alltid och gömde sig när man öppnade balkongdörren.

Innan Göran åkte så satte vi i ett chip på honom, så skulle han smita iväg så kommer han alltid att hitta hem igen.

Får rapporter om Göran emellanåt, som dessutom numer heter Dexter. Hans nya matte är så nöjd med honom och han är en riktig favorit.

 

Alla bilderna i artikeln är tagna av Göran/Dexters matte Sandra Granberg, som jag har fått tillåtelse att publicera i artikeln.

// Jennie - Sajtvärd för Katter, Hamster, Dvärghamster, Brott och Litteratur. 

~Välkommen!~

Anmäl
2009-04-03 16:10 #1 av: Alexej

Underbar berättelse!!! Skrattande

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2009-04-03 16:11 #2 av: Puma77

Vilken historia och vilket slut. Underbart. Måste säga att Göran/Dexter är otroligt lik Thindra till utseendet.

 

//Pia

Anmäl
2009-04-03 16:55 #3 av: anebit

Härlig berättelse om ännu en katt som kommit in i värmen.    Glad

Tack Imasy!

Anmäl
2009-04-03 19:01 #4 av: Hawknestgrove

Verkligen tack!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2009-04-03 21:58 #5 av: martdat

trevlig läsning, skönt att någon tog hem honom tillslut,

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

 

Anmäl
2009-04-03 22:27 #6 av: monsi

Skönt att läsa att det finns katter som får ett bra hem tillslut.

Flera sånna berättlser tack!

Tur det fins folk som kan ta hem en liten frusen kise!!

Anmäl
2009-04-03 22:43 #7 av: mymlanbus

Men vilken fin berättelse, tack Imasy för att du tog hand om honom :)

Anmäl
2009-04-05 11:47 #8 av: catfoot

Gråter....Gråter av glädje å människor som dig, som tog hand om kissen...

Anmäl
2009-04-05 14:00 #9 av: brutt

Åhh vilken tur den katten har haft som träffade på en god människa!

Så fin och klok han verkar vara dessutomGlad

Anmäl
2009-04-06 05:07 #10 av: siberlina

vilken  underbar historia, och vilken  tur  lilla dexter har haft.

Anmäl
2009-04-10 15:27 #11 av: Lena

Fin berättelse om en kisse som hade tur och gick i vägen för rätt person. Den turen skulle man önska att fler hemlösa katter hade! :)

//Lena - sajtvärd Hittekatter iFokus & medarbetare Katter iFokus 

"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Anmäl
2009-05-04 22:36 #12 av: lodjuret

Vilken bra berättelse och att det blev ett bra slut!

Det var nog meningen att du skulle hitta Dexter där=) Och kunna hjälpa han att hitta ett nytt hem.

Tänk vad många hemlösa katter det finns igentligenGråter. Man skulle vilja hjälpa alla om man kundeSkrattande.

Tänk om alla människor kunde vara snälla mot sina djur och ta hand om dom, för annars är det ju ingen ide att dom skaffar några djur, tycker jag.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.