Enligt mitt sätt att se på det är Stockholmsmodellen ett klockrent exempel på hur vi måste börja arbeta över hela landet för att få till en förändring. Som det är nu går vi runt i ett ekorrhjul där vi bara kan rädda några få procent av alla nödlidande katter, även om vi anstränger oss till bristningsgränsen. 

Ansvarfrågan är alltid central hur vi än vrider och vänder oss. Det gäller både myndigheter och privatpersoner. Inget blir bättre så länge vi tar över ansvaret för andra. Det gäller inom alla områden, kattfrågan är inget undantag.

Röstade på nr 5.

Stockholmsmodellen verkar vara ett jättebra sätt att få upp ögonen på myndigheter.

Röstade på alternativ 5. Jag har alltid ringt polisen när jag hittat och tagit hand om en katt, men blivit avfärdad på grövsta sätt av polisen här i stan. Men hamnar jag i den situationen igen som privatperson ska jag inte ge mig, utan kräva att de skrivs in som hittegods. (Jag har bara räddat katter privat).

Röstade p nr 5 såklart, måste till dessa metoder för att väcka liv i hittekatters situation, och strunta i att det blir byråkratiskt, och jag tror att det går ÖVERALLT, där det finns hemlösa katter

Maggan47

#4 Tror också att den här modellen fungerar i alla delar av landet. Det kan bara ta lite längre tid på sina ställen. Sedan sprider sig sådana här saker som ringar på vattnet.

Jag tycker att modellen är bra, men jag röstade på att det skulle aldrig fungera här där jag bor.

Här avlivas i princip alltid katter i första hand. Katthem har vi ju knappt några av, och de få som finns tillfrågas inte iallafall.

#6 Grejjen vore väl om de få som fanns kunde gå samman och börjar diskutera frågan med myndigheterna. Katthem och andra aktiva.

Ja de som finns, 3 st, är ju ett av dem nedläggningshotat (?), och hur de andra två samarbetar med arann vet jag inte.

Men så fort det dyker upp ett vanvårdsfall här så är det alltid så att katterna som är i dåligt skick avlivas, medans hundar i samma dåliga skick mer än gärna placeras på pensionat etc.

Det är som med denna sajt, folk kan inte komma överens. Speciellt när det gäller katter så är det "min" metod eller ingen. Detta leder till frustration och katter blir bara tillfälligt hjälpta. Långsiktiga lösningar försvinner i takt med att hemmen läggs ner eller störs av interna bråk. Röstade på 5 eftersom det är ett sätt att långsiktigt lösa problemen. PÅ mindre orter ¨å är det alltid nån som känner nån så det blir känsliga ämnen. Har man en policy och står för den i alla lägen så blir det inget tjafs. Tyvärr så ändras policy efter den som har störst makt för tillfället. Många handlar i egenintresse istället för lösning av problem. När man ordnat för "sin" katt så är man inte lika intresserad längre.

Man får panik och rusar iväg för en katts skull medans andra katter fortsätter att lida. Detta har jag sett exempel på ett flertal tillfällen. Sedan finns det ju också här där vissa katter blir följetonger och andra glöms bort.

Kan ju tillägga att i föreningar är det en del som gör som de vill. Man struntar konsekvent i andras åsikter och förslag. Höjden är ju Hoppet, i dagens tidning stod det att Hoppet begärts i konkurs. Den 22/11-09 på stämman bestämdes det att man skulle begära sig i konkurs. Detta har man alltså struntat i. Tömma lokalerna på användbara saker och få ut katterna lite vart som helst gick relativt fort. Hemsidan stängde man också snabbt, fast den skulle varit betald ett tag till, skriver skulle eftersom det var vad man sa, vad man gjorde vet jag inte. Ännu svårare blir det ju om man ska samarbeta med andra hem med långsiktiga strategier, bara att hoppas att några klarar det men jag tvivlar på det.  Jag tror att alla på Hoppet ville katterna väl men kunde inte komma överens om hur, då blev det några som smusslade, undanhöll information och rakt ut ljög för att de skulle kunna göra som de ville. Visst kortsiktigt löste man enskilda katters problem, men vilka katter hjälps nu? De flesta medlemmarna visste inte vad de höll på med. Många volontärer visste inte heller, de som frågade var omöjliga och mobbades ut. Tyvärr tror jag det är vanligt på många hem, hur ska då olika hem kunna samarbeta?

#9 "Många handlar i egenintresse istället för lösning av problem". Håller med dig om att det tyvärr är en allt för vanlig hållning. Nu gäller det att sikta lite högre om vi ska komma någon vart. Se till katternas behov istället för till våra egna.

Puttar upp den här omröstningsfrågan för att flera ska ha möjlighet att säga sitt.