Man kan inte hjälpa alla men så många som möjligt. Det var det som ploppade upp först i huvet på mig.

För varje individ vi kan hjälpa blir det en mindre som lider - och som ger upphov till fler hemlösa som ger upphov till…………..

Jag har hört berättelsen förr och den kommer alltid att vara lika relevant.

den är så vacker……..

Ja…

Och när man tittar den där magra övergivna katten i ögonen, den där tufsiga kattkraken som följt en över den stora ödsliga parkeringens asfalt, förbi sopstationen, förbi barnens lekplats och tvättstugan, förbi alla grannhusen och fram till porten, så läser man frågan i dess blick: "Ser du mig?"

Så fastän händerna värker av varukassarna man släpat på, och fastän man har lovat sig själv att inte släpa hem en stackare till, så sätter man sig ned på huk, sträcker fram handen och lockar "Ja jag ser dig, jag ser dig…. Kom!"

Sedan skymmer tårarna blicken när man känner den knotiga magra kroppen, den klibbigt stickiga smutsiga pälsen och alla sår, skråmor och fästingar, alla ärr och bulor - men ändå får en förhoppningsfull och varsam buff av en riven liten nos som tigger "Fortsätt se mig, snälla?"

Inte för ett ögonblick tvekar man - och det har all betydelse… för den här katten…

Känner ni igen er, alla katträddande änglar?!

Om…….

#4.

#0  så sant så sant..

#4    så gripande    

Varför ska det behöva vara så där?  

putt för något speciellt

haha!

Tror jag vet vad det speciella är! tihi

#9.

Så sant, fin historie både av #0 och #4

Underbar historia! Det är så man måste se det! :)

Jag länkar till den här tråden från Wikkibloggen i morgon eftermiddag… och kopierar lite text. Hoppas det är OK! Så klart med Cozzmos angiven som TS.

Mew2

This often retold tale, originally from The Star Thrower, a collection of essays by the naturalist and writer Loren Eiseley, is a favorite of many as an example of how we each individually can make a difference. Businesses and organizations ranging from socially responsible investing and real estate to animal rights and children's issues have quoted this story as a way of explaining their mission and purpose. While it's a motivating and inspirational perspective on making a difference, I've often wondered when I've heard or read this story: what made the starfish wash up in the first place? What could have been done to prevent them from getting beached? Maybe there was a storm. Maybe there was something in the ocean. It's partially a question of where we want to put our time and resources, as individuals working to make a difference, and as a society. We want to save individual starfish, but in times of scarce resources, where can we get the most impact from what we do? While it's certainly important to help individuals in crisis, what could be done to prevent them from getting into difficulty? How could we move up stream? While I'm all for us each finding our unique responsibilities and taking on issues we are passionate about, working alone can't always produce the impact we want. Sometimes it's easier to pick up starfish, rather than look for larger causes, because it's what is in our control, or it's what we feel we can do, either individually or as a society. Addressing systemic issues takes years, if not decades, and can be frustrating work. Yet, without addressing root causes, we'll just have more starfish to clean up. It's necessary to find a balance between changing policies, systems and structures to promote the changes we want to see, and working to help individuals in crisis. We can't ignore the starfish, but we also need to ask why they are becoming beached in the first place. Where do you best make a difference? If you're picking up starfish, what's possible upstream? If you're working upstream, how can you stay in touch with the starfish? Posted by Hanna Cooper, MPH, CPCC, ACC http://myresq.org/tjrescue/community.shtml

Det här tycker jag är intressant.

Hur kom sjöstjärnan dit`?

vad kan vi göra för att förhindra dem för att hamna på stranden?

 var ska vi lägga resurserna?

Kan man jobba både uppströms och med den enstaka sjöstjärnan?

Sen översätter jag förstås sjöstjärna med katt

This often retold tale, originally from The Star Thrower, a collection of essays by the naturalist and writer Loren Eiseley, is a favorite of many as an example of how we each individually can make a difference. Businesses and organizations ranging from socially responsible investing and real estate to animal rights and children's issues have quoted this story as a way of explaining their mission and purpose. While it's a motivating and inspirational perspective on making a difference, I've often wondered when I've heard or read this story: what made the starfish wash up in the first place? What could have been done to prevent them from getting beached? Maybe there was a storm. Maybe there was something in the ocean. It's partially a question of where we want to put our time and resources, as individuals working to make a difference, and as a society. We want to save individual starfish, but in times of scarce resources, where can we get the most impact from what we do? While it's certainly important to help individuals in crisis, what could be done to prevent them from getting into difficulty? How could we move up stream? While I'm all for us each finding our unique responsibilities and taking on issues we are passionate about, working alone can't always produce the impact we want. Sometimes it's easier to pick up starfish, rather than look for larger causes, because it's what is in our control, or it's what we feel we can do, either individually or as a society. Addressing systemic issues takes years, if not decades, and can be frustrating work. Yet, without addressing root causes, we'll just have more starfish to clean up. It's necessary to find a balance between changing policies, systems and structures to promote the changes we want to see, and working to help individuals in crisis. We can't ignore the starfish, but we also need to ask why they are becoming beached in the first place. Where do you best make a difference? If you're picking up starfish, what's possible upstream? If you're working upstream, how can you stay in touch with the starfish? Posted by Hanna Cooper, MPH, CPCC, ACC http://myresq.org/tjrescue/community.shtml

Mycket kloka tankar i den här tråden!

#4 Får jag låna din text o sätta ut den i min blogg?? Jag skriver givetvis att du har skrivit texten. Den var så himla fin o jag kan inte säga det bättre själv!!! #0 Lånar texten om sjöstjärnan oxå, om det går bra?

#17 Historien om sjöstjärnorna är en allmän text som spridits i tusental på nätet. Inte desto mindre mycket relevant i kattsammanhang! 

Känner mig säker på att Mewtwo inte har något emot att du använder texten i #4 om du anger referens. Mewtwo brukar skriva att det får vi göra även med texter i Wikibloggen - så länge vi är noga med källreferens. Och det ska man alltid vara, tycker jag.

#18 Ja jag håller med dig, det är viktigt att säga vart det kommer ifrån. Tack snälla för ditt svar. :)

Såhär blev det.🙂

http://jassanskatter.wordpress.com/2014/02/04/ser-du-mig/