Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Ny kategori 000. Vanliga frågor - FAQ - ej för diskussion! 001. Kattambassadörer TNR/Skygga Katter 02. Hittekatter i Fokus 03. Hittekatter i media 04. Katthem, jour- & stödhem, föreningar 05. Kattens status 06. Kastrering, ID-märking, Vaccination 07. Djurskyddsfrågor 08. Bilder & Filmklipp 09. Goda ideér, råd och tips! 10. Huskatten 11. Kattsjukdomar & problem 12. Kattmats relaterat 13. Kattprat i allmänhet 14. Katter söker hem! / Katter sökes! 15. Bortsprungna/upphittade katter 16. Transporthjälp önskas/erbjudes 17. Solskens- och molnhistorier 18. Evenemang på Katthemmen/ Kampanjer 19. Insamlingar, Auktioner 20. Dagens Ros & Ris! 21. Till minnet av 22. OT Utanför ämnet 23. Utsatta djur av annat slag 24. Annonsdiskussioner 25. Information om Forumet & oss Medlemmar Ny kategori
10. Goda ideér, råd och tips!

Min första katt

2011-01-09 18:35 #0 av: Leffe

Jag fick en liten kattunge född utomhus. Det var en liten, liten hona, blåvit i färgen. Här kommer historien om henne.

IMG_0030.jpg

Hon blev min första katt. Enligt den som kom med henne så var hon född 2 april 1975 under farstutrappan. Det var en vanlig huskatt, liten och rädd, men ganska snabbt skulle hon faktiskt visa vem som bestämde. Hon hade sin vilja och jag hade min. Vi lyckades kompromissa. Hon bestämde när jag jobbade och jag bestämde när jag var hemma. Så verkade det i alla fall. För när jag kom hem så var hela lägenheten riven. När jag var hemma så gjorde hon det jag sa åt henne.

Vi blev mer och mer ett par. Hon stod alltid innanför dörren när jag kom hem vanlig tid och sprang ned för trappan. Sedan skulle hon bäras upp. Kom jag hem för tidigt låg hon och sov och brydde sig inte om att jag kommit hem. Kom jag hem för sent stod innanför dörren, men sprang inte ut för han sprang in i vardagsrummet och struntade totalt i mig.

På den tiden trodde många med mig att man inte behövde vaccinera katter som var inomhus. Det var helt fel! Vid ett års ålder blev hon svårt sjuk - kattpest. Hon låg på Bagarmossens djursjukhus i tre dygn. Sedan fick jag hämta henne. Det var den magraste katt jag sett som kom hem, men hon var glad att se mig. Sjukhuset sa att hon vägrade att äta.

IMG_0029.jpg

Hemma la hon sig i min säng och somnade. Jag gjorde i ordning en skål med hennes favoritmat - Whiskas kanin. Hon kom vacklande, luktade på maten och somnade över matskålen. Jag tog tempen på henne. Den var alldeles för låg. Ringde till sjukhuset och fick svaret att själva kattpesten går att bota, men följdsjukdomar brukar ta kål på katten. Det blev apoteket och hem med en liten elektrisk värmedyna. Där låg hon. Jag kokade välling som jag sedan sprutade in i hennes mun. Hon svalde tre klunkar. Och se hon reste på sig och gick in i köket och började äta ur matskålen.

Hon blev piggare och piggare. Då plötsligt upptäckte jag att hon började tappa päls vid munnen. Jag kunde dessutom rycka bort päls där utan att ho reagerade. Då hade hon fått ett munsår som inte läkte för att det ännu inte stämde med de vita blodkropparna och att hon inte orkade bota sig själv. Allt hade gått åt för att bearbeta kattpesten. Kortisonbehandling.

Allt som allt blev det dyrt att få henne helt friskt. Totalt blev det på den tiden två hela månadslöner som gick åt. Det slutade med att hon blev frisk och jag kunde spänna mitt bälte tre hål.

Vi hade roligt ihop och förstod varandra till 100 procent. Hon bleb en enmanskatt, men kom det besök kom hon fram och nosade på alla för att sedan gå och lägga sig på min säng och vänta tills alla gått.

Det var en härlig tid vi hade som varade i hela 18 år då hennes njurar blev dåliga så hon fick sin spruta. Hon tittade mig i ögonen som tycktes säga: "Hej då Leffe. Vi ses senare"

Facit av det hela: Vaccinera alltid din katt. En katt född utomhus kan verkligen trivas inomhus

Anmäl
2011-01-09 18:54 #1 av: annebeate

Underbart att läsa om din första katt och kärleken er emellan.Glad Vilken glädje att ni fick så många fina år tillsammans. Ytterligare en lärdom  kan man dra av berättelsen om din älskade lilla katt, nämligen att det gäller att kämpa och inte ge upp hur svårt det än kan te sig.

Anmäl
2011-01-09 19:24 #2 av: Gullimat

Härlig läsning

Det är en gåva att få ha sina djur i så många år.Glad

Anmäl
2011-01-09 19:30 #3 av: Alexej

Vilken underbar katt!! Kyss

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2011-01-09 20:23 #4 av: anebit

Härlig läsning om din första katt!

Anmäl
2011-01-09 21:08 #5 av: Hawknestgrove

ja bättre kunde ni inte ha det... härlig läsning....

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2011-01-09 23:15 #6 av: gulliver

Fin berättelse om dig och din lilla katt. Som ni kämpade tillsammans och så fick hon till slut ett långt och härligt liv.

Anmäl
2011-01-10 11:31 #7 av: Sherwood

Ja, tänk att en katt kan vara så pass klok. Det är inte undra på att man känner så pass mycket för dessa underbara djur. Tack för din berättelse om din kisse som fick 18 härliga år med dig.

Anmäl
2011-01-11 01:02 #8 av: GoneRaven

Tack för att du delade med dig av din historia.

Värmer och få höra om hur ni blev ett team och om hur ni aldrig gav upp.

En riktig inspirationskälla!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.